onsdag 8 augusti 2018

"Underbart är kort...."en sommarcocktail!

Fredric bjuder på den ultimata sommardrinken "Aperol Spritz"

Jag vaknar av att någon bankar häftigt på dörren. Det är fortfarande mörkt och jag har lite svårt att orientera mig. Var är jag? I Frankrike? Bankandet blir högre och sömndrucken tar jag mig nerför trappan.
Låser upp och utanför står min käre man i kalsonger och med en handduk över axlarna! Vad gör du här, undrar jag konfunderad! Jag skulle bara gå ut och ta frisk luft och så slog dörren igen! Jag trodde jag var i vårt hus i Frankrike...Ja, så kan det gå när man varit borta i drygt sex veckor och är van att gå upp varje natt för att svalka av sig!
Vad har veckorna tagit vägen, tänker jag. Denna sommar som i början syntes så oändligt lång. Minns när vi åkte ut till Arlanda. Alla dagar som låg framför oss som ett pärlband...och nu sitter jag här och försöker summera något av alla våra upplevelser.
Förberedelser....
Det viktigaste var förstås det sedan ett år tillbaka planerade bröllopet mellan sonen Tobbe och hans Reneé! Man kan säga att veckorna innan den 26 juli var en slags upptrappning. Delar av familjen var redan på plats sedan flera veckor och den sista veckan var hela familjen samlad och det blev många till bordet både lunch och middag men tack vare familjens duktiga kockar fungerade allt bra och sedan tillkom olika förberedelser inför den stundande "rehearseldinner", den amerikanska företeelsen som spridit sig även till Sverige, d.v.s sammankomsten med gästerna dagen före själva bröllopet! I detta fall skedde det på en vinbar inne i själva byn och sedan avåts middagen på vår lilla favoritrestaurang på borgmästartorget. Det hade varit åskvarning i flera dagar och det regnade också när vi satte oss till bords, men det slutade snabbt och själva bröllopsdagen blev regnfri till brudparets stora lättnad!
<3Välkomna!<3

Mina solstrålar!
Mina underbara söner!
Inga partytält behövdes på den vackert dukade terassen och lyktor och stjärnor fick fritt lysa på alla glada och förväntansfulla gäster. Själva bröllopsceremonin skedde mellan två olivträd med en vackert klädd blomsterbåge och började med ringandet av kyrkklockor och vacker körsång....
Senare under middagen hölls tal, spelades musik och Christer sjöng bl.a "Underbart är kort"...samma visa av Povel Ramel som han sjöng när jag fyllde 50! Själv höll jag ett litet tal om kärleken som gåva och de förträffliga toastmastrarna! Agnes och brudens bror höll proffsig ordning på det hela!  Den magnifika bröllopstårtan bestående av macronkakor med olika smak avnjöts och sedan började dansen! Mamma Mia party!! Grannarna var förvarnade och musiken fyllde den varma natten precis som all lycka och kärlek. En magisk kväll och natt!
Dagen efter var det poolparty med hamburgare och fortsatt bubbel... man kan säga att sedan var man rätt genomfuktad och genomfestad! Trött men glad!
Övrigt då?  Ja, jag har läst Paul Austers mastodontroman 4321 en tegelsten på 975 sidor. Mycket bra och intressant; tänkvärd om hur livet kan utforma sig beroende på vilka livsval vi gör, samtidigt som man får ta del av 50 och 60 talets amerikanska historia. Bitvis fantastisk text... Auster är en av mina absoluta favoriter...
Bad i pool och hav, marknader och lavendelskörd! Glädjen av att se lilla Elins glädje när hon lärde sig simma! Morgnarna när jag kommer ut i den fortfarande svala morgonluften, diskar och sopar upp mullbären och sedan tar min kaffekopp och sätter mig och tittar ut över vingården medan solen sakta stiger upp...allt är tyst och stilla. Konstigt nog har inte mistralen blåst denna sommar....inga eldsvådor är rapporterade, den genomfuktade jorden från vårens myckna regnande gör kanske att elden får sämre fäste...
Det är skönt att vara hemma, jag är mycket nöjd,  men samtidigt känns det vemodigt...underbart är kort...



torsdag 2 augusti 2018

Drama i liten skala men ändå stor!

