Jag lånar titeln till min blogg från en sång av visförfattaren och sångerskan Barbro Hörberg som gick bort alldeles för tidigt. I dag vandrade vi upp mot klippkanten, falaisen, som skyddar vår by mot mistralen. I falaisen kan man fortfarande se rester av de olika grottor där människorna levde för tusentals år sedan. Nu klättrar här hus upp med små trädgårdar och en del av husen är byggda in i klippan och blir en del av den. När man kommer högt upp får man en formidabel utsikt över dalen och byn med sina olikfärgade tegeltak. Ovanför falaisen slingrar sig vägen utmed klippan och vi går förbi ängar, små vattenfall och skogsdungar med just nu enorm blomsterprakt. Stora hus varvas med små och slutligen kommer vi ut på oliv och vinfält. I dag skiner solen efter några dagars gråväder och vi njuter av värmen och den klarblå himlen. Sedan går färden neråt på smala stigar, ibland urgamla trappsteg, lite slippriga av vatten och jord tills vi kommer ner till byn. Klockan slår halv ett och vi äter en god lunch på nyöppnade brasseriet Phil´s!
 |
| Blom-och vatten kaskader! |
 |
Liten cabanon…
och stor! |
 |
| Vin- oliv- och vallmofält |
Vackra bilder ;-)
SvaraRaderaTack för det Linda! Gick in på din blogg och kände att hit återkommer jag!
Radera