fredag 16 september 2016

Än finns det fjärilar!



Sensommarvärmen håller i sig! Vilken tur för Enskede marknads och festdag! Så mycket stånd har jag aldrig sett förut; ända bort till tunnelbanan sträcker sig bord med allehanda ting! Kläder i mängd, leksaker, böcker, småpryttlar och givetvis olika godsaker i form av saft och sylt. Är man hungrig finns varmkorv och varma mackor liksom kaffe både i bageriet men också i den lilla parken. Underhållning med körsång från Enskede teaterkör och barnen hoppar i den lilla gummiborgen med stor förnöjelse! Det är som att vara i en liten småstad. Jag hälsar till höger och vänster! Stannar till ibland och pratar med någon som saknar bokhandeln och gör inte jag det också? Nej, faktiskt inte! Det var en guldtid i mitt liv och jag minns den med stor tacksamhet och glädje men nu är den förbi och jag har gått vidare.
Jag köper inget (till dödsboet som Christer brukar säga…) inte så lätt heller när man går runt med tre små flickor som vill titta överallt och där någon kan försvinna rätt som det är!
 Det är en härlig stämning och vem är inte glad när man kan gå barbent och i topp!
Dagen efter festar jag rejält med dottern! Vi går på Mamma Mias grekiska taverna (Tyrol) njuter av god grekisk mat och den proffsiga showen (där min vän Anki är leading star), musiken ( inte bara ABBA) och så dansar vi!! Oh vad jag tycker om att dansa ibland, så härligt befriande…varför gör man det inte oftare?!
Vackra kvinnor! Agnes och Anki<3

tisdag 13 september 2016

Skördetid i sensommartid!


Ljuvliga sensommardagar…vi dricker kaffe i trädgården och njuter av solvärmen; Det känns som sommaren säger ett sista farväl d.v.s Far väl, ta hand om dig nu när höstmörkret och kylan närmar sig och minns att jag kommer tillbaka! Trösterikt!
För övrigt tycker jag om hösten men nu är det " Här och Nu" som Christer ofta påpekar!
Det är också skördetid…svamp och bärplock, dock ej för mig, däremot borde jag ta till vara alla våra äpplen…det verkar vara ett oerhört rikt äppelår i år! Tittar lite avundsjukt på grannens äppelträdsfria tomt…men å andra sidan så vackert det är på våren med äppelblom!!



Jag dövar mitt dåliga samvete och  går på Bondens marknad i stället!  Nu sist i Dalarna, i Leksand, där jag tillbringar en week-end tillsammans med några andra kvinnor hos min vän Pia (Hon som haft en klädbutik här i Enskede en gång i tiden). Nu bor hon permanent i en liten by där hon öppnat "Pirjo Blå" och ni som känner henne vet hur duktig hon är på att skapa inspirerande vackra miljöer, och kläder!

Nu strosar vi runt bland gamla fäbodar och hus där det är uppdukat med alla naturens gåvor, safter och syltburkar, hemodlade grönsaker trängs bland blommor och hemvävda mattor, träslöjd och keramik och jag hittar ett par fina hemstickade handledsvärmare. Det bästa som finns när man är frusen!

Sedan åker vi ut till Hildasholm med sin stora naturpark. Det pampiga huset byggdes av Axel Munthe (skapare av San Michele på Capri) till hans engelska hustru Hilda och deras två söner. Här vistades hon under sommarmånaderna medan Munthe själv tillbringade sin tid på annat håll...
Numera är huset ett museum som tyvärr var stängt men som jag gärna vill besöka en annan gång. Men i en del av trädgården stod Göran Greider, författaren och debattören, och pratade om just trädgårdar men med en rödaktig vinkling…förstås! Roligt och tänkvärt! En bok om just detta kommer ut i höst och den vill jag läsa. Jag gick fram till honom efteråt och kunde inte låta bli att säga, "Jag gillar dig faktiskt mer och mer…" och då skrattade han så gott och så köpte jag han senaste diktsamling "Och dagarna är som små sekler" som jag hört mycket gott om.

På kvällen dukades det upp i det vackra orangeriet och vi åt en jättegod paj som ni får receptet till här!
För enkelhetens skull kallar jag den Pias Paj!

Täck en pajform med utkavlad smördeg (kan köpas fryst)
Täck med smörstekt svamp , kantareller eller champinjoner
Strimla rökt skinka och täck över,
Lägg skivade tomater på allt,
Strö rikligt med god, smakrik ost ovanpå alltsammans och avsluta med ett smördegslock
Pensla med ägg
In i ugnen ca 235 gr
ca 15-20 min till locket blir gyllenbrunt

Jättegott med rödvin till!

torsdag 8 september 2016

"Mon cher enfant"


I går tog vi farväl av Christers mamma. Hon blev 89 år och levde in i det sista fullt ut, klarade sig själv trots diverse krämpor och klagade aldrig. Det blev en fin och stämningsfull ceremoni i det lilla Skogskapellet på Skogskyrkogården.
Bland alla papper hittar så Christer ett litet brev från sin pappa. Han växte aldrig upp med honom, visste knappt vem han var då jag träffade honom. Av någon anledning som vi aldrig fått klarhet i talade aldrig Christers mamma  om honom och det enda Christer visste var att han var fransman, att han kommit hit under kriget och jobbat hos Christers mormor. Christer har något minne av att han träffat honom som liten men inget mer. Jag blev givetvis nyfiken när vi träffades och det blev början på vårt franska äventyr som slutade med hus i vår franska by och släktingar i Marseille!
En halvbror dök också upp, som tyvärr dog efter några år och det visade sig också att Christers pappa, som dött i tuberkelos 1956 (då var Christer 11 år….), var begravd på Skogskyrkogården nära min pappa.
Brevet är skrivet på franska för att Christer ska veta att hans pappa är fransman,  och det andas kärlek och längtan och en vetskap om att Christer kanske inte får läsa brevet förrän senare i livet och då ska han veta att han finns där för att hjälpa Christer den dag han behöver det. Under tiden ska han vara lydig mot sin mamma och göra som hon säger men samtidigt tänka på sin pappa som älskar och tänker på honom så mycket.
Nu först kom det fram till adressaten… vemodigt och sorgligt men samtidigt trösterikt att där fanns trots allt en pappas kärlek och goda vilja.
Nu är båda borta och vi önskar dem båda ro och vila.


onsdag 31 augusti 2016

En härlig skärgårdstur!


Nassa, Björkskär, Svenska Högarna….namn som likt poesi trillar fram ur sjöfartsrapporterna på P1! För de flesta enbart ord, för många verkliga öar där man kanske är bofast eller sommargäst!
 Vår stockholmska skärgård med drygt 24.000 öar, ett paradis för stockholmare och turister, och numera kan man ju ta sig nästan var som helst antingen med egen båt eller olika turbåtar och det sistnämnda var precis det vi gjorde i går jag och Christer! Lunchbåt med "Storskär" med stopp bl.a i Vaxholm, en tur runt Rindö och sedan tillbaka igen.  Ingen lång tur, men härligt att komma ut på glittrande vatten och fortfarande vackert grönskande öar. "Storskär" byggd 1908 och med i stort sett intakt inredning!
 I den vackra matsalen med sina boaserade väggar och bord åtnjöt vi förstås,  efter toast Skagen (som vi delade på) ångbåtsbiff, ett måste enligt mitt sätt att se! Väldigt vällagad med lök som smälte i munnen och en sås att lustfullt pressa potatisen i!! Rödvin förstås, ska man festa, så ska man! Utanför fönstret gled öar, kobbar och skär förbi, en del med riktiga grosshandlarvillor, andra med röda stugor med vita knutar, men här vet jag också att det finns rum för vanliga dödliga om man bokar de vandrarhem som
finns att tillgå, även långt ut i havsbandet. Vi lyckades pricka in rätt dag också! Klarblå himmel och sol!
Varför utnyttjar vi inte detta mer tänker jag? man behöver ju inte lyxa till det jämt utan en picnickorg kan vara väl så bra och dyrt är det inte. För oss två kostade resturen 200:- och då var vi ute i fyra timmar med möjlighet till stopp i Vaxholm. Det här ger verkligen mersmak! Inte bara på tallriken!


lördag 27 augusti 2016

Burkini eller bikini?

Erik Helmerson skriver i en liten notis i DN angående att Frankrikes förvaltningsdomstol går emot burkinibeslutet,  att så länge beslutet är frivilligt (kvinnans) ska staten inte använda sitt monopol på hur vuxna människor ska klä sig. Håller med,  men är kvinnans beslut frivilligt frågar jag mig. Kan hon om hon vill och önskar ha t.ex bikini eller annan typ av baddräkt i stället? Jag tror inte det utan burkinin är ett uttryck för mannens makt över den kvinnliga kroppen som slöjor och burka och heltäckande kläder. Hjälper vi då dessa kvinnor med förbud? En otroligt svår fråga tycker jag, som själv mår illa när jag häromdagen i värmen såg en familj där mannen gick i shorts och t-shirt och kvinnan bredvid gick i heltäckande svart kappa med tillhörande slöja. För mig är det fruktansvärt provocerande som jag antar att det är för många andra kvinnor också, även män kanske...
Ska vi acceptera detta klädförtryck av kvinnor i Sverige eller göra som i Frankrike förbjuda alla typer av religiösa symboler i skolor och i offentliga sammanhang? Jag vet att jag ger mig ut på hal is och vet att dessa frågor rymmer många bottnar, men jag frågar mig ibland hur mycket vi ska acceptera av andra kulturers yttringar när det strider mot grundläggande värderingar i vårt samhälle?

torsdag 25 augusti 2016

Höstanemoner och frisörsalonger!


Min svärdotter har så vackra höstanemoner utanför sin dörr. Varje gång jag ser dem tänker jag att det ska jag också plantera…och på den vägen är det!! Den goda solvärmen gör gott för själen, och jag hoppas den håller i sig ytterligare några dagar!
Läser en riktig feel-goodbok just nu! Anna Janssons "Ödesgudinnan på salong d´Amour". Visst låter det lite banalt!? Det är som att dricka god saft, lättdrucket men inte utan substans!  Hårfrisörskan Angelika, med egen frisörsalong i Visby, har ett öga och en intuition för ensamma, behövande människor och bland saxar och hårfärgningsmedel arbetas, tillsammans med assistenten Ricky, fram olika strategier för att hjälpa dem!  Dessutom anar jag att mannen som hon själv flirtar med på en restaurang kommer dyka upp och lösa även Angelikas eget singelliv...förutsägbart, visst,  men varför inte?!
Det är något visst med frisörsalonger! Åtminstone de här mindre, mer personliga. Tänker på "min" salong i vår franska by med sina tre stolar, lilla disk och de olika tavlorna, som pryder väggarna, målade av hårfrisörskan själv, (En gammal fransk bil på ett lavendelfält, åsnan som betar fridfullt under trädet..) alla "bonjour" genom dörren till förbipasserande och hårfrisörskans make, själv frisör,  som gärna diskuterar med kunderna. Skratt och prat, säkert många förtroenden som det gärna blir när man låter sig pysslas om av duktiga händer! Det doftar gott  från alla olika hårmedel, det glittrar på hyllor av smink och hårsmycken…det är som att delta i en film, tänker jag. "Jag är lyckligt lottad," säger frisören. " Jag går till jobbet, får hålla på med något som jag verkligen tycker om och träffar människor av alla de slag!
Ingen dag är den andra lik och för det mesta blir mina kunder nöjda med  mitt jobb! Jag behöver inte resa någonstans och när jag gör det blir det alltid någonstans i Frankrike". Här finns allt, säger han och skrattar. Nåja säger jag, ingen riktig vildmark dock, som vi har i Norden! Han håller inte riktigt med men vad gör det! Inte ofta man träffar på någon som är så nöjd med sitt liv! Söt är hans fru också och nuförtiden kindpussar vi varandra, och hon kommer ihåg mitt namn, " Bonjour Margarett!"

måndag 22 augusti 2016

"Att söka sig till det som ger livet glädje"



Dagar med höstkänsla…ett dödsfall i familjen (Christers mor), känner mig trött och lite nedstämd, så många tankar om livets förgänglighet. Har liksom ingen särskild lust att göra någonting, vad är meningen med allt frågar jag mig? Ringer kär väninna och vi har ett långt samtal, upplivande och givande och så tittar jag på filmen "Besatt av ordet" av Peter Östlund om författaren Carl-Johan Ekerwald. För flera år sedan läste jag hans bok om förhållandet med författarinnan och journalisten Sigrid Kahle "Kom madame, fru" och kände då att den här författaren vill jag lära känna mer,
och nu ser jag denna underbara film och blir ännu mer inspirerad och nyfiken.
Ekerwald föddes 1923 i Östersund och växte upp på lite olika platser i Jämtland. Nu är han 93 år, en stilig man, full av livsglädje och arbetslust och som han säger "om han får leva" kommer hans bok om bildning ut i höst och han har flera projekt på gång, minst i tre år framöver! Över 50 böcker har han publicerat; kulturhistoriska essäer, romaner, barn och ungdomsböcker och under många år var han kulturjournalist i svenska dagstidningar. Hans bildning är enorm bl.a lärde hans sig persiska för att kunna läsa persisk poesi på originalspråket. Gift med Anna i 60 år som dog i Alzheimer men vid 87 års ålder fick han möta kärleken igen då han träffade  en annan stor kulturpersonlighet,  Sigrid Kahle, då 83 år, och deras kärlek blev intensiv och berikande trots att de bara fick ett par år tillsammans. Kahle avled 2013 i cancer. De tog tillvara varje dag, ingen minut skulle gå till spillo för "sanden i  timglaset," som Ekerwald talar om i filmen, verkar rinna fortare och fortare ju äldre man blir.



Samtidigt som bilden av Ekerwald växer fram, växer också skulpturen av hans ansikte genom skuptören Lena Billingskogs skickliga händer. Allt samlat, konst, litteratur och musik som ackompanjerar Ekerwalds stilla dans som skymtar genom fönstret i slutvinjetten. De kloka orden, det befriande skrattet…livsandarna återvänder!