Parlez-vous Anglais?...

Jag har varit lite småkrasslig de sista dagarna, ni vet man känner sig olustig, lite illamående och allmänt nere och trött. Men det har inte hindrat mig från att studera franska med mitt fina barnbarn H, som nu går i 9:an. Han ska ha prov i skolan och behöver sin farmors hjälp! Det blir svårare och svårare att kunna bidra med den hjälpen! Det märker jag inte minst på ett annat barnbarn som har fortsatt med franskan på gymnasiet. Men detta ska jag nog klara av tänker jag där jag ligger på soffan och H sitter bredvid med papper och penna. Adjektiv och adverb och så en essä om Sverige med egna ord… Lätt som en plätt kan man tycka men det är konstigt så mycket man glömmer och hur svårt det kan vara att uttrycka vissa saker på ett enkelt sätt. Det rör sig hela tiden om att hålla sig till begrepp och uttryck som H har lärt sig. Det enkla är som ofta det svåraste! Men H är duktig och ambitiös och goggle är toppen i vissa lägen så det blir ganska bra till slut. Det här med språk är intressant. Läste en rolig krönika om just franska i DNs "Namn och Nytt" för någon vecka sedan. Där skriver skribenten att kan man konversera flytande med tre meningar i följd med en fransman, då drar han på som ett smattrande gevär och så står man  där som ett fån igen! En del tycker att fransmän i allmänhet är lite "uppnästa" om man inte kan tala deras språk, men det är inte min erfarenhet. Tvärtom lyssnar de tålmodigt på en tills de själva talar och då med sin vanliga frenesi! Jag har dock ett sätt att få ner hastigheten till rimlig nivå! Jag använder den när jag ska tala med myndigheter av olika slag. Som bekant är fransmännen inte så duktiga på andra språk, så när jag ringer eller besöker en myndighet frågar jag, Talar ni engelska?, Nej…talar ni tyska? (har turligt nog ännu inte träffat på någon som svara ja!!!) Ok då säger jag, då får jag försöka på franska! Det fungerar alltid! Tonen blir genast mer ödmjuk och hastigheten långsammare!

Längtar till Frankrike...