måndag 30 juni 2014

VM-stämning!


VM-match på Modern Bar! Frankrike - Nigeria och just nu sjunger folket här Marseljäsen! Pastis och öl på borden och allas ögon är på den stora TVskärmen som man satt upp på det enorma platanträdet.
Själv sitter jag lite bakom och dricker en Kir, (vitt vin med cassis) och för första gången har jag kopplat upp mig mot barens Wifi, så nu kan jag gå ner hit och skriva när jag vill vara lite i fred. Det är inte lätt att få en stund för sig själv med 8 barnbarn varav tre är små som fordrar mer eller mindre passning hela tiden. Vi är visserligen många vuxna men jag tar gärna på mig lite extra för att alla ska få den avkoppling och vila som de så väl behöver. Men även om jag blir trött ibland (och varken hinner läsa eller blogga…) så älskar jag att få var med mina kära och pyssla om dem.  Ni skulle se (och smaka!) de fantastiska måltider som mina söner med hjälp av dotter och svärdotter trollar fram till middag varje dag och som dessutom räcker till goda luncher! 14 personer vid bordet och lilla Elin Lykke är inte den som tackar nej! Hon äter allt!! Så här mycket som vi äter nu äter jag och Christer normalt inte när vi är själva, men likafullt äter vi med god aptit och det goda rosévinet gör att allt slinker så lätt ner!
Frankrike vann med 2-0! "Allons enfants…"


söndag 29 juni 2014

"Tordyveln flyger i skymningen…"


Mitt i sommaren, med dessa sköna dagar,  nås vi av beskedet att vår svårt sjuka vän nu somnat in.
Vi får beskedet när skymningen sakta sänker sig över vår dal och kvällsbrisen skänker svalka. Jag har svårt att ta till mig att han nu är borta. Det känns overkligt och vi sitter länge tysta. Agnes hämtar ett ljus som vi tänder på den terass där vi tillsammans med honom och hans hustru åt goda middagar och diskuterade livet för några år sedan. Känner mig så tacksam för att denna resa blev av. Ni vet, man talar ju ofta om vad man vill göra och sedan blir det inte alltid så. Men nu blev det av och vi hade som vanligt jättetrevligt tillsammans. Plötsligt smäller det till på golvplattan bredvid oss och där landar en stor svartglänsande tordyvel. Den är så vacker och sitter där alldeles stilla och nu vet vi att vår vän landat helbrägda på den plats där all oro, ångest och smärta är slut. Där det bara är ljus och vila.
Vi får trösta och hjälpa varandra och med våra minnen håller vi honom levande och nära.


söndag 22 juni 2014

Midsommardans!


I ganska många år har vi nu firat midsommar här i vår by och en hel del grannar undrar nog över de märkliga sånger och danser vi gör! För det mesta har vi varit många men i år var det bara vi och Agnes familj som efter skönt pooldopp åt sillunch på terassen. Sillen förstås inköpt på Ikea tillsammans med kaviar, lax och köttbullar! Sedan hittade vi vår gamla majstång i förrådet och  pappa Benny och Elsa Dolly hjälptes åt att löva den. Kransar fick den också och Elsa Dolly fick en alldeles egen med blommor i.
Vackra klänningar hör sommaren till och våra små flickor blev de sötaste prinsessor!
När kvällningen och svalkan kom dansade vi runt stången och Elsa Dolly ville aldrig sluta! Roligast är "Björnen sover", "Små grodorna" och " den där om grinolle…" Det blev en fin dag och kväll, lugn och avspänd och det var skönt efter denna turbulenta vecka med inte bara pumpar och avloppsrör som gått sönder utan också vänskap…om detta vill jag inte berätta,  men det är fruktansvärt och gör väldigt ont när en människa som man tyckt om och respekterat visar ett helt annat ansikte, en Dr Jekyll och Mr Hyde.
Men livet går vidare och jag gläder mig åt att få vara tillsammans med min familj.



Stolt morfar
Elin Lykke börjar ta sina första steg!
Med hjälp förstås!

onsdag 18 juni 2014

"Regnet det bara öser ner…"



Från ett soligt, varmt Enskede till dånande åska och ihärdiga regnskurar! Över 60 mm regn har fallit över vår dalgång och inte bara vår vattenpump har gått sönder utan el har slagits ut och vinåkrarna är vattentunga och i huset känns det fuktigt. Regnvädret är inne på femte dagen nu men äntligen börjar det klarna och i morgon ska det vara stabilt solväder igen! I tre dagar var vi utan vatten, då kretskortet som driver vattenpumpen gått sönder,  och Christer som varit mest drabbad (jag kom hit senare) fick doppa sig i grannens pool och borsta tänderna i flaskvatten. När jag anlände stod en ansenlig disk och väntade men jag grep mig verket an (ni vet att jag gillar diska!), värmde vatten i vattenkokaren och gjorde fint!   På kvällen kom vår allt i allo Rafael, som hjälper oss, med ett nytt kretskort och det var underbart att äntligen få duscha!  Jag förstår verkligen det här med att ha tillgång till vatten. Och ändå är det inget problem egentligen för oss. Här omkring finns gått om vattenfontäner där man kan hämta vatten om något skulle hända och jag minns hur vår gode vän Horst, som bodde i ett hus i närheten och som saknade rinnande vatten, åkte och fyllde sina vattenflaskor i en fontän i byn som han sedan ställde på taket och värmde i solen. På så sätt hade han varmvatten både till disk och den hemmagjorda duschen!
Nu väntar några veckor med förhoppningsvis mest sol och värme, barn och barnbarn och sköna lässtunder! Jag återkommer!



lördag 14 juni 2014

Mellan glädje och sorg...


I dag ska jag på fest! En kär vän fyller 50 och det blir stort kalas på restaurang! Jag har köpt en ny klänning, målat tånaglarna och försökt fixa till mitt hår. Det sistnämnda blir ju som det alltid blir…rufsigt! Så har jag filat på talet också som jag ska hålla. Något vill jag ju säga till denna underbara vän utan att det blir för långrandigt eller sentimentalt. Efter många om och men är det klart och det blir hyfsat bra tycker jag. Det ska bli roligt och samtidigt är jag sorgsen. En annan , också mycket god vän har nu fått flytta in på hospice. Hans svåra sjukdom fordrar mer vård och det blir för tungt att vara hemma. Jag besöker honom, ringer ofta till hans hustru, som kämpar för att hålla humöret och livskraften uppe. Det är inte så mycket man kan göra, bara finnas där och man känner sig så maktlös.
Men det finns både familj och vänner runt om och det ger bärkraft. Också runt min nu 50 åriga vän finns familj och många vänner och i kväll ska vi glädja oss åt livet och dess mittpunkt!

onsdag 11 juni 2014

"Den Blomstertid nu kommer….!


Jag får alltid en klump i halsen när jag sjunger den här psalmen! Åratals skolavslutningar finns lagrade i kroppen och nu sjunger mina barnbarn den.  I dag var det min lilla  "mignon" Signe som slutar i sin skola för att nästa år börja på Kulturama. Hon har gått i en "bullerbyskola" ute på Värmdön och nu hade alla barn och föräldrar samlats ute på gården. Finklädda och med blommor i handen till fröken sjöng och spelade barnen och Signe sjöng tillsammans med två andra flickor Ted Gärdestads visa "Sol, vind och vatten.." Låt mig skryta!! Min Signe har en fantastisk sångröst! Med stark och uttrycksfull röst ger hon färg åt tonerna och man märker hur alla lyssnar! Gissa om vi var stolta hennes pappa, mormor och farmor! Idag gick också mina barnbarn Isak och Hjalmar ut nian! Grundskoletiden är nu slut och i höst väntar gymnasiet! Men först ett efterlängtat sommalov! "Den jordgubbstid nu kommer…"


tisdag 10 juni 2014

Förspilld kvinnokraft eller….?


Ca 7 mil från Stockholm ligger Skokloster med sitt pampiga barockslott från 1600-talet som började byggas av släkten Wrangel men som senare till och från beboddes av familjen Brahe ända fram till 1967. Slottet, som är internationellt känt för sina välbevarade miljöer ligger vackert vid en vik av Mälaren och här finns mycket att beskåda i slottssalarna av möbler, målningar och konsthantverk från 1600-talet och framåt. Vi 4 vänner som läst flitigt på Senioruniversitetet, svensk konsthistoria,  under våren, gjorde en utflykt hit och lyxade til med privat guide som förutom den vanliga guidturen tog oss med till rum som man vanligen inte visar! Och det var här som jag fick se de fantastiska linneskåpen! Stora tunga skåp fyllda med lakan, handdukar, dukar och servetter och allt i de prydligaste högar. Monogram också givetvis! Jag kan tänka mig vilket jobb att sitta och brodera initialerna på varje liten handduk.  Men det var örngotten som förde mig tillbaka till min mammas linneskåp! Örngotten med sina krusade band! Jag minns hur jag fick hjälpa min mamma när tvätten var manglad och klar att med en liten matkniv vecka de långa örngottsbanden som sedan skulle knytas på kudden. Det tog sin lilla tid, men mamma satte en ära i att ha ett vackert och välordnat linneskåp. Hon kunde ibland öppna skåpdörren och bara titta!  Förspilld kvinnokraft kanske någon säger… men för mamma var det viktigt! Hon kammade t.o.m mattfransarna. Kanske handlade detta om att hon aldrig hade haft ett hem (utom barnhemmet) och då när hon äntligen fick sitt eget då skulle allt vara fint och vackert. Hon broderade också sina initialer på en del lakan och handdukar och så gjorde även min farmor Agnes som dessutom virkade spets till lakanen. Jag har några kvar i min ägo och de ligger nu och sover sin törnrosasömn i mitt linneskåp tillsammans med diverse mönstrade påslakan!


Brahes monogram
och
Farmors! (med hennes virkade spets!)

söndag 8 juni 2014

"En hymn till vanligheten…"?


Egentligen skulle jag väl skriva om den härliga sommardagen…för nu är det sommar! Det är så otroligt underbart att kunna gå ut i trädgården, känna värmen och låta ögonen njuta av allt det färgrika från blommor och trän. I år har min rhododenron verkligen slagit ut i full blom från att några år varit mer sparsmakad. Men jag skriver inte om detta! I stället måste jag tipsa er om en bok som trollbundit mig sedan i går. Jag har inte kunnat släppa den fastän jag tänkte, jag vill spara lite, ta det lugnt, men det gick inte. "Stoner" heter den skriven av en amerikan John Williams, och som jag förstått, en icke särskilt uppmärksammad författare under sin livstid (1922-1994). Universitetslärare,  som gav ut fyra böcker och lite poesi och vars död endast gav upphov till några rader i tidningarna. Men nu trycks hans bok i tusentals nya upplagor och det intressanta är att det är genom "mun mot mun metoden" som den kommit i ropet. Några kända personer läser, tipsar och så sprider det sig. I Frankrike Anna Gavalda, i England Ian Mac Ewan. Får lite assosiationer till Bernhard Scklinks bok "Högläsaren" som också spreds helt otippat. "En tyst bok behöver goda språkrör…" lär någon ha sagt!
Vad handlar då boken om?  Stoner föds i en fattig, både på ord och pengar, lantbrukarfamilj där det förväntas både av honom själv och föräldrarna att han ska ta över. I stället hamnar han på universitetet och på ett seminarium i litteratur får han som en uppenbarelse att det är det han ska ägna sig åt. Så blir det också. Han gifter sig (har ni läst Ian Mac Ewans bok "Cecil Beach" så förstår ni hur äktenskapet gestaltar sig…); olycklig men ej i stånd att  reda ut och ta tag i problemen framlever Stoner sitt liv. Sviker sin dotter och därmed sig själv på ett fruktansvärt sätt, men bevarar hela tiden sin inre värdighet och integritet. I sin lärargärning blir han uppskattad och det är i den som han också finner sin trygghet och sin mening. Egentligen är han en människa som inte syns, som lever sitt liv utan att särksilt utmärka sig eller ta för sig. Ett liv som inte är alltför ovanligt kanhända…man anpassar sig, ger sig inte in i strider, utan skyddar sig inom sin egen lilla värld. I Stoners fall, böckerna, litteraturen…
Tycker jag om honom? Både ja och nej. Jag känner ett vemodigt raseri kan jag säga. Vill ta tag i honom, ruska om honom…och samtidigt stryka honom över håret. Han får dock uppleva passionen och kärlekens glädje och det gör mig glad! Kvinnorna runt honom blir dock lite för schablonartat beskrivna kan jag tycka.  De skulle kunna vara huvudpersoner i  egna romaner...  nu får man själv tänka vidare. Dock en bok väl värd att läsa!


fredag 6 juni 2014

"Flamma stolt…"



