söndag 29 november 2015

I väntan på julen...


Vi står och väntar på tomten. Det är jag, lilla E och Elsa Dolly som ska hälsa på tomten och flickorna har skrivit sina önskelistor. Tomten är och äter gröt står det på en lapp och vi väntar och väntar…tillsammans förstås med andra barn som svettas i täckjackor och mössor…men nu kommer han med sitt långa lockiga skägg och sin stora mage. Han tar sig god tid med alla barn. Tittar på önskelistorna och klappar på huvudet. Elsa Dolly o lilla E pratar på och berättar sedan för mig att på julafton ska han komma genom skorstenen! Undrar hur det ska gå med den magen!! Sedan tittar vi på jättegranen i taket och så vill de se julskyltningen än en gång. Roligast är "bubbelgumsbubblorna" och klapprande munnen med "tuggummi". Vi är på NK i Stockholm och varuhuset firar 100 år så varje fönster har ett decenniumtema. Jag gillar bäst 50-60-talet med sin bulliga TV och pappersjulbonaden på väggen!
Det var på den tiden då alla såg på samma program…så enkelt det var!
Sedan blir det pepparkaka med glasyr och buss till Slussen! Så roligt allt blir med två små charmtroll som tycker allt är så fint med alla glittriga granar och ljusdekorationer.
I morse tände vi första ljuset i Adventsstaken medan regnet smattrade mot rutan…i år sjunger inte kören i kyrkan men jag ska i alla fall vara med och sjunga Otto Olssons "Advent" med Enskedes skönsjungande vokalensemble. I drygt 20 år har jag sjungit den på första Advent och den har blivit ett måste för mig!





söndag 22 november 2015

Sista dagen i Tromsö...

Nej se, det snöar….

Ett vitt vackert landskap breder ut sig utanför fönstret. I flera dagar har det snöat och i går tog Elsa Dolly och jag en promenad ner till byn. Jag i mina gympaskor med dubbar!! men för övrigt väl påpälsad. Vi känner oss som kalvar på grönbete fast tvärtom! och Elsa Dolly hoppar och skuttar och kastar sig i snödrivorna. Hela veckan har vi i stort sätt stått i flyttkartonger så det är helt enkelt underbart att komma ut. Här börjar det mörkna redan vid tvåtiden och när vi kommer ner till byn lyser alla ljus som diamanter i det begynnande mörkret och den nyfallna snön gnistrar.  På huvudgatan hänger girlanger med hjärtan mellan husen. Så fint, säger Elsa Dolly. Det blir både godispåse och cafébesök innan Agnes och Benny hämtar upp och sedan blir det mormorkväll eftersom föräldrarna har avskedsmiddag på stan med vännerna.
Det har varit en intensiv vecka, full av känslor, framförallt för familjen, men även jag känner vemod över att de här fem åren nu är slut. Så mycket fint jag upplevt av fjäll och hav, mysiga utflykter och natursköna resor,  för att inte tala om den speciella närhet man får till sina kära när man lever flera dagar tillsammans. Nu kommer de i alla fall hem! Äntligen!




Finaste snöängeln...
Med vackra Tromsö för våra fötter...

Mitt favorithus i vinterskrud

Här inne i domkyrkan tände vi ett ljus...

Visst är det fint, mormor!

Snart färdigpackat!
Mormorkväll med glass!

Mot Sverige….

tisdag 17 november 2015

Valsafari...

Valspaning...

Åtminstone hoppas vi på det! Vi åker ut till Kallfjord en bit utanför stan där en väninna till Agnes har ett mysigt café alldeles vid fjorden. Och just nu är det gott om sill och därmed kommer valarna "späckhuggarna" i stim för att äta. Späckhuggaren är den största arten i delfinfamiljen och kan bli mellan 8-9 m lång och väga mellan 3 till 4 ton.  I söndags när vi var ute här var det fullt av folk och båtar och på sina ställen fullkomligt bubblade det i vattnet. Höga vattenstrålar avslöjade valarna och jag lyckades se stjärtfenor innan de försvann! Inte mycket att skryta med men det var en roligt i alla fall! Valarna var långt ute i fjorden och vi hade tyvärr glömt kikaren…allt går ju så snabbt.
 I dag åkte vi alltså ut igen speciellt inbjudna av väninnan och Benny, som inte har sett valarna, åkte med. Men det var kav lugnt!! Inte en vattenstråle så långt ögat kunde nå…inte en stjärtfena…
Nåja, valarna lär stanna hela månaden så kanske blir det en tur till innan vi lämnar Tromsö…

Valar eller inte…så underbart vackert...


måndag 16 november 2015

Sorg och vrede


Ishavskatedralen i Tromsö
Bild Rune Stoltz Bertinussen
När jag flög in över Tromsö i fredags fick jag nästan tårar i ögonen. Är det nu sista gången jag flyger hit…tänkte jag. Så många gånger under dessa år som jag sett ut genom kabinfönstret över den mäktiga fjällvärlden och vetat att där nere står mina kära och väntar. Denna gång stod Agnes här ensam, och vi kramades länge,länge. Sedan åkte vi till dagis och hämtade flickorna som rusade in i mormors famn. Denna vecka ska jag hjälpa till med nerpackning av deras hem sedan 5 år i Norge för återvändande till Stockholm och Sverige. Förenat med vemod förvisso och spänning inför vad som ska komma, men också glädje för släkt och vänner, som längtat!
Vi skulle ha mys och pratkväll men så hände detta fruktansvärda som helt har präglat vår helg. Detta vansinnesdåd, så grymt så fullständigt ofattbart hemskt….oskyldiga människor på en konsert, på restaurang, vid en fotbollsarena…mejas skoningslöst ner. Vi satt som fastlåsta vid TVn, följde vare bild och kommentar…det var som vi inte kunde ta in att detta skedde och fortfarande pågick. Vi försökte förklara för Elsa Dolly så gott vi kunde utan att skrämma upp henne och turligen nog somnade flickorna efter ett tag. Sent, sent kom vi i säng och alla våra tankar gick till anhöriga, till alla de som kämpade för sitt liv på sjukhusen.
Många, många människor har ett särskilt förhållande till Paris. Kanske har man bott där och arbetat, många som au pairer,  studerat eller gjort week-end resor för att fira något särskilt viktigt i sitt liv…eller "bara" för att möta våren!  Själv mötte jag min stora kärlek i Paris och innan det, var jag i Paris ganska ofta. Kanske är det det som gör att  man blir särskilt berörd. Det händer ju vansinnesdåd över hela världen, inte minst nu i mellanöstern, men Paris känns så nära. Det som också är  hemskt är att det är svårt att komma åt dessa  enskilda grupper av fanatiker,  som dessutom inte tvekar att fullgöra sitt uppdrag med sitt eget liv som insats. Även om polisen har kunskap om vilka som deltagit i krig i IS eller på annat sätt visat prov på radikalisering, så kan man inte göra så mycket speciellt om de hållit sig lugna en längre tid.
Hur ska vi skydda oss? Ja, om detta diskuteras det fram och tillbaka. Ska vi införa ordentliga gränskontroller som i USA?   Ska vi tillåta IS krigare återkomma och ska de få behålla sitt eventuella medborgarskap? Vi vill ju ha ett öppet. liberalt samhälle, men är det förenligt med de onda krafter som nu växer sig starka? Många frågor…och inga givna svar utom att vi måste fortsätta kämpa för de grundläggande demokratiska värderingar som vårt samhälle bygger på. Som många, många andra känner jag stor oro…
Manifestationen på FB, på offentliga byggnader över världen med de franska färgerna kan tyckas perifer men skänker dock mig en känsla av gemenskap... vi är oändligt många... det får vi aldrig glömma.

fredag 13 november 2015

Från Bejing till Shanghaj…7

Flyga drake...


Man kan säga att vår resa börjar och slutar i en park. Här i parkerna umgås man med varandra! Man dansar och gör sina olika qigongrörelser ofta till musik från kassettbandspelare, man spelar kort eller mahjong,  sitter i grupper och diskuterar eller stickar. I Bejings stora park där Himmelens tempel ligger,  stämde en stor samlad grupp upp i taktfast sång. Ledda av en entusiastisk kvinnlig dirigent sjöng de av hjärtans lust!
 Och här ligger jag nu i en vacker park i Shanghajs franska område och tittar upp i skyn på drakar som svävar omkring i luften. Jag hör skratt från barn som leker tafatt och längre bort står en stor staty av Marx och Lenin omgärdad av blommor.
Staden Shanghaj, en världsmetropol, mytomspunnen…Här bor ca 20 miljoner människor på en yta stor som halva Skåne. Det är omöjligt att omfatta med tanken. Fram till 1949 styrdes Shanghaj av engelsmän, fransmän och japaner och det gav staden en internationell prägel som nu lever upp igen efter Maotiden. Enorma skyskrapor med olika arkitektur och samtidigt insprängt mellan dessa giganter små öar... gamla staden, franska kvarteren… Vi åker upp 88 våningar i Jin Maobyggnaden 382 m hög (den högsta byggnaden är 632 m Shanghai Tower..) och får en makalös utsikt över staden. The Bund är ett promenad stråk utmed Huangpufloden och här ligger många historiska byggnader bl.a det mytomspunna Peace Hotel. Här har många celebriteter övernattat bl.a Einstein och Greta Garbo, och givetvis måste vi dricka den dyraste koppen kaffe här!
Vi ser en akrobatföreställning i världsklass på kvällen som vi sedan avslutar högt uppe på en takterass med Shanghajs illuminerade skyline framför våra ögon. Har aldrig sett något liknande…
Jag känner mig lite trött. Mitt sinne är bräddfullt av alla upplevelser och intryck. Alla tankar som väckts under resans gång. Vi har haft en fantastiskt kunnig, trevlig och omtänksam guide. Sakteliga har man också lärt känna sina reskamrater och vi har blivit ett finstämt gäng, som fungerat väl tillsammans.
Och vad ska jag säga om Kina? Att jag tycker om mycket av det jag sett, de vänliga leendena som man möter, nyfikenheten, som alls inte är besvärande och den förbättrade livssituationen som miljontals människor uppnått under den ekonomiska utvecklingen. Den största utmaningen är nu att komma tillrätta med miljöförstöringen. Utsläppen,  från koleldningen, från de miljontals bilarna som nu kör på vägarna, är gigantiska…Vid vissa tidpunkter är luften så förgiftad att det är
 svårt att andas och vad det medför av ökade sjukdomar kan man bara ana…Sedan har vi ju frågan om mänskliga rättigheter, om demokrati…
Jag känner stor respekt inför detta gigantiska land och förstår att vårt sätt att tänka och tycka inte alltid är appliserbart utan svårigheterna måste mötas med öppenhet och ödmjukhet.
Jag lämnar nu parken och därmed avslutar jag också resan och hoppas att du som har följt mig till denna slutpunkt  fått inspiration och lust att själv besöka Mittens rike!


Shanghaj, vid havet...

Shanghaj Tower, 632 m
kolla in fönstertvättarna nedan...


Utsikt från Jin Mao
Man känner sig verkligen liten!


Pianobaren i Peace hotell. Här finns också en berömd jazzklubb.

Dyrt med gott!

Gammalt välbevarat tehus i gamla staden
Gatuliv


Många smågator med vackra hus
Vi två...lite trötta med otroligt nöjda!

Shanghaj by night…hit vill jag gärna återkomma!

torsdag 12 november 2015

Från Bejing till Shanghaj…6


I mars 1974 grävde några bönder en brunn några kilometer från kejsar Qin Shi Huangdis mausoleum några mil utanför staden Xian. Man hittade några lerskärvor och därmed var en av världens största arkeologiska upptäckter gjord. Man grävde fram rester av en väldig armé av terrakotta som låg krossad mellan 5-7 meter under jord.
Soldater av olika rang låg i militära formationer, visserligen krossade men likafullt möjliga att sätta samman. En armé bestående av 8000 soldater, från generaler till fotfolk. Uppgiften för denna armé var att försvara kejsaren i hans efterkommande liv och redan under kejsarens liv påbörjades arbetet med mausoleet och armén och det mesta var slutfört vid kejsarens död 210 f.kr.
Terrakottaarmén plundrades, krossades och brändes när dynastin föll och därefter var den förborgad för världen ända fram till 1974.
Leran som använts kommer från trakten och figurerna väger mellan 110-300 kg och är 180 cm långa.
När man går omkring i den väldiga byggnaden och tittar ner i gångarna ser de ganska små ut…
En del av utgrävningen kallas "sjukhuset" för det är här man limmar ihop och lagar. Ett verkligt pusselarbete. Det finns vissa grunddrag som går igen men annars har alla individuella utseenden. Man har också funnit hästar och vagnar och en del vapen. Jag såg utställningen 2010 i Stockholm där lite av terrakottaarmén visades men att se detta på plats är verkligen en upplevelse.
Staden Xian har en välbevarad stadsmur, 13,7 km lång och 12 m hög, som går runt hela gamla staden och där man även springer maraton. Här ligger också Kinas första moské från 600- talet. Den är byggd i kinesisk stil, vilket var kravet, och här lever och bor stadens muslimer. Vi besöker också ett intressant museum med fynd från Tangdynastin som anses vara den dynasti då Kina mest blomstrade både kulturellt och ekonomiskt (618-907) och stadens riktmärke är ett mycket vackert klocktorn. Den väcker oss  på morgonen med nationalsången och en röst uppmanar oss att arbeta väl för allas bästa…








Läs texten nedan, tänkvärd!



Vår kunnige, omtyckte guide! Alltid väl rustad!
Kvinnor från Tangdynastin hade en bättre ställning än både tidigare och senare
och Kinas enda kejsarinna Wu Zetian regerade under denna period.
Dessutom var det på modet att vara lite fet!!

Gott med granatäppeljuice

I muslimska kvarteren

Det vackra klocktornet i kvällsljus