Konfirmation i förändring

Katolska konfirmander i en kyrka i Wien (där vi senare skulle sjunga på vår körresa)
(I katolska kyrkan konfirmeras man mellan 9 och 12 års ålder)

Det är konfirmationstider. Det var länge sedan jag var på en konfirmation men i söndags var det ett av våra barnbarn som konfirmerades i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Det var en helt annan ceremoni än den jag själv minns både från min egen och barnens konfirmation. Nu kan man välja om man vill konfirmeras på speciella läger och ofta gör man någon avslutande resa också. I det här fallet reste man till Assisi i Italien för att under en vecka besöka de platser där den helige Fransiscus verkat.
När jag konfirmerades var det två dagar som gällde. Den första dagen var det förhör om vad vi lärt oss…jag minns speciellt "Tio Guds bud" och frågan efter "Vad är det?",  där man tragglat på svaren för att lära sig dem utantill. Sedan kom själva konfirmationsdagen med nattvarden och efterföljande familjefest med presenter, ofta någon speciell minnessak som ett silverhalsband med ett kors, en ljusstake eller en  psalmbok! Numera verkar alla bära kåpor men då hade vi flickor vita klänningar och pojkarna fick sin första kostym! Min klänning sydde mamma och så fick jag mina första högklackade skor! Inte med taxklack, som då var så populärt!, utan jag lyckades tjata till mig ett par gråa mockaskor med smala lite högre klackar! Vilken lycka! Konfirmationen sågs som ett första steg mot vuxenlivet och också en viktig introduktion till vårt kristna arv. Detsamma gällde under mina barns tid även om redan då mycket började förändras. Dels var det färre som "gick och läste" dels var engagemanget olika för olika församlingar. Så mycket samtal om det existenstiella eller vad som kan möta i livet av olika utmaningar minns jag inte från min tid,  utan det var mest den kristna tron och dess uttryck som lärdes ut.
 Nu för tiden tror jag man är mycket mer inriktad på att fånga upp ungdomarnas egna frågor och funderingar och det är naturligtvis viktigt för kyrkan att göra konfirmationstiden så positiv och givande som möjligt så att ungdomarna stannar kvar inom kyrkan. Nattvarden var på min tid också speciell. Ingen fick ta den innan själva konfirmationsdagen och därför blev det något särskilt första gången. Numera får alla gå fram och ta den, stora som små, vilket jag tycker är positivt! Jag vet att många tycker att konfirmationen är onödig,  skolan har ju "religionskunskap", men där har inte kristendomen någon specifik plats. Så mycket av vår svenska historia är förknippad med kristendomen och att ha kunskap om den gör livet mer begripligt. Om du inte har kunskap om den tro som genomsyrar och har genomsyrat vårt samhälle i hundratals år tror jag det blir svårare att förstå andra människors religion och religiösa uttryck. Man behöver inte tro eller konfirmeras,  men att ha kunskap är aldrig fel!

Min lilla mamma som konfirmand 1933