fredag 1 augusti 2014

Ett smultronställe….


Att ha en plats att ständigt kunna återkomma till är lycka. Man behöver inte orientera sig, som man måste på nya ställen, utan det är bara öppna dörren så är man hemma. Det gör också att man hela tiden, om man har lust och ork,  kan söka sig utåt, hitta vägar till nya platser och upplevelser. Fast vi varit i Dalen i drygt 35 år har vi ännu inte farit runt Kallsjön, den stora sjö som ligger på norrsidan av Åreskutan. En gång för massor av år sedan var vi på en konsert med Georg Riedel i byn Kalls vackra kyrka men det var dit och sedan hem igen. Nu bestämde vi oss för att åka runt Kallsjön, en tur på ca 11 mil och det blev en resa i ett underbart vackert sommarlandskap omgärdat av fjäll och vatten, blommande ängar med rallarrosor, kor och mognande sädesfält och små byar med enstaka gårdar oftast röda. En skylt med namnet "M/S Drottning Sophies brygga" lockade ner oss till sjöstranden och där träffade vi på en kvinna som berättade att Drottning Sophie är en båt som trafikerar olika bryggor runt Kallsjön både allmänt och privat. "Och nu när ni är här så får ni inte missa Kolåsen," sa hon. "Min favoritby! Man får visserligen ta av från huvudvägen någon mil men det är det värt." Och det gjorde vi givetvis och det visade sig vara precis så fint som hon sagt. Den lilla byn ligger på en sluttning ner mot sjön Äcklingen (ja, den heter faktiskt så) med sina små öar och med en vidsträckt utsikt över fjällen, både svenska och norska. Ett vackert samekapell, (där jag lekte präst och höll en liten betraktelse från predikstolen!) och ett litet fjällhotell från 30-talet utgjorde de officiella byggnaderna men här fanns också en gräddhylla med vackra hus för semesterboende. På fjällhotellet som ägs av ett par från Stockholm! åt vi den godaste lunchen jag ätit på länge! Stekt röding med färskpotatis och sikromssås….mums! Till detta också ett glas vitt vin  dock endast för mig!   Innan vi for vidare tog vi ett dopp i sjön och helt allena simmade vi i det sammetsmjuka svala vattnet med fin sandbotten och jag ville aldrig gå upp...
Färden gick sedan vidare och vi kom både till Huså (känd koppargruva) och Fäviken (med sin världsberömda restaurang) så småningom, men Kolåsen blev resans definitiva höjdpunkt!

En sällsynt mjölkpall…numera en raritet!
Lappkapellet byggdes 1849 (restaurerades 1949)
prediksstolen från 1656 och altaruppsättningen från 1757

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar