onsdag 9 augusti 2017

Barnbarnsdagar!

Min lilla linåker blommar! Nästa år ska den bli större. Den vackra blå färgen står så vackert mot det skira gröna. Visst är augusti också en sommarmånad tröstar jag mig med när det känns kallt även i solen...men jag har  verkligen fått min beskärda del av värme och njuter faktiskt lite i svalkan och, som jag förstått, det välbehövliga regnet!
Nu följer en vecka med barnbarn! Lilla E väntar på sin dagisplats och leker och sover hos oss. Ensam utan storasyster den här gången. Också mysigt att vara ensamma, bara vi!  Farfars fru har nyligen gått bort. "Jag vill inte dö", säger hon, och du ska inte dö"...Nej säger jag, men alla kommer att dö en gång, men förhoppningsvis kommer det att dröja mycket länge. Sedan frågar hon inte mer, men jag märker i leken att tanken upptar henne. Barn konstrar inte till saker och ting. "Nu är hon hos sin hund, och Dollan...hon är inte ensam"...Trösterikt.. att vara ensam är nog kanske värre än att vara död för ett litet barn, vad vet jag, men jag svarar bara på det hon frågar. Tror inte man ska göra mer.
Min egen Madicken!
Vår väska är packad igen!! Ja, jag vet vad ni tänker!! Men nu är det vår nya trettonåring som ska åka med oss till Paris över helgen. Som jag berättat om tidigare i en blogg får alla som fyller tretton i födelsedagspresent en resa med oss till en stad i Europa. Det har blivit några under åren mest London, men också Paris och Rom. Det är jätteroligt att få tillbringa några dagar med vår nyblivna tonåring, som är precis i rätt ålder för att vara intresserad av att titta på saker och ting men ännu inte fått upp ögonen för diverse kvällsaktiviteter!!
 Det finns mycket att ta till sig av information på nätet och varje gång försöker jag hitta något som vid sidan av de vanliga turistattraktionerna kan vara nytt för oss.
Denna gång blir det Versailles som Christer aldrig besökt och jag bara en gång för mycket länge sedan. Några andra idéer har jag också men jag vet hur fort dagarna kommer att gå.... så
A bientôt!
"Versailles" Målnng av Raoul Dufy

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar