måndag 2 juli 2018

Liv och växande...

På vår tomt i Frankrike har vi två fantastiska mullbärsträd. Jag vet inte hur länge de funnits där, men kanske flera hundra år. När vi köpte huset hade träden inte varit klippta på massor av år så när vi klippte dem,(vilket sades vara nödvändigt) dog en del av ett av träden, men samtidigt hade en ny del börjat växa. Nu har vi haft våra träd i nära 25 år och vi har klippt dem men jämna mellanrum. De ser dock inte så vackra ut som nyklippta, mer som stora stubbar, så detta år sa jag till vår trädgårdshjälp att jag vill inte klippa i år och så blev det förstås. Han varnade mig dock att det skulle medföra att det nu skulle bli bär men jag trodde honom inte. Ja, denna vårs enorma regnande har medfört att allt har växt med sagolik kraft, så även mina mullbärsträd förstås, och så fel jag hade om bären....varje morgon måste jag nu borsta rent altanen, försiktigt plocka mullbären från soffor och stolar och flugorna stortrivs! Bären smakar inte illa och Christer förordar mullbärssylt! men jag är inte intresserad utan sopar och plockar. En gång i tiden utgjorde de mat för de silkesmaskar som var en del av inkomsterna här i trakten. Man fabricerade silke som sedan bl.a levererades till sidenfabrikerna i Lyon. Det är intressant också att se att det mullbärsträdet som är i bästa form släpper ner bär som är mogna och fruktiga, medan det mullbärsträdet som är mer skadat och där stammen hålls ihop av ett slags gummiskärp släpper ner små och torra bär... Dock jag älskar mina träd; de ger skugga och skydd mot mistralen när den dyker upp och barnbarnen gillar att göra koja på de tjocka grenarna; men jag  ser och förstår också att grenarna blir för tunga så nästa år blir det klippning igen... men kanske kan man göra den lite mer skonsam...
Även lavendeln frodas och dess väldoft lockar till sig bin och fjärilar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar