måndag 30 september 2013

Ensam dam äter ensam...

Skagen Sönderstrand septemberdag 1893 Michael Ancher

En gång för många år sedan bilade jag ensam från vårt hus i Frankrike till Stockholm. Det är en resa på ca 250 mil så det tar sin lilla tid! Christer hade varit tvungen att ta flyg hem för en akut jobbsituation så därför blev jag tvungen att frakta hem både mig själv och bilen på egen hand! Eftersom jag hade förbokad båtbiljett från Fredrikshamn och kom en dag tidigare for jag upp till Skagen för att övernatta. Här har jag varit några gånger tidigare och visste hur vackert och inspirerande det är. Däremot hade jag varken bott eller ätit på det berömda Bröndums hotell, Skagenmålarnas vattenhål. På den tiden ägdes hotellet av konstnärinnan Anna Anchers far och här intogs många måltider av konstnärskollektivet. Som betalning gav man ofta en tavla, som då kom att pryda väggarna. På kvällen efter en promenad nere vid havet intog jag middag i matsalen. En vacker ombonad matsal, hemtrevligt dansk och full av gäster, familjer och par och så jag som placerades vid ett pyttebord i en hörna. Vad är då så märkvärdigt tänker ni? Nej inget i och för sig men jag kände mig plötsligt så ensam. Jag har suttit och ätit ensam förr men aldrig känt som detta. Jag fantiserade om att jag satt här i min 1800-tals klänning, en egensinnig kvinna utan manligt beskydd...hade jag förresten kunnat sitta här då? Själv menar jag!  Ingen bok hade jag med utan jag satt där och försökte se oberörd ut. Kyparen var mycket vänlig, var han medlidsam? vet ej men han cirklade runt mig, hällde upp ytterligare vatten i glaset och rättade till servetten! Kanske var det dock miljön...säkert hade inte Scandic hotells matsal haft samma effekt på mig, men här i detta rum var det som bäddat för gemenskap. Jag kunde för mitt inre öga se de glada konstnärerna och höra skratten och se de förälskade blickar som säkert utbyttes då och då! Detta mindes jag nu när vi gick omkring på Waldermarsuddes utställning om Skagenkollektivet. Havet och stranden är sig likt...annars har allt förändrats men gemenskap och längtan efter social tillhörighet lever vidare. I ett eget rum visas  fotografier av fotografen Annica Karlsson Rixon som en slags pendang till utställningen, Skagentanken fast i nutida dräkt! Utställningen pågår t.o. m 24 januari 2014.

Konstnärinnor på Skagen Johannes Wilhjelm
Marie och P.S  Kröyer
Lökken strand Marie Kröyer
Wintermorning at Santa Monica Beach Annica Karlsson Rixon
(bilden är beskuren)

lördag 28 september 2013

En resa i Bachs musikaliska värld


Johann Sebastian Bach kallas ibland för den femte evangelisten och det finns väl ingen tonsättare som har skrivit så många verk som han. Ca 1100 olika verk har strömmat genom hans hand men om honom själv som person vet man inte så mycket. Bach levde i en tid då religionen var en självklarhet för alla, det var själva livsluften och han signerade sina verk med SDG, Soli Deo Gloria, Äran Gud allena. Han föddes 1685 och dog 1750 då blind efter en svår ögonsjukdom. Han var gift 2 gånger hade 20 barn varav 10 överlevde och förutom att tonsätta, spela orgel, var han sångare, violinist, dirigent och orgelbyggare. Noterna skrevs ner för hand av hans familj i talgljusens sken. Owe Wikström, känd för boken "Långsamhetens lov" har skrivit en mycket intressant och givande bok om Bach "Tocata, J.S. Bachs andliga universum; iakttagelser och betraktelser" och jag hamnade på ett föredrag där han tillsammans med kyrkomusikern Mats Åberg i ord och ton ledsagade oss in i Bachs värld. Bachs musik är inte alltid lättlyssnad. De olika tonernas upprepningar, variationer, fordrar en speciell koncentration, men så rätt som det är kommer en slinga, ljus och lätt att följa och jag tror ingen förblir oberörd när organisten med all kraft spelar Toccata och fuga i D-moll, ett av Bachs mest kända orgelverk. Mats Åberg avslutade föredraget med att spela den och hela rummet fylldes av dessa mäktiga toner och applåderna ville aldrig ta slut efteråt. Själv blundade jag hela stycket och tårarna kom i mina ögon, hela jag sögs in i musiken. Med min kör gjorde jag för några år sedan en resa i Bachs fotspår, och ett av mina starkaste minnen är när vi stod runt Bachs grav i Thomaskyrkan i Leipzig och sjöng det lilla stycket "Komm süsser Tot, komm helge Ruh..", en mäktig upplevelse.


onsdag 25 september 2013

Bröllopsdag...


En något annorlunda bröllopsdag som präglas av denna vecka i sorgens tecken. Speciellt min Christer är sorgsen men jag säger att även om det regnar är vi under samma paraply han och jag! Jag pressar  juice som han får på sängen, sedan hoppar vi över franska lektionerna och i stället sitter vi länge och talar om oss själva och våra relationer. Solen tittar fram och vi åker in och tar en promenad utmed vattnet. Kluckandet från vågorna och solglittret  har en läkande inverkan och på Oaxen där vi slutligen hamnar blir det var sitt glas bubbel. I kväll äter vi på Enskedes egen guldkrog "Matboden" och i morgon ska vi tillsammans sjunga "En enda sak är säker och det är livets gång..." av Mikael Wiehe tillsammans för Christers pappa. Det blir bra.

tisdag 24 september 2013

Albert Camus en hundraåring värd att läsa!

För några veckor sedan var jag inne i en pocketshop för att köpa mig något att läsa. Tittade i klassikerhyllan och fick syn på Albert Camus "Främlingen". Läste för länge sedan hans roman "Pesten" som jag tyckte  mycket om både för språket men också  för person- och miljöbeskrivningarna. Jag köpte "Främlingen", läste den och blev återigen fascinerad.  Camus föddes i Algeriet 1913 alltså för nästan precis 100 år sedan. Han dog i en trafikolycka endast 47 år gammal och några år innan fick han Nobelpriset således rekordung. Inte mer med det, men så häromdagen letade jag ånyo efter en bok nu i min egen bokhylla och då hittar jag Britt Dahlströms "Bara om böcker" en bok utgiven av En bok för Alla, ni kanske minns det förlaget som varje år gav ut bra barn- ungdoms och vuxenböcker till lågt pris tack vare statsbidrag. Från A till Ö berättar hon i små stycken om olika litterära fenomen och på bokstaven C hittar jag en liten essä just om Camus. Hon skriver om vilken betydelse biblioteket hade för honom så och hans lärare.  Rörande är det brev som Camus skriver till sin lärare monsieur Germain efter Nobelbeskedet. Där tackar han för all uppmuntran och jag citerar "utan er, utan den vänliga hand ni har sträckt det lilla fattiga barn jag var, utan er undervisning och ert exempel skulle ingenting av allt detta ha hänt". Tänker på våra skolbiblioteks betydelse...(de som finns kvar..) våra duktiga lärares...att som elev få bli sedd...
Camus tillhörde kretsen runt Sartre och existentialismen men var mindre dogmatisk, mer öppen och reflekterande och i går valdes hans bok att läsas av min bokcirkel!

måndag 23 september 2013

"En enda sak är säker..."

Den här veckan blir en tung vecka. Två begravningar av familjemedlemmar som i och för sig varit svårt sjuka och där döden kanske kommer som en befriare men är lika fullt inte välkommen. Sådana dagar väcker ju tankar om  ens egen existens och hur jag förvaltar mitt liv. Tar jag hand om det på ett meningsfullt sätt, tar jag till vara på det som är viktigt för just mig i livet? Att stanna upp då och då och reflektera brukar jag skriva om ibland. Jag har själv inte alltid lätt för det, verkligen inte, men jag försöker och en sådan här vecka blir det så naturligt att göra det. Familj och vänner, att sköta om sig till kropp och själ...visar jag de mina tillräckligt hur mycket jag älskar dem, att jag bryr mig? Att ge snälla ord, omtanke...Klart man inte kan gå omkring hela tiden och tänka på livet och vår förgänglighet,  man måste ju leva i sin tillvaro, drömma och kanske glömma ibland, och tillåta sig själv att vara tacksam över det man har och njuta av det.


lördag 21 september 2013

Lyxlunch och kulturpromenad!