Låt mig presentera Offa! Lilla Elins gosedjur! En urtvättad liten vovve med mjuka öron och en kropp som knappt innehåller någon fyllning längre! Denna figur betyder oerhört mycket när man ska sova eller bara behöver vila en stund! För det mesta finns hon till hands men i förrgårkväll vid sängdags var hon försvunnen. Hur min dotter Agnes än letade gick hon inte att finna. Vi hade varit vid havet hela dagen tillsammans med en stor del av familjen så det blev ett ringande och letande i alla tänkbara kassar och väskor, men ingen Offa...Vad göra? Lilla Elin grät och grät "Min kärlek är borta...mitt hjärta har gått sönder..." Vi letade förgäves efter telefonnummer till badstrandens restaurang där Offa möjligen hade kunnat lämnas in, men som vanligt (nästan) finns inga telefonnummer utsatta så det blev mormor och morfar dvs Christer och jag som fick fara ner till bandstranden igår och försöka finna den försvunna älsklingen!  Det tar ca en och en halv timmer att åka till havet med bil och väl där letade vi överallt på mer eller mindre upptänkliga ställen.  Frågade badvakterna och restaurangpersonalen, visade bild på Offa och lämnade telefonnummer men alla skakade på huvudet och beklagade. Alla förstod dock verkligen vilken allvarlig kris det var för lilla Elin!  Varma och molokna satte vi oss i bilen men  på hemvägen ringer Agnes och berättar att Offa hittats! Av någon anledning hade hon åkt ner på sidan i en trappa (hon är ju så mager!) och fastnat där! Vilken lycka! Kärleken återfunnen!
Min Offa ritad av Elin

torsdag 19 juli 2018

Vatten, vatten...bara vanligt vatten!

Bästa törstsläckaren!
I morse låg jag och tänkte på hur det ser ut i min trädgård hemmavid...Finns det några blommor kvar i denna torka? Har mitt lin börjat få hårda små knoppar? Jag har två vattenänglar som sköter om det hela så jag vet att det som fortfarande lever får vatten med jämna mellanrum och som vanligt tänker jag på hur otroligt viktigt det är med vatten. Speciellt nu när det verkar brinna rejält på många platser i Sverige och som vanligt verkar samhället blivit taget på sängen....två helikoptrar av tolv har krokar för vattenbehållare... försvaret får inte bistå enligt vissa regler...att det finns hundratusentals människor som ingår i lottakårer och hemvärn med adekvat utbildning för katastrofer av olika slag verkar inte heller myndigheterna ha reda på och man undrar vad för lärdom man införskaffat sig efter den enorma branden i södra Sverige för några år sedan. Som tur är skickar Norge, Italien och Frankrike helikoptrar och flygplan för att bistå. Många frivilliga hjälper också till men 80 procent av Sverige är skog...hur naiv kan man från samhällets sida vara!? Och så lite överslätande och intetsägande kommentarer från en regeringsrepresentant.."klart att man måste se över hela regelverket när allt brunnit klart"...visst känner man igen dessa till intet förpliktande kommentarer. Vem bär ansvaret? Ingen naturligtvis...
Frankrike är van vid årliga bränder så här har man en utkik på nästan varje bergstopp och stränga regler gäller för hur man får hantera eld och nu på sommaren är det totalförbud för öppen eld.
Vatten, vatten...detta livgivande element, svalka för kroppen och den bästa törstsläckaren. Ett ordentligt sommarregn längtar nog de flesta i Sverige efter nu och inte bara människorna utan alla djur och växter också. Här i vår lilla by vräkte regnet ner för några dagar sedan, skönt och uppfriskande och jag hoppas nu att det även når upp till Sverige och därmed också  till min lilla trädgård!!
La mer....svalka för kroppen!

lördag 7 juli 2018

"Du gamla, du fria..." Heja Sverige!

I går var det fest i byn! Frankrike slog Uruguay med 2 - 0 och jag har sällan sett sådan glädje. Själv kom jag in till byn i början av andra halvlek och bara några minuter efter kom det andra målet och ett otroligt jubel utbröt, bengaliska eldar och tutor och folk stod upp och viftade med händer och flaggor och sjöng nationalsången! Klart att man rycks med! Man skrattar och klappar händerna förstås!

