Sofflockstankar

När jag växte upp i Hökarängen hade vi en matrumsalkov och där stod en kökssoffa av trä. Den satt vi på när vi åt mat och i den låg jag när jag skulle sova. På kvällen togs locket av och ställdes mot väggen och så drogs lådan ut och mamma bäddade med täcke och lakan. Jag sov bra där och ibland kom min lillebror och la sig hos mig när han kände sig ensam. Det fanns många kökssoffor i Sverige då, särskilt på landet kanske och där tog säkert bonden sig en "tupplur" efter maten (tror inte så ofta bondmoran gjorde det…). Det här att ta sig en "tupplur" på dagen funderar jag över. Du kan läsa här! /tupplur/
Innan man börjar skolan så vilar man på dagis. Mellan en timme och en halv kanske och när man är lite större behöver man inte sova, men man ska vila och vara tyst. Sedan börjar man skolan och vilan försvinner mer eller mindre…ända till man blir pensionär för då blir det plötsligt "comme il faut" igen. Jag tänkte på det i går när lilla E var hos oss. När hon hade ätit lunch sa hon plötsligt att nu skulle hon vila en stund och så kröp hon upp i soffan. Att vila middag, eller att stilla sig överhuvudtaget en stund på dagen skulle alla behöva. I vilan kan något hända inom dig. Problem eller bekymmer kan plötsligt finna sin lösning, det där som du har svårt att få fatt på, som något så enkelt som en lösning på ett korsord!, stiger plötsligt fram och orken att göra något återvänder. Tänk om det fanns möjlighet på alla arbetsplatser till en halvtimmes vila…när man blev lite trött skulle man ta sin lilla sovmatta, lägga sig ner och andas några djupa andetag, blunda och bara lyssna till sitt hjärtas slag. Jag tror ärligt att det skulle bli en helt annan stämning och kreativitet och kanske mindre sjukskrivningar….Orealistiskt förstås, nu skall all vila ske på våra semestrar och eventuellt någon spa-weekend, för på de vanliga helgerna ska så mycket göras och hinnas med av allt det som inte blev gjort under veckan. Hur har jag det själv med vilan? Jag som kan ta mig en liten lur när jag vill! Ja, ni som följer mig på bloggen vet att jag har svårt för det. Det låter inte klokt men jag har sett det som ett ålderdomstecken att lägga sig och sova middag….ser framför mig Hemmet där mamma bodde de sista åren och alla gamla som satt i sina stolar och sov när man kom. Så fel jag hade… jag lyssnar nu mer på fina E och på Kronblom! Minns ni den serien? Kronblom bor i Vinkelboda med sin fru Malin, som tycker att Kronblom är alldeles för lat. Enda gången som han jobbar är när svärmodern Agata kommer på besök, då kan han ta några krafttag! men för det mesta lyckas han skrämma bort henne så han kan inta sitt sofflock igen! Min egen kökssoffa är för smal men det finns andra soffor där jag kan ta min siesta!

Smal men fin!