tisdag 28 april 2015

"Det går över…."


Mitt 71 åriga livs sista dag…visst låter det lite vemodigt…och ändå skiner solen så underbart och min efterhängsna förkylning verkar äntligen släppa sitt grepp. Vi har ätit en god lunch dottern och jag och nu sitter jag här och filosoferar lite bland prunkande pelargonier och i parken och trädgården kvittrar fåglar och alla barn som gungar och dessutom har vi fått en ekorre som lite halvtamt hoppar kring runt vår berså. Vårt fågelbad, ett rabarberblad i betong, besöks vid skymningen av koltrastar, bofinkar, gråsparvar och andra småfåglar som jag ej kan namnet på, och mina små flickor fyller på med vatten ur sina vattenkannor. Violer sticker upp vid trappan och nu blommar det gulsippor och vitsippor överallt i parken. Denna ljuvliga tid, som går så fort och som man skulle vilja stanna i länge…
Kanske är det det som gör mig lite vemodig. Att livet går så fort….det var ju inte så länge sedan som jag firade min 70-års dag här i trädgården…och nu närmar sig min 72 årsdag med stormsteg…
Jag har ett fint liv.  Min "companero de la vida",  underbara barn. barnbarn och vänner och kan i stort sätt unna mig det mesta jag vill. Och om man bortser ifrån min fallenhet för att drabbas av förkylningar i tid och otid så är jag frisk! I alla fall om man ska tro min doktor som jag besökte i går. Det är bara att ha tålamod sa hon när jag gnällde, det går över! "Det går över" säger man också ibland på de underbara CD filmerna av Stina Wirsén som Elsa Dolly och Elin Lykke älskar! Så och jag! Underfundigt berättas här i små avsnitt om Nallegrisen, fågel, kanin, katten och lilla Nallen och hur de hanterar alla de olika aspekter av livet som möter dem. Alltifrån döden,  till att bli övergiven, men också om vänskap och kärlek! Man gör någon illa eller någon gör en själv illa…men det går över… Vi har tittat tillsammans på dessa filmer många gånger nu under de här dagarna som flickorna bott här och vi tröttnar aldrig! Det finns något trösterikt i att även om saker blir fel så ordnar det upp sig till slut…det går över!


torsdag 23 april 2015

Japanska körsbärsträd och ABBA



Dottern och jag…så länge sedan vi hade en egen dag tillsammans. Småflickorna åker till sin farmor och efter frukost åker Agnes och jag in till stan. Vi stiger av i Gamla Stan. Solen lyser ner i gränderna, uteserveringar överallt, musik från ett dragspel och många turister.  Vi känner oss också som turister fast det är vår egen stad! Jag har inte varit inne i stan på länge och Agnes känner sig helt euforisk i all denna vår! Hon har nyss talat med sin sambo Benny som befinner sig i Mo i Rana i snöstorm!! Vi går Österlånggatan fram, lugnare och vackrare än den Västra dito, ser strömmen glittra mellan husraderna och kommer fram till slottet där vi tar oss ner för backen till strandpromenaden. Längre fram skymtar Kungsträdgården och där ser vi dem, de underbara körsbärsträden som nu står i full blom. Många sitter på bänkar och fontänkanter och äter sin medhavda lunch. andra bara står där under trädkronorna och tittar upp mot allt det rödrosa som flödar så ymnigt över våra huvuden och överallt fotas det, glada skratt och leenden! Och jag som så länge mått dåligt mår med ens mycket bättre  och tänker att efter all denna skönhetsupplevelse ska det bli gott att äta så vi tar spårvagnen ut till Oaxen, denna trivsamma och välrenommerade krog på Beckholmsvägen nere vid gamla Djurgårdsvarvet. Här sitter vi i flera timmar och njuter av diverse godsaker bl.a en kålsallad som smakar som en dröm! och dricker flera glas vin innan vi i sakta mak tar oss till ABBA museet! Ja, trots det fina vädret bestämmer vi oss att nu går vi in här och tittar! Det är en innehållsrik utställning alltifrån videoinspelningar där de olika gruppmedlemmarna berättar sin historia , till kläder, guldskivor, beundrarbrev... till uppbyggda miljöer där man får sjunga både i studio och med gruppen själv! Och givetvis överalllt denna fantastiska ABBAmusik, som ett glittrande pärlband. Men jag tänker…hur många år till kan detta intresse hålla?
Om 50 år…Tänker på Madame Tussaud i London som vi besökt flera gånger med barnbarn olika år. Varje gång har nya artister tillkommit, andra försvunnit,  nu senast the Beatles  och även ABBA…
Vi avslutar vår mamma/dotterdag på Stockholms matmarknad i Sturegallerian!  Relativt nyöppnat och här kan du handla, äta, dricka drinkar och titta på alla tjusiga människor…Vi skålar i ett glas rosévin, passar till körsbärsträd och "Mamma Mia"!

