tisdag 30 september 2014

Att njuta och känna mening...

På Djurgården och Waldemarsudde
Skulptur av Theodor Lundberg

Vem kan låta bli att njuta av dessa brittsommardagar? Ja, åtminstone inte jag som inte arbetar och kan rå min tid. Tänker på att livet många gånger är antingen eller. Under medelåldern är livet för de flesta i alla fall upptaget av studier, familjebildning, jobb etc och lite tid blir över för en själv, sin partner och allra minst för kulturutövningar av olika slag. Medan vi,  i pensionsåldern har all tid i världen att göra det som är så viktigt i livet stanna upp, reflektera och fylla på vår inre människa med hela det kulturutbud som finns i vårt samhälle.  Våra dagar fylls med än det ena än det andra och ibland frågar jag mig till vilken nytta  egentligen? Blir det inte lätt så som en väninna till mig sa att vi fyller dagarna med olika saker bara för att fylla dem….Skulle inte alla åldrar kunna innehålla tid för alla de delar som ingår i livet? Det är inte allom givet att ha ett yrke som kan utövas hela livet, ge stimulans och meningsfullhet, utan de flesta av oss får försöka finna det utanför oss själva.
.Jag gör mycket som berikar mig, läser mycket, min kör, går på utställningar, senioruniversitetet, resor,  och så har jag mina barn och barnbarn. Jag vet att jag behövs där på olika nivåer! men de har sina liv, barnbarnen blir större  och söker sig utåt helt naturligt. Skulle kunna arbeta som volontär…jag har väninnor som gör det…men då måste jag binda upp mig för en viss tid, vissa dagar, och det har jag svårt för. Jag vill ha min frihet…och så är jag tillbaka till tankarna om meningsfullhet… Det blir som en rundgång. Vilket lyxproblem säger du kanske, och du har förstås helt rätt. Nu har jag i alla fall tagit tag i saken och anmält mig till något som heter Berättarministeriet. Att inspirera barn och ungdomar till att skriva, det som för mig själv betyder så mycket, känns meningsfullt! Vi får se om det finns plats för mig!

söndag 28 september 2014

"Livet är en fest…"

Vår trofé sedan minst 25 år!

Dags för den årliga Surströmmingsakademins fest! Detta år är det en som inte sitter med oss. Vår käre vän Arne som tyvärr gick bort i somras och som var en av initiativtagarna till denna illustra sammanslutning. Så är det nog numera har jag förstått när jag talar med vänner som ingår i vinklubbar, bokcirklar etc. Sakta men säkert börjar antalet medlemmar minska. Det behöver inte alltid vara döden det kan också vara flytt eller att man tröttnar, men likafullt förstår man att så småningom tunnas allt ut och till slut är alla borta…
Det gäller dock att inte ge upp! Vi ska fortsätta så länge vi bara orkar har vi bestämt och vår lilla trofé, strömmingen, simmar nu mycket långsamt mot nästa vatten!
Så med Arnes foto på bordet sjöng vi, åt klämmor och diskuterade som vanligt även om det numera är betydligt lugnare. Förr kunde det nästan bli bråk (det blev det också ibland!!) speciellt när vi kom in på politik! men det var då det! Ingen orkar längre övertyga eftersom vi alla vet var vi har varandra! På ett sätt är vi mer lyhörda mot varandra, öppnare men konstigt nog också mer trygga och säkra i våra åsikter. Kanske låter det trist, ungdomens patos och glöd var härligt, men också skönt med den lugnare eftervärmen! När jag lade mig frampå småtimmarna såg bordet ut som omslaget till Nationalteaterns LP "Livet är en fest"! Det stämmer…. också!
Detta brukade Arne göra…nu vännen Henry
"Livet är en fest"

torsdag 25 september 2014

34 år tillsammans!


I dag firar vi 34 år av gemensamt liv! Bröllopsdag…det verkar som det alltid regnar denna dag men vi bryr oss inte, vi har gott om paraplyer sedan min bokhandelstid!! Egentligen är det vår 5:2 dag men vi är inte rigida utan unnar oss goda morgoncroissanter från Picard (ni har väl testat denna härliga frysaffär?) och så beställer vi lunchbord på Berns Bistro i Berzelii park ("som en liten fransk kvarterskrog i Paris"). Här äter vi en god lunch och tittar ut i parken där träden fortfarande mest är gröna och blommorna prunkar runt statyn av Jöns Jacob Berzelius, den förste svenske vetenskapsman som fått en staty rest över sig.  Pilträden hänger skyddande över karparna som har har lagt sig tätt tillsammans i dammen och att det är höst märks mest på att bistrons utemöbler är ihopställda. Efteråt går vi upp mot kulturhuset för nu ska vi fortsätta vår "franska" dag och gå på bio och se den dokumentära filmen "Franska för nybörjare"! Under en och en halv timme följer vi denna franska förberedelseklass i Paris med alla  sina elever från olika länder; får ta del av deras svårigheter, deras längtan, drömmar, deras kamp med ett språk som inte är lätt att ta till sig…Vi möter föräldrar, ensamstående som jobbar dag som natt, föräldrar som väntar på uppehållstillstånd…skratt och tårar blandas och denna underbara lärare som finns där uppmuntrande,  en trygghet med sitt kunnande och med sin förståelse. Jag själv skrattar och gråter och för en gång skull förstår jag vad man säger utan att hela tiden behöva titta på undertexten! Denna film borde många se….den gör mig hoppfull och ännu mer övertygad om att det viktigaste när man kommer till ett nytt land det är att lära sig språket.
En fin bröllopsdag som jag avslutar med att gå till kören och sjunga! Inte franskt men väl på latin, franskans urmoder!

"Franska för nybörjare"

onsdag 24 september 2014

"Je suis, tu es…."


Pluggar franska med barnbarnet! Han har börjat på gymnasiet och på fredag är det prov. Mycket repetition så här i början förstås och vi tragglar regelbundna och oregelbundna verbböjningar. Han är duktig men svettas över alla dessa små accenter och tilläggs-s som "smyckar" den franska stavningen!
Är det pluralis ska det vara så och är det femininum så….Tänker på den roliga boken jag nyligen läst av Sara Lövestam "Grejen med verb", pedagogisk, informativ och som sagt vansinnigt rolig! Undrar hur en sådan bok skulle bli om franska verb! Bland mycket annat lärde jag mig att imperfekt inte alls heter imperfekt utan preteritum! Imperfekt betyder på latin oavslutad och det är ju inte något som är avslutat i förfluten tid medan preteritum betyder avslutad! Så det så…men jag kommer nog att fortsätta säga imperfekt som jag säger han eller hon (inte hen även om jag kan tycka att det inte är så tokigt!) eller h i C-durskalan. Ni vet skalan, c d e f g a h c! Men nu heter det inte längre h, sa ett spelande barnbarn till mig, utan b! Varför då? sa jag. Det kunde han inte svara på….Du är förändringsobenägen, säger min Christer. Ja, jag är nog lite trög,  "a slow starter"!


söndag 21 september 2014

Fest!


Det är inte ofta man blir bjuden på en fest där klädseln är smoking! Det höjer onekligen ribban lite och det blev ett pysslande i garderoben för min del! Christer plockade fram sin smoking som han lät sy upp när vi var i Vietnam så det enda han behövde göra var att inhandla fluga och en näsduk. Nu när vi håller på med 5:2 metoden båda två hade midjemåttet på smokingbyxorna inte krympt utan de satt perfekt! Jag fick reda på av min vän fru Etikett! att till smoking har man kort klänning och även om jag har klänningar i min garderob gjorde jag en runda på stan för att kolla. Åhléns, NK, Zara, HM, men ingenstans hittade jag något som jag föll för. På NK provade jag ett antal klänningar av en typ som jag aldrig provat förr, men upptäckte att det inte riktigt var min stil. För damigt, för "kungligt", för "tantigt"…men  roligt var det att se sig i spegeln! Nej det blev min vitprickiga Pirjoklänning och en tunn tunikakappa som jag nu plötsligt fick användning för och som pricken över i de fantastiska örhängen jag fick i 70 års present av min äldste son och fru. Och nu sitter jag här morgonen efter och mår så bra för det blev en lyckad fest! God mat och dryck vid vackert dukade bord i en festvåning nära strömmen och så DANS! Vackra klänningar svävade runt med stiliga smokingar och jag påmindes om vilken god dansör min käre Christer är! Då och då gick vi ut och svalkade oss nere vid vattnet i en fortsatt ljum septembernatt. Säkert hade det varit lika roligt utan "klädsel smoking",  men det satte onekligen en extra  touche på feststämningen!


