torsdag 2 maj 2019

Äntligen vårregn!

Karin Larsson "Körsbärsblom"
Visst är det något speciellt med dofterna när regnet kommer! Det blir svalare förstås men man ser verkligen hur marken och växterna gläder sig. Snart ser man inte skatboet i trädet utanför sovrumsfönstret; löven nästan exploderar runt det. Vi bor ju i lägenhet just nu men då och då går vi till uteplatsen vid villan och snart ska jag så lin i rabatten...ett utmärkt sätt att bli av med kirskålen!
Maj är ju ofta en intensiv månad, avslutningar av alla de slag och när det gäller aktiva barnbarn är det dansuppvisningar och sångkonserter, och utanför "rusar" våren fram och man vill så gärna hålla den kvar lite...gå in i detta ljus som vi så länge längtat efter.
Våren är för mig också Millesgården, denna undersköna plats och här såg Christer och jag utställningen "Tillbaka till paradiset", en något märklig titel då utställningen visar exempel på den tyska impressionistiska konsten som  växte fram från början av 1900-talet och under första världskriget och som under 30-talet ansågs denegerande av nazistpartiet och förbjöds. Många fina konstnärer,  dock endast en kvinna Gabriele Münter är representerad...Hon var en tid  gift med Kandinsky.
Gabriele Münter "Landskap med vit mur"
Hon gömde många av konstnärernas tavlor under andra världskriget, en stor och betydelsefull bedrift.
Emil Nolde

Lionel Feininger
Både Christer och jag fastnade speciellt för en konstnär Christians Rohlfs, vars tavlor verkligen grep tag i oss både i färg och form.
En annan underbar plats för Vårfrossa är Waldemarsudde med Prins Eugens vackra hem och dess konstutställningar. Hit går jag gärna, äter lunch i Prinsens kök och denna gång med barnbarnet Hjalmar!
Karl Nordström
Här njuter vi av utställningen "Grez-sur-Loing,  Konst och relationer"; målningar från den lilla byn,  där en  konstnärskoloni  växte fram i slutet av 1800-talet  där bl.a många svenska konstnärer, musiker och författare möttes och verkade.
På stranden av Loing....
Carl Larsson
Johannes Grimelund
 Över 100 verk visas bla av Karin och Carl Larsson, Kröyer, Karl Nordström och en av mina favoriter Julia Beck.
Julia Beck
I själva huvudbyggnaden visar man samtidigt en utställning av Björn Wessman "En målares väg" och det blev en fullständig färg och formexplosion efter de mer stämningsfulla tavlorna från Grez-sur-Loing. Jättestora, färgrika naturkompositioner pryder väggarna och vi fullkomligt hissnade!!

Utställningen Grez-sur Loing pågår till 18 augusti och En målares väg till 26 maj!
Gå och se!

fredag 19 april 2019

Fredagar kan vara alldeles för långa och för korta!

e
Första vårdoppet! En.... 
När jag var liten...ja, jag har berättat det förut vet jag, var långfredagen verkligen den längsta och tråkigaste dagen på året. Allt stängt, sorglig musik på radion och inget fanns att göra...nu finns ingenting av detta kvar...man kan handla hur man vill, alla kulturella begivenheter är tillgängliga och att äta fisk som vi gjorde hemma är inte nödvändigt; ja det är sillen förstås! Ett måste; jul, midsommar och påsk! Det är väl bra att det är så tycker jag men samtidigt finns det ingen skillnad längre...Traditioner som tidigare hade sitt eget " börjadatum"har försvunnit. Nu äter vi semlor närsom och kräftor och surströmming... Ja allt ska vara tillgängligt hela tiden. Ja ni förstår min poäng...jag är inte helförtjust!
Som flera vet bor vi för tillfället i lägenhet och det har jag inte gjort på fyrtio år! Jag trivs väldigt bra, det är mysigt och vi har fått det riktigt trivsamt, men...vad göra när solen skiner och vårvärmen lockar utanför fönstret! Ja har man ingen balkong eller särskild uteplats måste man ju gå ut...För mig har det varit så självklart att bara öppna balkongdörren och gå rätt ut i trädgården... Jag förstår verkligen balkonglösas dilemma...att bo t.ex i city i en lägenhet och sedan vara tvungen att klä på sig och gå ut för att njuta av vårsol och grönskande natur är nog inte alltid så roligt. Men det är inget synd om mig!
Vårt hus ligger nära och nu har vi varit där och tagit fram trädgårdsmöblerna, räfsat och planterat penséer och så hittade jag  picnickorgen i pannrummet med plasttallrikar och bestick; passande för den inköpta räksmörgåsen!
För exakt en vecka sedan satt jag med mina barn på flyget till Dublin! En 75 års present från dem som nu genomfördes  på håret innan min 76 års dag!!

Tre dagar med mycket skratt och flams men också tillfälle för små personliga samtal mellan aktiviteterna. Mycket och god mat!! och dessa härliga pubar med levande musik och glada, vänliga människor.

Katedralbesök blev det också; Dublins äldsta katedral Christ Church från 1100-talet (här uruppfördes Händels Messias i april 1742 av katedralkören, som fortfarande är verksam,  och Trinity college med sin "the book of Kells" handskriven bok av de fyra evangelierna från 800-talet med otroligt vackra bilder  och  biblioteket "the long room" från mitten av 1700-talet med över 200.000 böcker...ca 65 m långt och sidorna kantade av berömda filosofer och författare...dock ingen kvinna!!!
Så mycket man hinner på några dagar och så lycklig jag är att ha fått uppleva denna trivsamma stad med mina kära. På påskdagen sjunger vi i kören på gudstjänsten " Var ljus över griften, han lever o fröjd"...tänker som alltid på min mamma och att livet börjar på nytt! Glad Påsk!

två...tre!!


söndag 7 april 2019

Dimman lättar....

Tidig morgon...det har regnat i natt och nu på morgonen sprider sig dimman över vinåkrarna. Det är vackert, nästan magiskt...Jag går ut på terassen och andas in den fuktigt svala luften. Mina irislökar, som vi planterade förra året, ser plötsligt långa och kraftfulla ut men tyvärr hinner jag inte se dem blomma innan vi åker hem.
Som alltid slås jag av tystnaden...inte ens en liten fågel...Jag tar ett djupt andetag, sträcker upp armarna och känner mig tillfreds, och hur kan jag göra annat med denna vackra utsikt, med denna lilla vackra del av jorden. För några dagar sedan gjorde vi en utflykt med några vänner till les Baux-de-Provence som ligger några mil utanför Aix en Provence. Här finns en del kalkbrott och i en av de större grottorna har man nu olika bild och ljudspel. Denna gång presenteras Vincent van Gogh.
Man kommer in i den enorma salen med sina vita renskrapade väggar och pelare och plötsligt släcks ljuset ner och vacker musik strömmar ut också växer de underbaraste färger fram överallt; stora färgklickar som sakteliga formar sig till bilder, hus, vatten, blommor...van Goghs rum, hans ansikte...Vart du än tittar möts du av de undersköna bilderna som först stannar och sedan sakta upplöses för att intas av andra.
Plötsligt går vi i vatten...bakom oss tornar en strand upp sig med några båtar...och hela tiden denna vackra musik. Det var en veritabelt berörande upplevelse och jag var helt uppfylld när vi slutligen kom ut!
Tidigare förställningar har varit Picasso och Chagall; jag kan bara tänka mig vilken upplevelse det också måste ha varit! Så mycket vackert och intressant att se och uppleva, både här och annorstädes, viktigt att minnas i dessa tider av undergångsstämningar med klimatförändringar, krig  och allt annat elände. Vi behöver motvikter för att få kraft och livsmod och där har vi kulturupplevelser av olika slag.
Nu tittar solen fram, dimman lättar och la vie est belle!

onsdag 3 april 2019

En lat dag! Med fantasins hjälp kan jag vara och fara överallt...

Längtar efter vatten....
I dag blir en LAT dag! I natt kom det första regnet, och i morse när jag kom ut på terassen var sittdynorna på stolarna (som jag givetvis inte tagit in) dyblöta liksom de kvarglömda sandaletterna. Det efterlängtade regnet...men även om det hänger i luften vill det inte få till sig riktigt; här skulle behövas en riktig rotblöta i flera timmar, ja, dagar. Jag behöver inte göra någonting...Christer åker in till byn och handlar bröd och jag gör i ordning frukosten. Kokar vatten till te och kaffe. Christer vill ha te och jag tar Nescafé med mjölk. Två smörgåsar med något pålägg till mig (äter aldrig smör på mackan här) och Christer tar sina plommon! Ibland vill han ha en skorpa med ost och marmelad men för det mesta inte. Nu har vi dessutom introducerat ett glas med bikarbonat till frukostritualen, smakar som skurpulver. men lär, enligt en god vän, vara mycket effektivt mot den halsbränna som kommer då och då. Sedan tittar han på nyheterna på SVT play och jag brukar läsa....I dag går jag  tillbaka till sängen. Kryper ner under vårt kinesiska sidentäcke (ett väl investerat köp när vi var i Kina...) värmer eller svalkar alltefter väderleken! Tittar ut genom fönstret, ser toppen på vårt nedklippta mullbärsträd, inte så vackert nu, men det kommer bli, och den grådisiga himlen. Det är så tyst  här. Det är som om naturen håller andan. Tystnaden tar min kropp i besittning. Det är vila i den. Det gör i inte ont någonstans,  som kroppen är i total harmoni. Jag vet att det är en schimär, för så fort jag reser mig upp så finns småkrämporna där med stelhet i rygg och nacke...men de där stunderna av total vila är oskattbara.
Farmor eller mamma? Både ja och nej!!
Jag känner att jag behöver mer vila nuförtiden. Har som Skalman en liten sovklocka som plingar till framemot tre halv fyra  på dagen och jag tillåter mig numera att slumra till...men det har suttit långt inne. Så gjorde ju farmor och min mamma...klara ålderstecken... Det är samma sak när man ska träffa vänner. Numera blir det sällan kvällsmöten, nej eftermiddagarna är bäst eller långluncher! Egentligen är det en spännande resa man gör i sitt åldrande...om man kan ta till sig och acceptera det som är oundvikligt.
Som det här med godsaker till kaffet! Jag har aldrig varit någon gottegris vare sig det gäller bullar eller godis; men numera vill jag gärna ha en gobit till eftermiddagskaffet ävensom någon liten efterrätt efter middagen, och här i Frankrike finns mycket gott i bageridisken som lockar, och som dessutom inte är så sockersött! Men varför inte ge sig hän? några extrakilon här eller där gör ju ingenting, det fyller dessutom ut rynkorna!! Läser just nu en tjock kriminalroman av Elisabeth George, en amerikansk författarinna vars berättelser alltid utspelar sig i England. Hon skriver bra men ibland lite för omständligt kan jag tycka, men jag förlåter henne gärna eftersom jag älskar att hon ofta tar mig med till den engelska landsbygden och de små pittoreska byarna där så många hemligheter ligger dolda bakom de idylliska fasaderna. Jag stannar här i sängen en stund till;  läser lite och låter tankarna fara som de vill... tänk att de kan vara och fara överallt! I England, här i Frankrike men också hos mina älskade i Sverige<3<3<3
Mina älsklingsblommor 

lördag 30 mars 2019

Kultur för kropp och själ


Chateaux Rosaline har jättegott rosévin, säger min bordsgranne på en middag vi var bjudna till häromkvällen! Alla instämde och jag memorerade! Det finns ju många vingårdar här omkring och flera har vi besökt under årens lopp. Mycket gott vin av alla färger har vi köpt men det är alltid trevligt att få nya tips! Så vi bestämde oss för en vinutflykt och hamnade slutligen rätt. En enorm parkering utanför avslöjade att detta var en välbesökt plats och det var också mycket elegant och stilfullt när vi kom in i avsmakningsrummet. Vackra flaskor i rosa, vitt och rött och på disken var uppradade höga vinglas. Vi provsmakade förstås som sig bör, doftade och rullade på tungan och spottade i en elegant hink! Här häver man inte i sig sista slurken! Nej måttfullt ska det vara!
Det blev förstås några flaskor att bära ut till bilen innan vi gick upp till kapellet " Chapelle Sainte Roseline", som ligger alldeles bredvid. Ingen på middagen hade nämnt detta utan vi fick tips om detta via en turistbroschyr. En verklig upplevelse väntade oss!
Varje år den 27 januari samlas ca 40.000 besökare här för att bedyra Sainte Roseline sin vördnad och mässa hålls i detta vackra kapell där Rosaline själv ligger i en glaskista av kristall,  klädd i sin nunnedräkt och med huvud, händer och fötter fullt synliga.
I ett relikskrin finns hennes ögon, mirakulöst bevarade enligt traditionen.
En enormt vacker mosaikvägg "le repas des anges" (änglarnas måltid")skapad av Marc Chagall pryder en stor vägg och här sitter jag en stund och betraktar dessa små mosaikbitar i olika färger som tillsammans skapar detta konstverk. Då fylls  plötsligt rummet av underbar körsång! "Ave verum corpus" av Mozart...som en tanke...
Rosaline de Villeneuve  föddes 1263, blev nunna och känd för att utföra många mirakler, varav "le miracle  des roses" tillhör det mer kända. Under en svår hungerperiod tog Rosaline mat ur familjens eget förråd för att dela ut till de svältande. Hennes far lurpassade på henne men när han beordrade henne att öppna upp sitt förkläde fanns ingen mat utan förklädet var fyllt av rosor! Denna händelse finns avbildad på en bronsrelief av en annan stor konstnär Diego Giacometti.

