Kosläpp!

Äntligen hittade vi till "charkuterifabriken" med sina närproducerade delikatesser! Wienerkorven såg frestande god ut och då sa expediten (tidigare kock på den berömda restaurangen Magasinet i Fäviken) att den serverar vi i morgon på kosläppet i Såå, en liten by nära Åre. Kosläpp?, frågade vi och fick då veta att nu var det dags för kossorna att få komma ut på grönbete! Så i dag for vi i väg för att få beskåda detta. Mycket folk hade samlats och i den stora ladugården råmade korna för fullt! De kände på sig att nu skulle de äntligen få komma ut till frisk luft och grönt gräs efter en hel vinters innevaro.
Spänningen var stor där vi stod, stora och små, utmed staketet och äntligen öppnades de stora dörrarna och korna började springa ut! Uppför backen mot den stora ängen snubblade de nästan på varandra; de hoppade och skuttade, man verkligen såg och kände deras lycka! En del började stångas med varandra, andra sprang omkring som om de inte riktigt visste vad de skulle göra!, men efter en stund blev de lugnare och började äta av det saftiga gräset. Snart härskade lugnet och ängen var full av betande, rofyllda kor! Vi samlades med alla  andra på gårdstunet där vi åt den goda wienerkorven, drack kaffe och fick lyssna till ett föredrag om kornas goda och viktiga betydelse för miljön. De är alls inga kolutsläppsbovar som man vill göra gällande. Tvärtom är deras betande en förutsättning för att minska utsläppen. Det handlar om matjorden och dess utarmning, och att man föder upp djuren på spannmål som är billigare att producera än att låta korna äta naturligt gräs. Jag förstod inte allt, lite komplicerat, men vill man veta mer finns det mycket att läsa på nätet. Hursomhelst var det underbart att se alla dessa glada kor som gjorde att man insåg att vi alla behöver komma ut på grönbete då och då!

I väntan….

Mot friheten….

Glädjeskutt!

Glädjeskutt!