lördag 30 augusti 2014

Årets kräftskiva!


Att träffa sina grannar blir inte så ofta. Man kan ju tänka att det skulle bli mer när man bor i villa men på vår lilla gatstump ses man sällan. Nu kommer ju också snart en tid när vi alla "går i idé! "så det gäller att passa på och därvidlag är ju en gemensam kräftskiva ett sätt att åtminstone en gång om året få tillfälle att prata lite mer än säga Hej! Denna gång var festen hos oss och vi dukade och pyntade och plockade bort allteftersom regnet öste ner med jämna mellanrum. Men vi höll ut och precis när första gästen anlände slutade regnet och vi kunde sitta ute i den mörka augustikvällen med ljuslyktor och välfyllda kräftfat och sången ljuder, "Kors, vad det vimlar av kräftor idag, -Är det kräftskiva? Japp! SKÅL!"


fredag 29 augusti 2014

Besök av en "tulta" och en prinsessa!



Igår kom de! Efterlängtade och i en hel vecka får jag gå upp tidigt, göra O´boy och smörgås och leka!
Vi har ju fått gungor i parken och en ny trampkarusell, så nu vimlar det av barn hela dagarna, men på morgonen är allt lugnt så då kan vi gunga så mycket vi vill, göra sandkakor och sparka boll!
Elin Lykke tultar nu omkring, nybliven ettåring och med två små risgryn i munnen. Elsa Dolly vill hela tiden ha sin prinsessklänning på sig med de små "glas"skorna men inser att när man ska  sparka boll fungerar det inte så bra.  Men klänning ska det vara i alla fall! Numera får dock hennes mamma på jeans också men det sitter långt inne!


tisdag 26 augusti 2014

Sensommarpromenad

Lilla Sjötullsbron

"Vilken tur vi hade som tog vår långpromenad i går!",  säger vi båda vid morgonkaffet när regnet smattrar mot fönsterrutan och temperaturen står på +12 .
Då var det en vacker sensommardag och vi vandrade på Djurgården och njöt av stillhet, sol och den djupa grönskan. Djurgården, ett veritabelt paradis med alla sina slingrande stigar och med sin närhet till Saltsjön. Vi stannade till vid Isbladskärret där fågelskådare med kikare och kameror tittade ut mot detta fågelrika område och senare tog vi en promenad på Kärleksstigen, som kronprinsparet fick i present av WWF i bröllopsgåva. Här inne bland höga granar och ekar dåsade kalvar av skotsk höglandsboskap, viktiga för att hålla markerna fria från sly och igenväxning och här har man också låtit omkullfallna träd ligga kvar till glädje för insekter av olika slag. Det blev inget besök på Rosendahls trädgård och café denna gång men väl utanför restaurang Godthem njöt vi av de vackra blomplanteringarna i parken. Tänker på min väninna som åkte in med sina barnbarn för att turista i sin egen stad! Ingen dum idé faktiskt! Inte bara för barnbarnen men också för en själv! Så många områden i och runt Stockholm som jag aldrig satt min fot i! Så mycket att upptäcka! Spännande tanke….

Isbladskärret
På Kärleksstigen

lördag 23 augusti 2014

"Arbete och kärlek"


