 |
| sånglärkan |
Alice Babs tillhörde inte min generation, snarare mammas, och för mig som var tonåring i slutet av 50 och början av 60-talet var kalabaliken runt hennes "Swing it magistern" oförståelig! Det är klart "Beatles" långa hår väckte ju också anstöt, så varje generation har väl sitt att brottas med! Men hon har alltid ingått i min musikaliska sfär, både med sina barnsånger men också med "The Swe-Danes" (tillsammans med Ulric Neumann och Sven Asmussen) och Povel Ramel. Jag har träffat henne några gånger under de senaste åren faktiskt i samband med kören. En av våra korister var nämligen mycket god vän med henne och tog med henne på några av våra konserter och även några fester. Första gången hon dök upp var när vi skulle sjunga "Sacred Concert" av Duke Ellington, ett verk som han skrivit just för Alice. Vi fick reda på att hon skulle komma strax innan vi skulle göra entré ävensom den fantastiska sångerskan Ulla-Carin Börjesdotter som skulle sjunga solosångerna, och att hon kunde samla ihop sig var beundransvärt. När vi ställt upp oss framför publiken satt så Alice längst fram tillsammans med sin man och vi kände alla en enorm spänning. Så började musiken spela och då såg vi hur tårarna börja rinna ner för Alice kinder. Vi greps alla av stunden och jag tror att jag vågar säga att vi gjorde en enormt fin konsert och även Ulla-Carin, som har en underbar röst, sjöng makalöst vackert. Vi sjöng för Alice helt enkelt. Efteråt reste sig Alice upp, vände sig mot publiken och ropade Bravo och klappade händerna och då såg alla andra vem hon var och började klappa även för henne. Applåderna ville aldrig ta slut... en magisk kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar