fredag 31 juli 2015

Jag vänder min blick mot norr...

Nytvättad och redo….

För första gången på hela vår sommar här satte jag på mig koftan i går kväll! Det har skett ett väderomslag, visserligen bara tillfälligt enligt "meteo" men Mistralen som blåst några dagar har medfört kyliga morgnar och som sagt kofta på kvällen! Ofta brukar detta betyda att sommarvädret nu kommit till Norden!! Jag hoppas det i alla fall…själv har jag haft lyckan att få sol och värme i överflöd. Det är vår sista dag här i vår by för denna gång och vi avslutar med  några fina dagar tillsammans med äldsta sonen och hans familj. Underbara kvällar i lyktors sken till god mat och vin och så det här att få vara tillsammans flera dagar…att fortsätta ett samtal om man vill…att få tid för varandra…tid som är så svårt att hitta i vardagen.
Lilla E, sju år är verkligen ingen badkruka! utan får tas upp ur vattnet nästan med våld!! Huttrande kryper hon upp i solstolen med badlakanet, sitter en stund och sedan i igen! Snart kan hon simma! Vi har tränat lite.
I dag blir det att packa bilen för i morgonbitti reser vi. Ja, denna gång ska vi bila! Vi har haft vår gamla bil stående här i flera år men nu är det dags att ta hem den. Vi har införskaffat en ny franskregistrerad så att vi ska slippa allt trassel med försäkringar och besiktningar. Förr om åren bilade vi jämt men Christer framförallt tycker det är jobbigt att köra. Det är ju långt…250 mil och även om vi turas om att köra och försöker variera rutten blir det drygt. Men jag ser fram emot vår resa! Längtar hem till mitt hem, mina vänner och den svenska sommaren som jag nu hoppas infunnit sig! Jag tar i alla fall med mycket sol och värme, några lavendelbuketter och underbara minnen…


I väntan på banana split...
Mysig frukoststund med mina gullisar...
Här vaktas vår nyckel till paradiset….

tisdag 28 juli 2015

En pilgrimsvandring...


En av kvinnorna som stod Jesus nära var Maria från Magdala, även kallad Maria Magdalena. Hon var den kvinnan som smorde Jesu fötter med olja, som enligt evangelierna var den första Jesus visade sig för efter sin uppståndelse…Hon har fascinerat konstnärer och författare under århundraden. Vem var denna kvinna egentligen? Var hon Jesus hustru som författaren Dan Brown fabulerar kring i sin bok Da Vincikoden? Enligt evangeliet enligt Filippo (som inte finns med i Bibeln) kysste Jesus henne ofta på munnen…var hon en prostituerad…( i Bibeln finns inget belägg för detta). Författaren Marianne Fredriksson har också fantiserat runt henne i boken "enligt Maria Magdalena" där hon delvis utgått från den koptiska skrift från 400-talet som man fann på 1800-talet och som kallas evangelium enligt Maria Magdalena. Att Jesus älskade henne därom råder inget tvivel men var det med en mänsklig kärlek?
Efter Jesu korsfästelse flydde Maria Magdalena enligt legenden med en fiskebåt till Provence i södra Frankrike och steg i land i staden Saintes Maries-de la -Mer.
I bergsmassivet Sainte Baume, 3 mil söder om Saint Maximin levde hon sedan sina sista 30 år i en grotta som nu utgör en vallfarsort.  I slutet av 1200-talet fick Dominikanerorden uppgift att sköta grottan  (och gör så ännu) sedan man upphittat skelettdelar, som man antog härrör från Maria. Dessa förvaras nu i ett relikskrin i grottan.
Många kungar och påvar har vallfärdat hit så även vår heliga Birgitta som kom hit 1340! Nu vandrar vi också uppför denna trappstegsformade stig tillsammans med många andra. Jobbigt är det, svetten lackar och de höga träden runt om ger knappt svalka. Men sedan kommer belöningen! Ett fantastiskt landskapssceneri breder ut sig framför våra ögon och den stora grottan ger skön svalka. Grottöppningen är formad som en dörr inmurad i berget och inuti grottan finns  flera altaren placerad på olika ställen där man kan tända ljus och sitta ner för kontemplation. Likaså utanför finns en vacker patio med bänkar att vila på.
Det är stilla och vackert och jag tänker på denna kvinna som sägs ha levt här…kan det verkligen vara så…eller är det människors påfund, längtan som format denna vackra plats? Det gör nu egentligen inte så mycket. För många människor representerar hon något utöver det vi kan ta på, förklara med vårt förnuft och jag tänker på den unga kvinna som tände ett ljus framför en av statyerna av henne. Så gör även jag….




måndag 27 juli 2015

Loppis!


Här runt omkring i byarna är det förutom de obligatoriska marknadsdagarna, som är fasta året runt,
 olika festivitas hela tiden! Det är helgondagar, antikmarknader, konst och bokmarknader, dockteatrar och små cirkusar som slår upp sina tält här och var. Dessutom olika konserter i kyrkorna med ofta fantastiska musiker. I går var vi på en loppis, "vide grenier" (tom vind!) som det heter på franska. Som vi gör hemma tar man vad man vill bli av med, ställer upp ett bord och så hoppas man på god försäljning! Detta är mycket roligare än antikmarknader där det ofta är dyrt och lite pretantiöst, och här presenteras allt vad man samlat på sig av stort som smått! Stämningen är hjärtlig och prutmånen stor!
Jag hade jätteroligt! Vi var tillsammans med en tysk vän som hyr en lägenhet just i denna lilla by och medan vi lämnade Christer med sin obligatoriska glass gick vi runt och bara glodde på alla mer eller mindre roliga saker. Och jag fyndade!!  En sexarmad liten kandelaber i nysilver för 1 euro (sant!) en spegel med gammal fin guldram prutade jag ner och fick för 7 euro och så mitt fynd!! en liten grupp av porslin bestående av ett rokokoklätt par som spelar fiol och piano. Jag blev förälskad på en gång! Egentligen är det ju inte min stil men…Vad kostar de, frågade jag och tänkte,  det är säkert för dyrt!
2 euro!!, sa kvinnan. Jag trodde först jag hört fel, men nej, det var sant! Och nu står det vackra paret bredvid CDn! Han beredd med sin fiol och hon ska just slå ner de första tonerna på pianot!

Roligt har vi!

fredag 24 juli 2015

Bett,bett,bett...


Jag kan inte minnas när vi sist hade så mycket insekter av olika slag…Denna sommar har dock varit rikligen välförsedd! Beror antagligen på värmeböljan. Små ettriga myror, som samlas i hundratals runt den minsta brödsmula, flugor som envetet surrar och får mig att dra upp lakanet över huvudet trots att det är så varmt och getingar!! Av dessa finns en sort som anses farlig, frolon, stora som mindre flygplan! och dessa bör undvikas av små barn och gamla. Ett år hade vi ett sådant bo i vårt mullbärsträd och då fick brandkåren komma ut på kvällen och spruta in något gift i stammen. I år, när vi kom till huset, var ett jättebo byggt i en fönsternisch i trappan mellan glaset och träluckorna. Frolon tänkte vi, men det var det inte även om också dessa getingar var nog så stora. Boet var i stort sätt övergivet och togs försiktigt ner av vår allt i allo Rafael. Alla vi andra stod på behörigt avstånd… En fantastisk husbyggnad…vilket arbete som vi nu så obarmhärtigt raserade. Nu ser vi dock att ett nytt är påbörjat…skam den som ger sig!
Det finns några andra envetna rackare också. Sådana där som man knappt ser…påminner lite om "svädan" i Jämtland! De sticker till på de mest olämpliga ställen och sedan får man klia och klia.
Fick tre stora bett på rumpan! Inte roligt men snälla Christer baddade med whiskey och det hjälpte!
Whiskey,  ett säkert kort både utanpå och inuti!
Här leker kusin Signe och ElsaDolly med några småkryp som förirrat sig!

onsdag 22 juli 2015

En villa att drömma om….


Den häftigaste upplevelsen på vår minisemester var trots allt besöket på Villa Ephrussi de Rotschild på toppen av Cap Ferrat. Detta palats i renässansstil uppfördes mellan 1905-1912 av baronessan Béatrice Ephrussi de Rotschild. Hon föddes 1864 under la Belle Epoque, en tid som kännetecknades av ekonomisk och konstnärlig utveckling och gifte sig endast 19 år gammal med en rysk miljardär Maurice Ephrussi. Han var mycket äldre, en storspelare, som till sist förlorade hela sin förmögenhet och paret skilde sig 1904 utan att ha fått några barn. Béatrice gifte aldrig om sig men levde ett rikt socialt liv med sitt intresse för konst, arkitektur och trädgård. Apor älskade hon och hade flera stycken i sin zoologiska trädgård som nu inte finns kvar. Dessutom två hundar som hon arrangerade ett giftermål för. Inbjöd massor av människor att delta och hundarna var stilenligt klädda… En något exentrisk kvinna således, som också gillade att spela, men även att köra bil och sporta! Runt sin makalöst vackra, rosa villa uppförde hon 9 stycken trädgårdar av olika slag. Här finns bl.a en japansk trädgård, en provencalsk, en rosenträdgård, en spansk…men den största är den franska trädgården med sina olika fontäner, som bjuder på vattenspel var tjugonde minut till klassisk musik. Här vetter också husets framsida med den stora terassen på övervåningen. Vi tillbringade nästan hela dagen här, både att njuta av trädgårdarna och utsikten över den vackra havsbukten, men också av alla de ljusa rummen med sina möbler, en del personligt ägda av Marie Antoinette,  och andra konstverk.  I rotundan avnjöt vi en god lunch och jag drack förstås ett glas rödvin från familjen Rotschilds vingårdar i Bordeaux.
1934 dog Béatrice i galopperande lungsot i Schweiz. Då hade hon lämnat sin villa sedan många år och testamenterat den till en stiftelse för att bli ett museum. Undet kriget förföll villan och trädgårdarna men är numera renoverade och ett välbesökt utflyktsmål. Jag skulle ha velat stanna ännu längre…men hit vill jag gärna återkomma...en plats så genomsyrad av skönhet att jag nästan tappar andan...

Här står vi uppe vid kärlekstemplet
Vattenspel
Japansk trädgårdsstil
Rosenträdgården
Utsikt över bukten med sina ständigt närvarande lustjakter...
Specialtillverkade stolar till Béatrice babysar...
Béatrice tebricka och en av hennes många vackra klänningar…
Det är hon själv på fotot!

Minisemester!


Några dagar far vi ner till kusten, den azurblå! Vi har fått låna en trevlig lägenhet med havsutsikt av några vänner i Juan les Pins. En underbar liten minisemester i semestern får vi! Det är lätt att bli förförd av denna plats! Närheten till allt som lockar…havet förstås (vi har hundra meter till en fin sandstrand), chica butiker som har allt!!, massor av mysiga restauranger och caféer, en vidsträckt strandpromenad som lockar till kvällspromenad när natten smyger sig på och mycket folk att titta på! och hundar förstås av alla de sorter! mest "småkryp" som på ett märkligt sätt liknar sin husse eller matte!
När solen börjar gå ner sitter vi på den fina terassen, tittar ut över havet och ser alla lustjakter som ankrar upp på redden. Vilken enorm rikedom…jag undrar vad de gör på dessa båtar?! som ofta ligger stilla även under dagen. Badar förstås, åker vattenskidor (motorbåt finns också givetvis) solar och sippar på drinkar…
En dag tar vi "le petit train", det lilla turisttåget som går mellan Juan les Pins och Antibes. Här i den gamla staden Antibes promenerar vi  upp till Picassomuséet, från början ett gammalt slott från 1300-talet, och vandrar runt bland alla teckningar och målningar av denne fantastiske konstnär. Han vistades egentligen bara några månader i Antibes och producerade under denna tid ett stort antal bilder ävensom skulpturer. Numera har flera av hans konstverk donerats hit bl.a en fin keramiksamling. Jag går runt men orkar inte ta in allt, det är så fruktansvärt varmt även om det finns luftkonditionering. Dock skulle jag gärna vilja ta med mig några av de fantastiskt vackra keramikfaten!!
Pablo Picasso, en mästare

"Joie de vivre"

tisdag 21 juli 2015

"Jag är en mormorkatt…"

Mormorkatt med sina ungar….

Efter dessa veckor av intensiv värme, så varmt att man för länge sedan slutat gå i solen utan trängs med alla "on the shadow side of the street"!, uppskattar jag innerligt de svala morgnarna. Här med en café crème på terassen och utsikt över olivlunden infinner sig en sällsam stillhet inom mig. Efter intensiva veckor med barn och barnbarn är vi nu ensamma. Det är skönt med samtidigt vemodigt. Denna speciella tystnad som blir när alla plötsligt försvunnit…Nu har allt blivit till minnen. Gosestunderna, fattiga riddarna, leken i poolen "Jag är en bebiskatt mormor, och du en mormorkatt…" Bollibompadansen, där lilla Elin Lykke är en mästare på "vicka på rumpan" och den obligatoriska glasstruten när man ätit upp sin mat!…allt finns bevarat både inom mig men också i många bilder att ta fram under hösten och glädja sig åt. Inte minst alla de små pratstunder som spontant dyker upp med var och en när man lever tillsammans. Att få sitta med ett barnbarn eller sitt barn en stund på tu man hand är en gåva…att komma nära varandra lite mer, att få ta del av det som utgör deras liv, deras drömmar…det är den största rikedomen.
Vi har ytterligare ett antal dagar kvar och om en vecka kommer äldsta sonen med familj. Vi stannar några dagar tillsammans med dem och sedan vänder vi blicken mot norr….
Klart varmare än i Tromsö!!
En del av min stora härliga familj...
Min underbara Tobbe
En pratstund med min vackra dotter
Bästa Treklövern!
Familjemiddag!



onsdag 15 juli 2015

Nu blommar lavendeln….

Uppe på högplatån blommar nu lavendelfälten. På vår väg upp mot Gorge du Verdon öppnar sig det vidsträckta landskapet med sin höga himmel och med de blålila tuvorna i jämna rader, som sträcker sig så långt ögat kan nå. Vi stannar förstås för att gå in i det vackra…med min kamera försöker jag fånga de gula fjärilarna som fladdrar omkring och binas surrande är bedövande. Det doftar och vi plockar några kvistar att ha med i bilen.
På marknaden kan man nu köpa stora lavendelbuketter förutom allt annat som hör lavendeln till. Tvålar och oljor, handdukar och dukar med lavendelmotiv och de små påsarna med lavendelfrön som är så bra att ha i garderober och linneskåp. Malen lär avsky doften! Det finns lavendelkakor också och skorpor och jag minns nu att jag har ett recept på det hemma. Örtteet anses lugnande och kramplindrande och en påse lavendel vid sängkanten ger en god sömn.
Ordet lavendel kommer ursprungligen från latinets lavare (tvätta) eftersom väldoften passar så bra just i badet!
Vi har några fina lavendelbuskar här i vårt hus också och innan vi åker hem ska vi skörda, binda små buketter som vi hänger upp lite här och var i huset…några buketter tar vi med hem också,  doftande sommarminnen...
Svårfångad...
Morfar och Elsa Dolly
Vår egen lavendel