tisdag 15 april 2014

Diska, en underskattad terapi!


Jag tycker om att diska! Jag har alltid gjort det, ja, kanske var det inte alltid så roligt i uppväxtåren men samtidigt minns jag hur mamma och jag ofta småpratade med varandra när hon diskade och jag torkade. Sådant där trevligt småprat blir det ofta tillfälle till här i Frankrike eftersom vi inte har diskmaskin och är vi många måste någon hjälpa till att torka. Som sagt jag diskar gärna, står där med händerna i diskbaljan och låter tankarna löpa. En egen liten stund för begrundan! Dessutom får man ju omgående belöning för sitt vaskande! Efter en stund står allt fint i diskstället och diskbänken skiner! Jag har ett speciellt minne just med disk! För många, många år sedan bodde jag och min dåvarande man på Kungsgatan med våra små pojkar. Vi hade ett par trevliga grannar och när de skulle resa bort några dagar lovade vi att vattna blommorna. När vi kom upp till deras lägenhet och öppnade dörren möttes vi av en enorm röra. Jag överdriver verkligen inte. Det var disk överallt, i kök och vardagsrum. De hade tydligen haft  en jättefest och sedan bara gett sig av. Jag och min man tittade på varandra och sagt och gjort! Vi började diska! Det var ju tvunget att först organisera det hela, glas och bestick först, torka och sedan tallrikar och skålar etc. Det tog sin rundliga tid men vi hade jätteroligt! När vi lämnade lägenheten såg allt fint ut igen och vi kände oss så nöjda. Några dagar efter ringde det på dörren och utanför stod våra grannar med en jättebukett blommor! De berättade att de hade givit sig iväg på sin lilla resa och inte orkat ta itu med disken och sedan gruvat sig för att komma hem,  och när de sedan kom in i lägenheten trodde de att de drömde! Det var den finaste överraskning de hade varit med om!  Jag är medveten om att några andra skulle ha kunnat ta illa upp, tyckt att man la sig i, men i detta fall var vi så goda vänner att det kändes helt ok!

4 kommentarer:

  1. Tänk på att ha en handuk så att inte vatten rinner ner på dina fötter;) Åh va fin historia och jag kom ihåg lite av kungsgatan då fanns jag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då fanns du! Och dessa fina grannar gav dig ett vackert glashjärta där det stod LOVE, som jag tror du har kvar än! KRAM

      Radera
  2. Det är det finaste bry sig om ibland. Att göra det en själv skulle uppskatta, och inte tänka på om huruvida det skulle förnärma. Jag tror ju att all omtanke egentligen hamnar rätt, på nåt sätt. Bra gjort!

    SvaraRadera
  3. Bästa anonym! Jag håller med dig! Tänker på den gyllene regeln...

    SvaraRadera