söndag 8 januari 2017

"Be NICE to each other..."


...står det på en lapp som någon skrivit på den minnesplats som just nu finns i musikpaviljongen i den stora parken i Nice. Här finns många uttryck för den våldsamma smärta och sorg som terrordådet den 14 juli orsakade när en lastbil körde in i folkmassan under fyrverkerierna på nationaldagen. För oss blev det särskilt påtagligt också eftersom Tobbe min son med barn och fästmö också befann sig där, turligt nog en bit därifrån.  Men jag tänkte på det när jag gick omkring och såg alla mjukisdjur, änglar blommor, ljus, kort, flaggor....här kunde också bilder av min älskade Tobbe med familj  varit...hur skulle man kunna hantera en sådan sorg? Denna meningslösa ondska, som pågår hela tiden, nu senast i Turkiet...
Men livet måste levas och det gör det! På Promenade des Anglais dansar några par och en ung man sjunger "La Mer" riktigt bra!


 Vi sitter länge vid havet och ser solen sakta dala över bukten. 


Sedan går vi långsamt hem till vårt hotell och nu har skymningen fallit och alla ljusdekorationer lyser. Det enorma pariserhjulet snurrar...som livet går det upp och ner....





fredag 6 januari 2017

"I wanna be loved by you...."


Ni minns säkert Marilyn Monroe i filmen "I hetaste laget"? Hon sjunger i en damorkester där två musiker gömmer sig undan maffian, Jack Lemmon och Tony Curtis, utklädda till kvinnor. En rolig komedi med den underbara Marilyn sjungande just rubrikens text! Varför berättar jag nu det, jo för igår besökte vi en utställning om henne i Aix. Hit försöker vi alltid åka när vi är här. ! I det vackra palatset Caumont visas  bilder av Marilyn genom olika fotografers ögon samtidigt som utställningen också samtidigt parallellt berättar om vad som hände i USA politiskt och kulturellt. Utställningen börjar med ett filmklipp där Marilyn sjunger och sedan följer rum på rum med fantastiska bilder av denna ikon. Hon slutar aldrig att fascinera. Både män och kvinnor dras till hennes både oskuldsfulla och sensuella utstrålning; hon blir aldrig vulgär, har glimten i ögat och samtidigt bakom den mask som utgör den skapade bilden av henne anar man ensamheten, viljan att vara något mer än ett vackert skal och det aldrig riktigt mättade och bekräftade behovet av kärlek. Pin-up bilden av henne från tidigt 50-tal är så rörande vacker i all sin oskuld och man har svårt att förstå ramaskriet som den väckte bland dåtidens moralivrare. Jag har alltid varit en av hennes beundrare och jag har fortfarande en stor bild på henne i min trappa hemma.

L´hotel de Caumont började byggas 1715 och under årtionden har denna vackra byggnad med sin trädgård tillhört olika familjer bl.a markisen Caumont som gett palatset dess namn. Hans fru Pauline lär ha varit den vackraste kvinnan i Provence! 2010 köptes palatset av Aix kommun och har sedan dess blivit ett viktigt konstcenter, inte bara med olika utställningar utan också med konferenser och konserter. Här visas också permanent en film om stadens egen son Cezanne och är man köpsugen finns en innehållsrik presentshop! samt ett läckert café att besöka!
Jag tror jag berättat om Aix i en tidigare blogg! Men det är en mycket gammal, vacker universitetstad med en stadskärna full av smala gränder och gator med spännande små butiker, små öppna torg med caféer där man gärna slår sig ner för att titta på folk! Alltid hittar vi någon ny liten restaurant som vi inte sett förut och igår åt vi på ett ställe där man bjöd på korsikanska specialiteter.

Korsikanska charkuterier något alldeles speciellt!
Solen sken hela tiden som den nästan gjort nu i alla dagar vi varit här och vi njöt av vårt kaffe bredvid den stora fontänen vid huvudgatan Cours Mirabeau.

Inte bara korsord....

I en liten museeshop fick jag äntligen tag på en liten staty av en annan av mina kvinnliga idoler...
skulptrisen Camille Claudel, också med på många sätt en tragisk historia. Nu står den här på mitt nattduksbord, "La Valse".

söndag 1 januari 2017

Årets första dag och blogg!


Efter närapå en hel veckas krångel med internet (kan nu ta emot mejl men ej skicka...) ska det hela fungera! Och det gör det om än långsamt. Vad beroende man har blivit av all denna teknik...kan snart inte skriva för hand!! Skämt åsido, jag skickar fortfarande vykort då och då och är inte helt främmande för att skriva brev, men visst är det enkelt med datorn, iphonen och paddan, det är bara att acceptera att man är ohjälpligt tillvand!
Fullkomlig stiltje i byn! Alla verkar sova efter nyårsnatten. Vad folk nu gjorde... för något byfirande var det inte frågan om. Inga fyrverkerier, ingen musik på torget, stängt och tillbommat nästan överallt utom på den restaurangen där vi åt vår nyårsmiddag tillsammans med några andra vilsekomna själar!
Helt ok måltid och sedan kurade vi framför brasan och försökte hålla oss vakna för att skåla in tolvslaget. Sätt på radion, sa jag till Christer, kanske har de något trevligt att lyssna på så här i elfte timmen. Hade i tankarna P1s nyårssändningar med "Das Alte Jahr vergangen ist" av Bach, Tegnerdikten "Det eviga" och 12-slaget, inringt av alla Sveriges domkyrkoklockor....Men ack nej. Pompös musik och när tolvslaget äntligen kom hörde vi knappt vad hallåmannen sade, kanske var det Bon Année? Således en mycket enkel och fridfull nyårsafton men med både gåslever och champagne!
På årets första dag skrapar vi bilrutorna rena från frosten och dagens utflykt blir till den lilla byn Pontèves som ligger uppe på en bergstopp med sin slottsruin från 1000-talet.


 Här bodde folk, men i början av 1400-talet övergavs byn bl.a p g a pesten för att återuppstå 1477 då människor från Ligurien flyttade in. Numera bor här ca 700 själar.  Smala gränder, en gammal kyrka vid byns hjärta där det också ligger ett bibliotek! och en liten affär, som också fungerar som ett café. Här sitter ett gäng gubbar och dricker rödvin och de  hälsar oss med Bonne Annèe när vi stiger in efter en promenad. En TV står på ett rangligt metallbord med sitt evinnerliga frågesportsprogram och vi beställer varm choklad att dricka till våra medhavda croissanter. Utanför kuttrar ett gäng duvor i fontänen och i några krukor blommar penséer. Enkelt och fridfullt



lördag 31 december 2016

Tid för eftertanke...

Årets sista dag. Tid för eftertanke och reflektion. Sitter på vår favoritbar i vår franska by. Ganska mycket folk, solen värmer, luften är klar och så blå med det där speciella ljuset som alla konstnärer talar om...flera restauranger och affärer är stängda, det är lugnt...krig, terror, all världens problem känns långt borta, en schimär visserligen, för visst når verkligheten hit också. Men för en stund är det så vackert och rofyllt med olivträdens och de brungrå vingårdarnas frostiga skimmer i morgonsolen.
 Livets gilla gång... baguetternas doft i bageriet och champagneflaskan som ligger på kylen i avvaktan på det nya året, en god lunch i solen på terassen...
 Ett nytt år som känns så osäkert men också skrämmande med alla de utmaningar som världen står inför.
Men vi tänder ljus för världen, för nära och kära och önskar oss alla ett Nytt Gott År 2017!

fredag 23 december 2016

Den magiska julkrubban....


Vi måste sätta upp julkrubban mormor, säger min söta Elsa Dolly, och så plockar vi fram alla de små figurer som en gång min mamma hade i sin julkrubba. Hon ställer försiktigt Josef och Maria i stallet och i mitten det lilla Jesusbarnet...de andra figurerna, herdarna, fåren och vise männen placerar hon utanför liksom den stora Ängeln med sin änglakör. Så ställer vi en liten röd ljusstake för värmeljus att tända så att ingen ska frysa. Stjärnan glänser och sången ljuder över det under som sker när ett barn föds...
Åsa Beckman skriver i en krönika i DN idag just om julkrubban och hur den berör många av oss på ett särskilt sätt.  Livgivandet som ett mirakel... här finns den ultimata förutsättningen för att bli människa. Utan kärlek, omtanke och godhet kan det lilla barnet inte överleva...att bygga upp julkrubban varje år är att hylla skörheten och omsorgen om och om igen, skriver Åsa. Vackert och tänkvärt. God Jul till er alla!

