fredag 14 oktober 2016

Som fåglarna drar vi söderut….


Svårt att sova i natt….Dels var jag upplivad efter körsången i går men också lite resfeber inför vår stundande resa! Väskorna är packade, solglasögon, baddräkt och täckjacka finns med samt myggspray!"Resekorten" kommer senare och då hoppas jag på att ha sett High five!!
Pelagonierna är intagna men hortensian får stå kvar ute. Blommar så vackert och i gräsmattan tittar en liten viol fram!! Annars andas hela trädgården stillhet. Nu slår allt sig till ro, men vi laddar upp för  förhoppningsvis några sköna sommardagar! Vi hörs!


söndag 9 oktober 2016

Jag är en varm korv!!


I natt har jag legat som en varm korv! Raklång på rygg i mitten av sängen och med två små varma bröd på sidorna. Elsa Dolly och Elin är mina korvbröd och det är så mysigt att krypa ner i sängen med dem!
Morfar får sova i gästrummet och vi stänger dörren så att vi inte hör hans snarkningar…
Sedan läser vi om Zackarina och Sandvargen och medan jag läser somnar Elin. Elsa Dolly vill att jag ska sjunga, så jag sjunger alla mina godnattvisor och jag hinner knappt sluta innan även hon sover. Nu ska jag gå upp, tänker jag, och få en stund för mig själv, men av detta blir inget! Det är så varmt och gosigt så jag ligger kvar och somnar förstås.
På morgonen leker vi att vi är katter och sedan ser vi filmen om Lady och Lufsen, både 1an och 2an…
Ute är det grått och trist men morfar gör en brasa och jag steker pannkakor! Denna gång tar jag rågmjöl av misstag, chansar på att det ska bli ok om jag blandar i vetemjöl, och det blir faktiskt jättegott!
Är det inte sådana där små misstag som ibland skapar nya innovationer!!
Föräldrarna kommer och hämtar,  och så plötsligt blir allt så tomt och tyst. Skönt också, men jag längtar redan till nästa besök!


lördag 8 oktober 2016

Hösttankar inför ålderskrämpor och kärlek


Vi möts över en bakad potatis väninnan och jag. Hur har du det, frågar jag. Jag trivs inte i Vasastan säger hon. Jag längtar tillbaka till Söder, Sofo som det kallas numera. Hon har bott där länge i en liten lägenhet på en lugn gata men när kärleken kom in i hennes liv blev det ganska snart flytt till en bostadsrätt.  Det är svårt att bryta upp, svårt att anpassa sig när man levt ensam länge och definitivt svårt att omplacera sig i en annans hem. Men kärleken övervinner allt som bekant och nu söker de också efter annan bostad…på Söder! Jag förstår henne! Barndomens gator här lever i mitt minne och jag känner mig alltid hemma när jag kommer dit.
För övrigt då, frågar jag. Trist att bli gammal, säger hon. Jag har fått besvär med ett öga och nu har jag dessutom svårt att lyfta ena benet när jag ska ta på mig skor. Vi börjar skratta båda två. Jag har fått ont i ljumsken, säger jag, det värker inte men är ömt när jag trycker. Vi talar om kroppens gradvisa "förfall", "allt dras mot jorden", sa en kollega en gång och det verkar stämma...
Vad många rynkor du har mormor, säger barnbarnet…och vissa dagar är det inte roligt att titta i spegeln… men vi är rätt nöjda ändå väninnan och jag  när allt kommer omkring och vi lämnar ämnet för mer upplyftande samtal!


Har haft en höstvecka uppe i vårt hus i Dalen. Morgnar med dis och dimma men även klarblå himmel;
solvärme på terassen och värmande brasa på kvällen. Här är så tyst och lugnt. Naturen i all dess färgprakt ger ro i själen och för några dagar kopplar vi bort allt det hemska som händer i världen.

Göran Lundvalls underbara uggla vakar över Dalen


 I huvudet klingar Tove Janssons "Höstvisa";
"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut,
Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut"

Höstens vemod... men i sista versen finns de tröstande orden

"en enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra…"