onsdag 28 november 2018

Liten vinterresa och lite reklam, tips (Jag är ej sponsrad!)

Vi far genom ett vackert Sverige! Mot Skåne där Christer ska bistå för ett  dödsbos räkning. Landskapet är frostigt vitt; solen får fälten och träden att glittra och luften är friskt kylig.
Jag älskar att åka bil! Vi hinner tala med varandra, lyssna på radio (ofta väldigt intressanta program) och smörgåsarna smakar särskilt bra tillsammans med kaffet som jag häller upp ur termosen. Utanför bilfönstret de milsvida slätterna men också  bokskogarna med de avskalade träden där de rödaktiga löven pryder marken. Förstår hur otroligt vackert det måste vara på våren när vitsipporna täcker marken och de väldiga trädens blad ännu inte slagit ut.
Vi ska bara vara borta över natten men det känns som ett litet äventyr. Vi ska bo i Höör på ett gammalt gästgiveri och när vi kommer fram i skymningen lyser ljusen från den vackert gula mangårdsbyggnaden välkomnande emot oss.
Själva huvudbyggnaden är ifrån 1658 och här började bedrivas gästgiveri i början av 1700-talet, (förmodligen tidigare men det saknas data)
Redan på 1200-talet beslöts i Alnöstadgarna att man som resande skulle betala för kost och logi och detta var för att få slut på våldgästandet hos bönderna. Nya bestämmelser tillkom som lag om hästskjutsar och att det skulle vara högst 2 mil mellan gästgiverierna. Detta gällde för hela landet! I Skåne fanns runt 80 gästgiverier och i dag finns ca 20 kvar som värnar om kulturarvet, och i Skåne det genuint skånska som julabord, ålagille och gåsmiddagar! Just Höörs gästgiveri hade även celebert besök av Karl X11 i början av 1700-talet och gästgiveriet fick 1878 även agera som tingssal  efter ett mord på Sissela Svensdotter, allmänt känd som Dricka-Sissela...Många ägare och gästgivare har passerat revy.
Gästgiveriet har nyligen restaurerats, rummen moderniserats ävensom en ny tillbyggnad med ytterligare rum och inte minst en Spabyggnad som verkligen såg inbjudande ut! Den var alldeles nyligen öppnad så inga baddräkter fanns att hyra...men titta fick vi!
Ja, jag gör reklam! Men allt var så pietetsfullt gjort och nu med julpynt överallt var det som att stiga in i en saga!
God mat åt vi, gott sov vi och frukosten...ja ni vet hur mysig frukosten kan vara på ett gästgiveri/hotell!!

tisdag 20 november 2018

Indiansommar....

Été indien...dagar av dis och moln och så plötsligt klarblå himmel och sol! Den värmer gott men kommer man in i skuggan är det kallt, så vi går förstås på den soliga sidan av trottoaren och de soliga caféborden är givetvis upptagna! Men ett blir plötsligt ledigt och här sätter vi oss och njuter! jag med ett glas rosévin fast det knappt är lunchdags!
Marknaden är fortfarande i full gång med stånd med tröjor och halsdukar, varma ulltofflor och strumpor, och i ståndet med färdiggjord mat kan man köpa Choucroute à l´alsacienne rätten med fläsk och korv och surkål! Väldigt gott och värmande.

Även paraplyer för regniga dagar!
I blomsterståndet ser jag bord med penséer...lite underligt tänker jag...men kanske kan det funka om man planterar dem på ett skyddat ställe;löfte om kommande vår!

måndag 19 november 2018

"Il est arrivé.."

Överallt i Frankrike kan man nu se skylten "Il est arrivé!", vilket betyder att man nu kan dricka det första vinet av årets skörd från vingårdarna i Beaujolaisdistriktet, "Beaujolais Noveau!" Från den tredje torsdagen i november säljs ca 60 miljoner flaskor av det fruktiga, lätta vinet över världen och här i byn ordnar man varje år en fest för att fira detta! Vi lyckades få två biljetter och tillsammans med några vänner fick vi avnjuta både en charktallrik och vinet i samlingssalen i byn. Vi satt vid långbord och stämningen var hög! Min älskade make kunde förstås inte hålla sig utan knackade i glaset och höll ett litet tal på franska där han uttryckte vår glädje över att få dela detta tillsammans med alla bybor och den gemenskap vi känner efter så många år som "sommargäster". Naturligtvis blev det succé!!

Vinet var faktiskt ganska gott, om än lite tunt; det har ju bara lagrats i 6-8 veckor innan det buteljeras; smakade lite som fruktjuice...lättdrucket och franskan gick bättre o bättre!! Dans blev det också, ingen Abba...mest fransk musik, mycket dragspel och väldigt många kvinnor dansade tillsammans medan männen mest satt och tittade...men Christer var uppe och också vår gode vän Peter!
Härligt att dansa!

torsdag 15 november 2018

Oktobergodis!

Måste skriva om vår härliga vecka i Edsåsdalen på höstlovet! Tillsammans med Agnes och flickorna bilade vi upp till Dalen till vårt fina hus som Agnes inte varit i på nära 10 år och Elsa Dolly och Elin aldrig sett.  Det har ju av förklarliga skäl aldrig blivit av eftersom de bott i Norge och när de åkte hem så blev det till Stockholm. Vädret blev inte det bästa men vi prickade in en solig dag då vi tillsammans med Marie Vackermo och hennes Agnes gick till Hensjön! Där lekte barnen och vi satt mot båtskjulet i solen och njöt av choklad och smörgås. Pulkan var med och det blev glädjefulla åk i backarna hem!

Äventyrsbadet i Åre blev också en höjdpunkt där Elin aldrig ville sluta åka i rutchbanan och där vi simmade ut i den varma utomhuspoolen och skymtade Åreskutans topp genom diset. På vårt sovloft byggdes legovärldar och här ville flickorna också sova.
På morgnarna bjöd jag på choklad och smörgås medan morfar och mamma sov sedan låg jag och läste och hörde flickornas lekprat. Sven-Olov och Renate bjöd på aperitif diné och Göran och Eivor middag. Som Agnes sa, man känner sig verkligen välkommen överallt och som en del av familjen. Agnes kommer tillbaka, det är ett som är säkert! Redan till sportlovet!
<3Syskonkärlek<3
Under hösten har jag sjungit i två körer! Dels i min egen men också i min vän Evas kör, då jag fick möjlighet att tillsammans med dem sjunga Brahms Requiem i Härnösands Domkyrka med stor orkester. Vi har sjungit Brahms även i min kör men då med dubbelpiano "Dominiquarna"; en verklig upplevelse.

Det blev också denna konsert! Evas gode vän Lars, organist i domkyrkan,  dirigerade och det blev en utmaning för oss! Inlevelsefull, dynamisk men också "skapande i nuet" vilket medförde ändrade tempon från repetition till uppförande, så det gällde verkligen att vara på alerten och följa honom... Jag tyckte vi gjorde ett strålande arbete! och som tur var lyckades jag hålla min rethosta stången hela konserten. En trevlig och pratglad rumskompis fick jag också och även jag och Eva fick en liten stund. Så glad att jag fick vara med. Brahms Requiem är helt underbar och så hoppfull då han själv valt olika texter ur Bibeln och inte följt den katolska mässan som är vanligt i andra Requier.
Min kära vän Eva<3
Konsertberedd!

"Les feuilles mortes..."

Lyssnar på Yves Montand... dörren står öppen mot vår lilla terass. Luften är frisk, lite kylig, så man behöver ha tröja på. Hösten är här med råge, men tre veckors regn har gjort att mycket fortfarande är grönt och blött! Vinrankorna är nu tomma på vindruvor och bladen hänger slokande gulbruna.
Olivträden är dock fulla med sitt guld...skörden kan ske ända in i januari. Dock ju senare skörd ju mindre aromatisk olivolja har jag förstått. Ett av våra olivträd är fullt av de små gröna frukterna och jag undrar vem som ska skörda dem...kanske någon av våra grannar kan förbarma sig...
I går, vår första dag här, tog vi en promenad genom byn med solen i ansiktet! "Grace à vous, le soleil est arrivé" sade expediten och packade in vår obligatoriska paté i papperet! Paté forestière så god på nybakad baguette äter vi alltid vår första dag här! Ja solen har kommit och även om den nu står mycket lägre och delvis skyms av tunna skyar värmer den lite. Stämningen i byn var så vilsam. Det kändes som om jag var omsluten av bomull. Det kändes lätt att andas och den spänning jag känt i kroppen rann av mig och jag mådde bättre än jag gjort på länge.
Ingen som stör...
Flera restauranger är stängda som en del av de små butikerna men utanför fiskaffären stod fiskaren och njöt med ansiktet mot solen och den japanska lilla affären med sina vackra saker hade dörren öppen. Än är inte vintern här, än kommer små utflyktsgrupper av pensionärer som intar sin lunch på någon av de  få öppna restaurangerna.
Här har vi en!! Dock åt vi lunch i en annan liten by!
   Att vara här denna tid har sin charm. Huset har fortfarande värme kvar från sommaren och fukt och lite instängdhet vädras ut efter några dagar. Det är underbart att märka hur snabbt huset mår bra igen!
Lite sopning och dammtorkning, lite blommor och några nytvättade fönster...huset lever!
Nu lyssnar jag på Edith Piaf "Non, je ne regrette rien..." Tänker på dessa fantastiska artister som nu inte längre finns, men som fortfarande lever i sin musik; som knopparna som lever under bladen som nu faller...