tisdag 30 april 2013

Valborg, häxor, helgon och VÅREN!

I kväll tänds eldar över hela Sverige för att fira vårens ankomst! Vi eldar upp allt gammalt för att bereda plats för det nya och vi sjunger om den sköna Maj, som nu stundar. I hednisk tid trodde man att denna natt red häxorna till djävulen och man tände eldar och förde oväsen för att skrämma bort dem. Kring helgonet Valborg skapades sedan en kult som skulle skydda mot häxor och onda andar. Numera tänker nog ingen på detta utan för oss är Valborg Vårens ankomst, och elden blir symbol för allt nytt som ska spira när det gamla brunnit upp! Några studentmössor ser man inte till längre till (på Skansen kanske och i Uppsala) om det inte är nykläckta sådana! men jag tyckte det var roligt när det begav sig. Förstod inte riktigt varför det skulle vara så fel att bära den just denna kväll...de flesta av oss hade ju kämpat för att få den! Det har regnat lite men just nu har det klarnat upp och solen skiner. Äntligen har "Vintern rasat..."


söndag 28 april 2013

"Livet är en fest!"

 Jag gillar verkligen att städa efter en fest, i synnerhet om den varit lyckad! och det var denna min vårfest! Att gå där för mig själv och plocka undan, stoppa ner disk i diskmaskinen, slänga rester, städa undan papper  etc och minnas alla fina vänner, alla underbara barn och barnbarn och inte minst all sång och musik, det är toppen! Dessutom var gudarna mig nådig som såg till att vädret var fint, sol nästan hela tiden så att vi kunde sitta ute och äta.  Omgivna av alla vackra blombuketter och blomkrukor sjöng mina älskade en nyskriven sång om mamma som "aldrig har stängt", som alltid är uppkopplad, på gott och ont! så sant och så kärleksfullt.
Jag hade anbefallt vårhatt och en del hade hörsammat detta! Lustigt nog hade herrarna samma typ av hatt! Ni vet vitbeige med brätten och hattband. Lite Skagensvajigt nonchalant. Finaste hatten hade min kära svärdotter Lina och den roligaste min gamla väninna Agnes. Alla barnbarnen stökade runt både ute och inne och våra sängar i sovrummet fick sig en rejält dust!! Vinet flödade, stämningen var hög och jag kände mig ung och ganska vacker faktiskt! Härligt att få vara medelpunkt ibland!


Städa och fixa mat! Vilken underbar dotter!

onsdag 24 april 2013

Vilken födelsedagspresent!

Inte visste jag när jag vaknade i morse att denna dag skulle ge mig mitt livs största överraskning!
Om några dagar firar jag min födelsedag och eftersom jag är av den åsikten att alla födelsedagar ska firas har jag inbjudit till fest! Dock meddelade mig min kära dotter Agnes, som ni vet nu bor i Tromsö, att hon inte kunde komma. Dels är hon flygrädd och dels har hon fått ett jobb och hon kunde inte börja med att begära ledigt på en gång. Det är klart jag förstod, men visst var jag besviken. Nåväl jag accepterade detta förstås även om jag uttryckte för Christer då och då hur ledsen jag var.  I morse säger då Christer till mig, att innan vi far på vår vanliga onsdagsfranska måste vi möta upp en kille vid tåget. Han skulle lämna något som Christer ville jag skulle titta på. Vi tog bilen och när vi kom till Arlanda Expresståg bad Christer mig vänta i bilen medan han kollade om killen kommit. "Jag vinkar till dig och då kan du komma", sa han. Efter en stund gjorde han det och jag gick över till perrongen. Ja, jag tror ni redan gissat vilka som stod där! Agnes och lilla Elsa-Dolly! Jag började gråta, så glad blev jag, kunde knappast fatta att det var sant. Men när Elsadolly kom upp i min famn och jag fick snusa henne i nacken då visste jag att det var sant! Jag fick den bästa födelsedagspresenten jag kan få!

GLAD!
ElsaDolly bakar tårtor till momo!

Mina efterlängtade!

måndag 22 april 2013

Spara eller Slösa!

Visst minns ni "Lyckoslanten"? Tidningen som delades ut i skolan och som ville uppmana det uppväxande släktet till sund sparsamhet och som det hette i målbeskrivningen "ett målmedvetet handhavande av förvärvade medel". Tidningen gavs ut första gången 1926 och var ett samarbete mellan skolan och Sparbanken, ni vet med eken som symbol. Den innehöll olika artiklar, sagor, visor för barn, men det enda jag minns från min skoltid på 50-talet är serien om "Spara och Slösa" skapad av Birgitta Lilliehöök. Tidningen gavs ut med denna serie ända till 1963 och under 50-talet ansågs den vara den största barntidningen i Europa. Ja, Spara var ju den där präktiga, ordentliga, som alltid är noga med att hålla sin spargris rund och trind, medan Slösa köper kläder och snask och ohämmat slösar med sina pengar till förfång för den stackars grisen som är liten och mager. Spara tråkig och Slösa rolig! Man tyckte nog lite synd om henne också för att hon alltid råkade illa ut och där stod Spara som ett odrägligt dygdemönster.
Säkert är nog att vi har både Spara och Slösa inom oss men det som är så intressant nu när jag tittar på de gamla serierna är att allt var så tydligt och okomplicerat då. Svart och vitt, inga gråskalor, utan rakt på sak! Budskapet går fram. Om du är flitig och sparsam så går det bra, "Envar sin egen lyckas smed" som det stod som motto på första numret! Ja så enkelt är det nog inte... och Lilliehöök förändrade sina flickor efter hand och Spara blir också lite mer hjälpsam mot Slösa, som i serien om hur hon lånar ut pengar till halstabletter för att Slösa ska få slut på sin rökhosta!! ( man kan ju undra vilken årskull man vänder sig till..) Även budskapen följer sin tid!


Första serien 1926
1954 (agan ännu ej avskaffad)
1961(rökningens oskuldsfulla decenium)
P.S Lyckoslanten ges fortfarande ut och kan beställas av skolor och Spara och Slösa har avbrutit sin pensionering sedan 1963 och återuppstått! dock i andra skepnader och med en annan "mamma"!

söndag 21 april 2013

Cykeltider!

"Får vi cykla till dig farmor" frågar söta S i luren! "Givetvis," säger jag och inser att fr.o m  nu måste jag se till att ha några kakor eller bullar eller varför inte sockerkaka (så länge sedan jag gjorde någon...) i burken.
För det är klart att efter en cykeltur vill man ha saft och kaka! Så kommer de hit en stund och lilla E berättar att kroppen vill bli kliad på! Var någonstans. undrar jag.  I huvudet! Hjälmen kliar! Efter en stund med äppelmust i magen cyklar de hem igen och jag mår gott efter deras lilla besök och får lust att själv ta fram cykeln! Visste ni att cykeln uppfanns i Tyskland redan 1817 men den moderna varianten med kedja och pedaler kom först 1885. När jag växte upp skilde man på herr och damcykel, och det var alltid läskigt om man skulle låna en herrcykel med den höga ramen. Numera är ju de flesta cyklar "uni-sex" som tur är! En gång för massor av år sedan (jag var 12 år tror jag) lossnade min cykelkedja mitt i en backe. I flygande fart for jag nerför utan att kunna bromsa och jag minns ännu hur stenhårt koncentrerad jag var på att hålla balansen. Jag hade änglavakt för vägen korsade en annan väg som jag for över (tänk om det kommit en bil...) och inte förrän i nästa uppåtlut kunde jag stanna. Det var en skrämmande upplevelse så snälla ni, kolla ordentligt att kedjan är okey nu när ni börjar cykla!

Fransk variant!

lördag 20 april 2013

Det sköra livet....

Det känns tungt just nu. Trots att det är en härlig vårdag..... Det städas och krattas i trädgårdarna, stolar och bord plockas fram och fåglarna kvittrar av lycka i de knoppande träden. Flera närstående både i vår familj och vänkrets har drabbats av det värsta man kan tänka, svår sjukdom som kanske, kanske inte kan botas. Vi vet inte ännu, prover tas och inom en nära framtid ska jobbiga och allvarliga beslut fattas. Så snabbt kan livet förändras, bara från ett ögonblick till ett annat blir allting annorlunda. Det sätter givetvis i gång tankar om ens egen existens. Själv går jag snart in i mitt sjunde decennium, den fjärde åldern, som Patricia Tudor Sandahl kallar den, och jag tänker ofta numera på hur snabbt livet går och hur viktigt det är att ta till vara de dagar man har. Att få vara frisk är så självklart när man är det. Men så händer något och allt det man tog för givet visar sig vara en illusion. Allt liv som nu spirar, allt hopp om sol och värme, all den enorma kraft som livet har och samtidigt denna oförutsedda skörhet. Man kan inte värja sig, tro att det drabbar inte mig utan bara glädja sig och vara tacksam för sitt liv just här och nu.

onsdag 17 april 2013

Borta bra men....

Skönt att vara hemma igen och dessutom är all snön borta i trädgården och snödroppar och krokusar sticker upp sina huvuden! Våren har kommit hit, äntligen! Egentligen skulle vi kommit hem i måndags men vi missade flyget!!! Hur kan det nu komma sig? Ja, ta lärdom! Vi kom ut till flygplatsen i god tid ca 2 timmar innan avgång för att finna att planet var försenat 30 minuter. Vi checkade in och satte oss i vänthallen. Tiden gick och vi kollade på avgångstavlan med jämna mellanrum. Hela tiden"delayed". Vid ett tillfälle såg Christer att planet var ytterligare försenat så vi köpte en kaffe och en sandwich. Småpratade lite och sedan gick jag och kollade igen. Då står det plötsligt "embarquement"(boarding) Jag fattar inte först men rusar fram till några flygvärdar som skakar på huvudet och pekar åt motsatt håll där den andra ingången till gaterna finns. Jag rusar dit, kollar på tavlan jo, det stämmer, ser nr 7 som gate och ropar till Christer att skynda sig. Vi rusar ner och kommer till gaten, står där en stund tills jag upptäcker att det inte är SAS gate utan Norweigan.... Upp igen hysteriskt och då ser Christer att gaten för SAS är stängd. Ni kan ju föreställa er vår frustration...Några flygvärdar försöker kontakta planet för att se om det finns möjlighet att komma med men får till svar att väskorna är redan urplockade och planet håller på att taxa ut. De hade tydligen ropat på oss i hallen, men vi hade inte hört något och vem kan det i en överfull hall med barn som skriker och städvagnar som skramlar runt. Hursomhelst fick vi sedan efter diverse strul boka om och lösa nya biljetter (dyrt!), hämta ut våra väskor och ta oss in till vårt hotell igen. Receptionisten såg mäkta förvånad ut! Sedan satt vi på rummet och försökte reda ut vad som hänt!! Svaret var att planet kört in förseningen och snabbt embarkerat för att komma i väg. Så vi hade inte varit tillräckligt uppmärksamma helt enkelt...Av detta följer, om ditt plan är försenat, lita inte på det utan sitt nära avgångstavlan och kolla var 5e minut! Vi fick dock en kväll till i Nice och på sämre plats hade man ju kunnat hamna!

Tröstpris!

lördag 13 april 2013

En enkel Nice....

Om en liten stund lämnar vi vårt hus för att fara ner till Nice några nätter. Vi brukar vara där några dagar innan vi åker hem för att få njuta av havet och så är Nice en charmig och mysig stad. Den gamla staden är fin att promenera i och att dricka sitt morgonkaffe vid den berömda marknaden och titta på folk är inte heller fel! Det var här en gång Christer myntade sitt begrepp "compact women" om de  äldre ofta kortväxta kvinnorna med "fyrkantig kropp" och stora bröst! Ofta också korthåriga och om de inte har  lilla vovven på släp, eller torgkassen så är det den lika "compact" mannen med kamera på magen!! Tiden har gått så fort som alltid, men jag känner mig väldigt nöjd (skulle bara fattas annat...) och börjar också längta efter mina kära. Sista dagen här åkte vi upp till den underbara trädgården i Villecroze, en mycket vacker by nedanför Tourtour som jag bloggat om förut. Allting spirar och växer och fortsätter det vackra vädret så har allt slagit ut om några dagar. När det väl börjar så går det så fort. Jag tar semester också några dagar från bloggandet men jag återkommer! Här några vårbilder att njuta av så länge!

A bientôt!

fredag 12 april 2013

Slott eller "koja"? Ingen självklarhet!

I går när vi skulle köpa vin på byns vinkooperativ stod det en stor långtradarliknade tingest! utanför huset. Nyfiken som jag är fick jag svaret på min fråga att det var en ambulerande vinpåfyllningsmaskin!!  Den åker runt och fyller de olika kooperativens vin i flaskor som pakteras i lådor med hjälp av fiffiga maskiner som fyller, klistrar och buteljerar! Spar tid och pengar förstås! (ytterligare arbetslöshet...) De enda männen, som jobbade där, behövde göra var att lasta av och fylla på.  Vid det här tillfället var det 2011 års vin som skulle paketeras!  Allt gick med en himla fart! Väl inne i butiken fann jag att den ånyo var uppiffad!  För ganska länge sedan stod där stora behållare med slangar (som på en bensinstation) och man tankade sin medhavda glasflaska med vinet man ville ha! Vanligt bordsvin, rött, vitt och rosé till billigt pris! Detta försvann mer och mer när "bag in box" började komma (på franska vin de fontaine) och nu ser man det aldrig! Nu har butiken en stor målning på ena väggen av gammaldags  vinskördande och en vägg har en hyllsektion med små bås där de olika buteljerna står upplysta.. Framför har man dukat upp ett bord med porslin och glas som inför en finare middag. Givetvis finns också en avdelning där man får avsmaka! Vindruvorna som kommer till kooperativet är från olika privata eller arrenderade vingårdar och är av olika druvsorter därför är det mycket viktigt att man har en väl kvalificerad oenologue d.v.s "vinblandare" så att man får till ett gott vin!  Numera har vår by ett riktigt bra vin som står sig väl mot andra vinkooperativ runt om!

torsdag 11 april 2013

Vårt behov av sammanhang

Skön morgon på terassen. Äntligen kan jag inta mitt kaffe med mjölk ute, visserligen i tjock morgonrock men i alla fall! Svalorna jagar varandra i buskarna och en fågel hoar med jämna mellanrum och får omgående svar av någon annan! En lätt bris som snart kommer att bli uppvärmd av solen för i dag är bara lätta skyar. Inget som hindrar. Jag är ganska tagen av en bok jag läst. Det finns en isländsk författare Arnaldur Indridason, som jag läst allt av tror jag. Han skriver kriminalromaner och hans alter ego är en tilltufsad polis som heter Erlendur. Böckerna är mycket välskrivna, intrigerna spännande och ovanliga och så är det beskrivningarna av Island, dess natur, det trolska, lite spöklika som vilar över dess fjäll och ödsliga hedar. I denna bok "Den kalla elden" beger sig Erlendur upp till sin barndoms by och ödegård, och där får han höra om en kvinna som försvann uppe på fjället för massor av år sedan och aldrig återfanns. Det liknar det han själv upplevt som barn, då hans bror försvann i ett fruktansvärt oväder då fadern med sina två söner letade efter några får. Brodern hittades aldrig och detta trauma har levt kvar inom Erlendur och påverkat hela hans liv. Och det är det boken handlar om. Vikten av att veta vad som hänt, att förstå även om det inte kan förändra i sak det som skett. Indridason skriver med djup förståelse för de människor som måste leva kvar med ovisshet och deras försök att hantera smärtan.
Det är inte bara en kriminalhistoria utan också en roman om våra mänskliga tillkortakommanden men också om vår storhet och förmåga till kärlek.

onsdag 10 april 2013

En by i vintersömn

Jag har redan bloggat om en av mina favoritförfattare Paul Auster och hans senaste självbiografi "Vinterdagbok". Där skriver han bl.a om alla platser han bott på både i USA men också i Europa. I sin ungdom bodde han i Frankrike,  i Paris men också under 9 månader i en liten provencalsk by ganska nära oss som heter Moissac-Bellevue. Med hans bok i handen bestämde vi oss i dag för att besöka den och när vi kom upp på slätten såg vi byn torna upp sig på bergssidan. En vacker, gammal by med en fantastisk utsikt över nejden. Vi vandrade runt på de smala gatorna med de slitna men oftast välskötta gamla stenhusen. Det var så otroligt stilla, lugnt, inte en människa träffade vi på. Byn låg fortfarande i sin vinterdvala, som så många byar gör här. De flesta husen bebos numera av sommargäster och när vi talade med kvinnan på den lilla turistbyrån berättade hon att om några månader så är här fullt av liv och rörelse. På en bänk satt vi sedan och läste avsnittet som Auster skriver om denna plats och det är klart att mycket är förändrat, speciellt ute på slätten, där många nya hus är byggda. Det är ju ungefär 40 år sedan han var här. Men byn är sig lik och den gamla Bistron där vi åt en god lunch! Santé Paul Auster!