Jag är ingen fotbollsälskare, nej långt därifrån även om jag levt med fotboll sedan min kära dotter blev sambo med en fotbollsspelare i den högre divisionen. Han har å andra sidan aldrig uppmuntrat mig att komma och titta...och jag förstår honom!! Jag kan aldrig hålla tyst; skriker och ropar, akta dig, se upp etc och är så nervös att jag måste gå ut då och då...Alltså är jag bara ett störande moment för min omgivning i dessa sammanhang. Detta gäller förstås bara om det är ett lag jag håller på, som nu Sverige t.ex, eller som igår Frankrike, och det var därför jag inte såg första halvlek utan Christer fick hämta mig i pausen då han berättat att Franrike ledde med 1-0! Chansen var stor att de kunde vinna så det kunde jag klara!
Jag tänker på hur mycket fotbollen betyder för många människor över hela världen. I de enklaste och fattigaste byar som vi passerade på vår resa i Marocko fanns en liten fotbollsplan; några enkelt uppsatta målburar och barfotapojkar som sprang omkring och dribblade med en fotboll. Inga särskilda kläder behövs, inga särskilda redskap, här kan alla vara med. Även om du sitter hemma i soffan eller på baren!! Alla kommentarer som ges!! Finns väl inga duktigare fotbollsspelare än soffsittarna, som vet exakt hur spelet ska spelas och vilka misstag som hade kunnat undvikas! Ja, det är verkligen roligt att lyssna till ibland! Och sedan alla kommentarer efteråt. Nu ska varje dribbling analyseras in i minsta detalj; det är som om man aldrig fick nog. Så även på bybaren; skrik och rop när man igen och igen får se målen! Jag tänker också på den känsla av gemenskap som här finner sitt utlopp. Att ingå i ett större sammanhang; som i detta fall ett land där man tillsammans sjunger sin nationalsång och kramar om varandra och viftar med sin flagga. Det är starka känslor som berörs; gråt, skratt och glädje men också slagsmål och annat tråkigt som också förekommer.
I dag spelar Sverige mot England...fy, jag ryser...ta med dig baddräkten så kan du sitta i poolen, säger en av mina vänner hos vilka vi ska titta på matchen...ja,ja..vi får väl se, men jag har i alla fall med mig två små flaggor, svenska förstås, som jag ska vifta med! Fått på IKEA! Heja Sverige!

måndag 2 juli 2018

Liv och växande...

På vår tomt i Frankrike har vi två fantastiska mullbärsträd. Jag vet inte hur länge de funnits där, men kanske flera hundra år. När vi köpte huset hade träden inte varit klippta på massor av år så när vi klippte dem,(vilket sades vara nödvändigt) dog en del av ett av träden, men samtidigt hade en ny del börjat växa. Nu har vi haft våra träd i nära 25 år och vi har klippt dem men jämna mellanrum. De ser dock inte så vackra ut som nyklippta, mer som stora stubbar, så detta år sa jag till vår trädgårdshjälp att jag vill inte klippa i år och så blev det förstås. Han varnade mig dock att det skulle medföra att det nu skulle bli bär men jag trodde honom inte. Ja, denna vårs enorma regnande har medfört att allt har växt med sagolik kraft, så även mina mullbärsträd förstås, och så fel jag hade om bären....varje morgon måste jag nu borsta rent altanen, försiktigt plocka mullbären från soffor och stolar och flugorna stortrivs! Bären smakar inte illa och Christer förordar mullbärssylt! men jag är inte intresserad utan sopar och plockar. En gång i tiden utgjorde de mat för de silkesmaskar som var en del av inkomsterna här i trakten. Man fabricerade silke som sedan bl.a levererades till sidenfabrikerna i Lyon. Det är intressant också att se att det mullbärsträdet som är i bästa form släpper ner bär som är mogna och fruktiga, medan det mullbärsträdet som är mer skadat och där stammen hålls ihop av ett slags gummiskärp släpper ner små och torra bär... Dock jag älskar mina träd; de ger skugga och skydd mot mistralen när den dyker upp och barnbarnen gillar att göra koja på de tjocka grenarna; men jag  ser och förstår också att grenarna blir för tunga så nästa år blir det klippning igen... men kanske kan man göra den lite mer skonsam...
Även lavendeln frodas och dess väldoft lockar till sig bin och fjärilar

måndag 18 juni 2018

Sommar i flaska!