Vad tänker du på om jag säger Tove Jansson? Helt säkert säger du Mumintrollet, Ö i finska skärgården och kanske också hennes samlevnad med en kvinna. Detta är i stort sätt det jag kände till om henne innan jag läste den innehållsrika o välskrivna biografin av professorn i litteraturvetenskap Boel Westin, "Ord,bild,liv" som nu kommit inför mina ögon, säkert mycket också för att det är 100 år sedan Tove Jansson föddes. Boken berättar om en kvinna vars motto "Arbete och kärlek" präglade hela hennes liv och där lusten till måleri är ett genomgående tema som dock ofta fick stryka på foten för arbete som illustratör, serieskapare och det i och för sig livsviktiga författandet. Hon växte upp i en konstnärsfamilj med en finsk skulptör till pappa och en svensk mor som illustratör och tidigt i livet började hon teckna och skriva sagor och dagböcker. Mumintrollen kom till under andra världskriget, som starkt präglade Tove Jansson, och där mumintrollens  vackra dal blev en tillflykt undan krigets fasor. Förebild för muminmamman blev Toves egen mamma Ham, som hon kallades, och muminpappan, hennes pappa. Alla de olika figurer som förekommer i berättelserna har olika egenskaper och en av mina favoriter är lilla My och Snusmumriken. Lilla My som inte skyr att säga som det är men aldrig är elak,  och Snusmumriken för hans drömmar och frihetslängtan. Tove Jansson älskade också "katastrofer" i form av oväder, stormar och farliga kometer, men allt slutar bra, för där finns alltid tryggheten hos Muminmamman.
 Men hon skrev också mycket annat, noveller och romaner och kanske har ni läst "Sommarboken", en fin berättelse om vänskapen mellan en flicka och hennes farmor under en sommar på en ö. Just nu pågår en stor utställning på Ateneum i Helsingfors med Tove Jansson olika verk.  Jag hade väldigt gärna velat se den,  men jag gick in på webben och lyssnade på en audioinspelning där man berättar om 12 av hennes tavlor  och där man verkligen kan se vilken fantastisk målare hon också var. En otroligt kreativ kvinna, enslig och social på samma gång och en mycket spännande bekantskap att göra.


http://www.ateneum.fi/sv/tove-jansson

fredag 22 augusti 2014

Bland mästerverk och "selfies"!

Här är vi! Se oss!

Vem bestämmer vad som är ett mästerverk och hur och vad är skillnaden på nutidens "selfies" och konstens porträttraditioner i olika tider? Dessa frågor ställer Nationalmuseets utställning "Highlights" på Konstakademien på Fredsgatan. Gamla kända och okända konstskatter visas med början från 1500-talet fram till vår tid och här finns en del tavlor som nu äntligen får plats bland de mer välkända. De finns flera tavlor jag stannar lite längre framför bl.a "St Anastasius" målad någon gång i mitten av 1600-talet och som ända fram till 1980 ansågs vara målad av Rembrandt. Då upptäckte man att så inte var fallet och plötsligt blev målningen som förut varit hyllad mindre intressant och slutade efterfrågas för separatutställningar. En annan är konstnärinnan Anna Boberg (1864-1935) som bl.a målade   naturscenerier från Lofoten och som först på senare år har uppmärksammats.  Rosa Bonheur (1822-1899) passionerad djurmålare,  fick ansöka om tillstånd hos polisen för att få lov att bära byxor offentligt när hon målade ute i naturen! Konstnären Hugo Salmson (1843-1894) är numera nästan bortglömd men var under 1800-talet en konstnär känd för sin tekniska skicklighet. När det gäller alla självporträtt och porträtt överhuvudtaget så är det då som nu, vårt mänskliga behov att bli sedda och bekräftade! Här är jag! Se mig!

Inte Rembrandt men likafullt ett mästerverk tycker jag!
Rembrandt
Anna Boberg
Rosa Bonheur
Hugo Salmson  "Porträtt av ung flicka"
Amanda Sidvall (1844-1892) Självporträtt

tisdag 19 augusti 2014

"Moviestar, moviestar…"


Jag var faktiskt med i en film för drygt 40 år sedan! Det var i början av 70-talet och man gjorde en serie upplysningsfilmer de s.k Kärlekens språkfilmerna, och jag medverkade i ett avsnitt som handlade om kollektivboende som samlevnadsform! En massa experter bl.a Inge och Sten, Maj-Briht Bergström-Walan uttalade sig om diverse företeelser inom samliv och samhälle och sammalagt blev det tre filmer.
Det var roligt att se hur en film går till och under flera dagar var vi ett gäng som höll till i en stor villa där all inspelning skedde. Jag hade flera repliker och dessutom sjöng jag och spelade gitarr! Jag såg aldrig filmen förrän massor av år senare då en bekant kom in i bokhandeln och sa att han hade en present till mig! Ock så tog han fram filmen som han köpt på någon loppis och tittat på. Du är bra, sa han och skrattade! Det var konstigt att titta på sig själv…så mycket yngre och dessutom gravid med min son Tobbe, men ändå jag... Själva filmen är så naiv i all sin tydlighet…och vi alla så unga och på något sätt oskuldsfulla.
Och nu idag har jag filmat igen! Men denna gång i ett helt annat sammanhang! En kommande Arne Dahl deckare behövde en kör och vi samlades ett gäng korister ute på Lidingös vackra Sagateater för att agera tillsammans med en gång "världens starkaste man" Magnus Samuelsson. Han skulle ingå som sångare i vår kör vilket han också gjorde med den äran! Förmodligen klipps det mesta bort vid redigeringen men kul att bli pudrad och kammad (i mitt fall flera gånger!!) och som sagt ingå i "drömfabriken" en liten stund! "Tystnad, tagning…kameran går!"



lördag 16 augusti 2014

"Just a minute darling…"


...säger servitrisen på The Globe Pub i närheten av madame Tussaud på Baker Street (nära Sherlock  Holmes museum). Här intar vi vår Pub-lunch efter ha trängts med alla turister på madame Tussaud, men vi har haft jättetrevliga timmar och är glada och nöjda! Att resa med ett barnbarn så här är toppen och det har blivit en tradition att varje trettonåring får en weekendresa med oss! Oftast blir det London och Paris men vi har även varit i Rom. Detta är vår sjätte 13 åring och när det yngsta barnbarnet  (nu ett år) blir 13 är vi lite över 80….Hursomhelst är det roligt att få vara tillsammans så här några dagar och mysigt att dricka te och äta chips på sängkanten på kvällen och tala om dagens upplevelser. För London har allt!! Visserligen blir det för oss vissa upprepningar men eftersom varje barnbarn är unikt blir ingen resa den andra lik. Nu blir det framkallning av alla kort och ett album där vi på höstkanten kan sitta tillsammans och minnas vår resa!

En vilostund för trötta fötter i Green Park och vid Tower bridge
Afternoontea med Audrey Hepurn och Farmor!
Vi smakar på den "fina" världen!
"Snart är det jul igen" som farfar Christer brukar säga!

söndag 10 augusti 2014

"Ingen människa är en ö…"



Just nu pågår en skärgårdsinspirerad utställning på det fantastiska konstmuseet Artipelag på Värmdön. Museet som är privatägt ritades av arkitekten Johan Nyrén, en gammal Enskedebo! som tyvärr dog för några år sedan så detta blev hans sista verk.  En byggnad med stora utställningshallar med enorma fönster ut mot naturen, mot havet och klipporna. Rymd och ljus och på taket har man en vidunderlig utsikt över skärgården. Hit kan man komma med både båt och buss och båtturen i sig är en fin upplevelse av vår skärgård.  Hit for vi med två barnbarn och gick den fina strandpromenaden uppbyggd av trä upp till museet. Nere vid bryggan ute i vattnet ligger ett jätteöra och guppar och vid stranden hörs ljud som tycks komma från olika platser i skogen. "Entendre" (lyssna) av Ebba Bohlin. Lyssna till naturen vill hon säga…och begrunda hur vi tar hand om den… Dåtida och nutida konstnärer tolkar skärgårdsupplevelser alltifrån Zorn till Ernst Billgren och ofta stannar jag till vid de enorma fönstren…därutanför finns de mest fantastiska konstverk!
Då och då smyger Evert Taubes musik ut från ett av rummen och själv blir jag inspirerad att leka lite!


konstnär Jan Håfström
"Vårvinter", Staffan Hallström
"Fönster i blått" Rune Jansson
Stenhäll utanför ett av de stora fönstren...

"Utblick övre gården" Olle Nyman
"Sundet" LG Lundberg
Mina barnbarn!  "Utblick" Kallar jag denna lilla installation!

fredag 8 augusti 2014

Mod och ansvar



Läste nyss om en 8-årig flicka i Jemen som dött pga inre blödningar efter sin bröllopsnatt med sin 40 årige make…fallet ska nu utredas men barnäktenskap är fullt tillåtet i detta land. Det är så fruktansvärt hemskt att tänka på, så avskyvärt, jag saknar ord. Varför nämner jag nu detta? Jo för i går såg vi en mycket tänkvärd och bra film "Tusen gånger God natt" med Juliette Binoche (för övrigt en av mina favoriter) där hon spelar en fotograf som reser runt i världen för att dokumentera och berätta för oss andra vad som pågår bakom kulisserna. Hon drivs av ett patos, är modig och tvekar inte att ge sig in i konflikthärdar och blir svårt skadad vid en bombexplosion. Väl hemma hos sin man och sina barn konfronteras hon med ett annat ansvar. Ansvaret för sin familj inte minst för sina två flickor. Och det är viktiga frågor filmen tar upp. Å ena sidan behöver världen människor som har mod och kunskap att skildra och belysa för oss andra vad som händer i världen, för att som huvudpersonen säger "få oss att sätta kaffet i halsen, få oss att reagera, göra något" (om det så bara är att sätta in pengar, skriva på namnlistor eller demonstrera; min anmärkning), å andra sidan är det ett högt pris de kan få betala; ibland med sin egen död (journalisten Nils Horner mördad i Kabul 11 mars 2014) men också med familjer som ständigt måste leva i osäkerhet och oro. Vi värjer oss ofta för det vi ser på bilder eller läser om, men förhoppningsvis kan det skapa opinion och på sikt få till stånd förändringar. Man får inte förglömma att det finns många goda krafter i världen som verkar tillsammans.

onsdag 6 augusti 2014

Det börjar mörkna….


Kvällarna börjar mörkna mer och mer…tänkte på det faktiskt först i går när jag la mig att det var nästan helt mörkt ute fast klockan bara var runt 23. Ute var det svalare än tidigare kvällar men likafullt gick vi upp på natten för att svalka oss på balkongen. Det är något konstigt med denna värme, sa min son. Liksom inte normalt…men visst har vi haft värmeböljor tidigare om åren och störtregn, men det går inte att komma ifrån att det känns som en verklig förändring i klimatet. Denna sommar har för mig inneburit både stor glädje men också sorg. Glädjen är samvaron med barn och barnbarn och sorgen är förlusten av en god vän. Men det har varit och är fortfarande en sommar präglad av alla dessa konflikter, av krig och motsättningar, av död och hat. Läste precis ett inlägg av Elisabeth Åsbrink angående det judehat som växer fram i Gazakonfliktens fotspår. Ett hat som vänder sig mot alla judar även här i Sverige. Jag kan ibland känna att är man inte för något helhjärtat då är man helt självklart emot, några nyanser emellan verkar inte finnas och speciellt inte när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina. Jag vill inte ge mig in i några politiska diskussioner så här på bloggen, det blir för komplicerat också då jag inte sitter inne med någon lösning eller sanning utan jag vill bara uttrycka att varhelst hat och våld sticker upp sitt fula tryne tar jag avstånd mot det;  dock kan jag tycka ibland att toleransen mot vissa grupper verkar vara större i en del kretsar än mot judarna. Det börjar mörkna….
http://www.dn.se/kultur-noje/jag-vill-skriva-om-allt-annat-an-judehat/

söndag 3 augusti 2014

"Aldrig tappa taget….. "


Jag har redan berättat om min vän Göran med fåglarna! På vår väg tillbaka till Stockholm övernattade vi hos honom och hans hustru i Östersund och där stiftade jag återigen bekantskap med några av mina favoriter.
 I deras fantastiska våning mitt i centrum av Östersund  har han nu sin atelje och den och våningen är befolkad med hans olika skapelser. Vart man än vänder sig möter man en ny upplevelse…Noaks ark (med en skylt "avgången senarelagd"!), gökungen som den stackars lilla fågelmamman matar förtvivlat,  den skrattande hästen som fått vingar eller geten som är en hommage till Picasso! En igelkottmamma smyger vid väggen följd av sina ungar, och jag är själv lycklig ägare av en!
När jag började med galleri i bokhandeln var Göran min första utställare och i fjorton dagar gladde han många, många med sina personliga och underfundiga konstverk. Självklart finns också vissa verk av honom med på Konststigen i Edsåsdalen, där den årliga konstveckan precis börjat! Jag visar återigen några av hans verk till lust och glädje!