lördag 30 januari 2016

"Kära fru Domare…"



"London. En vecka inpå sista juridiska terminen. Oförsonligt juniväder." Så inleder Ian McEwan sin bok "Domaren" och jag vet på en gång att det här är en bok som kommer fånga mig. Många vittnar om att just de första sidornas anslag antingen väcker ett omedelbart intresse och lust att läsa vidare,  eller också, som jag gjort flera gånger, slå igen boken för man känner att detta är för föresägbart eller lockar  inte. Men det är också sant att man inte ska vara för snabb….man bör ge boken åtminstone en 50 sidors chans för det händer att boken får liv och kan ta en med på en vidunderlig resa! Så hände med Göran Tunströms bok "Juloratoriet" som jag började läsa gång på gång, men så lossnade det…kanske var jag inte på humör, kanske var jag inte mottaglig just då. En veritabel läsupplevelse blev det dock, så därför är jag försiktig med att döma ut för snabbt.
Ian McEwans bok är spännande, intelligent och har ett vackert och uttrycksfullt språk. Den är verkligen en njutning att läsa.  Samtidigt som fru Domaren i boken ska döma i ett mål som handlar om blodtransfusion till en dödssjuk ung man, medlem av Jehovas vittnen där sådan behandling går helt emot Guds vilja, tampas hon med problem i sitt mångåriga äktenskap.
Frågor om kärlek, liv och död ställs på sin spets. Människor och miljöer stiger fram med alla skiftningar och dagrar och beskrivs med insikt och förståelse för det djupt mänskliga i våra ansträngningar att hitta ett meningsfullt liv men också om våra tillkortakommanden. Lägger långsamt ifrån mig boken…djupt berörd precis som det ska vara efter en fin läsupplevelse.

måndag 18 januari 2016

Uppbrott...


Christer gör brasa för sista gången denna gång. Det har gått åt en hel del ved men så tar det också lång tid att värma upp ett stenhus även om vi också har hjälp av element. Framför brasan tar vi vår lilla kvällsdrink men mestadels sitter vi och läser. Bortsett från deckare har jag läst en riktigt fin liten bok om vänskap över åldersgränserna, "Hjärta av jazz…likaså en enda gång du möter just den vän du behöver" av Sara Lövestam. Den får mig att tänka på den franska boken "Igelkottens elegans"…en udda flicka som i det här fallet är svårt mobbad men som får sin styrka genom jazzmusiken och inte minst i Povel Ramel och hans underfundiga texter.  Hon träffar Alvar, som bor på ett äldreboende, och som det visar sig har varit jazzmusiker på 40 och 50-talet i Stockholm. Mellan dessa två utvecklar sig en varm vänskap och Steffi, som flickan heter får ta del av, och även läsaren!,  hur det kunde vara i Stockholm på den tiden. Parallellt följer vi Steffi och hennes familj i nutid både i skolan och hemma med syskonen. Jag blev varm i hjärtat när jag läste boken; alla som blir utsatta som Steffi har inte hennes kraft att resa sig…så viktigt då med vuxna som ser och bryr sig.
I morgon lämnar vi vårt kära hus för resa ner till Nice och sedan på onsdag hem till Sverige. Jag längtar efter mina kära och tar med mig, inte kylan (det behövs ju inte!) men alla små tecken på att våren väntar i kulisserna både här men också i Sverige (fast där är den lite längre bort förstås!!)

Vårtecken!

En ros till min companero de la vida på födelsedagen!

lördag 16 januari 2016

Klippning pågår….


I morse var det -5 grader och is på regnpölarna som ligger lite här och var på vägen. Natten har varit   stjärnklar och mistralen har blåst runt fönsterluckorna, men dagen har bjudit på sol och en vacker, klarblå  himmel, dock med isvindar!  I dag har det varit klippning både av oss själva! men också av våra två mullbärsträd. De är säkert flera hundra år gamla och spelade nog en viktig roll på 1700 och 1800-talet då man odlade silkesmaskar här i området för silkesväverierna i Lyon framförallt. Silkesmaskarna lever på mullbärsbladen och fortfarande finns stora odlingar i Kina och Japan. När vi var i Kina besökte vi en silkesfabrik där man både uppföder silkesmaskar och spinner sidentyger. Vi köpte ett sidentäcke som vi värmt oss under de här veckorna.
Här görs silkestråd av maskarnas kokonger
Mullbärsträdet omnämns i bibeln både i nya och gamla testamentet. Jag vet inte riktigt hur gammalt det kan bli men jag har sett en bild på ett som lär vara 600 år! och det kan bli upp till 10 meter högt! Våra mullbärsträds stammar börjar tyvärr falla isär vilket innebär att vi måste klippa rätt hårt så att grenarna inte blir för tunga. Det ser inte vackert ut men är nödvändigt om vi vill behålla dem. Jag är en trädkramare! och gör allt för att de ska finnas kvar även om vi inte längre får några söta, röda mullbär!

Nyklippta!

onsdag 13 januari 2016

En lycklig dag…



Jag längtar till havet, säger jag! Det måste vara vårt ursprung som gör sig påmint och när äntligen den riktigt soliga dagen kommer som vi längtat efter,  far vi neråt kusten.  Denna gång till Cannes, en stad som vi aldrig lärt känna. Vägen från motorvägen slingrar sig ner mellan kullarna, backe upp och backe ner. Höga hus varvas med stora villor omgärdade av murar och höga trän, men till slut kommer vi ner i centrum och ut på Boulevard de la Croisette,  Cannes motsvarighet till Promenade des Anglais. Här ligger de stora lyxhotellen,  Kongresshallen med sin berömda röda trappa, och ute på redden de lyxiga yahterna och segelbåtarna. Gamla Cannes med sin kyrka "Notre Dame de l´Espérance" ligger högt upp på en kulle, men den delen sparar vi till en annan gång. Vi har bestämt att åka ut till den lilla klosterön île Saint Honorat, som ligger ca 20 minuters båtfärd från Cannes.
Det blir en guppig färd, för det blåser friskt och vågorna är tillräckligt höga för att skvätta ner några damer som placerat sig på fel sida! Jag njuter av den salta luften och vinden som gör mitt hår om möjligt rufsigare!

Saint Honorat har en gammal historia som sträcker sig från 400-talet då en grupp benedektinermunkar bosatte sig där. På 700-talet dödades 500 munkar av Saracenerna som då härskade över Medelhavsområdet och under 200 år blev ön attackerad 8 gånger tills man på 1100-talet började bygga en försvarsanläggning. Klostret avtynade så småningom mer och mer och 1788 stängdes det på order av kungen och munkarna försvann. 1869 kom munkar av Cistercienerorden tillbaka och uppbyggnaden av det kloster som finns nu påbörjades på ruinerna av det gamla.
Munkarna tillverkar vin både rött och vitt (dyrt!) och deras likör är berömd. Klart att vi inte kan låta bli att handla, men innan dess går vi sakta runt i denna oas av frid och tystnad trots vågornas dån mot stranden.





Vi ser inte till en människa. Bara några munkar som arbetar på vinfälten. Solen silar sitt ljus mellan trädstammarna och lyser in på korset i koret i den enkla klosterkyrkan. En klocka ringer…Tänker på Tomas Tranströmers dikt "Romanska bågar" när jag tittar upp på valven…"inne i dig öppnar sig valv efter valv…oändligt". Vi påverkas av denna frid som omger oss, vinfälten i vila, träden, havet och munkarnas vänliga leenden. Vi är mest tysta och jag fylls av sådan lycka att få gå omkring här;  jag plockar upp några avklippta olivkvistar att ta med hem.
Återfärden blir om möjligt ännu guppigare! Tror båtföraren tar ut svängarna lite extra, men ingen verkar rädd utan vi skrattar när vågorna slår över plasttaket och rinner ner i glänsande droppar utmed sidorna.
En lycklig dag!

tisdag 12 januari 2016

Bland fårskallar och rondeller!



Det var en fransk arkitekt Eugène Hénard som 1906 skissade på ett förslag som blev grunden för den moderna rondellen! I Frankrike finns ca 30.000 och varför jag skriver om dem är att många är så vackra!! Åtminstone här i södra Frankrike lägger man sig vinn om att rondellen ska ge en skönhetsupplevelse när man åker in i den. Ofta har man skapat som ett litet miniatyrlandskap med en uppbyggd ruin eller några pelare eller också står någon gammal vagn uppställd med ett överflöd av blommor. Min absoluta favorit ligger på vägen mot Toulon, ett "Provence i miniatyr", med en liten cabanon, en brunn, olivträd, några rader med vinstockar och ett stort fält med lavendel! När lavendeln blommar lyser fältet emot dig ävensom rosenbuskarna runt cabanonen! Det går helt enkelt inte att köra fort!!! man vill helst stiga av och sätta sig på stenbänken utanför husknuten!
Och det är väl också det som gör att rondellerna mer och mer tar över vägkorsningar. Trafikköerna blir självreglerande, hastigheten låg och inga rödlysen behövs. De kollisioner som ändå sker är ofta i form av plåtskador,  sällan allvarliga personskador, varför man mer och mer går över till rondeller. Så även i Sverige men där har Sverige en del att lära i fråga om skönhetstänk, rondellhundarna till trots!!!
Men en sak fattas i mitt  provencalska landskap,  fåren... och som en tanke...  när vi kommer hem från vår biltur är trädgården full av vilsekomna får och en av dem står på trappan och tittar på oss när vi kliver ur bilen.

De andra går lugnt och betar i gräset och bryr sig inte ett dugg om oss. Inga vallhundar, ingen herde i sikte. Vad göra? Han ser rätt stor ut baggen med sina horn och sin mässingsskälla runt halsen,  så jag tar sopkvasten och börjar schasa. Trögt…men till slut rör de på sig och småspringande försöker de ta sig runt huset, men där står Christer!  Det är bara för baggen att föra sin flock ut genom grinden och upp i grannens olivlund, och han kommer genast rusande med armarna viftande... schas, schas! Som ett böljande vitgrått hav försvinner de nerför kullarna….




söndag 10 januari 2016

Dimman lättar...


Söndagmorgon…dimman lättar över vinåkrarna och olivlunden, en svag strimma av ljust rosa himmel skymtar och kanske kan det bli en solig dag i dag. Det är så otroligt tyst här…det vilar ett stillastående över naturen, ett lugn, som också påverkar oss. Det märks förstås också i byn där butiker och restauranger är stängda och utemöblerna på de caféer som är öppna gapar tomma.  Nu sitter man inne! Jag trängs med brödsugna på det lilla boulongeriet." Bonjourmessieurdames" säger flera när de tränger sig in genom dörren. Det låter mer som "bojomessidame", de talar ju så himla fort, och folk svarar förstås "bonjo". Alla är artiga och nickar mot varandra. Framme vid disken har biträdet hamnat i samspråk med en äldre dam. De pratar och skrattar men ingen i kön verkar ta illa upp; för någon kan ju detta vara dagens möjlighet att tala med en människa… tänker jag.
Jag går upp mot det fina le Maire torget men givetvis är mitt favoritställe stängt. Öppnar först i mars!
Men min hårfrisörska har öppet. Det extravaganta juldekorationerna hänger kvar och jag påminner mig att jag ska beställa tid innan vi åker hem.
Nu förbereder vi oss för dagens utflykt. Marknaden i Salernes!


fredag 8 januari 2016

En dag på IKEA


Är det nu något att blogga om tänker ni kanske! Tja, ibland kan det vara ganska roligt att vandra runt utan stress i alla dessa uppbyggda miljöer från kök till vardagsrum framförallt om man är i ett annat land och omges av ett annat tungomål! Efter en natts ihållande regn och en morgon som inte visar någon ljusning far vi således ner till Toulon ca 45 minuter från vår by. Det finns ett Ikea utanför Marseille också och i slutet av 2016 öppnar man ett i Nice.
Det är otroligt mycket folk när vi kommer. Svårt att få parkeringsplats; kanske har det att göra med att det står "SOLDE" överallt! Visste ni att att det finns 368 Ikeavaruhus fördelade på 44 länder i världen?
Detta gör Ikea till världens största möbel och heminredningsföretag. Imponerande måste man säga! Och allt började 1943 då den 17-årige Invar Kamprad öppnade sitt handelsföretag Ikea. Som ni säkert vet står bokstäverna för Ingvar Kamprad Elmtaryd, Agunnaryd. De sistnämnda namnen syftar på byn,  respektive gården där Ingvar föddes.
I början var det en postorderfirma där han bl.a sålde pennor för ett franskt företag, så Frankrike fanns med från början! (Ikéa, stavades det också!). 1958 öppnades det första varuhuset i Älmhult och1963 det första utländska varuhuset i Oslo och sedan har det bara fortsatt. Det som har skapat dessa enorma framgångar är förstås det unika konceptet med bl.a  "Tag själv-lagret" och att du själv får skruva ihop dina möbler (har säkert orsakat många svordomar, i alla fall här hos oss!!). Dessutom satsar man på unga designer och ändrar också sortimentet kontinuerligt. Några klassiker finns förstås alltid med som Billy-hyllan!
Jag kan inte låta bli att känna mig stolt när jag går omkring här och ser fransmännen titta på "Gurli", "Ordning", "Ektorp", "God morgon", alla varor med svenska namn! I restaurangen frossar fransmännen på svenska köttbullar och en del vågar sig även på inlagd sill! Själva äter vi rimmad lax med pommes och jag tar ett glas vitt vin! På en stor skylt står "Smaklig Måltid!" och lite under inom parentes "Bon Appetit". Jag vet att det finns flera negativa åsikter om Kamprad. Om hans snålhet som arbetsgivare, om hans skatteplaneringar, om hans nazistiska närmanden i ungdomen…men man kan inte komma ifrån att han skapat hundratusentals arbetstillfällen, spridit både kunskap om och intresse för Sverige och genom sitt lågpriskoncept med bibehållen kvalitet och idérikedom gett möjlighet för många, många som inte har så mycket pengar, att skapa ett fint hem.
"Vårt nya klädskåp är klart nu" ropar Christer…och det utan en enda svordom!!


onsdag 6 januari 2016

Våra små husdjur!


Spindlar, myror, getingar, ödlor och andra små okända kryp invaderar vårt hus i olika perioder. Just nu när vinterkyla råder har de dragit sig tillbaka in i hålor och skrymslen (gud vet var!) och jag trasslar inte in mig i spindelväv och smörgåssmulorna på bordet invaderas inte av en armé småmyror. Nå det låter värre än vad det är förstås. Spindlarna håller ordning på diverse småkryp och getingarna tillhör inte den farliga sorten. Men nu har vi fått några andra små husdjur och det,  fast det är vinter! Plötsligt när vi sitter vid brasan kryper några nyckelpigor upp på tröjan! Lugnt vandrar de omkring för att sedan flyga iväg och sätta sig på ljuset som brinner på bordet. Var kommer de ifrån undrar vi,  och då ser jag en konstig hög i takhörnet vid dörren. Och där sitter en massa nyckelpigor tätt ihopkrypna! Då och då ger sig någon iväg för att sedan komma tillbaka och krypa in bland de andra. Lycka bor i huset! Ni vet väl att enligt myten är nyckelpigan tecken på lycka.
I Frankrike heter den Coccinelle (syftar på den scharlakansröda färgen) men kallas också bête à la Vierge, jungfruns djur, d.v.s Marias egen nyckelvakt! En nyckelpiga skulle förr i tiden förvalta nycklarna till huset i husfruns ställe, en ärofull befattning, och den som förvaltar nycklarna till himmeriket är ingen mindre än jungfru Maria, och Marias nyckelpiga!
En urgammal sed är att läsa någon ramsa om nyckelpigan sätter sig på handen. Man kan be den hämta vackert väder men också flyga till ens käresta!

"Jungru Marias Nyckelpiga.
flyg öster, flyg väster,
Flyg dit där min käresta bor!"

Ps. Jag bekymrar mig lite över vad jag ska ge dem att äta…här finns ju inga bladlöss...

söndag 3 januari 2016

Bonne Année, Bonne Année...

2016 har just börjat på Promenade des Anglais i Nice!

"Bonne Année, Bonne Année" hör man överallt på marknaden. Den första marknaden för året i byn Salernes. Människor kysser varandra på kinderna, ja, egentligen kysser de i luften bredvid, och jag kan ännu inte lära mig vilken sida man ska börja på. En del börjar på vänster sida för att sedan övergå till höger och andra tvärtom. En del kysser tre gånger d.v.s går över till den första sidan en gång till! Sedan pratar man en stund med varandra innan man börjar inhandla sina grönsaker eller sin ost! Det är inte lika mycket stånd som på sommaren och defenitivt mycket mindre folk. Det har klarnat upp efter två dagars regnande och solen letar sig fram mellan skyarna. Det nästan svider i ögonen av det klara ljuset…det som alltid har fascinerat konstnärer, och vi sitter ute och dricker vårt kaffe dock väl påpälsade! Här säljer man nu tryffel (det är tryffeltider) för de hågade och jag köper två buketter av mina älsklingsblommor ranukel. I bageriet skyltar man med Galette des rois, d.v.s de tre vise männens kaka, för nu är det trettondagen och de tre vise männen kommer till Betlehem! Inne i kakan låg förr en bondböna, en fève, men numera ligger en liten porslinsfigur gömd av något slag. Den som får denna figur i sin kakbit får sätta på sig kronan som alltid finns runt kakan!  Dagens kung! (eller drottning!)

Galette des Rois


Dyrbara svampar!


Vinterfärger