Amor vincit omnia....

Min inbitne ungkarlsvän har blivit kär! Jag vet att jag har skrivit om detta förut, att kärleken känner ingen ålder och kan drabba en när man minst anar det (bl.a min 80 åriga mamma!) men det tål att upprepas! Min ungkarlsvän har förvisso inte levat ensam i livet, han har varit sambo länge och det resulterade i en älskad dotter, men sedan dess har han levat ensam även om det givetvis funnits frestelser under årens lopp. Men nej! Han var helt bestämd att aldrig mer inlåta sig i en allvarligare relation som skulle innebära gemensam säng och mathållning! Sålunda har han inrett sitt liv och verkat vara  till freds med detta. Så plötsligt händer det bara! På en tillställning hos en god vän träffar han en kvinna som kastar omkull alla hans föresatser och nu närmast planeras en gemensam långresa och sedan gemensamt boende? Får se, säger han försiktigt och ser förälskat på sin kvinna... På bara några veckor ser han tio år yngre ut och vi gläder oss givetvis för hans skull! Det kan tyckas gå fort, men vad ska de vänta på? Allt känns rätt och de har mycket med i sitt bagage av livserfarenhet och vet nu att ta vara på detta magiska! Visst är det underbart med kärlek! "Amor vincit omnia et nos cedamus amori!" sa  romaren Vergilius, "Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken!"

Vi sjunger kärlekssånger förstås!