On stage!

söndag 19 april 2015

Kalvar på grönbete!



Ni skulle sett mina små Tromsöhjärtan när de klev ur bilen hemma i Enskede! Solen sken, gräset var grönt med scillablomster överallt och nu skuttade, hoppade små ben under skratt och tjut! Inga höga snödrivor, inga overaller utan gympaskor, jeans och fleecejackor! Elsa Dolly ville genast klä av sig mer men förstod att "än är det vinter kvar…" så bara ben får vänta lite till!
Mamma Agnes är bortrest över helgen så nu har det varit mormor som gäller. Det är klart att man blir lite trött!! men samtidigt är det underbart att få vara tillsammans och leka och prata och ta del av alla de tankar som finns hos en 4 åring! Ettåringen Elin gör precis som storasyster men har samtidigt en stark vilja och kan säga ifrån när det gäller! Att ha lilla kusin E i närheten är förstås också toppen så det blir många goda sandkakor!
 Sedan har vi fått upp vår nya pergola och idag invigde vi den med saft och kakor och kaffe till farmor som kom på besök! Blomlösa penseer är planterade i krukor (rådjuren har kalasat…) men de tar sig förhoppningsvis, så nu är allt förberett för Våren!


lördag 11 april 2015

Trädgårdslängtan….


På bordet ligger Ronny Ambjörnssons bok "Den hemliga trädgården",  om trädgårdar i litteratur och verklighet. Här finns kapitel om hemliga trädgårdar, om trädgårdar för kärlek och tankar, trädgården som terapi,  men också platsen för meditation och skönhetsupplevelser. Ronny Ambjörnsson är en kunnig och beläst man, professor emeritus i idéhistoria.  Han vet att berätta och rör sig med lätthet över århundradenas olika syn på trädgårdens syfte, från den renodlade nyttan till symbolen för själens utveckling och mognad. Det är lustfyllt och roligt att följa honom och lärorikt! Blir alltid så imponerad av människor vars kunskap griper över så många olika områden och som även förmår att vidarebefordra den på ett lättsamt och intressant sätt.
Tittar ut på min egen lilla täppa, som nu vaknar upp så sakteliga.  Den blå scillan breder ut sig och lilla E plockade genast en stor bukett till farmor!  och snart vet jag att vitsipporna tittar fram och syrenknopparna sväller. Snart ska rosorna klippas ner men först när björkarna fått musöron och krukorna ska fyllas med framförallt penséer! Fågelbadet ska också fyllas på eller också väntar jag till nästa vecka när Elsa Dolly kommer så hon får hälla med sin vattenkanna! Även om min lilla plätt inte är stor och heller inget märkvärdig så ger den mig glädje och inspirerar...



söndag 5 april 2015

Påskalamm, Miss Marple och Halleluja!


