Igår firade vi Sabbat här i byn. På förmiddagen åkte vi, några stycken kvinnor, in till marknaden i Jerusalem för att inhandla det speciella flätbrödet och vinet som inleder sabbatsmåltiden. Vilket folkliv!!
Under några timmar skall allt inhandlas av det som behövs för helgen. Enorma högar av bröd och grönsaker fyller stånden; tiggare med skramlande bössor och musikanter som spelar och skäggiga, hattprydda män som ställer upp bord med skrifter och bilder. Ultraortodoxa män i sina lockar och svarta kostymer med bönsjalens fransar hängande nedanför kavajen bär sprängfyllda påsar medan deras mörkklädda kvinnor drar barnvagnen och håller i barnen. Det doftar från kryddor och fruktstånden är rena färgexplosionen med röda granatäpplen, gula apelsiner, äpplen och päron i olika gröna nyanser och här och där kan du slå dig ner på något litet kaffe och bara titta! Mycket ungdomar, detta är en ung nation... och många av de unga männen bär kippa, ett sätt att markera sin judiska tillhörighet. På kvällen kom en musiker till vårt kloster för att berätta om sabbaten. Han är försångare i en liten synagoga dit judar kommer som är mer liberala i sin tro än de ortodoxa. (det finns många grupperingar...) Han inledde sabbaten med några sånger och sedan tände vi alla två ljus var. Det var mycket högtidligt (tänkte på vår helgmålsringning...). Sedan gick vi tillsammans genom gränderna i den ljumma kvällen till ett vanligt hus där man inrett två rum som synagoga, ett rum för männen och ett för kvinnorna! Ja, jag vet...men så var det! Tanken är att man så småningom ska kunna öppna upp så att alla ska kunna vara i samma rum! Det var en otroligt intressant upplevelse! Sång och dans, handklappning men också tyst bön. De flesta var unga, kvinnor med barn som kröp eller sprang omkring och pappor med "baby björn" på magen där lilla babyn sov tryggt trots alla ljud. Så långt ifrån våra gudstjänster i kyrkan som man kan komma...i alla fall i svenska kyrkan. Senare i klostret intogs sabbatsmåltiden efter det att försångaren välsignat brödet och vinet, som vi alla fick ta del av. Hans hustru och han själv sjöng en mycket vacker rituell sång och vi alla fick också sjunga. Bröd, vin och sång...så mycket gemensamt vi har... Idag är det vilodag! Tid för andrum och reflektion. Sabbath Shalom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar