 |
| Före... |
 |
| ….efter |
Mitt förhållande till träd är innerligt! kan man säga så? Innerligt är ett så vackert ord tycker jag!
Ja, jag har alltid haft svårt för att klippa eller ta bort träd. I min trädgård i Gamla Enskede vill Christer gärna ta bort äppelträden. De är så gamla och ger inga goda äpplen, så varför inte byta ut dem mot nya? Och fast jag förstår hans tanke så tänker jag att de har stått här sedan huset byggdes, gamla och knotiga visst och äpplena är inte så goda, men vad vackra de är på våren i sin blomning! Numera klipper vi dem givetvis och får jag råda så får de stå här min livstid ut i alla fall. Samma sak gäller här i Frankrike! Christer vill gärna gallra men jag går efter honom med mina argusögon och låter honom inte ta bort något om det inte är absolut nödvändigt. Första året vi var här lät vi klippa ner mullbärsträden som i sanning var misskötta, men det resulterade i att en stor gren dog därför att man klippte för hårt. Numera klipper vi ner dem försiktigt vart tredje år så att de inte ska bära för mycket bär. I dag klippte vi olivträden för första gången! Det satt hårt åt för mig, för jag har sett (som jag tycker!) hemska exempel på klippning, men vi har funnit en duktig ung man, trädgårdsutbildad, som hjälper oss och han förstod precis vad jag menade. Doucement, doucement….mjukt, mjukt…Jag är väl medveten om att man ska klippa både olivträd, mullbärsträd och de stora platanerna inne i byn….så jag finner mig givetvis! Men att ta bort ett träd, det sitter långt inne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar