fredag 21 juli 2017

"Världen får vänta..."


Solparasollet skyddar inte bara mot solen utan också mot regndroppar som ibland faller ner! Himlen är lite mulen men jag vet också att om en stund klarnar det upp och himlen blir åter så där blå som den bara blir här! Vi är ensamma några dagar. Barn och barnbarn har åkt hem och innan nästa familj kommer får vi tid för oss själva; tid för reflektion och tankar.
Våra fotobilder berättar om vad som varit och ger inramning till allt runt omkring och jag känner vemod över att allt nu blivit till minnen, men också glädje och stolthet över den brokiga familj som är vår. Att leva så här nära varandra under flera dagar ger tid till en annan sorts samvaro än hemma. Olikheter i våra liv framträder tydligt och vi analyserar gärna, diskuterar, ibland högljutt och inte alltid lyssnande, men under de ibland upprörda känslorna finns mycket kärlek och längtan till verklig förståelse för våra olika personligheter och liv.
Att få sitta en stund med de äldre barnbarnen och höra lite om vad som pågår i deras liv, att gå med mina fina E:n (Elsa Dolly och Esther) och plocka stenar vid strandkanten eller glädjas med lilla Elin som lärt sig simma under vatten!( visserligen med simpuffar; vilken lycka! hon ville aldrig sluta!) är en rikedom.

Jag fyller mina fina påsar som jag köpt på marknaden med doftande lavendel;
ser att rosenbuskarna ånyo börjat blomma. Här är så vackert och fridfullt med vingården runt omkring. Då och då hör man ljudet av en. helikopter som spanar runt. Risken är stor för skogsbrand när det är så här torrt och varmt. Tänker på Ledins låt "En dag på stranden"
"Låt alla världens telefoner ringa,
jag är inte anträffbar,
Vi låter hela världen vänta,
vi har stäng för i dag"

lördag 15 juli 2017

"Allons enfants...."


14 juli. Frankrikes nationaldag. Här i vår by inleds firandet med fyrverkerier kvällen innan. Vi åker inte in till byn men hör knallarna på avstånd, så även ljusskenet över byn. Själva nationaldagsfirandet inledes med ett lopp runt byn, där alla får vara med. Visserligen på eftermiddagen men det är väldigt varmt och vi ser en ambulans som tar hand om några alltför uttröttade. Vi har beställt bord på gamla hotellets restaurang och överallt sitter och står människor. Många som vi lite extra uppklädda.
Man har byggt upp en stor scen vid ena ändan av torget och framför den långbord där man har kunnat beställa "pasta" och vin i förväg. Ett vanligt sätt att fira en byfest! Jag känner igen många ortsbor. En del är klädda i franska färger men det är ovanligt lite flaggor, dock kring krigsmonumentet uppe på Mairetorget fladdrar trikoloren. Barnen springer omkring, plaskar i den stora fontänen, och äter glass.
Vi äter god mat och njuter av att kunna sitta barärmad i den ljumma kvällen. Våra småflickor springer efter en katt men det slutar med gråt! Lilla Elin har blivit riven och gråter hjärtskärande. Jag skulle ju bara klappa...Två scener har byggts upp och nu spelas pop! Även Abba förstås! Många dansar och svänger bak och fram i takt med musiken. Jag har ont i magen och känner mig varm och
 dubbelt så tjock som vanligt!! men tar ändå en svängom med maken. Det är tango som spelas på dragspel och jag minns de första åren i vår by då det var en trio som stod för underhållningen. Dragspel och gitarr och en äldre kvinna som sjöng franska chansoner....hon lät som Edith Piaf...numera är det som sagt popmusik som gäller. Stjärnhimlen tävlar med alla ljus och vi drar oss hemåt. Barnen är trötta och så även vi...minns förra årets dramatiska nationaldag med terrorattacken i Nice och hur sonen Tobbe med familj hamnade i händelsernas centrum. Det gick bra för dem men tänker på alla som drabbades...
Så lyckligt lottade vi är som kan sova tryggt och veta att nästa dag ses vi igen! Vive la vie...

fredag 7 juli 2017

God morgon solen!

Elin och mamma gör solhälsningen

Jag är mamma till min mage, säger lilla Elin! Och nu ska jag ge den mat, och så tar hon några tuggor av sina "fattiga riddare" som är något av en standardfrukost här i vårt paradis! Vi vuxna dricker kaffe och har vi tur har någon morgonpigg varit inne i byn och köpt färskt bröd och croissanter!
Lilla Elins mage gillar även glass!
Det är inte lätt att få en lugn stund när man har badglada barn omkring sig, men tidig morgon är min stund...då står jag och diskar i vårt nya sommarkök och njuter av svalkan som fortfarande finns kvar efter natten och låter tankarna segla iväg. Cikadorna har ännu inte riktigt kommit igång med sin konsert och solen påbörjar så sakteliga sin bana... ännu behagligt varm...
Christer i nya sommarköket!

För några dagar sedan kom ett fruktansvärt oväder. Det åskade och blixtrade och regnet förvandlades plötsligt till hagel! Små ettriga iskorn smattrade mot taket och en av dem gjorde t.o.m ett hål i ett soffbord på terassen. Det jobbigaste var dock att ledningen till vår internetuppkoppling förstördes så det blev att byta ut boxen och invänta telenätsarbetarna som fick byta ut ledningen i hela vårt område. 
Det tog några dagar och då upptäcker man hur beroende man blivit av all denna teknik som vi omger oss med. Hur klarade vi oss innan? frågar man sig...Till råga på allt råkade Christer tappa sin mobil i vatten så nu var alla beroende av min mobil...vilka lyxproblem...
Värmen gör att man inte orkar göra så mycket. Segt att läsa, segt att skriva...helst vill man ligga i skuggan nära vatten.
Badnymfer
De ljumma kvällarna är lyx...att sitta ute med ljuslyktor under en stjärnbeströdd himmel och dricka rosévin (alltför lättdrucket...) är sommarlycka.
Uppdukat till aperetif!


fredag 23 juni 2017

Fête de la Saint Jean...midsommarafton


Skönt svalt på terassen. Vi har fått wifi i huset så nu kan jag sitta lite överallt med min mac bara jag inte går för långt ifrån huset. I dag är det midsommarafton och jag längtar till "stenarna där barn jag lekt"...faktiskt dock mest efter den svenska naturen. De grönskande ängarna, glittret från vatten och den ljusa sommarnatten med sina dofter...här är varmt och torrt och de vilda blommorna är borta, men
de vackra rosorna i rabatten lyser emot mig och doften från lavendeln söver i värmen!

Midsommar eller som den här kallas Fête de la Saint Jean (Johannes döparens fest) firas på midsommardagen med eldar och traditionen är att barnen springer och hoppar över elden, varför har jag inte fått riktigt klart för mig.   Fête de la musique som firas den 21 juni är en större och populärare festdag. Det var en amerikansk musiker som 1973 kom på den geniala idén att man borde ha en speciell festdag för musiken, och sedan blev det en officiell dag 1983 och är nu en självklar musikdag över hela Frankrike. Också här i vår lilla by spelades musik och restaurangerna var fyllda av glada människor. Spontan dans uppstod här och var och en restaurang hade t.o.m  anställt en DJ så det blev även en svängom  för mig och maken!
En liten midsommarblomma på vår terass<3
Vi har ju firat flera midsommaraftnar här i Frankrike med familjen! Dansat till grannarnas stora förvåning runt en egenhändigt konstruerad majstång och ätit sill och köttbullar inhandlat på Ikea i Toulon! I år är vi ensamma,  så i stället för sill blir det fransk anjovis med ägg och varmrätten pannbiff med lök!! Till efterätt kylskåpssval vattenmelon....får duga!!
Skål och Santé!

söndag 18 juni 2017

Naturen i vackraste blom...


Nu står min trädgård i vackraste blom...Så fint du har gjort, säger Christer och jag blir glad! Jag har inga "gröna fingrar" som vissa av mina vänner, men jag kan stoppa ner blommor i krukor och har blivit haj på att rensa kirskål!! Det känns faktiskt lite sorgligt att fara iväg nu i denna ljuvliga försommartid...dessa ljusa kvällar med koltrasten som sjunger i skymningen och med söta svenska jordgubbar på tallriken. Skulle nog gärna vilja vara hemma den här tiden, som är så kort, men har man som vi barn och barnbarn som gärna vill vara i vårt franska paradis (och vi vill vara med dem) så får det bli så här och jag beklagar mig verkligen inte! Solsäkert lär det också bli....hoppas även här hemma för alla semesterfirare.
Två tips för er som är hemma! Millesgården, denna underbart vackra plats som nu har en utställning med målaren Lars Jonsson och skulptören Kent Ullberg. Jonssons fåglar och Ullbergs djurskulpturer i stål, brons och trä! Natur inne men även natur ute! Nu är dessutom alla fontäner i full gång och så gott för själen att sitta på en bänk ute på terassen och betrakta Carl Milles fantastiska skulpturer.
På Artepelag kommer naturen verkligen nära; många fina promenadstigar vid vattnet och i den fantastiska museihallen pågår en utställning av italienaren Giorgio Morandi och engelsmannen Edmund de Waal. Morandi är känd för sina stilleben av vardagliga keramiska föremål och de Waal, som också skrivit boken "Haren med bärnstensögonen" (mycket bra) är keramiker. En spännande utställning där konstnärerna på ett intressant sätt kompletterar varandra...och frågan ställs, vad är det vi ser egentligen?
Så mycket att se och uppleva... Njut och ta till dig av allt det goda...


onsdag 14 juni 2017

"Och den ljusnande framtid är vår...."

I år har vi haft tre studenter, två studenter och en studentska! Utspring till dånande popmusik, konfetti och vilt dansande ungdomar. Sedan uppvaktning av släkt och vänner, plakat, ofta med små näpna småttingar i kolt; nu helt plötsligt är de stora och stolta föräldrar hänger  blommor, nallar och små skumpaflaskor runt halsen. Två av barnbarnen tar studenten på samma dag, dels Christers dotterdotter och min sonson  och eftersom vi är en bonusfamilj, får vi dela på oss...Den tredje studenten har sin egen dag så här blir inga diskussioner! Hans fest firar vi hemma hos oss eftersom föräldrarna dagen innan får  veta att det skett en vattenläcka i den förhyrda festlokalen...så det blir ett roddande och nya planer! Men allt löser sig till det bästa och det blir ånyo en jättefin fest!
Medan föräldrarna åker hem och ordnar inför festen åker studenterna kring i stan på lastbilsflak och sprutar öl på varandra...det förekom inte på min tid!! Då blev man hämtad med egen skjuts och jag minns att det var en som fick åka i en häftig sportbil med nedfällt tak! Hur jag än rådbråkar mitt
minne kan jag inte erinra mig hur jag kom hem...men inte åkte jag T-bana i alla fall! Sedan var ju själva examen annorlunda med sina censorer och ibland kuggningar...minns att det var en kille som gick upp fast han hade fått varning och han klarade sig inte. Oh vad jag var lycklig minns jag...och när jag ser på mina studenter känner jag en stor ömhet för dem. Vad kommer framtiden att innebära för dem? Världen ser ju helt annorlunda ut nu än vad den gjorde för mig. Då var det inte så vanligt att man reste runt i världen, samtidigt var det lättare att få jobb och det "trygga" folkhemmet var fortfarande stabilt...miljöförstöring, globalisering, terror... många ord som våra ungdomar nu lever med; att alltid hålla sig uppdaterad via iphoner och datorer och paddor...att inte tappa balansen i allt detta informationsflöde...Samtidigt när jag ser och lyssnar på mina studenter blir jag både stolt och lycklig!
Här finns kreativitet, ambitioner och en vilja att söka sig fram med hjälp av alla de möjligheter som finns, vare sig det gäller musik, teater eller högre studier! Men först förstås lata sommardagar, sedan jobba och spara pengar för en eventuell långresa! "Hoppet är vår vän, och vi dess löften tro!"


tisdag 30 maj 2017

Enskede chamber choir on tour!


Visst låter rubriken häftig! Att vara med på en körresa är alldeles speciellt. Hela året övar man mer eller mindre på det program man ska ha med sig, och sedan kommer äntligen kulmen när man får framföra det hela,  ofta i en gammal kyrka med valv och härlig akustik. Denna gång gick resan till Barcelona och  den första konserten var i den medeltida kyrkan Sant Roma i Lloret de Mar. Man är alltid lite nervös innan...ska det komma några och lyssna? kommer vi klara den medeltida dubbelkören utan några fadäser? Men när vi väl börjat flöt allt på så underbart, tonerna klingade  vackert och vi som ofta har svårt att sjunga pianissimo lyckades överhövan! Att vi sedan fick rungande och stående applåder gjorde inte konserten sämre!
Efteråt smakar givetvis lite tapas och cava extra gott!


Konserten i Barcelona gick också bra även om vi då var lite trötta efter en lång guidad busstur och även här fick vi med oss den i början lite svårflirtade publiken! Här inträffade dock något oväntat mitt under konserten! Kyrkklockorna började plötsligt ringa flera gånger, och det var bara att vänta in tystnaden och sedan fortsätta igen!


Avresedagen besökte vi Barcelonas heliga berg Montserrat 1236 m högt med en vidunderlig utsikt över landskapet! När man ser dessa sågtandade lite bulliga berg förstår man varifrån den katalanska arkitekten Gaudi fått sin inspiration till katedralen Sagrada Familia i Barcelona!


Här ligger ett benedektinerkloster, grundat 888, med sin berömda svarta madonna "la Moreneta" som man vallfärdar till från hela den katolska världen.

80 munkar sköter, (med hjälp förstås! ) hela verksamheten som i sanning är mycket kommersiell... och driver även en  internatskola för pojkar, vars berömda kör har anor ända från 1300-talet. Här fick vi äran att sjunga inne i klosterkyrkan bl.a sommarpsalmen "En vänlig grönska.." med La Moreneta blickande högt bakom oss, välvilligt hoppas jag!

En värdig avslutning på en fantastisk körresa!

Om denna blomma sjunger vi!