Med denna sång "Afrikansk bön" avslutade vi högmässan i Linköpings domkyrka i söndags. I just en sådan här fantastisk katedral skall den sjungas, där tonerna stiger upp och fortplantar sig mellan de höga valven. Den har ljudit i mitt huvud hela dagen när vi vandrar upp mot Hensjön. I stället för kyrkvalv är det den klarblå himlen som välver sig över mitt huvud och hela naturen brusar och kvittrar mot våren som nu tagit ett stadigt grepp här uppe i norr! Jag känner mig så lycklig helt plötsligt. Ni vet, som man kan göra ibland och särskilt nu för mig, när doktorn sagt att min ihärdiga hosta, som jag dragits med sedan oktober, inte bottnar i astma eller något annat lungproblem utan allt ser normalt ut. Jag har genomgått diverse undersökningar och nu hoppas jag att allt ska vara över och att jag kan börja bygga upp min dåliga kondition igen! Därav denna härliga vandring och fler ska det bli innan vi far hem igen! Vägen har sina speciella naturinslag! Den fina "Kalle Anka granen", myrstacken med sin fantastiska utsikt mot forsarna i Henån och sist Hensjön med blånande fjällen i horisonten. Sången slutar "Vilken dag, vilken dag…" och "Jag gläder mig över ljuset". Förutsättningen för att allt ska växa och blomma!
 |
| Linköpings domkyrka med sitt krucifix från 1300-talet |
Det måste vara ljuvligt att kunna använda sin röst så. Låta tonerna stiga och fyllas av sångglädje!
SvaraRaderaJa, det är en lycka att framförallt få sjunga tillsammans med andra, och i bästa fall kunna ge en musikalisk upplevelse till sin publik!
SvaraRaderaSå härligt mamma! haha den granen står fortfarande och har sett likadan ut så länge jag kan minnas :) Puss
SvaraRadera