Till en älskad farmor!

Jag tänker fortsätta berätta om min farmor Agnes! Dagens namn är nämligen Evelina som hon också hette. Hon föddes 1886 och skulle i år ha fyllt 128 år. Tyvärr vet jag inte så mycket om hennes uppväxt annat än att hon kom från en fattig bondfamilj i Västmanland nära Grythyttan. Hon gifte sig med en mycket äldre man och fick fyra söner, varav en var min pappa. Farfar var rallare, d.v.s for runt i Sverige och byggde järnväg, medan farmor jobbade på bondgårdar som piga. Hon berättade mycket för mig om hur hårt livet var men hur hon kämpade på för sina älskade pojkar. Nu är jag så ledsen över att jag inte spelade in hennes berättelser på kassetter,  frågade mer och la på minnet, men jag var för ung antar jag och för upptagen av mitt eget liv. När min pappa dog, sörjde hon honom otroligt mycket för de stod varandra särskilt nära, och trots att mamma gifte om sig flera gånger fanns farmor alltid med som en självklar person. "Spela Aftonklockorna" sa mamma ibland när vi hade främmande, och motvilligt satte jag mig vid pianot och spelade och jag minns hur farmor satte sig nära och verkligen lyssnade! Många gånger var jag hos henne, sov över, och när jag inte kunde sova, klappade hon mig på rumpan och sjöng bjällerklang! När jag sedan blev vuxen och fick mitt eget boende, skickade hon alltid med mig hem en kasse med mat och la en 50-lapp i handen. Mycket pengar för henne, (och mig också).  Ingen som hon kunde koka bruna bönor och det serverade hon mig ofta när jag kom. Inte med fläsk utan med stekt falukorv som jag föredrog!

Jag ser henne sitta i sin gungstol med den typiska hemmarocken och förklädet som hon alltid bar. Själv lade jag mig ofta på  hennes dyscha, slumrade lite och hörde farfarsklockans tickande…Grattis på namnsdagen älskade farmor, för evigt har du plats i mitt hjärta!