tisdag 15 oktober 2019

"Det finns något bortom bergen..."

...skriver Dan Andersson i en dikt. Det finns något vi inte kan se, fysiskt ta på men som kan förnimmas i vindens sus eller i regnets smattrande.
Jag vaknar av dessa ljud och plötsligt börjar jag tänka på min pappa. Han dog vid den här tiden för 74 år sedan. Jag var 4 och ett halvt år då och jag minns...Han mådde dåligt efter en olycka, satt på sängkanten och ramlade plötsligt baklänges. Mamma skrek...jag ser hur hon håller en spegel över hans mun och den är blank.
 Men det är inte det som fyller mig i dag utan den plötsliga känslan av hans närvaro. Jag ligger under vårt sköna kinesiska täcke och känner att han finns här hos mig. Omsluter mig på ett sätt som ger mig ro och trygghet och jag känner att det finns absolut inget att vara rädd för.
 Jag tror på skyddsänglar. Jag har tre! Min pappa, mamma och min älskade farmor. Vilken rikedom! I dag ska jag tända ljus för mina änglar. "Det finns något bortom bergen..."

fredag 11 oktober 2019

Wie lieblich sind deine Wohnungen....

"Hur ljuvliga är dina boningar"...Johannes Brahms underbara Requiem fyller mina hörlurar där jag ligger i solstolen på terassen. Omgiven av vingårdar, en olivlund och med bergen i fjärran fylls jag av tacksamhet och lycka för min stund på jorden. När jag går upp på morgnarna och öppnar dörren strömmar den svala, nästan lite kyliga luften emot mig. Det är höst i vårt paradis.
 En morgon går jag runt i trädgården, barfota i  det frostnupna gräset. Det hörs lite skott då och då. Jakten på vildsvin är i gång, men mellan skotten är allt så tyst, fullständigt vindstilla.
Jag har skrivit det många gånger! Jag älskar hösten, alla dess skiftande färger, rött, gult, rost....vemodet i att allt nu vissnar ner och ska förmultna, vilan och kravlösheten....tid för eftertanke och reflektion och samtidigt det hoppfulla i alla ljus vi tänder, inte bara i våra hus utan också snart på våra kyrkogårdar. För det är ju så att under allt det vissna spirar livet för att ånyo återkomma.

Och samtidigt som jag övar på Brahms Requiem och ser fram emot vår kommande konsert så ser jag fram emot att få träffa mitt nya lilla barnbarn som ska komma under samma period. Död och liv... "Wie lieblich sind deine Wohnungen..."

tisdag 17 september 2019

Venedig tur och retur. Del 2


Ett besök på Venedigbiennalen hann vi också med men vi nöjde oss med den stora utställningshallen på Arsenale där vi också såg flyktingbåten "Nostra barka". Propellern såg ut som ett kors vid den söndertrasade båtsidan...i denna båt befanns sig mellan 800 och 1000 flyktingar som omkom då båten rammades av ett hjälpfartyg.
"Vår båt"...allas vår båt,  och tragedi...Överhuvudtaget berördes jag starkt av många konstverk, både tavlor, skulpturer och installationer...vad människor kan skapa tänker jag, vad konst kan förmedla och synliggöra...lämnade utställningarna imponerad och upplyft.
Över varje papperspinne en mikrofon...varje människa har en berättelse och en röst....
 I Verona lyssnade vi på Verdis opera " La Traviata"sittande på tvåtusen år gamla stenbänkar i den väldiga arenan.
Den musikaliska upplevelsen var inte lika stor som den kan bli i ett konserthus men helheten med den svarta himlen som en kupol över denna 2000 åriga arena var en upplevelse.
 Wienerschnitzel och Stefansdomen...andlig och lekamlig spis i Wien och slutligen Stralsund
Den vackra och mäktiga ingången till Nikolaikyrkan.
Här fanns också en fantastisk  kyrka,  Nikolaikyrkan,  och inte visste jag att Stralsund tillhört Sverige i dryg 150 år! (1648-1815) Intressanta och givande föreläsningar, fina och starka upplevelser och en större miljömedvetenhet än jag hade innan bär jag med mig hem, och det går inte längre att blunda för att vår moder Jord mår riktigt dåligt....
Nu tar vi tåget!

Venedig tur och retur! Del 1

Första höstdagen...blåsigt, grått, lite regn i luften och kylslaget. Det doftar höst även om träden fortfarande är gröna och blommor fortfarande finns i rabatterna om än lite molokna.
För drygt en vecka sedan tog vår tågresa mot Venedig oss tillbaka till sommarvärmen och bara ben och soltopp!
Bra sätt att ta sig runt i denna spännande stad!
Vi hade sådan tur att regnet föll dagen innan vi kom till en plats och detta medförde att jag fick cykla runt i spännande Berlin i strålande sol, samt att vi i Dolmiterna fick vandra under en klarblå himmel!
Bästa fönsterbordet!
En historisk resa på ett sätt...att åka utan att behöva byta tåg ända till Venedig från Stockholms central, med ett antal stopp under färden. 350 personer hade anammat DN och Världens resors kallelse om detta speciella äventyr och det var det längsta tåg jag sett!
I liggvagnarna låg 4 till fem personer om man inte kostat på sig en egen liggvagn (6.000:- extra/person)Vi delade hytt med ett äldre par,  bra upp i åren,  med väldigt alerta och pigga. Han något av en ordningsfreak med Gps och padda där han noga höll reda på resrutt, höjd över havet etc och hon höll reda på honom! Det fungerade helt ok men det var otroligt skönt att få checka in på det fina hotellet i Venedig med stor säng och härligt badrum.
Bella Venezia
Nyduschade och spända inför vad som döljer sig under silverkupan!!

Här fick vi njuta två nätter och äntligen fick jag komma till Markusplatsen som jag missade för så där en 45 år sedan då jag med exmake och sonen Fredric 3 år skulle besöka den och jag 5 minuter innan halkade ner i en kanal! Oh Mama Mia skrek en tant från en balkong när snälla människor bildade kedja för att hala upp mig! Nu stod jag äntligen här, mycket folk, duvor,  cafe Florian med sina vita dukar och Markuskyrkans mycket imponerande fasad med hästarna och klocktornet.
Venedig är vackert; de små kanalerna, broarna och de vackra slitna palatsen utmed  Canal grande.
Men den finaste upplevelsen blev i Getto-området, en lugn del av det så turistiska Venedig med låga enkla hus utmed kanaler där  små båtar fraktar förnödenheter till butiker och restauranger. På 1500-talet fick den judiska befolkningen endast bo här och namnet getto betyder järnslagg (ghetta) på italienska för just här låg  den tidens järngjuterier. Nu bor här ett mindre antal judar och på en liten ö mitt i området ligger synagogan och ett judiskt museum. Finns några små butiker också och en kosherrestaurang. Lugnt och fridfullt.


tisdag 27 augusti 2019

Sensommar...

Har öppnat fönstret ut mot gården. Fortfarande bor vi i lägenheten eftersom huset inte är riktigt klart ännu. Målning i källaren skall göras och golv ska läggas in. Detta viktiga rum måste vara klart för att härbärgera de saker jag inte kan göra mig av med!!! Men vi sitter inte i sjön. Lägenhetslivet är nog så behagligt och numera sitter Christer ute på gården och läser tidningen på morgonen. Själv har jag inte gjort det ännu... satt mig på gården menar jag! sätter mig helst i vår lilla trädgård vid villan när jag går hem för att vattna kaffebusken! Eller också som i dag gör vi en utflykt. Vädret är nästan för varmt...men jag klagar inte. Njuter av att kunna gå barbent och barärmad och i går när vi åt middag hemma hos Agnes satt vi länge ute på kvällen och kände oss medelhavska!
Utflykten i dag gick till Rosendahls trädgårdar. En stockholmsk oas, som blivit Östermalmsbornas trädgård men också många andras! Här står nu sensommaren i full blom, lite överblommad här och var i rabatterna, men det skänker en speciell skönhet och en svag, lite vemodig föraning om kommande dagar då allt ska vissna ner och gå till vila.

Men än är här fullt av liv, av färger och dofter både från blommor och de goda kakor som serveras i det välkända cafeet. Jag har fina minnen härifrån, kanske har jag berättat om det i någon annan blogg...några vänner tog oss med hit till trädgården en tidig sommarmorgon. Vi satte oss under äppelträden, packade upp vår picnickorg med kokta ägg och smörgåsar och avnjöt vår frukost endast tillsammans med härligt fågelkvitter! Inte en människa så långt ögat nådde, bara vi i denna underbara trädgård.

Ett annat minne är när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Heidi Palmgren, en trädgårdsarkitekt, hade skapat en trädgård som ett hommage till den berömda  trädgårdsarkitekten och författaren Ulla Molin; en mycket vacker plats där jag speciellt minns de fantastiskt höga träden men kanske främst linfälten runt omkring, som när vi var där blommade. Det var det vackraste jag sett...alla dessa små blå blommor som bildade ett täcke... en molnfri himmel på marken.
Nu odlar man här speciella växter för att ge jorden näring och vid de höga träden ligger ett växthus och en trädgård med blommor i alla de färger. En barnens egen trädgård... "Lek, odla, väx".

fredag 2 augusti 2019

Vi besöker Ampus och "women´s club eller "lou tubet dei fremo"!

Augusti...Sitter och skriver i vårt nya franska kök, som äntligen är klart! Det blir så fint; rött, gult och grått ger värme och det känns som köket nu kan få tillbaka sin franska själ, som vårt gamla kök hade, och inte bara vara modernt och arbetsvänligt!!
Det har varit lite svalare de sista dagarna så Christer har klyvt och staplat ved och jag rensat i rabatter och skördat lavendel. Bästa tiden att vara aktiv är morgnarna innan värmen slår till och man drar sig mot skuggan. Värmen har också gjort att vi inte orkat med några speciella utflykter men häromdagen for vi upp till den lilla byn Ampus några mil från oss.
Byn ingår i en samling byar som betecknas ha en speciell karaktär (les villages de caractère) och just denna är känd för sina fontäner och lavoirer. En lavoir, en "tvättstuga" med bassänger och rinnande vatten, finns i många byar och här i Ampus har man restaurerat de olika bassängerna och via le chemin de l´eau (vattnets väg) kan man följa kanalen som fyller bassängerna.
"Tvättstugorna" kan ha olika utseenden. öppna eller täckta, ofta arkitektoniskt vackra och många är numera kulturmärkta.  Lavoirerna började utvecklas på 1700-talet och blev av stor social betydelse för byn men kanske speciellt för kvinnorna, som hade ansvaret för tvätten. När man läser lite om hur det hela gick till förstår man vilket arbete som utfördes och vilken betydelse det hade att man kunde hjälpas åt. Och här kunde man prata, skvallra och delge varandra nyheter, en kvinnornas fristad helt enkelt, eller som man sa på provencalska "lou lavadou es lou tubet dei fremo","the wash house is the women´s club".
Här finns förstås också en gammal kyrka med anor från 1000-talet och lite annat smått o gott att bese!


Men värmen gjorde att vi mest strosade omkring på de smala gatorna, svalkade oss i fontäner och åt en sallad Nicoise.

Så lugnt och fridfullt vilar denna by en bit från allfartsvägarna, så hit kommer vi gärna tillbaka!