Paris, alltid Paris!

Så är man hemma igen! Tittar ut på trädgården med sin snö och hungriga småfåglar runt fågelbordet. Solen skiner och det är kallt. - 5 grader. I går vaknade jag i Paris på vårt lilla hotell brevid ett mysigt torg. Dags att åka hem igen.....le temps passe vite. (tiden går så fort) Riktiga kulturdagar har det varit, det känns i kroppen och i knoppen! Så mycket intressant och vackert vi sett, så mycket vi hunnit tala med varandra om, sådant som är svårt att hinna med hemmavid. Första dagen hamnade vi på en trevlig restaurang nära museé D´Orsay, impressionistmuseet. Vi avnjöt en härlig bourgougnegryta med ett glas rött vin när vi kom i samspråk med ett par damer bredvid. Ska ni se Hopper sa de. Ni har väl bokat biljetter! Skam till sägandes hade jag tänkt på det men som så ofta inte gått vidare... Ja, då lär det bli svårt för er, sa de. Det är ett fomidabelt tryck på denna utställning, flera miljoner människor vill se den. Jag greps av lätt ångest. Skulle vi nu inte komma in? Kan inte vara möjligt sa Christer, vi far dit genast och skippar D´Orsay för dagen.  Det duggade lätt när vi tog en taxi för att fort komma fram och mycket riktigt när vi kom fram var det inte bara en kö, utan tre! En för gruppbeställningar, en för bokade biljetter också en för optimister! Där fick vi ställa oss. Nu blev det inte så farligt i alla fall. En duktig klarinettist spelade vacker musik och det var ganska trivsam stämning i vår långa kö. Väntans gemenskap!  Då och då släppte vakterna in några få av oss, men när det gått någon timme och ingen blivit insläppt surnade vi till och buade! Dessutom övergick småduggandet till regn och vi som inte hade paraplyer försökte smita in under andras.

Sist i kön

Gjorde väntan lättare!

Efter 2 1/2 timme kom vi dock in och det var värt mödan! Ett helt konstnärsliv presenterades och det på ett mycket pedagogiskt sätt. Jag nämnde förut att Edward Hopper (1882-1967) var amerikan men han vistades ett flertal gånger i Paris där han tog starkt intryck av impressionisterna, bl. a Degas. Han försörjde sig i början också som illustratör innan han kunde leva på sin konst. Förutom oljemålningar målade han också akvareller och gjorde en del grafiska blad där han trots den gråvita färgskalan fick fram olika nyanser av ljus; ljuset och dess skiftningar som betyder så mycket i alla hans tavlor. De senare årens bilder,  som också är de mest kända, föreställer ofta människor i urban miljö, som inte har någon egentlig kontakt med varandra. De har som stannat i ett ögonblick, som de väntar på något... Tavlor som väcker många tankar och jag hade gärna stannat upp lite längre framför flera, men trycket från folk runt omkring var stort. Jag får i stället försjunka i den digra katalogen som vi köpte!

Nighthawks

Chop Suey

Couple drinking