torsdag 19 juli 2018

Vatten, vatten...bara vanligt vatten!

Bästa törstsläckaren!
I morse låg jag och tänkte på hur det ser ut i min trädgård hemmavid...Finns det några blommor kvar i denna torka? Har mitt lin börjat få hårda små knoppar? Jag har två vattenänglar som sköter om det hela så jag vet att det som fortfarande lever får vatten med jämna mellanrum och som vanligt tänker jag på hur otroligt viktigt det är med vatten. Speciellt nu när det verkar brinna rejält på många platser i Sverige och som vanligt verkar samhället blivit taget på sängen....två helikoptrar av tolv har krokar för vattenbehållare... försvaret får inte bistå enligt vissa regler...att det finns hundratusentals människor som ingår i lottakårer och hemvärn med adekvat utbildning för katastrofer av olika slag verkar inte heller myndigheterna ha reda på och man undrar vad för lärdom man införskaffat sig efter den enorma branden i södra Sverige för några år sedan. Som tur är skickar Norge, Italien och Frankrike helikoptrar och flygplan för att bistå. Många frivilliga hjälper också till men 80 procent av Sverige är skog...hur naiv kan man från samhällets sida vara!? Och så lite överslätande och intetsägande kommentarer från en regeringsrepresentant.."klart att man måste se över hela regelverket när allt brunnit klart"...visst känner man igen dessa till intet förpliktande kommentarer. Vem bär ansvaret? Ingen naturligtvis...
Frankrike är van vid årliga bränder så här har man en utkik på nästan varje bergstopp och stränga regler gäller för hur man får hantera eld och nu på sommaren är det totalförbud för öppen eld.
Vatten, vatten...detta livgivande element, svalka för kroppen och den bästa törstsläckaren. Ett ordentligt sommarregn längtar nog de flesta i Sverige efter nu och inte bara människorna utan alla djur och växter också. Här i vår lilla by vräkte regnet ner för några dagar sedan, skönt och uppfriskande och jag hoppas nu att det även når upp till Sverige och därmed också  till min lilla trädgård!!
La mer....svalka för kroppen!

lördag 7 juli 2018

"Du gamla, du fria..." Heja Sverige!

I går var det fest i byn! Frankrike slog Uruguay med 2 - 0 och jag har sällan sett sådan glädje. Själv kom jag in till byn i början av andra halvlek och bara några minuter efter kom det andra målet och ett otroligt jubel utbröt, bengaliska eldar och tutor och folk stod upp och viftade med händer och flaggor och sjöng nationalsången! Klart att man rycks med! Man skrattar och klappar händerna förstås!

Jag är ingen fotbollsälskare, nej långt därifrån även om jag levt med fotboll sedan min kära dotter blev sambo med en fotbollsspelare i den högre divisionen. Han har å andra sidan aldrig uppmuntrat mig att komma och titta...och jag förstår honom!! Jag kan aldrig hålla tyst; skriker och ropar, akta dig, se upp etc och är så nervös att jag måste gå ut då och då...Alltså är jag bara ett störande moment för min omgivning i dessa sammanhang. Detta gäller förstås bara om det är ett lag jag håller på, som nu Sverige t.ex, eller som igår Frankrike, och det var därför jag inte såg första halvlek utan Christer fick hämta mig i pausen då han berättat att Franrike ledde med 1-0! Chansen var stor att de kunde vinna så det kunde jag klara!
Jag tänker på hur mycket fotbollen betyder för många människor över hela världen. I de enklaste och fattigaste byar som vi passerade på vår resa i Marocko fanns en liten fotbollsplan; några enkelt uppsatta målburar och barfotapojkar som sprang omkring och dribblade med en fotboll. Inga särskilda kläder behövs, inga särskilda redskap, här kan alla vara med. Även om du sitter hemma i soffan eller på baren!! Alla kommentarer som ges!! Finns väl inga duktigare fotbollsspelare än soffsittarna, som vet exakt hur spelet ska spelas och vilka misstag som hade kunnat undvikas! Ja, det är verkligen roligt att lyssna till ibland! Och sedan alla kommentarer efteråt. Nu ska varje dribbling analyseras in i minsta detalj; det är som om man aldrig fick nog. Så även på bybaren; skrik och rop när man igen och igen får se målen! Jag tänker också på den känsla av gemenskap som här finner sitt utlopp. Att ingå i ett större sammanhang; som i detta fall ett land där man tillsammans sjunger sin nationalsång och kramar om varandra och viftar med sin flagga. Det är starka känslor som berörs; gråt, skratt och glädje men också slagsmål och annat tråkigt som också förekommer.
I dag spelar Sverige mot England...fy, jag ryser...ta med dig baddräkten så kan du sitta i poolen, säger en av mina vänner hos vilka vi ska titta på matchen...ja,ja..vi får väl se, men jag har i alla fall med mig två små flaggor, svenska förstås, som jag ska vifta med! Fått på IKEA! Heja Sverige!

måndag 2 juli 2018

Liv och växande...

På vår tomt i Frankrike har vi två fantastiska mullbärsträd. Jag vet inte hur länge de funnits där, men kanske flera hundra år. När vi köpte huset hade träden inte varit klippta på massor av år så när vi klippte dem,(vilket sades vara nödvändigt) dog en del av ett av träden, men samtidigt hade en ny del börjat växa. Nu har vi haft våra träd i nära 25 år och vi har klippt dem men jämna mellanrum. De ser dock inte så vackra ut som nyklippta, mer som stora stubbar, så detta år sa jag till vår trädgårdshjälp att jag vill inte klippa i år och så blev det förstås. Han varnade mig dock att det skulle medföra att det nu skulle bli bär men jag trodde honom inte. Ja, denna vårs enorma regnande har medfört att allt har växt med sagolik kraft, så även mina mullbärsträd förstås, och så fel jag hade om bären....varje morgon måste jag nu borsta rent altanen, försiktigt plocka mullbären från soffor och stolar och flugorna stortrivs! Bären smakar inte illa och Christer förordar mullbärssylt! men jag är inte intresserad utan sopar och plockar. En gång i tiden utgjorde de mat för de silkesmaskar som var en del av inkomsterna här i trakten. Man fabricerade silke som sedan bl.a levererades till sidenfabrikerna i Lyon. Det är intressant också att se att det mullbärsträdet som är i bästa form släpper ner bär som är mogna och fruktiga, medan det mullbärsträdet som är mer skadat och där stammen hålls ihop av ett slags gummiskärp släpper ner små och torra bär... Dock jag älskar mina träd; de ger skugga och skydd mot mistralen när den dyker upp och barnbarnen gillar att göra koja på de tjocka grenarna; men jag  ser och förstår också att grenarna blir för tunga så nästa år blir det klippning igen... men kanske kan man göra den lite mer skonsam...
Även lavendeln frodas och dess väldoft lockar till sig bin och fjärilar