tisdag 9 juli 2019

Visst kan man längta efter regn!!

Äntligen kommer regnet! Efter veckor av värmebölja, på vissa håll här i Provence över 40 grader, svalnar luften något och det känns som en befrielse när svalkan infinner sig. Det är svårt att fungera adekvat när det är så varmt. Hjärnan tänker långsammare (om överhuvudtaget:)), franskan verkar helt plötsligt oöverstiglig och jag kommer inte ihåg de vanligaste orden!! På nätterna susar fläkten, fram och tillbaka, svalka sveper över kroppen som ändå känns varm och fuktig. Till slut stänger jag av den och öppnar fönstret. In kommer den tidiga morgonens svalka...så skön och ibland går jag upp och öppnar dörren, går ut på terassen och låter mig omsvepas av den lite kyliga luften.
Himlen öppnar sig över dagens marknad och snabbt söker vi skydd under ståndens parasoller, nu inte mot solen utan mot energiska regndroppar som hårt plaskar mot marken. Ingen ser ledsen ut, alla ler och trängs, ja, så kan det bli när man fått mycket av sol och intensiv värme....Vi är tillsammans med Elsa Dolly och Elin. Först glass och sedan beställa hårklipp för Elsa Dolly. Hon har redan förberett det hela med att låta pappa klippa av halva håret, alltså en sida kort och en sida lång!! Såg ganska tufft ut men nu skulle den långa sidan bort och vi lämnar henne för en stund hos vår duktiga frissa!
Trollungen Elin Lykke
Elin och jag går och shoppar själva innan vi möter upp morfar, som svär över den krångliga posten och dess administration!! Men allt löser sig och vi hämtar upp Elsa Dolly som lycklig möter oss! Så fin hon är...
Min lilla stora Elsa Dolly...
Vi inhandlar köttfärs hos den nya slaktaren till kvällen fetabiffar! De mörka molnen skingras, solen tittar fram igen och vingården doftar fräscht, blommorna ser glada ut och luften känns lätt att andas. Sol och regn....inget kan leva utan det andra, inte vi heller!

fredag 7 juni 2019

Mellan hägg o syren...

Häggen är utblommad och nu snart även syrenen. Fönstret är vidöppet mot den lilla gården där vi nu bor under renoveringen av vår villa och lite utomhuskänsla blir det även om jag saknar vår trädgård. Här hör man sällan fågelsång utan mest trafiken från Nynäsvägen dock på kvällen när det är tystare kan man höra koltrasten.

Igår var det nationaldagen och vi hade vår konsert i kyrkan. En riktig varm sommardag som slutade i en av de där efterlängtade ljumma kvällarna då man bara vill stanna upp i denna ljuva sommartid och stoppa tiden för en stund...Vi sjöng vårt program från körresan till Assisi, och det gick riktigt bra! och David höll ett fint tal till vårt Sverige på kyrktrappan. Men inte en flagga så lång ögat nådde...alla dessa tomter och villor och inte en enda flaggstång...inte ens vid vår kyrka. Jag påtalade det för vaktmästaren och han skulle vidtala kyrkorådet!! Får se hur det blir med det men vad står detta för tänker jag. Minns när jag var i Norge hos Agnes och var med på deras nationaldag. Flaggor och vimplar överallt, en självklar uppslutning kring dagen och en stolhet över sitt vackra land. Men så har de varit med i kriget också som så många andra europeiska länder som också firar sin nationaldag med stolthet. Kanske har det med det att göra...att vi tar vårt land så självklart, att vi låtit oss manipulerats av SD som lagt beslag på våra nationalsymboler, att vi tror att om vi firar Sverige så utesluter vi andra...Ett framsteg är att vi nu har helgdag denna dag och att många verkligen firar och hyllar Sverige på olika sätt, inte minst våra nyanlända! Vi bor i ett vackert land, ett land som vi ska vara stolta över...inte självgoda eller självtillräckliga utan ödmjuka för att vi har kunnat leva i fred i så många år och haft möjlighet att bygga upp ett demokratiskt och jämlikt samhälle med humana och mänskliga värden. Finns givetvis mycket att kämpa för fortfarande; inget är som sagt självklart, men jag är optimist och tror att de goda krafterna vinner i längden!
I Assisi, denna vackra stad i Umbrien känner man verkligen de goda andarna i olivlundarna och på de platser där Fransiscus verkade.
Utanför San Damiano

Tänker speciellt på den lilla kyrkan nedanför berget där Fransiscus fick sin kallelse, San Damiano med den komtemplativa klosterträdgården,  och på det lilla kapellet Porziuncola som ligger inuti den  enorma Basilican di Santa Maria degli Angeli,  där han bildade sin orden och där han dog.
Den enorma Basilikan och här inne det lilla kapellet som man tyvärr inte fick ta kort på

Här inne i det lilla kapellet hade jag velat sitta länge och titta på de vackra målningarna....här kändes Fransiscus ande närvarande och berättelserna om honom och hans starka tro och övertygelse imponerar och fascinerar...