Festligheter på stan! Restauranger i Kungsan och kungen (antar jag) på Skansen. Själv har jag satt upp min flagga på den lilla stången vid balkongdörren. Tänker på att jag ser inga flaggstänger här i Gamla Enskede fast det är ett villaområde och det brukar ju vara gott om sådana just i villaområden. Men när jag tänker efter så är det nog mest när man kommer ut på landet…de röda stugorna och så den höga flaggstången mot himlen. Kanske är vi numera rädda för att hissa flaggan, att vara nationella, att vara lite glada och stolta över Sverige.  Låtit de främlingsfientliga lägga beslag på en sund nationell känsla. Tänker på bilder som Agnes skickar från Norge. Den syttende maj!
I Tromsö vandrar man efter en orkester i långa led, ofta klädda i nationaldräkter och utmed vägkanten står åskådare också med flaggor.  Och sedan firar man med vänner och familj antingen med picnickorgar (om det inte snöar förstås!!) eller hemma. Min lilla Elsa Dolly hade också nationaldräkt i år, norsk förstås…ack ja! Förra året var det min goda väninna från Göteborg som ordnat picnic för mig (en födelsedagspresent) vid Skeppsholmen och då märkte vi att det var ganska många som (lite som i smyg) bar svenska flaggan i ryggsäcken eller på pakethållaren! Allra tryggast var nog att placera flaggan i handen på barnet i barnvagnen…Nej vet ni vad! Jag tycker vi ska fira Sverige åtminstone en gång om året! Låt oss tänka på allt det som är positivt, så mycket som är bra i Sverige, så mycket som vi har att vara tacksamma för. Det kan ge oss kraft att kämpa vidare.
I dag ska vi äta majesill och jordgubbar och kanske också en liten nubbe! "Jag är så glad att jag är svensk..tjo, tjo!"

tisdag 3 juni 2014

"Jag minns den ljuva tiden…"


Jag tror jag tidigare berättat om att jag bodde i Ljungaverk i Medelpad några år i början av 50-talet. Min styvpappa hade fått jobb där på sulfatfabriken och vi flyttade upp till det som då kallades 10:ans familjehus, eftersom det fanns 10 lägenheter i huset. På ängen framför huset hade varje lägenhet ett litet land där man kunde odla grönsaker och blommor och på baksidan av huset låg skogen med sin forsränna där timret i snabb fart rusade ner mot Ljungan. Här i skogen lekte vi vita och röda rosen, inspirerade av Astrid Lindgrens "Kalle Blomqvist", smög på varandra och småpussades lite i trappan till källarnedgången! Min mamma var hemmafru de drygt två år vi bodde här, syltade och saftade och fyllde matkällaren med alla de godsaker som landet gav.
På sommarkvällarna ropade hon in mig och så satt vi i köket och lyssnade på "Fallet Gregory" en spännande deckarserie som då gick på radion. Skolan var liten och låg ute på en stor äng och utanför minns jag att det stod ett stort träd som på vintern var full av domherrar. Fröken satt bakom sin kateder som stod på ett upphöjt podie och de som var pratsamma fick ofta sitta längst bak, vilket drabbade mig då och då! Hon var en riktig folkskolefröken, Siri Östberg, som hon hette. Hon trollband oss när hon berättade om Gustav Vasas äventyr eller om Josef och hans bröder och om det var en fin vinterdag kunde hon säga," Nä, nu sätter vi på oss skidorna och tar en tur!"(vi åkte ofta skidor till skolan).
Nu när vi åkte hem från Dalen tog vi vägen via Sundsvall och jag kände att jag ville åka ner och besöka denna lilla plats där jag tror att vi var ganska lyckliga hela familjen. 10:ans hus var kvar men med helt ny fasad och likaså huset där mataffären låg (nu damfrisering) men skolan var riven sedan länge. Järnvägsstationen nedlagd där jag minns att mamma, min bror och jag stod och väntade på tåget till Stockholm och mamma grät. Det var svårt att flytta och skiljas från vänner och ett liv som varit gott på många sätt. Nu har man byggt en mycket mindre station; Ljungaverk tillhör en avfolkningsbygd, ingen post ingen affär men dock fortfarande en skola. Det kändes fint att vara här och mamma kändes också så nära. Vi fortsatte resan en bit på Ljungandalsvägen mot Fränsta och Torpshammar och där vid Torps kyrka, där mamma sjöng i kören, plockade jag upp en sten för att lägga på mammas grav. En hälsning från det försommarvackra Ljungandalen och Ljungaverk.

Jag känner mig lycklig för de här åren
Vår mataffär, nu friserssalong!
Torps kyrka
Ljungan med Getberget i fonden. Hit gjorde vi många skolutflykter