Rosaline dog 1322 i en ålder av 66 år och innan vi gick ut kunde jag inte låta bli att köpa med mig något litet minne och det blev förstås en liten reliefängel...

lördag 23 mars 2019

Nu väntar våren....

"Du är fin fast du är så gammal", säger Elsa Dolly! Det tröstar eftersom jag den sista tiden känt mig tio år äldre och tycker mig ha fått mer gråa hår och fler rynkor...det har varit en turbulent tid. Länge faktiskt; nästan ända sedan planerna på först ombyggnad men sedan renovering av huset började planeras.  Dock de sista veckorna har jag levt som i en bubbla med sortering och nedpackning av vårt hem (efter nära 40 år...) så mycket att slänga av sådant som för länge sedan passerat "göra något av datum"; minnen från min tid som lärare...små gulliga tillrop och brev från elever, kort och program från bokhandeln, teckningar av mina egna barn och barnbarn, resor och ett oändligt antal kort från vänner och bekanta; mycket att slänga men det tveksamma stoppar jag tillbaka; kanske går det bort när vi ska packa upp igen... Så har vi alla kläder och skor och....Ja, Christer åker som en skottspole mellan Röda Korsets klädinsamling och soptippen.Vi har en deadline som tur är, och några dagar innan ger jag nästan upp. Trött både fysiskt men mest psykiskt...
Tänkte på Christer när jag såg denna tavla på Liljevalchs!! Tyvärr missade jag konstnären.
Jag börjar gråta och mitt plockande blir osystematiskt utan riktning. Då kommer dottern och organiserar, och bara efter några timmar är det mesta klart och vi kan pusta ut i en närliggande lägenhet som vi turligt nog kan bo i. Här finns de mesta av möblerna och vi boar in oss med lite böcker, ljus och några kära ikoner (lite foton och minnessaker) samt en hörna för barnbarnen med böcker, pussel och färgpennor. Det är en fin lägenhet med sol på eftermiddagarna och ett stort kök där vi ställt in det som vi kan behöva för att laga mat både till oss själva och eventuella gäster.
Men det är intressant att upptäcka hur lite man egentligen behöver... Ett dussin tallrikar, glas, koppar, lite uppläggningsfat....Hur mycket omger man sig inte med? Hur mycket finns av onödigt husgeråd i påsarna vi ställt undan? Det är en nyttig och tänkvärd upplevelse och nu när allt är klart känns det skönt och på många sätt befriande. Det är ovanligt att bo i lägenhet. Man hör musik och dörrar stängs och öppnas och steg i trappan. Från konditoriet i bottenvåningen kommer doft från soppa och bröd, även om de inte bakar här i huset,  och i sovrumsfönstret ser vi ut mot ett jätteträd där skatorna har byggt bo och hela tiden far fram och tillbaka och också verkar vara i renoveringstankar genom att hela tiden tillföra nya kvistar!
Jag åker hem till vårt hus då och då, tvättar lite även om det finns tvättstuga här i huset, men jag vill titta till och nu har hantverkarna kommit i gång ordentligt. Det kommer att bli fint...väldigt fint...Kan tänka att det här skulle man gjort för 10 år sedan , eller åtminstone 5, men förhoppnings vis får man njuta några år över 80 med det nya!!
Nu far vi några veckor till vårt paradis i Frankrike och jag ser fram emot lata dagar...böcker finns med och datorn förstås. Hoppas få lust att skriva lite...har inte haft någon inspiration men kanske den provensalska våren kan väcka den! I skrivandets stund värmer solen genom fönstret i och trädgårdarna runt om lyser snödroppar och krokus. I trädgården hemmavid har mina Kejsarkronor kommit upp och när vi kommer tillbaka hoppas jag att scillan lyser emot oss med sin vackra blå färg.
Våren och ljuset, så efterlängtad!