En egen tid....

Varma vantar med spets!

Plötsligt befann jag mig på Kungsgatan. Läkarkontrollen jag gjort hade avlöpt till det bästa och jag hade en dryg timme till mitt förfogande innan jag skulle träffa en väninna för en promenad på Djurgården. Det kanske låter märkligt, pensionär som jag är och med all tid i världen egentligen....men så här helt utan agenda är det länge sedan jag var. När jag är hemma ensam finns det alltid något som ska göras eller borde göras och ska jag in till stan är det oftast i något ärende. Dessutom har vi ju en liten underbar tjej som bor hos oss och som gärna vill leka eller läsa bok! Nåväl här låg Kungsgatan framför mig, märkligt nog nästan folktom och bara bussar och ytterst få bilar for förbi. På Hötorget plockade handlarna upp grönsaker och frukt ur kartonger, som de sedan staplade i eleganta högar på borden och blomsterhandlarna fyllde hinkar med vatten för sina blommor. Orfeus spelade sin eviga sång i de dödas sal och längre ner på gatan bakom skyltfönstren sopade och plockade man med varor inför öppningen. Reaskyltar överallt och på Noa Noa, en dansk klädesaffär hängde väskan som jag verkligen behövde!! och vid disken låg vantarna och väntade! Jag flanerade! Det är ett härligt ord. Mer löst i konturen än promenera. Rörde mig hela tiden runt gatorna vid Norrmalmstorg och Stureplan och på Biblioteksgatans röda matta gick jag i stort sätt helt ensam.  Var var alla människor? Nästan lite surrealistiskt. Det tätnade förstås så sakteliga men just den här timmen var det märkligt stilla. Tankarna flög hit och dit, inte särkilt djupsinniga, men bara så skönt att vara själv,  att gå och stanna helt i eget tycke utan hänsyn till andra. Detta blir om inte ett nyårslöfte, så åtminstone en önskan. Att oftare ge mig själv tid till egen tid!