Sängpromenad!

Ni som har barn minns säkert tiden när man inte var säker på i vilken säng man skulle vakna  på morgonen! Eller också fann man sig själv ligga farligt nära ytterkanten därför att någon raring krypit upp i sängen och brett ut armar och ben! Nu är den tiden sedan länge förbi men nu är det något liknande, fast annorlunda som börjar utvecklas.

Jag vaknar ofta så tidigt på morgnarna och trots att jag försöker somna om på en gång lyckas det sällan. Då vill jag läsa! (för övrigt är morgnarna min bästa lässtund!) således tänder jag lampan och efter en stund gruffar min kära Christer. Helt förståeligt! Han brukar dra täcket över huvudet men allt oftare börjar han nu blir riktigt sur så i dag (inte första gången!) tog jag kudden och boken och la mig i Agnes rum. Här hade solen redan börjat titta in och jag låg och tittade en stund på allt i rummet och mindes att bara för en stund sedan låg mina kära här och snusade. Så läste jag en stund, somnade om och vaknade lite konfunderad över var jag var. Jag har en känsla av att denna egna lilla morgonstund kommer att öka....