Mitt härliga fläderträd sprider väldoft i trädgården! Dags för att förbereda årets flädersaft! Tar fram Siv och Key L Nilsons bok "Skördepraktikan" och slår upp receptet. Siv och Key har glatt oss många gånger med sina resekokböcker från Frankrike. Vår första gemensamma resa i Frankrike gjordes tillsammans med deras bok "Förförande franskt" där vi med hjälp av deras tips på natursköna platser och goda vattenhål tog oss ner med bil längs Rhônedalen till Marseille. Det blev flera resor och flera böcker av detta par där Siv stod för texten och Key de vackra bilderna.  De gav även ut trädgårdsböcker bl.a "Trädgård för ovana", som jag givetvis snabbt inhandlade! 2002 dog tyvärr Key men Siv bor fortfarande kvar på Gotland, som paret också skrivit böcker om.
Nåväl, jag klipper ner fläderblommor som jag sedan varvar med citron, socker och vatten och som sedan får stå i en kruka i ca 4 dygn. Sedan silar jag, tillsätter lite konserveringsmedel och häller den gula saften på flaskor. Provsmakar! Mm, så gott! Sommar i flytande form!

söndag 10 juni 2018

Att söka sin ton....

Omvända världen....idag talade jag med en bekant i Frankrike. I vår lilla by regnar det var och varannan dag och har gjort så i veckor. Under alla de 15 år som vår bekant bott där har det aldrig varit så "dåligt" väder som nu, just denna tid. Visserligen har det varit en torr och kall vår, så regnet var efterlängtat när det kom, men nu är det som ingen måtta. Och vi badar i värme och sol...idag är det dessutom extra varmt, ja, nästan lite kvavt och jag orkar inte göra någonting annat än att sitta på terassen i skuggan.
Det har varit en hektisk månad.

Fin och upplevelserik körresa till sommarfagra Åland, nationaldagskonsert och födelsedagslunch med goda vänner.
Ja, också barnbarnen! Flera av dem har även haft olika evenemang och nu stundar både studentexamen och ytterligare en skolavslutning!
I fredags provade jag på toning för första gången. I Katarina kyrka hade Marie Bergman tillsammans med prästen Olle Carlsson arrangerat en kvällsstund "Himmelrum" i kyrkan, med flera musiker och en kvinnlig konstnär som samtidigt visade stora färgrika målningar. Det blev en meditativ timme med vacker musik och sång och samtidigt ledde Marie oss alla i det som kallas toning. Hon har ganska regelbundet detta i framförallt Sofia men också i Katarina kyrka, vilket är förståeligt med deras höga valv och tacksamma akustik. Du tar ett djupt andetag och blåser sedan ut en ton som Marie ger. Samtidigt går du runt i kyrkan och klangen från allas röster blandas och letar sig uppåt och  uppfyller kyrkorummet.  Det känns härligt att fylla kroppen med luft och öppna upp för rösten...att försöka hitta sin egen ton
Detta var ju endast ett litet smakprov på hur toningen kan utformas, men jag vill gärna pröva igen. Man kan gå in på hennes hemsida bergmanvoice.com  och läsa mer om hennes tankar kring toning och också få uppgifter om vilka tider man kan delta. Det här med rösten är fascinerande. Vår röst är ju alldeles specifik och personlig och samtidigt äger vi den inte alltid. Man arbetar ju en del med den när man är med i en kör men det finns andra sätt  (som bl. toning) som kan medvetandegöra och lossa på spänningar och låsningar. Vi tänker kanske inte alltid på hur vi talar; att vår röst är låst och hämmad kanske av rädsla, osäkerhet, olika spänningar i kroppen...bara att ta ett djupt andetag och blåsa ut en hög eller låg ton är som att en dörr öppnas...du anar din egen livston.
Koltrasten behöver inte söka sin ton...
....det måste dock vi...men ibland finner vi den tillsammans och då klingar det vackert!