Onsdagen i påskveckan, stilla veckan, kallades förr dymmelonsdag då man ersatte metallkläpparna i kyrkklockorna med trästavar s.k dymblar. Det var för att den då dovare klangen skulle påminna om att långfredagen nalkades. Bruket av kyrkklockor har en lång och spännande historia och den äldsta andvändningen härör från Italien år 535. Sedan spreds klockringningen över Italien och Frankrike och man började bygga speciella klocktorn, kampaniler, som är fristående klocktorn som ligger nära en kyrka. En av de mest berömda kampanilerna är det lutande tornet i Pisa! De första klockorna kom till Sverige med Ansgar på 800-talet och sedan blev det självklart att en kyrka skulle ha klockor. Att vara klockare var en ansvarsfull uppgift. Frampå 1600-talet fick han också börja ansvara för musiken i kyrkan och senare även lära barnen läsa och skriva. I kyrkan Notre Dame de Paris behövde man 8 ringare! för att hantera den jättestora klockan "Emmanuel" nära 13 ton, som gjöts 1685. Först 1952 ersattes ringarna med en elektrisk motor. Inte alls lika "romantiskt"! Det var ju i denna katedral som Victor Hugos ringare Ouasimodo höll till. Här i Frankrike hänger klockorna ofta så att man tydligt ser dem och de är då omgivna av vackert formade järnkonstruktioner. Varje dag hörs klockorna ljuda från kyrkan på berget ovanför byn. Så även denna dag om än utan dymblar. Det är vackert tycker jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar