onsdag 31 augusti 2016

En härlig skärgårdstur!


Nassa, Björkskär, Svenska Högarna….namn som likt poesi trillar fram ur sjöfartsrapporterna på P1! För de flesta enbart ord, för många verkliga öar där man kanske är bofast eller sommargäst!
 Vår stockholmska skärgård med drygt 24.000 öar, ett paradis för stockholmare och turister, och numera kan man ju ta sig nästan var som helst antingen med egen båt eller olika turbåtar och det sistnämnda var precis det vi gjorde i går jag och Christer! Lunchbåt med "Storskär" med stopp bl.a i Vaxholm, en tur runt Rindö och sedan tillbaka igen.  Ingen lång tur, men härligt att komma ut på glittrande vatten och fortfarande vackert grönskande öar. "Storskär" byggd 1908 och med i stort sett intakt inredning!
 I den vackra matsalen med sina boaserade väggar och bord åtnjöt vi förstås,  efter toast Skagen (som vi delade på) ångbåtsbiff, ett måste enligt mitt sätt att se! Väldigt vällagad med lök som smälte i munnen och en sås att lustfullt pressa potatisen i!! Rödvin förstås, ska man festa, så ska man! Utanför fönstret gled öar, kobbar och skär förbi, en del med riktiga grosshandlarvillor, andra med röda stugor med vita knutar, men här vet jag också att det finns rum för vanliga dödliga om man bokar de vandrarhem som
finns att tillgå, även långt ut i havsbandet. Vi lyckades pricka in rätt dag också! Klarblå himmel och sol!
Varför utnyttjar vi inte detta mer tänker jag? man behöver ju inte lyxa till det jämt utan en picnickorg kan vara väl så bra och dyrt är det inte. För oss två kostade resturen 200:- och då var vi ute i fyra timmar med möjlighet till stopp i Vaxholm. Det här ger verkligen mersmak! Inte bara på tallriken!


lördag 27 augusti 2016

Burkini eller bikini?

Erik Helmerson skriver i en liten notis i DN angående att Frankrikes förvaltningsdomstol går emot burkinibeslutet,  att så länge beslutet är frivilligt (kvinnans) ska staten inte använda sitt monopol på hur vuxna människor ska klä sig. Håller med,  men är kvinnans beslut frivilligt frågar jag mig. Kan hon om hon vill och önskar ha t.ex bikini eller annan typ av baddräkt i stället? Jag tror inte det utan burkinin är ett uttryck för mannens makt över den kvinnliga kroppen som slöjor och burka och heltäckande kläder. Hjälper vi då dessa kvinnor med förbud? En otroligt svår fråga tycker jag, som själv mår illa när jag häromdagen i värmen såg en familj där mannen gick i shorts och t-shirt och kvinnan bredvid gick i heltäckande svart kappa med tillhörande slöja. För mig är det fruktansvärt provocerande som jag antar att det är för många andra kvinnor också, även män kanske...
Ska vi acceptera detta klädförtryck av kvinnor i Sverige eller göra som i Frankrike förbjuda alla typer av religiösa symboler i skolor och i offentliga sammanhang? Jag vet att jag ger mig ut på hal is och vet att dessa frågor rymmer många bottnar, men jag frågar mig ibland hur mycket vi ska acceptera av andra kulturers yttringar när det strider mot grundläggande värderingar i vårt samhälle?

torsdag 25 augusti 2016

Höstanemoner och frisörsalonger!


Min svärdotter har så vackra höstanemoner utanför sin dörr. Varje gång jag ser dem tänker jag att det ska jag också plantera…och på den vägen är det!! Den goda solvärmen gör gott för själen, och jag hoppas den håller i sig ytterligare några dagar!
Läser en riktig feel-goodbok just nu! Anna Janssons "Ödesgudinnan på salong d´Amour". Visst låter det lite banalt!? Det är som att dricka god saft, lättdrucket men inte utan substans!  Hårfrisörskan Angelika, med egen frisörsalong i Visby, har ett öga och en intuition för ensamma, behövande människor och bland saxar och hårfärgningsmedel arbetas, tillsammans med assistenten Ricky, fram olika strategier för att hjälpa dem!  Dessutom anar jag att mannen som hon själv flirtar med på en restaurang kommer dyka upp och lösa även Angelikas eget singelliv...förutsägbart, visst,  men varför inte?!
Det är något visst med frisörsalonger! Åtminstone de här mindre, mer personliga. Tänker på "min" salong i vår franska by med sina tre stolar, lilla disk och de olika tavlorna, som pryder väggarna, målade av hårfrisörskan själv, (En gammal fransk bil på ett lavendelfält, åsnan som betar fridfullt under trädet..) alla "bonjour" genom dörren till förbipasserande och hårfrisörskans make, själv frisör,  som gärna diskuterar med kunderna. Skratt och prat, säkert många förtroenden som det gärna blir när man låter sig pysslas om av duktiga händer! Det doftar gott  från alla olika hårmedel, det glittrar på hyllor av smink och hårsmycken…det är som att delta i en film, tänker jag. "Jag är lyckligt lottad," säger frisören. " Jag går till jobbet, får hålla på med något som jag verkligen tycker om och träffar människor av alla de slag!
Ingen dag är den andra lik och för det mesta blir mina kunder nöjda med  mitt jobb! Jag behöver inte resa någonstans och när jag gör det blir det alltid någonstans i Frankrike". Här finns allt, säger han och skrattar. Nåja säger jag, ingen riktig vildmark dock, som vi har i Norden! Han håller inte riktigt med men vad gör det! Inte ofta man träffar på någon som är så nöjd med sitt liv! Söt är hans fru också och nuförtiden kindpussar vi varandra, och hon kommer ihåg mitt namn, " Bonjour Margarett!"

måndag 22 augusti 2016

"Att söka sig till det som ger livet glädje"



Dagar med höstkänsla…ett dödsfall i familjen (Christers mor), känner mig trött och lite nedstämd, så många tankar om livets förgänglighet. Har liksom ingen särskild lust att göra någonting, vad är meningen med allt frågar jag mig? Ringer kär väninna och vi har ett långt samtal, upplivande och givande och så tittar jag på filmen "Besatt av ordet" av Peter Östlund om författaren Carl-Johan Ekerwald. För flera år sedan läste jag hans bok om förhållandet med författarinnan och journalisten Sigrid Kahle "Kom madame, fru" och kände då att den här författaren vill jag lära känna mer,
och nu ser jag denna underbara film och blir ännu mer inspirerad och nyfiken.
Ekerwald föddes 1923 i Östersund och växte upp på lite olika platser i Jämtland. Nu är han 93 år, en stilig man, full av livsglädje och arbetslust och som han säger "om han får leva" kommer hans bok om bildning ut i höst och han har flera projekt på gång, minst i tre år framöver! Över 50 böcker har han publicerat; kulturhistoriska essäer, romaner, barn och ungdomsböcker och under många år var han kulturjournalist i svenska dagstidningar. Hans bildning är enorm bl.a lärde hans sig persiska för att kunna läsa persisk poesi på originalspråket. Gift med Anna i 60 år som dog i Alzheimer men vid 87 års ålder fick han möta kärleken igen då han träffade  en annan stor kulturpersonlighet,  Sigrid Kahle, då 83 år, och deras kärlek blev intensiv och berikande trots att de bara fick ett par år tillsammans. Kahle avled 2013 i cancer. De tog tillvara varje dag, ingen minut skulle gå till spillo för "sanden i  timglaset," som Ekerwald talar om i filmen, verkar rinna fortare och fortare ju äldre man blir.



Samtidigt som bilden av Ekerwald växer fram, växer också skulpturen av hans ansikte genom skuptören Lena Billingskogs skickliga händer. Allt samlat, konst, litteratur och musik som ackompanjerar Ekerwalds stilla dans som skymtar genom fönstret i slutvinjetten. De kloka orden, det befriande skrattet…livsandarna återvänder!

tisdag 9 augusti 2016

Ljusets magi….

Strandparasollen Bretagne 1880
Emma Löwstedt-Chadwick

På Waldermarsudde pågår just nu en utställning om Ljusets magi! Friluftsmåleri från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal,  170 målningar där ca 100 är skapade av kvinnliga konstnärer varav flera är okända för många och numera bortglömda. Med palett, de praktiskt uppfunna färgtuberna, dukar, fällstolar och solparasoll gav man sig ut i naturen för att på plats skildra omgivningen, dess dagrar och ljus, och givetvis fanns picnic- korgen med vin och bröd med om man får tro installationen i ett av museéts rum! Svenska konstnärer målade både här i Sverige, men också i Frankrike, där både kvinnor och män samlades på konstnärskolonier bl.a den berömda i Grez-sur-Loing.
Jag älskar Waldemarsudde med sina vackra rum, sin trädgårdspark och med det glittrande vattnet alldeles inpå knuten. Framför vissa tavlor stannar jag länge…tänker mig konstnären som suttit här framför sitt utvalda motiv; om det är en kvinna i lång kjol och med liten hatt, kanske lycklig över att få sitta i lugn och ro och slippa de så för kvinnor vanliga bestyren…få delta i utställningar och i diskussioner med kollegor om perspektiv, färg och motivval...
Självporträtt 1894
Lotten Röqvist

Bretagniska på åsna 1887
Anna Nordgren

Att det inte var lätt för kvinnor att ta för sig och få utöva sitt konstnärskap vet vi ju, men undantagen fanns och för många kvinnliga konstnärer blev Frankrike och Paris ett veritabelt andningshål. Här kunde kvinnorna leva och röra sig friare än hemma i Sverige, där konvenansens regler var strängare.
Utsikt över Paris På balkongen 1889
Elisabeth Keyser
Rosenbusken vid trädgårdsmuren
Clara Löfgren
Kvinna i hängmatta 1887
Clara Löfgren
Utställningen pågår till den 28 augusti!

måndag 1 augusti 2016

Jag kan...


Minns min första skolklass hur vi tragglade med bokstäverna och ljudade SSS  OOO  LLL blir Sol! Också plötsligt ropar en pojke glädjestrålande Jag kan läsa! han hade knäckt koden och jag ser hans glada ansikte framför mig. Så är det nu med lilla E som kommit till huset med sin familj. Jag kan simma farmor säger hon och hoppar i vattnet för att raskt få en kallsup! Men lyckan att kunna simma lyser om henne. Först simmar hon bara på den grunda sidan men sedan bär det av mot djupet och hela dagen hoppas och simmas det och bättre och bättre går det. Nu gör hon kullebyttor och Elsa Dolly visar hur man ska dyka!
 Den där glädjen över att lära sig saker, att förstå och kunna själv! Lilla Elin knäpper på gitarren och sjunger "det går ju så bra för Andersson o Pettersson o Lundström o ja!!" o allt ska hon göra själv, klä på sig,  bre smör på brödet…ja det finns nästan inget hon vill ha hjälp med! Det är mycket musik med" Ipodar" inkopplade här och där!! (Christer och jag måste gå kurs!) och det ordnas disco av de större barnbarnen H och S, som leker och dansar och är så jättefina mot de små!



Agnes går runt och släcker lyktorna. Det är sista kvällen. Vi har suttit länge på terassen. Avnjutit en god måltid, småpratat och nu spelar min son Fredric på gitarren. Musiken stiger upp mot den stjärnklara himlen och jag känner vemod och lycka samtidigt. Vemod för att dagarna har gått så fort, och lycka för det jag får uppleva av gemenskap och kärlek.