torsdag 18 september 2014

"Älska det är allt…"


I drygt en vecka har jag vistats tillsammans med den franska författarinnan George Sand. Lena Kåreland har skrivit en biografi över denna spännande och intressanta kvinna "Älska det är allt, George Sand i liv och dikt". Hon föddes 1804 i Paris och döptes till Aurore som var ett gammalt släktnamn. Fadern dog när hon var 4 år och mamman lämnade över ansvaret för sin dotter på farmodern som bodde på godset Nohant, som ligger ca 20 mil söder om Paris. Saknade efter modern präglade  i mångt och mycket Georges liv och det intressanta är att hon själv på flera sätt överger sin egen dotter Solange medan sonen Maurice får en villkorslös kärlek. Det är en mångfacetterad kvinna som träder fram. Hon vägrar anpassa sig efter tidens krav på hur en kvinna ska bete sig! Hon skriver om kvinnors rätt att lämna olyckliga äktenskap, om sexualitet och incest, om rätt till utbildning, rätt att få leva fullt ut. Själv gör hon det! Klär sig i manskläder för att det känns praktiskt!, debatterar och diskuterar med dåtidens främsta författare och konstnärer, Balzac,  Flaubert, Victor Hugo, Delacroix...  inleder kärleksförhållanden med olika män, varav Alfred de Musset och Frédéric Chopin är de mest kända och engagerar sig politiskt under de olika revolutioner som sker under 1800-talet i Frankrike. Hon har en enorm arbetskapacitet, hinner knappt avsluta en roman innan hon börjar på nästa och sammanlagt hann hon skriva ett hundratal romaner under sitt liv för att inte nämna andra skrifter. Hon är ensamförsörjare för sina barn, för sina anställda och har alltid en hjälpande hand åt dem som behöver. Hon tar alltid ställning för de svaga, de fattiga i samhället.  I sina romaner vill hon verka för ett nytt tänkande, för rättvisa, för jämlikhet och framförallt trycker hon på betydelsen av utbildning, av kunskap, inte minst för kvinnor. Socialist och även ibland kommunist men samtidigt aldrig låst i en färdig uppfattning. Hon älskar naturen, sin trädgård i Nohant och musik. En gång för länge sedan besökte jag hennes hem i Nohant. Stod där inne i hennes skrivrum i ett torn. Solen sken in genom fönstret, sken på stiftpennan som låg på bordet, såg ut genom fönstret  på den vackra slätten.  Här skapade hon sin första roman "Indiana" under psedonymen G Sand.  George Sand var född och här dog hon en sommarmorgon 1876. Victor Hugo sade på hennes begravning: "Jag begråter en död, jag hälsar en odödlig".

George Sand på promenad med Jules Sandeau i Paris 1831
Den här boken av George Sand fick jag av en mycket kär fransk vän.
"Sagor av en farmor" som Sand skrev för sina barnbarn på ålderns höst. 

tisdag 16 september 2014

Vackert för både öga och öra...


Visst har jag berättat om vår gode vän fiolbyggaren? Tysk av börden men bosatt i Frankrike sedan 50 år och under 10 års tid en god granne till oss i vår franska by. Under sitt yrkesverksamma liv spelade han kontrabas i olika franska orkestrar och turnerade i hela världen. Numera bor han i en liten by i Bretagne och fortsätter med det som han alltid gjort, bygga fioler! Nästan varje år besöker han oss i vår by, upprättar sin lilla verkstad i vårt trädgårdsskjul och där sitter han tidigt på morgnarna med sin batteriradio och sin kaffekopp och arbetar med dessa små fantastiska verktyg som man knappt kan se i hans stora hand, och som han hanterar med sådan skicklighet. Och nu har han byggt en viola (altfiol) till min kära svärdotter L som är helt magnifik! Väl emballerad anlände den i en vacker fiollåda och när min svärdotter började spela på den fick jag tårar i ögonen. En varm mjuk ton svävade ut i rummet… Min  svärdotter har spelat fiol tidigare och nu har hon längtat efter att börja spela igen men då på en viola och vem kunde vara mer lämpad att bygga en åt henne om inte vår käre vän! Kanske kan vi nu också så småningom spela tillsammans!  Jag på piano (givetvis något enklare stycke!)  och L på sin vackra viola!
Här byggs en liten barnfiol

söndag 14 september 2014

Vikten av att rösta!

Vilken riktning ska jag välja!! (konstverk av Göran Lundvall)

I dag ska vi rösta för hur vi vill ha det de nästkommande 4 åren. Enligt alla prognoser är det givet att det blir maktskifte även om man aldrig kan veta. Hur sedan allt blir är förstås inte givet. Kaos säger en del, bäddat för osäkerhet och spekulationer kring vad eventuella vågmästare både på höger och vänsterkanten kan få för betydelse. Att få rösta är en mycket fundamental och viktig del av vår demokrati och också att få göra det privat. I DN i dag skriver man om hur man mer och mer öppet visar även i vallokalen vad man röstar på. Ibland är det grupper som tillsammans kollar in varandra och vilka lappar man tar…man tar bilder och lägger upp på FB…Jag minns när jag började rösta hur jag lärde mig att det var viktigt att ta valsedlar från alla partier och att jag sedan helt ensam i båset stoppade ner de lappar jag själv valt utan att någon hade med det att göra. Hur jag väljer är personligt och om jag sedan väljer att delge mina val bland vänner så är det helt ok, men inte i vallokalen.
Göran Greider, som jag både ogillar och gillar!!, skrev i en krönika att inget parti kan motsvara alla ens förväntningar utan valet enligt hans sätt att se handlar mycket om den färdriktning man vill att samhället ska ta. Det ligger mycket i det tycker jag. Vill jag ha ett samhälle där staten mer och mer styr och ställer över medborgarna eller ett samhälle där staten givetvis i stora frågor ska lägga ribban men som främst  ska stödja och hjälpa medborgarna i deras egna val…ja, det är frågan. Så gå och rösta!

fredag 12 september 2014

"Den döende dandyn…"


Förstudie till "Den döende dandyn"
I sista minuten hamnar vi på Moderna museets utställning "Nils Dardel och den moderna tiden". Vi har inte tidigare känt oss så lockade och nu undrar jag varför. "Den döende dandyn" känner jag ju till men att Dardel var en så mångsidig och intressant målare har jag inte förstått. Utställningen är pedagogisk och tilltalande med början av klädskisser till Rolf de Marés uppsättning "Dårhuset" med den av Maré bildade "Svenska baletten". Rolf de Maré blev också Dardels mentor och en livslång vänskap utvecklades mellan dem. Många år bor Dardel i Paris där han bl.a under en kort tid studerar i ateljén hos Matisse. Han influeras av bl.a kubismen, Picasso, men fastnar aldrig utan utvecklar sin egen berättande lite naivistiska stil. Här i Paris råder under 1920-talet en livsbejakande öppen atmosfär med barliv, fester    och här finns också en frizon för alternativa kärleksrelationer, vilket icke är fallet i Sverige. Dardel lever intensivt, dricker mycket och har relationer både med kvinnor och män, men gifter sig så småningom  och får en dotter. Hans liv lugnar ner sig något och han får många porträttbeställningar och varvar sitt boende mellan Paris och Sverige på sommaren. Hela tiden lever han dock i dödens skugga. Sedan barndomen bär han på ett hjärtfel och i hans målningar kan man ibland ana den skugga som vilar bakom det till synes glättiga. Många resor blev det under årens lopp, Japan och Ryssland och några år före sin död även till Mexico och Guatemala där han gör ett 40-tal akvareller av den indianska befolkningen. Dessa gav upphov till mappen "Exotiskt" som blev mycket populär. Från dessa resor kommer han aldrig tillbaka till Sverige utan avlider på ett hotell i New York 1943, 55 år gammal.
Har du möjlighet att se utställningen så gör det! Sista dag är nu på söndag den 14/9.

Pajazzo
"Baren" 1920
"Röttle kvarn" 1913
"Flickan med järnklotet" 1912
"Torparflicka" 1909
"Ingrid" 1935 (dottern)
"Eté en Suède" 1915
"Débit de Tabac" Senlis 1913
"Dödsdans" (flickan och döden) 1920

tisdag 9 september 2014

En egen dag...


