måndag 16 oktober 2017

Volare...

Höst...trädgården är full av löv och nedfallna grenar...jag har tagit in pelargonerna och dynorna till trädgårdsmöblerna. Däremot får dessa stå kvar ytterligare en tid tills vi får lite lyfthjälp av barnen!
På golvet står våra resväskor...ska ni iväg nu igen, sa ett barnbarn...och ja, nu går resan till Marocko, ett land som jag egentligen aldrig funderat på att åka till men när det ramlade in i brevlådan ett erbjudande som var så prisvärt så slog vi till! Rundtur med buss för att bese olika världskulturarv och spännande Marrakech står på listan. Jag har som vanligt packat alldeles för mycket, medan Christers väska är betydligt lättare! Några böcker finns med också och baddräkt! Solen lär skina så förhoppningsvis blir det bad och god övning för vår franska. Marocko var ju som bekant tidigare en fransk koloni, så franskan lever kvar! Bon voyage till oss!

måndag 9 oktober 2017

From Russia with love...

St Petersburg, tidigare Leningrad,  nu Rysslands andra stora stad med över 5 miljoner invånare och ytterligare ca 1 miljon gästarebetare företrädesvis från många tidigare sovjetrepubliker. Den var också under en period Rysslands huvudstad men denna titel övertogs sedemera av Moskva. En vacker stad med fantastiska palatsliknande byggnader, breda avenyer och guldkupolerade katedraler.
Vi är här på en 5 dagsresa med några vänner och bor på ett jättestort hotell i centrum. Intensiva dagar med få andrum men så blir det ju lätt. Så mycket att titta på och uppleva.
Vid floden Neva ligger Vinterpalatset, tidigare tsarernas bostad,  och här inryms nu Erimetaget, det väldiga konstmuseet, syskonsjäl till Louvren.
Det var tsarinnan Katarina den stora som påbörjade detta museum och fyllde det med konstskatter av alla de slag och det sägs att ska du bese alla föremål och tittar på dem  i en minut skulle det ta dig 11 år!! Här vandrar vi från rum till rum ledda av vår guide Ludmilla som är ett under av kunskap som hon förmedlar på en visserligen bruten men likväl fantastisk svenska. Här finns två av Leonardo Da Vincis tolv målningar och några underbara Rembrandt tavlor med sitt fantastiska ljus, intarsiagolv,  spegelsalar och givetvis porträtt av de många tsarerna och tsarinnorna.
Peter Paulfästningen som ligger i St Petersburgs äldsta del och som bl.a byggdes för att försvara sig mot svenskarna! har en stor katedral där de flesta tsarerna ligger begravda och i ett särskilt rum finns
en sarkofag som innehåller benen från den sista tsarfamiljen som brutalt avrättades av bolsjevikerna 1918. Kropparna grävdes ner i en grop som återfanns 1989 och efter kommunismens fall fick familjen sin begravning och återupprättelse och blev även kanoniserade av kyrkan.
Den sista tsaritsan Alexandra
Vi far också några mil utanför St Petersburg för att besöka Sommarpalatset med dess magnifika trädgårdar och den berömda bärnstenssalen. Allt är storslaget inte minst när man beaktar att det mesta är återuppbyggt efter andra världskriget, då stora delar av palatset förstördes. Man har använt sig av gamla foton och ritningar för att återställa allt så exakt som möjligt. Detta gäller även för övrigt många av palatsen inne i centrum.
Till slut ser man inte skogen för bara trän...så mycken rikedom...kan bara tänka hur folk i gemen hade det...
Skönt då att gå uppför trapporna till Dostojevkis lilla lägenhet i en lite mer sliten del av staden.
Här bodde han med sin hängivna hustru Anna Grigorievna, som skötte hushållet och de två barnen samtidigt som hon renskrev hans manuskript och tog hand om alla ekonomiska spörsmål.
I det lilla arbetsrummet (som vi bara fick titta på genom dörren) står han skrivbord där han bl.a författade "Bröderna Karamasov" och ovanför soffan där han tog sig en lur ibland hänger en kopia av Rafaels tavla "The sistine Virgin" som Dostojevski tyckte mycket om och framför den stod han ofta i djupa tankar.
Sista dagen tar vi en lång promenad till Alexander Newskiklostret där bl.a Dostojevski och Tjajkovski ligger begravda och där försjunker jag också i tankar framför några av de underbart vackra ikoner som fyller den mäktiga katedralen. Det är skumt i valven och ljuset kommer förutom från de höga fönstren från alla de fladdrande smala ljusen som brinner i runda ljushållare runt om. Kvinnor med täckta huvuden faller på knä och kysser de ikoner som hänger i ögonhöjd och själv står jag länge vid två ikoner föreställande Maria. På den ena är Marias ögon slutna, huvudet lutar åt sidan och hennes ansikte uttrycker den djupaste sorg. På den andra bär hon Jesusbarnet som lutar sig mot henne och Maria håller hans lilla hand mot sina läppar. Sorg, vemod, ömhet, kärlek...konstnären har lyckats förmedla en sådan berörande närvaro av både människans utsatthet och tillhörighet.
I den lilla shopen nere vid utgången  letar jag förgäves efter några bilder att köpa just av dessa ikoner men hittar inga. De får leva i mitt minne och sinne.
Också en del av verkligheten....