Så kom solen tillbaka och med den värmen...helt felklädd!  med fodrad klänning, stövlar och svarta strumpor möttes jag och väninnan för att nu så här efter lönen "pensionen" äta lunch på nyöppnade skärgårdskrogen Oaxen ute på Djurgården. Uteserveringen var precis stängd så vi åt inne i "Slipen", bistron bredvid finmatsalen där man kan välja mellan olika rätter och tillbehör till rimliga priser. Restaurangen är ljus med stora fönster och högt i tak och ger skärgårdskänsla med utsikt över vatten och båtar. Efter den goda maten promenerade vi på Beckholmen där man kan går runt bland de kungligt namngivna varven och de gamla bostadshusen och avundas dem deras fantastiska utsikt över infarten till Stockholm! Bakom Gröna Lund ligger Stadsholmen, också en liten pärla med sina gamla 1700-tals hus mitt bland vackra sekelskifteshus, och här på en liten gård  hittade jag en gammal piskställning! Visste inte att det fanns sådana kvar! Minns hur mamma släpade ut våra mattor på innegården i stan och med möda baxade upp vår stora vardagsrumsmatta på ställningen och sen började slå med stor frenesi med den speciella piskkäppen! Här fick man säkert utlopp för många känslor... utanför en port skrattade och pratade ett par lejon med varandra! Vilken fantastisk stad vi lever i!


torsdag 19 september 2013

I dag är det feel-good film som gäller!


Jag skäms nästan för att skriva detta...men idag har jag gått omkring i min sköna morgonrock halva dagen! Jag har känt mig trött och seg så jag kokade helt enkelt en kopp te och la mig på soffan och tittade på en av mina feel-good filmer nämligen "Sjöfartsnytt" med Kevin Spacey. Han är absolut en av mina favoritskådespelare. Just med "Sjöfartsnytt" har jag ett speciellt bokhandelsminne! Jag höll just på att planera böcker till min bokcirkel då en av mina kunder kom in. Du måste ta med "Sjöfartsnytt" av Annie Proulx  sa hon,  den är så bra! Nu gjorde jag inte det...har för mig att jag tyckte titeln var tråkig. Nåväl ett antal år senare hittade jag filmen på biblioteket och lånade den. Sedan var jag fast! Blev förstås nyfiken på boken, läste den och min kund hade rätt. En bok full av livshopp, magi, kärlek,  där av livet tilltufsade människor lever i en liten fiskeby på Newfoundland med havet ständigt närvarande. Jag köpte förstås Dvdn men även om jag tycker att boken är bättre (som oftast böcker är) så tycker jag regissören Lasse Hallström gjort en mycket sevärd och finstämd film som snarare kompletterar och berikar min upplevelse än förminskar den.

onsdag 18 september 2013

En utställning om juden Jesus


Judiska museet ligger vid Vasaparken på Hälsingegatan 2. Ett litet ganska undanskymt museum men livaktigt! Här såg jag för flera år sedan en intressant utställning om konstnärsparet Hanna och Georg Pauli. Museet är inte stort och inrymmer förutom en permanent utställning om judisk religion, traditioner och högtider, även en lokal för andra tillfälliga aktiviteter. Nu alltså utställningen om Jesus. Det är intressant att man ibland tycks glömma bort att Jesus var jude och levde ett mycket traditionellt judiskt liv. Han förde många diskussioner med den tidens skriftlärde om hur bibelns olika lagar skulle tolkas och det var och är ett mycket vanligt förhållningssätt inom Judendomen. Han levde också i en turbulent tid där det fanns många olika grupperingar med både  religiösa och politiska agendor och som  ansåg sig sitta inne med den enda sanningen och där även vissa sade sig vara den efterlängtade Messias.  På en videofilm kunde man även följa en intressant diskussion mellan en rabbin, en katolsk och en protestantisk präst. Det är för komplicerat för mig att närmare gå in på alla olika tankar kring vad som är tradition och verklighet men jag tänker att denne man som kom från det illa ansedda Gallileen i norra Israel är upphovet till världens största religion...Ville han verkligen skapa en ny religion eller ville han bara förnya och reformera sin egen? Utställningen pågår till sista september och hos mig väcker den många tankar...

söndag 15 september 2013

Det är de små små detaljerna...


Mitt sovrumsfönsterträd skiftar nu i rött och luften genom balkongfönstret är frisk trots att termometern visar 20 grader. Fåglarna tjattrar i trädgården och nedfallande löv börjar täcka marken. Solljuset är lägre nu och lämnar vår trädgård i skugga mycket tidigare på dagen. Inga fåglar dricker mer vatten eller badar i vårt fågelbad men mina nyinköpta astrar prunkar i krukorna. Tänker på hur allt sakta smyger sig på av förändring inte bara av årstider utan också av livet. Ser det i mitt ansikte på morgnarna, vad är det för rynka som kommit dit nu (bland alla andra...) och vem är Lars Winnerbäck egentligen, som får människor att tatuera in hans texter på kroppen? (stor artikel om honom i DN), nog måste jag hört musik av honom? (får kolla på Youtube!) Tänker på hur viktigt småsaker kan vara. Som när jag tänder lamporna i min lilla "miniatyrbokhandel" på byrån. Där står jag själv bakom disken och pianot är berett att ta emot någon gäst! Eller den där klockan som hänger i väntrummet intill heliga korsets kapell på Skogskyrkogården! inga siffror men små hjärtan, som vill påminna om kärleken...och visste du att den där brädan som ligger i "vattenkaren" på kyrkogården är till för fåglarna! Så släng den inte i tron att det är skräp! Den har en livsviktig uppgift!

fredag 13 september 2013

Eva Bonnier på Waldemarsudde

Självporträtt 1886

På söndag den 15 september är det sista dagen för Waldemarsuddes utställning "Eva Bonnier, konstnär och mecenat". Eva Bonnier är ännu en av de begåvade kreativa kvinnor som tillsammans med många andra konstnärer drog till Frankrike under 1880-talet. Under 6 års tid studerade och bodde hon i Montparnasse Paris,  och här tillkom flera av hennes psykologiskt uttryckfulla porträtt men även fina landskapsbilder. Man vet mycket om denna tid i hennes liv då många brev finns bevarade där man kan följa hennes konstnärliga utveckling och livet med vänner och familj. Här träffade hon också sin stora kärlek skulptören Per Hasselberg, men deras förhållande var ojämlikt (icke så ovanligt...) och innehöll många besvikelser. Något giftermål blev det aldrig men efter Per Hasselbergs död 1894, tog Eva Bonnier hand om hans nyfödda dotter Julia, som hon även har målat ett mycket känslosamt och rörande porträtt av. Eva Bonnier dog 1909 endast 51 år, men då hade hon lämnat sitt måleri och i stället ägnat sig åt att vara mecenat för både skulptörer och målare. I sitt testamente donerade hon mycket pengar till Stockholm stad för utsmyckning av skolor och offentliga platser. En donationsnämnd som fortfarande existerar.
Jag gick runt flera gånger och stannade upp vid många tavlor. Så otroligt att kunna måla så att jag berörs och tycker mig känna verklig kontakt....att med hjälp av olika ljusskiftningar och färger skapa en illusion av verkligheten...om du har möjlighet, missa inte!

Vid ateljedörren i Montparnasse
Sömmerskor
Julia
Fru Hanna Marcus

måndag 9 september 2013

Sommarens sista dopp!?


Vi far ut till Björkviks brygga på Värmdön! Här finns sandstränder och klippor och en fantastisk utsikt över Ingaröfjärden. Vi gör en liten avstickare till Grönskans sommarstugeområde där det numera verkar bo fler bofasta än sommargäster. Här hade min mamma under många år en sommarstuga och många roliga och fina minnen har jag därifrån. Mamma älskade att pula på den stora tomten. Klippte och rensade men nu var allt igenvuxet och man såg knappt huset på bergstoppen. Tur att mamma slapp se detta, hon som ville ha det ljust och öppet. I flera timmar satt vi sedan på klipporna nere vid stranden, fyllde själen med bruset från vågorna och träden, och tog också som jag förmodar sommarens sista dopp! Gissar att det var omkring 18 grader i vattnet, friskt men härligt skönt. Speciellt efter en liten stund! Nästan inga människor....det är inte dumt att vara pensionär i bland!
Christers första (sant!) och sista dopp i sommar

Brittsommar eller Indiansommar?


Enligt en legend tröttnade den heliga Birgitta på det kalla nordliga höstvädret och bad Gud om några dagar av sommar!  Därav de vackra dagar som ofta infaller runt Birgittadagen den 7 oktober, " den s.k "Brittsommaren".  Benämningen finns bara i Sverige, medan "Indiansommar" kommer från det engelska "Indian summer".  Det finns olika teorier om varför det heter så och en är att vackra, sommarlika höstdagar lockade indianerna till årets sista buffeljakt. "Indiansommar" har inget bestämt datum och kan infalla när som helst, som nu! Det får vara hur det vill med allt detta! men som de flesta njuter jag i fulla drag! Äter middag ute även om det kyler på framåt kvällen och dricker mitt kaffe på morgonen i trädgården när dimman lättat.

Solstolen får stå kvar ett tag till!

lördag 7 september 2013

Heldag med Rutter!


En helt underbar kördag med John Rutters musikverk "Requiem". Rutter är en engelsk kompositör född 1945 som skrivit mycket musik mest för körer. Jag skulle vilja kalla honom den klassiska musikens Andrew Lloyd Webber...d.v.s musik som går rakt in i hjärtat med sina harmoniska toner! Rutters musik kan ibland tyckas "enkel" men den blir aldrig smetig eller banal utan bjuder ofta på dramatiska tonöverraskningar. Hans Requiem är bitvis så vackert att man får gåshud...lyssna gärna på Spotify på styckena "Lord is my sheperd" eller "Pie Jesu".  Solen sken fint utanför våra vidöppna fönster och lockade...,  men musiken och vår gemenskap kompenserade och värmde!  Efteråt hann jag med en tur på Gamla Enskedes loppmarknad och hittade där några små saker till barnbarnen bl.a några babykläder till nya bebin! Dessutom träffade jag på konstnären Jan Nilsson som jag hade mycket att göra med under min bokhandelstid. Han ramade in många tavlor till mig då, och fortfarande säljer han underbara tryck, både gamla och nya. Jag kunde förstås inte låta bli att köpa en...Min bloggvän Eva skrev ett inlägg om Loppmarknader på basis av vårt överflöd,  och jag kan delvis hålla med henne, samtidigt som jag tycker det är roligt med folklivet och att så mycket av det vi har kan återanvändas.

Handkolorerat litografiskt tryck från 1921
illustration till dikt av Paul Verlaine

fredag 6 september 2013

Sweet and Pure


Nu blir det reklam! men denna gör jag gärna. Har just varit ute i Saltsjöbaden och ätit en god lunch på ett nyöppnat café "Sweet and Pure!" Det är Christers dotter som tillsammans med en väninna har öppnat detta ställe på "Tippen", som köpcentret kallas. Jag var där  en gång i början när arbetena var i full gång med att bygga om denna långsmala trista korridorliknande lokal, och det som mötte mig nu var verkligen imponerande. Det var som att komma in i ett ljust, öppet vardagsrum med högt i tak,  olika bord och stolar, mattor och lampor och allt i vackra milda färger. God mat av erkänt bra kock, själv åt jag specialiten stekt strömming medan Christer åt en skaldjursgryta. Vill man inte äta finns kaffe av olika sorter, te, smörgåsar och goda bullar! Även vin och öl serveras och som nu på fredagen även en ostbricka eller charkuteritallrik till afterwork stunden. Man får en kontinental känsla när man sitter här och ser ut genom de stora fönstren mot centrumet. Ett ställe att gå till med bästisen för att prata eller med kära mormor! Flickorna har verkligen jobbat med detta i månader och hitills har det varit en succé!
Lycka till och Grattis säger vi! Och ni som har vägarna förbi,  titta in där!


onsdag 4 september 2013

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans...


Glädjen är kärleken, tillhörigheten och Sorgen är att lämna, ensamheten...I går dog Christers adoptivpappa. Lugnt och stilla somnade han in på det hospice han varit på i några dagar.  Christer hade ringt tidigare på dagen och även om hans pappa då var mer eller mindre  borta uppfattade han ändå att det var Christer som ringde. Det är sorgligt när någon man älskat, som betytt mycket lämnar en, men Christers pappa var nöjd med sitt liv och ville dö. Han var ju också till åren kommen, 88 år. Det är dock livets gång att vi ska dö.  Vi har alla vår livsstig, ljus och skuggor följer oss, i början vill vi gärna springa! men senare i livet går vi långsammare, vill gärna stanna till, uppskjuta...Men mitt i sorgen har vi också glädjen! Det lilla miraklet som nu sover i sin mammas famn...så fortsätter livet...

tisdag 3 september 2013

Överallt är det vackert...

Vaknade med en regnbåge utanför fönstret! "Over the rainbow skyes are blue..."kan så vara! men när vi for iväg på en utflykt ensamma jag och Christer småduggade det...Agnes stannade hemma med lilla Elin? för att vila, helt rätt. Att föda barn är en väldig omställning också för kroppen och man behöver ta det lugnt.  Vi for som ofta till Kvalöya, en stor ö med broföbindelse med Tromsö, men denna gång åkte vi en annan väg utmed fjorden till en liten by som heter Hella. Här smalnar fjorden av och det gör att här passerar mycket fisk på en mindre yta! Ett paradis således för måsar som kretsar i hundratal runt de fiskare som står nere på klipporna. Via en vacker skogsstig kommer man upp på en höjd och möts av en formidabel utsikt över fjord och fjäll. Här finns ett Café, som är öppet på helgerna och ett hus nere vid stranden där man kan hyra rum. Solen tittade fram då och då och höstfärgerna lyser upp varje skreva och snår! Man får lust att göra en riktig fjällvandring...


Herre på täppan!