Jag och min altkompis Karin färdiga för konsert
hos Birgittasystrarna
och i Chiesa di Santa Maria Maggiore
Maj och början av juni är ju avslutningarnas tid! Har man barnbarn är det uppvisningar av olika slag och på jobben är det deadlines inför kommande sommarlov eller semestrar.
Samtidigt är det början på det som de flesta av oss längtar efter och här reflektioner över denna längtan av Kajenn som min körledare David skickat!

Första juni

Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

(just nu stämmer det förstås inte eftersom det redan har gått sex dagar, men vi har fortfarande kvar 94!!)

Mina finska rosor i full prakt och doft!

torsdag 2 maj 2019

Äntligen vårregn!

Karin Larsson "Körsbärsblom"
Visst är det något speciellt med dofterna när regnet kommer! Det blir svalare förstås men man ser verkligen hur marken och växterna gläder sig. Snart ser man inte skatboet i trädet utanför sovrumsfönstret; löven nästan exploderar runt det. Vi bor ju i lägenhet just nu men då och då går vi till uteplatsen vid villan och snart ska jag så lin i rabatten...ett utmärkt sätt att bli av med kirskålen!
Maj är ju ofta en intensiv månad, avslutningar av alla de slag och när det gäller aktiva barnbarn är det dansuppvisningar och sångkonserter, och utanför "rusar" våren fram och man vill så gärna hålla den kvar lite...gå in i detta ljus som vi så länge längtat efter.
Våren är för mig också Millesgården, denna undersköna plats och här såg Christer och jag utställningen "Tillbaka till paradiset", en något märklig titel då utställningen visar exempel på den tyska impressionistiska konsten som  växte fram från början av 1900-talet och under första världskriget och som under 30-talet ansågs denegerande av nazistpartiet och förbjöds. Många fina konstnärer,  dock endast en kvinna Gabriele Münter är representerad...Hon var en tid  gift med Kandinsky.
Gabriele Münter "Landskap med vit mur"
Hon gömde många av konstnärernas tavlor under andra världskriget, en stor och betydelsefull bedrift.
Emil Nolde

Lionel Feininger
Både Christer och jag fastnade speciellt för en konstnär Christians Rohlfs, vars tavlor verkligen grep tag i oss både i färg och form.
En annan underbar plats för Vårfrossa är Waldemarsudde med Prins Eugens vackra hem och dess konstutställningar. Hit går jag gärna, äter lunch i Prinsens kök och denna gång med barnbarnet Hjalmar!
Karl Nordström
Här njuter vi av utställningen "Grez-sur-Loing,  Konst och relationer"; målningar från den lilla byn,  där en  konstnärskoloni  växte fram i slutet av 1800-talet  där bl.a många svenska konstnärer, musiker och författare möttes och verkade.
På stranden av Loing....
Carl Larsson
Johannes Grimelund
 Över 100 verk visas bla av Karin och Carl Larsson, Kröyer, Karl Nordström och en av mina favoriter Julia Beck.
Julia Beck
I själva huvudbyggnaden visar man samtidigt en utställning av Björn Wessman "En målares väg" och det blev en fullständig färg och formexplosion efter de mer stämningsfulla tavlorna från Grez-sur-Loing. Jättestora, färgrika naturkompositioner pryder väggarna och vi fullkomligt hissnade!!

Utställningen Grez-sur Loing pågår till 18 augusti och En målares väg till 26 maj!
Gå och se!

fredag 19 april 2019

Fredagar kan vara alldeles för långa och för korta!

e
Första vårdoppet! En.... 
När jag var liten...ja, jag har berättat det förut vet jag, var långfredagen verkligen den längsta och tråkigaste dagen på året. Allt stängt, sorglig musik på radion och inget fanns att göra...nu finns ingenting av detta kvar...man kan handla hur man vill, alla kulturella begivenheter är tillgängliga och att äta fisk som vi gjorde hemma är inte nödvändigt; ja det är sillen förstås! Ett måste; jul, midsommar och påsk! Det är väl bra att det är så tycker jag men samtidigt finns det ingen skillnad längre...Traditioner som tidigare hade sitt eget " börjadatum"har försvunnit. Nu äter vi semlor närsom och kräftor och surströmming... Ja allt ska vara tillgängligt hela tiden. Ja ni förstår min poäng...jag är inte helförtjust!
Som flera vet bor vi för tillfället i lägenhet och det har jag inte gjort på fyrtio år! Jag trivs väldigt bra, det är mysigt och vi har fått det riktigt trivsamt, men...vad göra när solen skiner och vårvärmen lockar utanför fönstret! Ja har man ingen balkong eller särskild uteplats måste man ju gå ut...För mig har det varit så självklart att bara öppna balkongdörren och gå rätt ut i trädgården... Jag förstår verkligen balkonglösas dilemma...att bo t.ex i city i en lägenhet och sedan vara tvungen att klä på sig och gå ut för att njuta av vårsol och grönskande natur är nog inte alltid så roligt. Men det är inget synd om mig!
Vårt hus ligger nära och nu har vi varit där och tagit fram trädgårdsmöblerna, räfsat och planterat penséer och så hittade jag  picnickorgen i pannrummet med plasttallrikar och bestick; passande för den inköpta räksmörgåsen!
För exakt en vecka sedan satt jag med mina barn på flyget till Dublin! En 75 års present från dem som nu genomfördes  på håret innan min 76 års dag!!

Tre dagar med mycket skratt och flams men också tillfälle för små personliga samtal mellan aktiviteterna. Mycket och god mat!! och dessa härliga pubar med levande musik och glada, vänliga människor.

Katedralbesök blev det också; Dublins äldsta katedral Christ Church från 1100-talet (här uruppfördes Händels Messias i april 1742 av katedralkören, som fortfarande är verksam,  och Trinity college med sin "the book of Kells" handskriven bok av de fyra evangelierna från 800-talet med otroligt vackra bilder  och  biblioteket "the long room" från mitten av 1700-talet med över 200.000 böcker...ca 65 m långt och sidorna kantade av berömda filosofer och författare...dock ingen kvinna!!!
Så mycket man hinner på några dagar och så lycklig jag är att ha fått uppleva denna trivsamma stad med mina kära. På påskdagen sjunger vi i kören på gudstjänsten " Var ljus över griften, han lever o fröjd"...tänker som alltid på min mamma och att livet börjar på nytt! Glad Påsk!

två...tre!!


söndag 7 april 2019

Dimman lättar....

Tidig morgon...det har regnat i natt och nu på morgonen sprider sig dimman över vinåkrarna. Det är vackert, nästan magiskt...Jag går ut på terassen och andas in den fuktigt svala luften. Mina irislökar, som vi planterade förra året, ser plötsligt långa och kraftfulla ut men tyvärr hinner jag inte se dem blomma innan vi åker hem.
Som alltid slås jag av tystnaden...inte ens en liten fågel...Jag tar ett djupt andetag, sträcker upp armarna och känner mig tillfreds, och hur kan jag göra annat med denna vackra utsikt, med denna lilla vackra del av jorden. För några dagar sedan gjorde vi en utflykt med några vänner till les Baux-de-Provence som ligger några mil utanför Aix en Provence. Här finns en del kalkbrott och i en av de större grottorna har man nu olika bild och ljudspel. Denna gång presenteras Vincent van Gogh.
Man kommer in i den enorma salen med sina vita renskrapade väggar och pelare och plötsligt släcks ljuset ner och vacker musik strömmar ut också växer de underbaraste färger fram överallt; stora färgklickar som sakteliga formar sig till bilder, hus, vatten, blommor...van Goghs rum, hans ansikte...Vart du än tittar möts du av de undersköna bilderna som först stannar och sedan sakta upplöses för att intas av andra.
Plötsligt går vi i vatten...bakom oss tornar en strand upp sig med några båtar...och hela tiden denna vackra musik. Det var en veritabelt berörande upplevelse och jag var helt uppfylld när vi slutligen kom ut!
Tidigare förställningar har varit Picasso och Chagall; jag kan bara tänka mig vilken upplevelse det också måste ha varit! Så mycket vackert och intressant att se och uppleva, både här och annorstädes, viktigt att minnas i dessa tider av undergångsstämningar med klimatförändringar, krig  och allt annat elände. Vi behöver motvikter för att få kraft och livsmod och där har vi kulturupplevelser av olika slag.
Nu tittar solen fram, dimman lättar och la vie est belle!