Grekland i mitt hjärta❤️

Första gången jag var i Grekland reste jag och min väninna Ulla till Rhodos, som då fortfarande var en jungfruelig ö utan stora hotell, med milsvida öde stränder och små tavernor där man gick in i köket och valde från grytorna! Vi var runt 18, 19 år och levde på några drachmer om dagen...ofta spagetti och vatten! Vi åkte båt från Athen, en liten båt där man trängde ihop sig; djur och människor om vartannat och vi sov på däcket till vågornas brus kring stäven. I Athen kunde man sitta uppe på Akropolis lutad mot en pelare eller strosa omkring bland templen...(numera är allt inhägnat) och överallt spelades "Aldrig på en söndag" med storstjärnan den grönögda Nana Moskouri! Jag måste ha grekiskt blod i ådrorna tänkte jag...jag kände mig hemma direkt och nu följde år då Grekland var mitt ständiga resmål; med mina två söner, med vänner och givetvis med min älskade. Under min "sturm och drangperiod" d.v.s mellan skilsmässa och nytt äktenskap hade jag min egen Zorba under en period ävensom en fransk dito, som tog mig med till små spännande öar där jag lärde mig snorkla och dyka efter bläckfisk...då var musiken Theodorakis och under juntatiden fick man vara försiktig med vad man pratade om...stora demonstrationer både i Sverige och Grekland. Nu har mycket förändrats...Grekland tillhör nu ett av de länder som är mest besökt av oss svenskar; Stora hotell växer upp, maten blir mer tillrättalagd (på många ställen serveras inte längre retzina) och man får nu ofta kvitton!!! (Ett viktigt framsteg för den grekiska ekonomin!) Men bakom "kulisserna" serveras fortfarande "mammas" mat och letar man lite längs allfartsvägen och stränderna kan man hitta små ställen där retzinan givetvis finns och fortfarande serveras i vanliga dricksglas! Musiken är Zorbas dans och "I Margarita, i Margaro" en sång defenetivt för mig!!

Min trädgård får vara lite tilltufsat rufsig i år....

Ni som följer mig vet att det inte blev någon efterlängtad Svalbardresa. På Arlanda med fullpackade väskor fick vi efter provtagning reda på att Christer var covidpositiv och det kraftigt, så chockade och deppiga (milt sagt) var det bara att vända åter till hemmet. Christer hade inte visat några som helst symtom innan och inte heller nu efteråt...Men vi samlade ihop oss (lyxproblem kanske någon tänker...) och en vecka i Grekland med allt vad det innebär gav nya goda krafter. Här drabbades dock Christer återigen av en underlig smärta i foten, som fick oss att först köpa kryckor o sedan konsultera läkare. Det visade sig att han drabbats av gikt, en tydligen väldigt vanlig vällevnadssjukdom!! både bland män och kvinnor som börjar komma till åren. Det blev medecin, som fick god verkan, så vi donerade kryckorna till resebyrån och kunde njuta de sista dagarna fullt ut! Och nu sitter jag här i vår lilla trädgård...ser mig omkring på pionerna som sväller över av fullmogen prakt, nästan lite dekandanta..., på gammelrosorna vid balkongdörren, som skulle behöva ha ett stöd mot väggen, men som doftar så ljuvligt...på linrabatten där kirskålen försöker bryta sig in...och till min glädje ser jag att vita blåklockor slagit rot under häggen...Det skulle behövas rensas och klippas men det finns något i den här okontrollerade grönskan som är vilsam konstigt nog. Skulle jag må bättre om rabatterna var välansade och rosorna välklippta? Kanske...men jag inbillar mig att här kan fågelungar o igelkotten som jag såg i våras väl gömma sig från grannkatten och insekter finna något gott att mumsa på. Eller så har jag (som vanligt) besök av latmasken som gärna infinner sig så fort jag kastar blicken på sekatören eller trädgårdshandskarna!! Nåväl några krafttag får jag väl ta till för att freda samvetet. Alldeles nära mig hör jag en fågel kvittra; annars är här så tyst. Inga barn i parken, inga ljud från bilar...semestertider, sommartider...som sagt, det blev ingen Svalbard (men det ligger kvar som en vän sa!) och ingen FRED är ännu i sikte...och när det gäller klimatet så skrev Björn Wiman en träffande krönika i DN...Norge utökar sitt oljeuttag genom att uppfinna "koldioxidneutral" olja d.v.s oljeplattformarna drivs med vind och vattenkraft...och svenska flygresenärer uppmanas tänka på miljön och inte skriva ut boardingkorten på papper utan visa dem digitalt...Det går framåt!!