Jag som är pensionär har väl alltid tid med egna dagar tänker ni kanhända…men så har inte varit fallet på ett tag.  Dagarna fylls av än det ena, än det andra, oftast av trevliga saker då också ofta tillsammans med andra. Men idag vaknade jag mol allena, (Christer är bortrest) och eftersom jag hade min 5:2 dag i går (ja,jag har inte berättat om det…) såg jag fram emot den "Ladies breakfast" som jag var inbjuden till på ett hotell i stan. Några riksdagsledamöter var inbjudna för att tala om valet men innan fick vi ta del av en härlig hotellfrukost. Jag älskar hotellfrukostar! Att gå omkring och plocka tallriken full med goda pålägg, gott bröd, ägg och bacon, vackert upplagda fruktskivor…och så en stor kopp kaffe med varm mjölk! Sedan slå sig ned bland idel kvinnor och lyssna till två unga kvinnliga engagerade politiker (så unga…) som brinner för vad de vill kämpa för och sedan lyssna till den diskussion som sedan följde. Själv sade jag ingenting förrän efteråt då vi stannade kvar några stycken och hade en animerad diskussion om vilka utmaningar Sverige står inför och hur de bäst ska lösas! Som vanligt finns inga givna svar men det är så roligt att diskutera och stångas mot åsikter som man själv kanske inte delar i alla lägen. Men vad gör det? Att vara öppen, lyssnande är en förutsättning för en dialog som kanske kan mynna ut i ökad förståelse och ödmjukhet inför komplexiteten i att bygga ett gott samhälle.
Efteråt slank jag in i Klara kyrka, lyssnade lite på gudstjänsten där och strosade sedan ner till Åhléns, som fyller 50 år idag! Här gick jag runt hela damavdelningen och hittade en tuff kjol som hade hyfsat pris (10% på allt denna dag) och sedan fortsatte jag till HM där jag hittade två spetsblusar som jag absolut behövde!! Lämnade tillbaka en bok på biblioteket i kulturhuset, lånade den senaste av Hanne Örstavik "Hyenorna" (en bra norsk författarinna), köpte pocketen "Gone Girl" på pocketshop som min bloggvän Eva rekommenderat och avslutade min egna dag på nyöppnade  "Café å  lait " med en ouiche lorraine! Satt där i solen, som hela dagen lyst varm och njöt av att umgås med mig själv! Riktigt trevligt sällskap faktiskt!!!

måndag 8 september 2014

Vila för kropp och själ...


Så är allt plötsligt så tyst…Inga gurglande skratt eller trippande fötter utan allt får stå på sin plats och kaffet får drickas i lugn och ro. Mina älskade har rest tillbaka till Tromsö igen….


 Den underbara sensommarveckan verkar gå mot sitt slut och i morse hängde höstdimman över trädgården. Det har klarnat upp lite nu och när jag tittar på träden i parken börjar björkarna gulna och löven faller i fuktiga drivor. Lite melankolisk känner jag mig nog…förkylningen är bättre men hostan håller i sig…hoppas bara den är inte är släkt med den där långlivade jag hade i våras…Dottern och jag fick en dag tillsammans på Hasseludden, Yasuragin! En hel dag för oss själva med varma bad ute och inne och svalkande dopp i den stora poolen. De flesta av er har säkert varit där och vet hur vilsam inredningen är både för kropp och själ. Minns vår fantastiska Japanresa, nu för exakt ett år sedan, då vi bodde japanskt på en ryoka och badade i deras varma källa. Den kom direkt ur jorden och var mycket mineralrik. Hela badceremonin är en viktig del av den japanska kulturen och jag tycker man verkligen lyckats ta till vara detta på Hasseludden. Lite dyrt kanhända men en jättegod lunch ingår och massor av frukt och te.

onsdag 3 september 2014

Restaurangbesök tar kål på baciller!


Det är inte bara gos och lekar som kommer med barnbarnen utan också små otäcka baciller! Nästan hela veckan har vi alla varit drabbade av hosta och snuva och jag går omkring som i en bubbla. Som tur är brukar det bli bättre frampå dagen och jag har sluppit feber så när Elsa Dolly och lilla E bjöd på restaurang kom både jag och morfar! "Råttatouille" heter den och här serveras de utsöktaste rätter! Kocken och servitrisen turas om att laga mat  och servera. Sedan ville de själv vara gäster så då fick mormor/farmor rycka in! Den underbara sensommarvärmen fortsätter och parken är full av barn som gungar och leker i sandlådan och här tillbringar vi långa stunder! Elin Lykke älskar att gunga! Att höra hennes lyckliga skratt när gungan tar fart är musik för mina öron!



 Vår pyttepool fungerar också bra när man behöver svalka sig och än så länge får båda sötnosarna plats men det är nog sista sommaren!