Ingen rolig Påsk.., ingen familjemiddag, inga påskkärringar (lilla E är i fjällen och Elsa Dolly i Tromsö…) ingen sol som var uppe tillräckligt länge för att vi skulle kunna vara i trädgården, och förresten det hade jag inte kunnat heller eftersom jag var sjuk. Ja, tillräckligt sjuk så att jag inte orkade något annat än ligga på soffan och gnälla hur tråkigt allting är…och försöka dämpa hostan med honungste och hostmedicin. Inte hade jag någon matlust heller så när Christer sa att han tänkte göra lammstek opponerade jag mig inte. Han älskar lamm, inte jag och varför förstår jag egentligen inte. Mammas "får i kål" minns jag från min barndom och den tyckte jag om, och lammkotletterna jag åt en gång på Gotland var jättegoda, så varför framhärdar jag?!
 Nåväl, underbara dofter spred sig in till min bädd och äntligen kändes det som om jag var lite hungrig. Påskalammet tänkte jag, ätes nu av miljontals människor över hela världen, en judisk tradition till minne av uttåget ur Egypten, och som i kristendomen blivit symbol för Jesus.  Minns en Påsknatt i Grekland på en liten ö…kyrkklockorna ringde hela natten och i buskagen slaktade man får till kommande måltid…barbariskt tyckte jag då…är det därifrån kantänka som min motvilja kommer?!
Christer dukade vackert med ljus och ett glas Amaronevin och sedan åt jag. Det var GOTT! Inte bara såsen som Christer är mästare på utan även köttet. För lite lammsmak tyckte han, men för mig helt perfekt! Får nog tänka om…
Sedan gick jag tillbaka till Agatha Christies "Miss Marples sista fall". Alltid en Christie när jag inte orkar något annat!!  Den gavs ut efter hennes död och det var länge sedan jag läste den. Som alltid älskar jag att stiga in i hennes värld med små engelska byar, där man dricker sitt te och pysslar i sin trädgård och skvallrar…och där sitter Miss Marple och lyssnar och löser problemen medan hon stickar något gulligt till ett syskonbarn! Och som vanligt har jag glömt vem mördaren är! Jag tar alltid fel!!
Även om jag inte känner mig helt ok ännu går jag till kyrkan i dag. Vill så gärna vara med och sjunga "Hallelujakören" ur Händels "Messias". Kan inte tänka mig något pampigare så här på Påskdagen!


onsdag 1 april 2015

Påskekrim på Babel!


I dag var jag med på en TV inspelning av Babel! Tillsammans med en väninna och ett antal andra äldre kvinnor (några män också) intog vi studion i TV huset. Denna gång skulle det handla om Påskekrim, något vi ärvt ifrån Norge, där man företrädesvis under påsken läser deckare! Till Babel var Denise Mina inbjuden. Skotsk kriminalförfattare, född 1966, uppväxt och fortfarande boende i Glasgow där också hennes deckare utspelar sig. Fastän jag läser mycket deckare har jag ännu ej läst något av henne varför det är svårt för mig att uttala mig om hennes böcker. Men jag förstod att hon är en given favorit hos Jessica Gedin och även har en stor uppskattande läsekrets i Sverige. Det var en lång intervju med henne, på engelska förstås, men det var svårt att hänga med eftersom hon talade ganska tyst och dessutom har en speciell dialekt. Jag ser fram emot söndagens undertexter!! samt de olika reportagefilmer som brukar ingå men där de flesta utgick denna inspelning p g a tidsbrist. Karolina Ramqvist sista roman presenterades också "Den vita staden" som fått fina rescensioner. Både jag och min väninna kände trots detta ingen större lust att läsa den. Kanske handlar det om ålder, att man inte längre riktigt har samma referensramar som yngre kvinnor,  (Ramqvist är född 1976) , att fokuset i livet är inriktat på annat i vår ålder än barnafödslar och relationer till män. Det är naturligtvis mer komplicerat än så men det är skönt att konstatera att man inte behöver läsa allt även om det i sig är bra. Jessica Gedin är som alltid fenomenalt duktig, påläst och låter sina intervjuobjekt tala till punkt. Dessutom är hon vacker att titta på och klär sig väldigt personligt! Jag tillhör som ni märker hennes fanclub!
Det var roligt att se hur inspelningen går till men både jag och väninnan konstaterade att vi  ser nog hellre programmet på TV!
Denise Mina på väg ut! Bakom Karolina Ramqvist och Jessica Gedin