torsdag 28 april 2016

Vinden mojnar…


Plötsligt var det alldeles tyst när jag vaknade i natt. Det måste vara tystnaden som väckt mig. Jag gick upp,  öppnade dörren. Den kyliga luften slog emot mig men tystnaden var öronbedövande! Efter femdagars oavbrutet blåsande var mistralen försvunnen, bortblåst! Mistralen kallas den nordliga vind som drar ner genom Rhonedalen och drabbar bl.a Provence med jämna mellanrum. Torr och hård kan den blåsa utan uppehåll mellan 3 till 9 dagar och denna gång var det fem dagar. Vi, med vårt hus så öppet mitt i vingården, känner givetvis av den mer än de som bor nedanför bergssidorna eller i skydd av husen i byn, men alla påverkas på olika sätt och var det inte Van Gogh som blev tokig av den när han försökte förankra sitt målarstaffli i solrosfälten!
I dag är det sista dagen av mitt 72-åriga liv…tänker mycket på livet just nu och som jag skrev i min tidigare blogg också på åldrandet. Tänker att om 20 år är jag över 90…om jag får leva förstås. Det är ju inte säkert. Och jag är ju så glad i att leva! Vill vara med barnen och barnbarnen, vännerna, skriva, läsa, sjunga, resa…och allt detta gör jag också. Har verkligen inget att klaga på men varför blir jag då ibland så vemodig? Sorgsen faktiskt. Är det för att jag tycker dagarna går så fort? Det är ju egentligen bara en chimär. En timme är ju lika lång i dag som den var när jag var 20! Jag ser ju i spegeln att jag åldras. Allt dras neråt jorden, som en vän sa en gång, och det är ju jag med alla mina erfarenheter och upplevelser som blickar emot mig. Ansiktskrämerna står där med sina löften och nog håller jag vikten bra…Tänker ofta på min mamma! En av mina förebilder, som levde fullt ut så länge hon hade förmågan, positiv och nyfiken. Så är ju jag också…Inom mig alla årsringar som jag vill ska synas. Det finns ju också något spännande och utmanande i det som komma skall,  jag beträder hela tiden nya marker och som alltid handlar det om att man får vara frisk till kropp och själ.
Nu ska jag ge mig själv en stor kram och dricka mitt morgonkaffe och glädja mig åt att jag helt enkelt lever!

onsdag 27 april 2016

Santé?


De har så härliga färger. Från ljusaste rosa till smultronrött lyser de emot mig. Rader av vackra namn som Carpe Diem, Mirabeau, St Janet, St Anges…. lockande står de där på hyllorna och säger, pröva mig! De utgör de berömda provencalska rosévinerna som man förknippar med solvarma sommarkvällar, lätta sallader eller caféstolar utanför ett café eller en bistro! När man öppnar flaskan doftar det friskt av hallon, örter eller citrus, och får den sedan stå svalt några timmar så finns det inget som smakar så gott och rinner ner så lätt…Varje kväll vid sextiden är det drinktime och då kommer de fina glasen fram. Oftast fyller vi  dem med den förföriska drycken, tar fram något smågott till och voilà, livet känns skönt och okomplicerat!
Varför skriver jag då förföriskt? Jo, det är så lättdrucket…som saft ibland, och det blir gärna både ett och två glas…Nivån i flaskan sjunker så sakteliga och plötsligt har den nått botten. Ska vi öppna en till…och det är här karaktären prövas, den man borde ha! Man känner sig ju inte det minsta berusad…är det verkligen vin i flaskan?! Nå, för det mesta är vi kloka och sätter korken i,  men igår kväll, när vi talade om vårt åldrande och hur vi upplever det så öppnades en annan flaska. Denna gång ett rött vin. Det ska ju vara både livgivande och bra för blodet...

söndag 24 april 2016

Hotel TO-TO


Nu är jag i Frankrike på riktigt! Möts på Nice flygplats av min käresta som med skylten " Hotel TO-TO" (en liten ordlek vi har!) talar om att här finns det sängplats, mat och vänligt bemötande!
 Som alltid känns det konstigt när vi åker mot vår by. I morse vaknade jag i min säng i Enskede för att finna att rådjuren ätit upp mina vackra, nyplanterade penséer samt att det snöat lite och gräset var frostnupet. Här är himlen klarblå, men mistralen blåser hårt så trots solen är det ingen värme. Men vinstockarna börjar bli gröna, vallmon lyser på vägrenen och på min favoritrestaurang i byn är det ganska vindstilla och här äter vi varm getostsallad och dricker en halv pichet (ca 37 cl) rosévin. Väl hemma i vårt hus packar jag upp kläder (som jag förmodligen inte kommer använda…) och böcker och noter. För här ska läsas och tränas på sånger till vår kommande körresa. Vi håller på och lägger plattor kring vår pool så huset är fullt med cementsäckar och verktyg. Nu ska vi äntligen börja planera vår lilla trädgård och jag har redan kollat upp vilka växter som kan passa. Det måste ju vara sådana som inte behöver så mycket skötsel utan kan klara sig själva långa tider. Men först ska jag bara sitta här en stund och ta in att jag nu är här…i vårt eget paradis…


lördag 16 april 2016

Jag är i Paris….



….inte bokstavligt förstås men andligen! Tillsammans med Ernest Hemingway flanerar jag på gatorna, slinker in på någon av alla caféerna,  Lipp, Select, Dome... och dricker en crème om jag inte tar en liten calvados eller en halv karaff torrt vitt vin. Skriver lite i min dagbok och studerar alla människor som passerar förbi. I Luxembourgträdgården ser jag på alla barn som leker med sina segelbåtar i den stora   dammen och lägger mig sedan ner i gräset efter att ha ätit en härlig baguette med skinka och tittar upp mot himlen…Inget dåligt sällskap Hemingway! På sitt speciella sätt förmedlar han gatans alla dofter som smyger sig ut från restauranger och bagerier och där man fortfarande kan se herden föra sin lilla fårflock nerför gatan…I 1920-talets Paris umgås man mest på cafeérna, här träffas författare och konstnärer, här diskuterar man, blir förälskade och berusar sig. Boken jag läser heter "En fest för livet" och här berättar Hemingway, ännu i början av sin författarbana, om sina Parisår med sin dåvarande hustru Hadley, några år präglad av oerhörd lycka men också av kommande sorg. Det var denna bok som plötsligt ånyo började säljas efter senaste terroratacken i Paris. Man längtade efter ett annat Paris…visserligen ett för alltid svunnet,  men också ett slags oskuldens tid trots minnen från första världskrigets hemskheter,  och det kommande andra väntande bakom kulisserna.
Enligt Hemingway var det Gertrud Stein som myntade orden "the lost generation" som sedan Hemingway beskriver i sin debutroman "Och solen har sin gång", en av mina absoluta favoriter, och med den romanen tog han klivet upp på berömmelsens parnass.
Även jag har skrivit på caféer, strosat  runt på kullerstensgator och sett ut över takåsarna från ett pyttelitet rum. Min dåvarande vän tog mig med på små mysiga restauranger på kvällarna, och på dagarna pratade jag ofta med människor vid de små caféborden,  visserligen på knagglig franska men lika ofta på engelska!  På Shakespeare o Company, den berömda bokhandeln och Hemingways oas,  slank jag ofta in för att en stund andas in doften från alla boktravar och titta på bilder av författare och andra kulturpersoner som varit där. Bokhandeln finns fortfarande kvar som många caféer och restauranger. Men oskuldens tid är förbi och ondskan och rädslan har sipprat in på gator och i gränder och ingen vet när, hur eller var den ånyo kan visa sitt ansikte.

Jean-Michel Folon, konstnär för alltid förknippad med mitt Paris!

måndag 11 april 2016

Smått och Gott från vår Dal!


Sista dagen i vårt Dalen bjuder på en molnfri himmel och sol! Kvällen innan avnjuter vi en god middag med några vänner bl.a norska räkor till förrätt! Att jag just nämner det beror på att man öppnat en butik "Åre Atlantfisk" som varje fredag har öppet för allmänheten och där man kan inhandla färsk fisk från Norge. Mina tankar går givetvis till Tromsö och de underbara fiskmåltider jag avåt där…så nu blir det både lax och räkinköp! Och vilka räkor!! Till drinken före knycker jag en idé som några andra vänner bjöd på och som jag här tipsar om!

Minikrustader fylls med brieost (eller annan mjukost) och ovanpå en klick med hjortronsylt
In i ugnen 175 gr i några minuter tills osten smält och sedan avnjutes detta gärna till ett glas bubbel!
Jättegott!

Åter till sista dagen då vi vandrar upp till Hensjön, en promenad på drygt 1,5 kilometer, således inte särskilt betungande även om vi får pulsa i skidspår! Vad bra jag mår när jag äntligen kommer iväg! Luften här uppe  är så frisk, bruset från Henån där snösjoken och isen alltmer släpper taget och låter sig föras ner i forsarna.
 Kalfläckarna som breder ut sig mer och mer under granarna där det gröna lingon och blåbärsriset tittar fram. Jag plockar en liten bukett med blåbärsris som får stå som en hälsning på bordet innan vi far hem.
Kalle Ankagranen i bakgrunden!

På eftermiddagen lyssnar vi på musik och sång på Köja fjällhotell. Det är elever från Birkas musikhögskola som spelar och sjunger. Otroligt duktiga! Vilka talanger det finns. Det är också roligt att se hur dragspelet mer och mer kommer i bruk och då inte bara i gammalvals!
Underbara Bachtoner
Men innan denna musikaliska upplevelse besöker jag Jämtlands minsta bibliotek!  (det allra minsta, en telefonkiosk,  lär ligga i Bromölla). En friggebod med vackert blåmålade skyltar, inrymmer bokhyllor dit byns invånare burit utrensade böcker! Det är ljust och trevligt med en liten gästbok och initiativtagaren, en kvinna i byn, kan vara mäkta stolt över denna kulturgärning!

Välkommen till Edsåsdalens Bibliotek!

fredag 8 april 2016

Vårsalongen 2016

En S favorit! Målning av Martin Jonsson

Har gått med några barnbarn på konstmuseum de sista åren. Så roligt att göra något som inte är bio (de har ju oftast sett alla filmer!!) och konstmuseum kanske inte är det första de själva tänker på när de går ut! Så i år var det min fina S som följde med på Liljevalchs Vårsalong, som detta år inte håller till på Djurgården utan nu huserar högst upp i Gallerianbyggnaden på Brunkebergs torg. En stor skramlande bygghiss tog oss  upp på taket där vi möttes av en fantastisk utsikt över stan och sedan vandrade vi runt bland 214 konstverk av olika slag, skapade av 114 konstnärer från 23 till 99 år! De ungas salong (16- 18 år) tyckte min S nästan var bäst och det är slående så många fantasifulla och roliga verk som de unga skapat.
"Flickan med kugghjulsörhänget"  (Yangling Tang)
 Vi enades om, att som helhet betraktad, var det en intressant Vårsalong i all sin brokighet,  och allt gillade vi förstås inte, men det var roligt att uppleva hur S stannade framför vissa tavlor eller skulpturer, som jag snabbt gått förbi, och flera gånger visade på intressanta infallsvinklar, som jag annars missat.

En intressant tavla jag höll på att missa! av Lars Agger
 En fin och givande eftermiddag som vi avslutade med tacos och "detta gör vi om"!!

Dag för frissan ser jag!!

onsdag 6 april 2016

"Jag ligger på soffan, för så ska det va…"


Hela dagen i morgonrock!!! Ligger i soffan med filt och kuddar och en tjock bok på 780 sidor, som knappt går att hålla i och på bordet bredvid finns te och en tunnbrödmacka med messmör, dubbel!
 I stolen, också i morgonrock, sitter maken med sitt korsord men då och då tar han fram Stefan Einhorns bok om de nya dödssynderna och läser, bl.a om lättja! En av de klassiska dödssynderna….att "dra benen efter sig" eller som seriefiguren Kronblom ligga på sofflocket sågs ju inte med blida ögon förr i tiden och nog finns det rester kvar av dåligt samvete när man inte gör något s.k nyttigt! Enligt Einhorns undersökning så anser nog de flesta av dagens människor inte att lättja är en dödssynd, snarare behöver man nog vara mer som tjuren Ferdinand och sätta sig under sin korkek då och då och lukta på blommorna! Så vi framhärdar utan större svårigheter och låter dagen gå…den kraftiga dimman utanför fönstret gör det lättare också. Vem vill gå ut när man knappt kan se handen framför sig?!
 Senare på kvällen tittar vi på Uppdrag Granskning och Panamaskandalen. Här kan vi tala om en rejäl dödssynd, lika aktuell nu som förr. Girigheten.
Boktips!
 "Jag är Pilgrimen" Terry Hayes, spännande thriller
 "De nya dödssynderna" Stefan Einhorn

tisdag 5 april 2016

Mot kvällningen något uppklarnande….


Dimman ligger som ett tjockt täcke över vår Dal. Det är endast de närmaste träden som avtecknar sig i det mjölkvita.
Vi är i vårt fjällhus några dagar. Här visar sig våren i de snöfria fläckarna som breder ut sig mer och mer på fjällen och lägdarna, men ännu kan man åka i backarna och i skidspåren. Jag letar efter tussilago utmed de snöfria dikeskanterna men det är alltför tidigt. Än håller vintern sitt grepp och gumman tö får kämpa på! Men vårljuset och fågelkvittret ger löfte om kommande tider och när solen kommer fram känns den goda värmen.
Vi läser, umgås med vänner och dricker svartvinbärs, för det gör vi bara här i Dalen! Tyvärr har jag ingen uppkoppling i vårt hus utan jag får gå ner till våra vänner för att kolla mejl och blogga. Nästa gång ska vi ta med vårt mobila bredband för det är det de flesta har här i byn. Jag har inte haft inspiration att skriva på ett tag. Det känns som jag står och stampar just nu både kroppsligt och andligt. Mycket händer också runt omkring mig; sjukdom, en kusins plötsliga död, allt det tunga och svåra i världen…
Men visst finns glädjen också och tilliten till att allt ordnar sig till det bästa, också kärleken.
Som sagt mot kvällningen klarnar det upp….