En ballad om en balade!

För många år sedan hade jag en kollega i skolan, en folkskollärare av den gamla stammen, som förutom stor kunskap i det mesta var en veritabel botaniker. Jag minns att vi gjorde en utflykt till en fridlyst ö i skärgården för att titta på växter, och det fanns inte en blomma eller ett träd som han inte visste namnet på, ofta också på latin! Själv, så lärare jag är, var jag urdålig på att komma ihåg namn redan då (vi ska inte tala om nu!!) men ibland önskar jag att jag kunde mer. Det är faktiskt lite roligt att veta att det där är en…och det en…även om naturupplevelsen inte blir mindre. Jag kände så även idag när vi gjorde en helt fantastisk vandring, une balade på franska, som utgick ifrån en vindomaine St Jean i en vacker by inte långt härifrån.  Ca 3 kilometer lång och vi gick i ett varierande landskap mest skog. Hela tiden hade vi en flod nedanför oss och bruset från den följde oss nästan hela tiden. Skuggor och dagrar  skiftade hela tiden mellan träden och doften av rosmarin  som täckte bergssidorna fyllde luften. Vi gick förbi en gammal romersk viadukt för här finns mycket historia begravd i grottor och ruiner. Bara stigen var i sig själv omväxlande! Gulskimrande stenar och sand fick mig att tänka på Grekland och ett långt stycke var jorden alldeles röd (innehåller bauxit) precis som i staden Roussillon. Vandringen slutade vid en kyrkoruin (som vi dock tyckte man kunde tagit hand om bättre…) från 1000-talet byggd av tempelriddare.
Svettiga och skönt trötta gick vi upp till vindomainen, provsmakade deras goda rosévin och det slutade förstås med att vi köpte några flaskor!

Skön svalka

Förälskade träd! Ser ni hur stammarna slingrar sig om varandra?

Verklig livskraft

kyrkfönster...