fredag 25 augusti 2017

Rensa i röran....

Vi går i renoveringstankar av vårt hus...ja, inte bara renovering utan också en eventuell utbyggnad om bygglovet går igenom. Vi har bott här i drygt 35 år så det är väl dags tänker jag...utbyggnaden är jag mer kritisk emot, men maken driver på och visst kan det bli fint med ett nytt kök. Men hur det än blir måste här rensas och det är nog det som är värst för en "ekorre" som jag. Det är ju så många minnen med så mycket... Minns du?!
Ta nu tre kartonger säger dottern. En för släng, en för spara och så en för osäker! Den sistnämnda ställer du sedan undan och efter ett par månader kollar du igen o.s.v Så klokt!
 Jag sålde en gång en bok i bokhandeln som hette just "Rensa i röran" och den blev en succé! Förstod att fler än jag våndades men hur det sedan gick i verkligheten är ju en annan sak... Under alla år har jag lyckats komma undan men nu går det inte längre så nu måste jag "ta tjuren vid hornen". Saken blir inte lättare av att jag har många kartonger efter min mamma, (som dog för 7 år sedan), ävensom en hel del ifrån min bokhandel som jag la ner för 10 år sedan...plus leksaker och annat smått och gott från barnen som för länge sedan lämnat boet. Ja, ni förstår!!
Vi ska inte tala om alla böcker...men nu läste jag att Björn Ranelid har 45.000 böcker hemma, så vad är mina?! En droppe i havet, förklarar jag för Christer! Han suckar tungt...
Vi börjar i garaget för att bereda plats för sparalådorna men när vi slutat efter några timmar känns det lika fullt. Så jag går in i det lilla rummet i källaren där jag förvarat alla påsar med kläder, lakan etc
Minns ni när man använde lakan och täcken? Mamma har en hel del, även lakan med spets...kanske ska jag klippa bort spetsen och göra något fint av den...fattar ni vad jobbig jag är?
Jag biter ihop och slänger och slänger...vem vill ha gamla lakan eller urtvättade dukar? (Det visar sig att min svärdotter är intresserad). Mammas blusar (hon älskade blusar) hamnar också i en påse, men det känns helt ok. Jag kramar om dem lite och minns henne. Ytterligare ett avsked...men du finns inom mig alltid älskade mamma!
Hon var en fantastisk sömmerska också, hade tidvis egen syatelje och i en låda hittar jag massor av olika mönster. Hennes syskrin ska jag i alla fall spara bestämmer jag, och göra i ordning! och så här fortsätter det...De svarta påsarna blir fler och fler och Christer åker till tippen...
Jag måste nu ta sats varje mogen för att fortsätta...kommer mitt sinne bli lättare? Många säger så...
Blir glad för lite uppmuntran!

lördag 19 augusti 2017

Kräfttider;deckarmys och Parisminnen!

Äter kräftor med goda vänner! Himlen är mulen men det är varmt i luften så vi kan sitta ute. Än är björkarna gröna men bladen börjar gulna på sina ställen....sensommaren börjar sakta gå mot höst...
Lite vemodigt men också skönt! Jag har varit lat i dag.
"La liseuse" Renoir

Legat på soffan och läst en av mina deckarfavoriter Peter Robinson "Skuggan av tvivel" alldeles nyutkommen! Kommisarie Alan Banks löser mord i vackra Yorkshire och vilar sig sedan i sitt cottage i början av hedlandskapet med ett glas whiskey,  ett gott rödvin och musik! Bra och spännande intriger, bra personteckningar och som sagt den underbara engelska naturen med sina små byar, kullar och inrökta pubar! Har du inte läst honom så gör det! Börja gärna med "En ovanligt torr sommar" där jag för första gången mötte Alan Banks. Sedan följer man honom även i livet genom alla följande böcker, som man ju ofta gör numera i de flesta deckare. Än annan favorit är Michael Connelly som kommit ut med en ny Harry Bosch, som hans alter ego heter. Också bra för det mesta! Denna favorit delar jag med min son Tobbe så det är där böckerna till slut hamnar!
Ja, deckare är alltid mysigt, men flera romaner väntar också bl.a är jag väldigt nyfiken på Kjell Westös senaste bok "Den svavelgula himlen", som fått lysande kritik. I bokklubben kommer vi denna gång diskutera Linn Ullmans bok "De oroliga".
En bok om hennes relation till sina berömda föräldrar som hon berättar om på ett mycket vackert språk och inlevelsefullt sätt. En berättelse om minnen, längtan, saknad men också om åldrandet och den svåra kärleken.  Hon är en god berättare Linn Ullman.
I Paris hittade jag Hemingways bok "The sun also rises" den som blev hans genombrott. De lite vinddrivna existenserna i mellankrigstidens Paris. De som kallades the lost generation... jag har läst den för länge sedan, men nu såg jag den på den ärevördiga bokhandeln Shakespeare and Co och fick lust läsa den på originalspråket.
Det är en underbar bokhandel som man inte bör missa om man är i Paris. För övrigt hade vi fantastiska dagar där med vårt barnbarn Signe, som uppskattade både Versailles, Louvren och Musée d Orsay men också promenaden utmed Seine med efterföljande glass!
Dessutom fick hon sin farmor klättra upp 600 steg till tornet på Sacre Ceur, där vi belönades med den fantastiska utsikten över Paris i solnedgången!
Vacker utsikt hade vi också från pariserhjulet, men utsikten från Eiffeltornet får anstå till en annan gång...kön var oändligt lång och ...."jag kommer  åka till Paris många gånger farmor!"