"Håll grytan kokande!"

söndag 4 december 2016

Härlig gospel, jazz och julmarknad!

Den vandrande granen....lilla Signe (nu 12 år!) vill ha!


Så fina minnen.....


Visste ni att det var min bonusdotter Ammi, som drev affären "Ammis Gamla Saker" i Konsumhuset och Pirjo, kläddesignern, som tog initiativet till Gamla Enskede Julmarknad i början av 90-talet? Och sedan dess har det fortsatt,  alltid den andra Advent! Från början var det förstås en marknad i ganska liten skala, men jag minns att för varje år tillkom nya stånd med nya saker! Själv deltog jag under 10 års tid med min Enskede Bokhandel och just julmarknaden var en av årets höjdpunkter, inte bara försäljningsmässigt! utan också för alla trevliga och glada människor som trängdes i butiken och i caféet som vi öppnat i rummet bredvid dagarna till ära. Här serverade vi kaffe och jättegoda bullar med marsipanfyllning,  som jag inköpt av Bull-Lena, som bakat dem tillsammans med sina elever i särkolan!  Godare bullar har jag aldrig ätit senare!! Vissa år var det verkligen Julstämning även vädermässigt med mycket snö,  andra var det paraplyer som gällde, men det hindrade inte folk från att komma!
Julpyntat hos "Mostrarna"
Då som nu är det många skolklasser som också passar på att sälja bullar och kakor till skolkassan, så egentligen behöver man inte baka själv! utan kan bära hem påsar med nybakade lussebullar och olika småkakor! Alltid kommer någon fram och hälsar och påminner om bokhandeln...den är verkligen saknad av många! En guldtid som för alltid lever i mitt hjärta!
I skymningen går vi till kyrkan förbi fönster med julstjärnor och ljus och i det vackert upplysta kyrkorummet njuter vi av musik framförd av gospelkören Overjoyd, vilken sångarglädje och vilka röster! Jag kan med fog säga att stundtals "vaggade" hela kyrkan med i tonerna!
Här sitter jag nu med två tända ljus, på CDn spelar Svenska Psalmjazztrion Julmusik och i kakelugnen brinner brasan. "Det är en ros utsprungen..." spelar trion....en glipa av frid i verkligheten.




söndag 27 november 2016

"Bli stilla en stund i begrundan..."


Jag minns en Advent när vi tillsammans med vår dåvarande körledare Anna-Lena sjöng den vackra sången av Arne Castell "Stilla Advent". Hela kyrkan var nedsläckt, vi såg knappt vår körledare men vi var alla så koncentrerade och stämningen var magisk. Text och melodi är så samstämmig och jag tror aldrig vi sjungit sången så innerligt som då...varken förr eller senare.
Det första ljuset brinner och om en stund väntar högmässan. Detta år är det ingen uppdelning mellan en "vanlig" högmässa och senare en barngudstjänst, utan alla är tillsammans, ung som gammal, vilket jag tycker det ska vara just första Advent.
Tänker på min älskade mamma och versen vi alltid läste... "Advent, mitt första ljus jag tänt, en klarögd liten låga..." Hon dog för 6 år sedan vid den här tiden och jag saknar henne alltid.
Jag har satt upp stjärnor, köpt hyacinter och pepparkakor; inte självbakade dock! men mycket goda hjärtan och så glögg förstås! Nu kommer en härlig tid bara man kan hålla sig lugn och inte dras med i julstressen.
Underbart att få vara med barnbarnen på julpromenad, titta på julskyltningen på NK, hälsa på tomten och dricka saft!

 Kan samtidigt inte låta bli att tänka på alla barn som inte får uppleva detta...varför ska världen vara så fruktansvärt hemsk och orättvis och samtidigt så underbart vacker och glädjerik...
"Låt kärlekens budskap nu bara, föra männskorna tryggt i hamn..."