tisdag 9 april 2013

En vårpromenad

Vår by ligger nedanför en bergsklippa och för att komma upp på toppen måste man gå uppåt! En nyttig övning för latmaskar som åker runt i bil eller sitter på café! Idag var en perfekt dag för en promenad, lagom varmt och med nyfunna gympaskor i garderoben! Underbara blommor kantade vår väg, fåglar kvittrade och bakom ett stängsel hörde vi grodornas kväkande. Vatten forsar överallt, små och stora bäckar, och uppe på klippan kastade sig ett väldigt vattenfall. Det har regnat så mycket att det nästan svämmar över på sina ställen. Väl där uppe har man en magnifik utsikt över byn och dalgången och rök stiger upp lite här och var för nu passar man på att elda ris och skräp. Det är så intressant att se hur allt lever upp när solen kommer, människor, natur ja, t.o.m den lite surmulna madamen på en av barerna ler! På tisdagsmarknaden köpte jag en sjal (jag är svag för sådana!) som gör mig glad med sina blå prickar! Den ska jag ha i kväll när vi bjuder några vänner på en aperétif. Det blir en enkel sådan inte en aperétif diné, som våra kära grannar alltid bjuder på. D.v.s en mindre middag!!

Vallmo
Iris


Välkomna!

måndag 8 april 2013

"Varje bok är en flaskpost, öppna den"...

...eller, "en lektion i kärlek", eller "en bok är en förtrollad matta", ja, jag kunde ha valt vilken mening som helst ur denna fantastiska bok av Jeanette Winterson "Varför vara lycklig när du kan vara normal?" Engelsk författarinna bl.a känd för sin bok "Det finns annan frukt än apelsiner", som kom ut 1990 och blev en stor succé. I flera dagar har jag varit fullständigt uppslukad av denna självbiografi, som kom ut häromåret, lika uppslukad som Christer före mig och det vill inte säga lite! Han är ingen bokslukare och det fröjdade mig att se honom så "borta från världen", så fascinerad! Själv försökte jag denna gång läsa långsamt, varje ord för sig, stanna upp och begrunda och detta är inte lätt för mig eftersom jag läser ganska snabbt och har svårt att sluta när jag väl kommer i gång. Jag lyckades dock ganska väl och jag strök t.o.m försiktigt under med blyertspenna (har lånat boken på biblioteket) vissa meningar som jag senare kan skriva in i min anteckningsbok. I boken söker författaren efter mening, sammanhang och kärlek. Den är sorglig, rolig (himmel vad vi skrattat) tragisk, men trots allt positiv "livet ger ständigt nya möjligheter" och språket är en njutning att läsa. Jag känner mig lycklig och normal!

söndag 7 april 2013

Äntligen!

I morse for några goda vänner som också har hus här, hem till Sverige igen och med sig tog de regnet och den kalla vinden! (Tror vi...) Hursomhelst verkar hela naturen explodera i solvärmen och av åker jackor och fram kommer solglasögon och glada leenden! Till och med fåglarna jublar i träden. Full kommers i blomsterstånden på söndagsmarknaden i kakelstaden Salernes och på det lilla charmiga utecaféet vid parkeringen åt ett par med synbar förtjusning ostron till ett glas vitt vin. Tyvärr har jag aldrig lärt mig uppskatta den delikatessen även om jag försökt, men det ser onekligen festligt ut. Tygaffären, som annonserat nedläggning när vi var här sist är fortfarande kvar och kvinnan i butiken berättade att mannen har dragit sig tillbaka, men hon ska vara kvar! Berätta det för alla, sa hon, jag blir vid min läst! Så nu har jag gjort det! Jag föll förstås för en vacker vändbar duk med tuppar, som jag tittat på flera gånger, och nu slog jag till! Man vet ju aldrig....





Min korsordsälskande man!
Stolta franska tuppar!