Förevigad på Place de Tertre!

onsdag 9 augusti 2017

Barnbarnsdagar!

Min lilla linåker blommar! Nästa år ska den bli större. Den vackra blå färgen står så vackert mot det skira gröna. Visst är augusti också en sommarmånad tröstar jag mig med när det känns kallt även i solen...men jag har  verkligen fått min beskärda del av värme och njuter faktiskt lite i svalkan och, som jag förstått, det välbehövliga regnet!
Nu följer en vecka med barnbarn! Lilla E väntar på sin dagisplats och leker och sover hos oss. Ensam utan storasyster den här gången. Också mysigt att vara ensamma, bara vi!  Farfars fru har nyligen gått bort. "Jag vill inte dö", säger hon, och du ska inte dö"...Nej säger jag, men alla kommer att dö en gång, men förhoppningsvis kommer det att dröja mycket länge. Sedan frågar hon inte mer, men jag märker i leken att tanken upptar henne. Barn konstrar inte till saker och ting. "Nu är hon hos sin hund, och Dollan...hon är inte ensam"...Trösterikt.. att vara ensam är nog kanske värre än att vara död för ett litet barn, vad vet jag, men jag svarar bara på det hon frågar. Tror inte man ska göra mer.
Min egen Madicken!
Vår väska är packad igen!! Ja, jag vet vad ni tänker!! Men nu är det vår nya trettonåring som ska åka med oss till Paris över helgen. Som jag berättat om tidigare i en blogg får alla som fyller tretton i födelsedagspresent en resa med oss till en stad i Europa. Det har blivit några under åren mest London, men också Paris och Rom. Det är jätteroligt att få tillbringa några dagar med vår nyblivna tonåring, som är precis i rätt ålder för att vara intresserad av att titta på saker och ting men ännu inte fått upp ögonen för diverse kvällsaktiviteter!!
 Det finns mycket att ta till sig av information på nätet och varje gång försöker jag hitta något som vid sidan av de vanliga turistattraktionerna kan vara nytt för oss.
Denna gång blir det Versailles som Christer aldrig besökt och jag bara en gång för mycket länge sedan. Några andra idéer har jag också men jag vet hur fort dagarna kommer att gå.... så
A bientôt!
"Versailles" Målnng av Raoul Dufy

onsdag 2 augusti 2017

Menton, en liten pärla vid medelhavet


Denna ljuvliga värme...ja, det kan bli för mycket av det goda, men likafullt! Så underbart att kunna sitta ute baraxlad i sommarnatten och lyssna till vacker pianomusik utanför  den stora basilikan i Menton.
Den pampiga ingången till musikfestivalen
Den lilla staden Menton ligger nära italienska gränsen och är enligt mitt tycke en av de vackraste längs den franska rivierakusten. Inga stora lyxbåtar ligger i båthamnen och trots många turister är det vänligt och avspänt och överallt pratas italienska för Menton har tidvis tillhört Italien.
Mest känd är nog Menton för sin citronfestival som infaller i februari då man bl.a bygger fantastiska skulpturer av både citroner och apelsiner, och givetvis finns här affärer som tillhandahåller olika souvenirer allt med citron som tema! Limoncello förstås!, tvålar, väskor, kosmetika, keramik.. och en hel butik fylld av olika sardininläggningar gärna med citronsmak! Man blir verkligen frestad...
Mentons gamla del klättrar uppför en bergsklippa och uppe på den gamla kyrkogården har man en makalös utsikt över bukten och hustaken på de vackert färgade husen. Vindlande smala gränder där man kan finna små restauranger och nedanför strandpromenaden lockar havet med sina stränder.
Inga sandstränder dock utan här är ganska stenigt och många bär speciella plastskor att gå i vattnet med.
En vacker saluhall från 1800-talet ligger nära det berömda Jean Cocteau museet, som ser ut som  tänder! och här finns en fin samling av konst från olika perioder bl.a över 900 verk av Jean Cocteau.

"Orphée"
Cocteau (1889-1963) var en allkonstnär, filmare bl.a filmen "Orphée", författare, konstnär och museet som invigdes 2011 är tillägnat hans konstnärskap och uppbyggt efter en belg-amerikansk konstkännare Severin Wundermans donation till staden.
Således ett rikt kulturliv med även årlig musikfestival och det som jag fann så oerhört sympatiskt ett litet bibliotekshus alldeles vid stranden! Här satt barn och vuxna och läste i godan ro och låna får man också! och nedanför kan man bada på en rökfri strand! Menton...sannerligen en pärla!