söndag 31 maj 2015

I midnattssolens land...


Söndag i Tromsö! Vad gör "alla" när affärerna är stängda och de flesta restauranger likaså! Jo är det fint väder går man på tur! Således Agnes packar ryggsäcken med choklad, kaffe och grillkorv och som av en händelse har morfar en påse  Ahlgrens bilar också! Renfäll och sittunderlag och givetvis en engångsgrill, för här i Norge så grillas det överallt! Vi åker ut till ett ställe som heter "Finnvika"! Vi får gå en bit ner till stranden av fjorden mellan små björkar där bladen just blivit musöronstora. Nere på stranden sitter redan flera familjer runt sina grillar och några barn går barfota i vattenbrynet. I vattnet 8-10 grader!!!
Det ska vara norrmän till detta!! Själva sitter vi i täckjackor och även om solen skiner är det inte särskilt varmt! Små älsklingarna leker i sanden, letar snäckor och Agnes gör upp eld med spillved som vi finner lite överallt, bl.a i gamla eldstäder som det finns gott om!  Det doftar så gott och värmer också.
I flera timmar sitter vi här på stranden, småpratar och njuter av den formidabla utsikten av snövita fjäll,  bruset från små och stora vattendrag och den späda grönskan. En grupp renar springer förbi längre upp och klockorna i deras halsremmar klingar.
Nu hemmavid ska vi grilla fläskkotlett på balkongen, till detta ratatouille och rödvin! Det kommer att vara ljust hela natten…. solen går aldrig ner och det är fascinerande…


torsdag 28 maj 2015

Spara och Slösa...


Jag har en väninna som min käre make uppskattar! Och varför förstår ni när ni läst detta.
I dag for väninnan och jag till Farsta. Hon kom och hämtade mig med sin vita "maffiabil" (urläcker!) och barbent och utan jacka, för äntligen skiner solen varmt, kom vi inglidande på parkeringen. Först ut bokhandeln,  där väninnan skulle byta bok och sedan skulle hon köpa sockor till sin man! Men vi kan väl kolla runt lite, sa jag, jag skulle vilja ha en ny baddräkt. Så vi började vår shoppingrunda…ut och in i affärer, och det är inte klokt så mycket snyggt man ser! Klart man vill prova den där klänningen, och den där…och vad säger du om den där kjolen? Att prova baddräkt kändes för bökigt men klänning är lätt att dra över huvudet! Jag provade och väninnan tyckte det var fel färg, för lång, för kort…och har du inte en liknande i garderoben hemma?!  På Rabalder hängde en fantastiskt snygg klänning men den fanns inte i min storlek! Vad synd, log väninnan…Ja, så där höll det på…Sockor hittade vi i alla fall och utan en enda påse anträdde jag vår resa hem! Väl hemma träffade vi Christer. Ja, nu får du tacka mig, sa väninnan, jag har sparat en hel del pengar åt din fru idag! Du får kalla mig Spara och här är din fru Slösa!! Visst är det skönt med sådan väninna….ibland!!

Har ju redan fin klänning...

tisdag 26 maj 2015

Rabarbersaft, såpbubblor och funderingar kring en sten...


Lilla E:s fåglar

Hela dagen igår var lilla E hos mig. Min lilla 7-åring som är full av energi, liten "rackarunge" som farfar Christer säger! Först sjöng hon alla visor som hon lärt inför Enskedeskolans 100- års jubileum, "Tula hem o tula vall"…och sedan blåste hon  såpbubblor och fotade små fåglar med min Iphone. Vi beslöt att gå på bio, "för det är ju så jättelänge sedan vi gjorde det" sa lilla E, men först skulle vi göra rabarbersaft. Hög, med jätteblad stod rabarberna där och bara väntade på att bli skördade och sedan fick lilla E skära stänglarna i små bitar med en liten kniv. "Jag har lärt mig det", sa hon, "jag får skära paprika hemma". Filmen "Paddington", om den lilla björnen som kommer till London, var välgjord, lagom spännande och rolig och bitvis skrattade vi alla tre, för farfar Christer var också med. Vi åt popcorn som sig bör! och sedan skulle vi nödvändigtvis köpa en bakelse nere i Hötorgshallen, ska det vara fest så ska det!
När vi kom ut från T-banestationen satt en tiggare nere vid trappan. Det är alltid samma kvinna som sitter där, helt tyst, inte något "Hej, hej…". Eftersom jag numer har en ståndpunkt att man inte ska ge något utan i stället försöka bidra till ett mer organiserat hjälpande,  går jag förbi (dock alltid illa berörd och med dålig samvete)  men när jag märkte att lilla E inte gick bredvid mig vände jag mig om. Hon hade gått fram till kvinnan och tittade ner i hennes burk. Springande kom hon emot mig.
"Låg det något i burken", frågade jag. "Ja, lite, men det låg en sten där också…" men det var nog en värdefull sten…"
Jag funderar på mitt förhållningssätt och vad jag därmed förmedlar till mitt barnbarn. Jag tog inte upp tråden, tog inte upp en slant som jag för ovanlighetens skull hade i fickan (har sällan kontanter) och gav så att lilla E kunde springa och lägga den i burken, utan vi gick vidare hem för att äta vår bakelse…
Våra barn ser detta varje dag, ser också hur de flesta går förbi…vad ger vi för signaler? Här sitter många människor med burkar och bilder av sina familjer och till slut blir det som en "naturlig" del av stadsbilden, kanske säger vi hej och tittar i ögonen, men går vidare...
Lilla E frågade mig inte varför hon satt där, kanske har mamma och pappa redan pratat om det, men även jag har ett ansvar…vet inte riktigt hur jag ska hantera det bara...
Rabarberskörd!

lördag 23 maj 2015

Stjärnklang och skotska hedar….

Kompositören Anders Hillborg

Såg och lyssnade just nu till Camilla Lundbergs sista avsnitt av hennes serie om klassiska kompositörer. 6 avsnitt på knappt en halvtimme. Som alltid tackar jag svt play! eftersom jag inte haft tillfälle att se dem på ordinarie speltid. "Giganterna" har givetvis presenterats, döda sedan länge, men i sista avsnittet presenteras en högst levande kompositör Anders Hillborg. Han vänder sig mot uttrycket klassisk musik, som han menar begränsar, också ordet symfoniorkester;  musik och orkester är bättre uttryck, musik i modern tid skulle jag nog säga och nog är det nya klangbilder han skapar. Det är svårt att ta till sig till en början…det skaver och gnisslar…men rätt som det är glider de olika tonerna in i varandra och bildar en slags rymdens musik, med stjärnklang och gnistrande vintergator.
Första gången jag riktigt upplevde denna typ av musik var på Guggenheims museum i New York där vi hamnat på en fantastisk  utställning med målningar av den ryske konstnären Kandinskij. Jag gick runt i denna vackra snäckskalsliknande byggnad med hörlurar och följde konstnärens väg från det konkreta till det abstrakta då märklig musik plötsligt hördes i mina öron. Ingen egentlig melodi, bara toner som gled och brusade om vartannat…det fantastiska var att musiken stämde så väl överens med Kandinskijs färger som liksom svävade och gled utan någon fast form. Jag ställde mig lite på sidan om och bara lyssnade och tittade på tavlorna och upplevde hur olika konstarter kan befrukta varandra och skapa helt nya upplevelser. Musiken jag hörde var komponerad av Arnold Schönberg, berömd för sin tolvtonsteknik tillika en av grundarna till den s.k konstmusiken.
På CDn ligger nu Andrea Tarrodis  "Highlands".  Hon är en svensk kompositör, född 1981 och denna CD har fått strålande rescensioner.  Titeln får mig att tänka på Skottland, på hedar, berg, klippor och hav…ett stycke heter "Birds of Paradise", så vackert i all sin ljud och klangrikedom, och på tal om Kandinskijs färger, ett stycke med titeln "Serenade in Seven Colours". Jag är säker på att den skulle ha tilltalat Kandinskij, som i varje färg lade in en särskild betydelse och symbolik.
Den här CDn kommer jag spela många gånger. Den öppnar upp för nya, spännande musikaliska äventyr!

Vassilij Kandinskij

söndag 17 maj 2015

Sommarpsalm och Aperol spritz!


Malört i den lyckliga bägaren…. nyss hemkommen upptäcker jag att min kamera är borta. Jag letar och letar men förgäves. Känns verkligen kymigt. Alla foton från denna fina och givande körresa är försvunna. Nu får jag lita till mina körkamrater, att de vill dela med sig av sina bilder.
 Slovenien är verkligen ett land att upptäcka!
Ni vet känslan när man kliver av planet och värmen slår emot en! Bara någon mil ifrån flygplatsen ligger Venedig, men det får bli en annan resa, utan vi far med buss utmed kusten till Portoroz där vi ska bo. Här sträcker sig strandpromenaden kilometerlång med caféer och restauranger utmed stranden och vi finner snabbt vårt matställe där jag bla. äter god friterad kalamares och grillade sardiner. Lite längre upp ovanför vägen hittar vi "rosa huset" där vi tillbringar några kvällar med sval rosé och många skratt. En guidad tur tar oss till den vackra venitianskt inspirerade staden Piran och här på det stora piazzaliknande Tartinitorget (Tartini en berömd italiensk violinist) dricker vi "aperol spritz" den orangefärgade drinken som man dricker i Venedig! (För länge sedan tillhörde denna sydliga del av Slovenien Venedig).
Men konserter då?! undrar kanske någon! Ja, två helt underbara konserter och en morgonmässa hade vi. En konsert i St Nicholas katedralen i Ljubljana och en i Church of Rosary Holy Mother i Portoroz.
Den sistnämnda kyrkan byggd på 80-talet, med ett modernt mycket vackert kyrkorum. Det kanske dock mest minnesvärda var morgonmässan i det lilla kapellet St Lucia nära vårt hotell. Här träffade vi Maria, som bott i Sverige ca 10 år på 60-talet och som nu på svenska försökte översätta vad prästen ville säga oss och när vi sjöng "Sommarpsalmen" torkade hon sina ögon…Hennes barn bor fortfarande i Sverige och man kan tänka sig de minnen som väcktes när vi sjöng på svenska…
Vi hade hyfsat stor publik och en enorm värme och entusiasm mötte oss och det inspirerade både vår körledare David och oss att göra vårt allra bästa.
Apropå smultrontips! Ljubljana,  ett bra weekendtips! Mysiga gator, torg och gränder utan biltrafik, men man får se upp för alla cyklister!
En riktig sommardrink!
Vackra staden Piran med...
...Tartinitorget
Triplebridge i Ljubljana med Preserentorget där det står en staty av
poeten och advokaten Preseren vars dikt ligger till grund för slovenska nationalsången

St Nicholas katedralen i Ljubljana
Solnedgång från strandpromenaden i Portoroz
Det vackra kyrkorummet i Rosary Holy Mother

måndag 11 maj 2015

Baka och packa till Jojjes musik!



I dag ska jag hämta lilla E på…jag höll på att skriva på dagis, och ser genast hennes min!…i skolan menar jag förstås! Sådant är viktigt när man är sju år det borde farmor fatta! Vi ska spela kakspelet och eftersom vi båda vill baka "vulkangrottor" kommer vi nog att fuska lite. Det är fyra sorters kakor man kan baka om man vinner och eftersom vi inte gillar kokos och rulltårtan är bökig så återstår vulkangrottor och drömmar. Drömmarna har vi prövat och de blev ganska misslyckade…kanske ska vi försöka igen… Vi får se. Det är så härligt att vara med henne. Så många funderingar och så mycket energi!
Resväskan står på golvet och jag har börjat ta fram sommarkläder! I morgon far vi nämligen på körresa till "landet mitt emellan" d.v.s Slovenien! Ett litet bergigt land med en kust på 47 km som ligger inklämt mellan Italien och Kroatien. Ett land man sällan hör talas om i turistiska sammanhang, men som nu börjar komma! Drygt 2 miljoner invånare och huvudstaden Ljubljana är den minsta i Europa, drygt 200.000 personer.
Kuststräckan lär vara mycket vacker med små byar där flera av dem är i venetiansk stil, (dock utan kanaler) och vi ska bo på ett hotell alldeles vid stranden! Sommartemperatur på över 20 grader så jag tar med baddräkt…Givetvis ska vi sjunga också. Vad annars! 2 konserter är inbokade och att få sjunga i  kyrkor med förhoppningsvis bra akustik är underbart. Vi är inte bortskämda med det i gamla Enskede även om det blivit bättre efter renoveringen.
I går blev det en intensiv dag då jag först var och tittade på lilla Es dansskolas uppvisning på Maximteatern  och sedan  lyssnade på konsert med Jojje Wadenius o barnkörerna i Uppenbarelsekyrkan i Hägersten. Här sjunger min fina S i ungdomskören och det hela blev en magisk upplevelse! Guldkorn av Barbro Lindgrens texter och Wadenius musik och så alla de ljusa vackra barnrösterna därtill! För många år sedan spelade och sjöng Jojje i min bokhandel tillsammans med Helen Sjöholm och Mats Nörklit…det blev också en magisk kväll!
Nu börjar min fantastiska hägg blomma och jag tänker på en krönika som jag läste i DN för några dagar sedan av Elisabeth Åsbrink om skira majdagar, livets flykt och förgänglighet. Tiden som både rusar och stannar samtidigt och där jag just nu skulle vilja stanna en stund…det rör sig ju om så kort tid…dessa  ljuvliga vårdagar!
Portoroz, här ska vi bo
Min fantastiska hägg...

fredag 8 maj 2015

Ett smultronställe!

Carl Eldh och hans atelje med tillhörande trädgård!

Ett smultronställe är väl en plats, som man gärna hemlighåller? eller? Jag vet människor  som inte gärna avslöjar sitt bästa kantarellställe eller sin mysiga badvik…har man hittat något riktigt fint vill man behålla det för sig själv…egoistiskt förstås men ibland förståeligt! Annars kanske alla kantareller är borta när man kommer eller badviken är full av skrikande,  badglada barn!! Men i dag ska jag inte vara njugg utan berätta om ett smultronställe som jag först nu efter alla år upptäckt!
I den vackra Bellevueparken (nere vid Roslagstull)  ligger skulptören Carl Eldhs atelje uppe på kullen med usikt över Brunnsviken och omgiven av en liten vacker trädgård. Den byggdes 1919 (ritat av arkitekten Ragnar Östberg som även ritat Stadshuset)  och här arbetade Carl Eldh  i drygt 30 år.  Efter hans död 1954 arbetade bl.a dottern Brita för att ateljen skulle bli  museum och den 28 april 1963 invigdes den av henne. Ateljen innehåller större delen av Eldhs samlade verk (arbeten i gips, lera, sten och brons) ävensom arbetsredskap och personliga tillhörigheter. Allt är i stort sätt som det såg ut på konstnärens tid, vilket är unikt och utgör ett verkligt tidsdokument.
 När vi kommer dit slås vi av den lugna, rofyllda stämningen; ljuset som faller in genom de stora fönstren och alla de fantastiska skulpturer, små och stora,  som fyller de två ateljerummen.  Vi är till en början ensamma och jag kan i lugn och ro för mitt inre se Carl Eldh mejsla ut ett ansikte, en kropp, en rörelse …Han var en mångsidig konstnär, känd för sina skulpturer av samtidens viktiga personer inte minst Strindberg (som blev en mycket god vän) vars monument man kan beskåda i Tegnerlunden, men också Fröding och Hjalmar Branting (Brantingsmonumentet på Norra Bantorget).
 Men Eldh hade också ett starkt socialt patos och under åren i Paris (1897-1904) skapade han skulpturer av människor på samhällets skuggsida. Här sammanträffade han också med den franske skulptören August Rodin, vars påverkan man ser i många skulpturer.
 Med skulpturen "Moderssorg" vann han guldmedalj på Salongen 1902 och det blev Carl Eldhs stora genombrott.  En kunnig guide visar oss senare runt och sedan är det dags för  kaffe i den lilla trädgården utanför.
Här råder lugnet innanför det mörkbruna staketet; vårens blommor lyser emot oss från gräs och rabatter och fåglarna avvaktar smulor från vår mazarin! Det känns som vi var utomlands…jag får en förnimmelse av ett litet museum i Paris…en plats för återhämtning och reflektion.
Det kan vara lite knöligt att komma hit, men absolut inte omöjligt! Det är öppet maj-sept tors-sön mellan 12-16 och jun.aug även tis,ons.
Interiör från rotundan
Stora ateljen
Moderssorg
Målning hustrun Elise och på frisen olika studier av Strindberg

Sångerskan Kristina Nilsson
Här ser man verkligen Rodins inflytande...

söndag 3 maj 2015

Konsten att sluta i tid

Bord och matta från utställningen "Earth Matters"

När man inte orkar läsa så mycket är deckare att föredra! Helst då bra sådana förstås och Michael Connelly brukar vara ett säkert kort. Jag har nog läst alla hans böcker om hans hjälte Los Angelespolisen "Harry" Bosch och alltid fängslats av både miljö och intriger, välgjorda och välskrivna. Men i de sista böckerna tycker jag mig märka en viss slapphet. Tunnare språk, karaktärer som är ytligt mejslade och det känns lite segt att läsa. Samma sak gäller den kände John Grishman, ni vet han med "Firman" och "Pelikanfallet", två mycket välskrivna och spännande böcker och det har kommit flera bra böcker efter dessa, men de senaste jag läst har jag inte ens kommit igenom. Samma fenomen gäller ju filmer också… alla tvåor t.om treor som görs efter en bra huvudfilm, man kan liksom inte sluta…eller sångare, vars röst inte riktigt håller längre...
Kanske gäller detta främst människor som har ett konstnärligt yrke, men också för oss vanliga, som kanske har en viss position och har svårt att lämna över stafettpinnen till någon annan.
Tänkte på det igår när vi var på Artipelag och såg utställningen "Earth Matters" och träffade på Björn Jakobson, museets skapare. Vi stod en stund och samtalade med honom. Han har nyligen avgått som VD. Med ålderns rätt och försämrad hörsel drar han sig nu tillbaka men kommer givetvis fortsätta följa utvecklingen av sin skapelse. Att lämna något behöver ju egentligen inte ha med ålder att göra utan mer med insikten om att man inte längre kan eller orkar delta på sätt man önskar. Det fordrar självkännedom men också mod, inte alltid så lätt. Tänker plötsligt på min lilla mamma som hade svårt att acceptera att en städhjälp skulle komma till henne! Att hon inte såg längre hindrade henne inte från att vilja städa själv! Små och stora avslut…en konst!

Björn Jakobson och Christer i samtal

lördag 2 maj 2015

Jag dansar in maj!

På väg till Tromsö och efterlängtad pappa!

"Att skiljas är att dö en smula…" ja, det låter kanske dramatiskt, men när man levt nära varandra i 14 dagar så blir det plötsligt så tomt och tyst i huset när mina kära har rest hem igen. Skönt också förstås att få tid att läsa tidningen i lugn och ro, att lägga sig på soffan och blunda utan att undra vad händer nu?! "Allt har sin tid" som ordspråksboken så vist säger, och det är också skönt för Agnes och barnen att komma i vardag igen. Dessutom håller snön på att försvinna i Tromsö så kanske kan gympaskorna snart sättas på även där!!
Mysigt har vi haft trots min sega förkylning och Elsa Dollys feber de sista dagarna. Och lyckat blev också mitt afternoontea med några vänner på födelsedagen! Agnes fixade det mesta men jag lyckades få till jättegoda scones och vi konstaterade att detta var ett bra sätt att träffas på. Avspänt och härligt engelskt! På kvällen hamburgergrillning med söner och familj, ett säkert kort!
Igår kom ett meddelande att vår vän Jerry, jazzpianist, spelade på puben "Louis" på Medborgarplatsen.
Så tillsammans med några vänner diggade vi svängig jazz och tog till och med en svängom! Inte igår kan jag säga! Men härligt och som med så mycket annat tänker jag, varför gör man inte det här oftare!!
Också så lycklig över att energin har börjat komma tillbaka!
Bästa presenterna från mina hjärtan Elsa Dolly (trollsländor) och lilla E (armband)
Det här gör vi om!

Duktig sångerska och duktiga musiker

Jerry in action
Tack för dansen älskling!