söndag 30 mars 2014

"Ja, må du leva…"


I går firade vi vår gode väns födelsedag. Han är svårt sjuk och många funderade nog på om han skulle orka med en fest. Hans underbara hustru bestämde dock att fest skulle det bli, lånade en lokal och inbjöd till mat och dryck. Vi samlades alla i lokalen, hjälptes åt med att duka upp ett fantastisk buffébord, där flera av rätterna tillagats av släkt och vänner och sedan väntade vi alla på jubilaren, som hade förstått att något var på gång, men inte vad! Vad skulle vi nu sjunga när han kom? Det kändes på något sätt inte rätt med den vanliga sången "Ja, må du leva.." utan det bestämdes att det skulle bli " Vi är så glada ida, att du har födelsedag.." Grodan Boll och Kalle Stropps speciella sång! Jubilaren kom, blev tårögd och lyssnade till sången och hurraropen. Stämningen var god, vi åt och drack, och jag och Christer höll en liten betraktelse bland flera andra vänner. Så reste sig hustrun och gick fram för att hålla sitt tal. Ur en kasse tog hon fram flera av vår väns målade tavlor, alla tillkomna på olika platser av deras resor under åren. Det var ett så kärleksfullt och positivt tal och så avslutade hon med att säga, "nu tycker jag vi alla sjunger "Ja, må han leva…"Plötsligt kändes det så självklart. Jag tror för de flesta av oss. Vi reste oss alla, stora och små och med kraftfulla röster stämde vi i "Ja, må du leva i 100-e år" Hurra! Så länge vi lever ska vi leva, hoppet får aldrig dö.

lördag 29 mars 2014

"Och havet…"


Västerhavet

…aldrig har du sett något så koloristiskt! Det kunde nästan ta hjärtat ur bröstet på mig!" skriver konstnären Karl Nordström till sin konstnärskollega Richard Bergh. Just nu pågår en utställning på Waldermarsudde med verk av Karl Nordström, en av våra främsta landskapsmålare och nationalromantiker. Född 1855 och uppväxt på Tjörn och senare även medlem i konstnärskollektivet i Varberg är havet och naturen kärnan i hans måleri. Det är en pedagogisk utställning där man får följa konstnärens utveckling och som en guide påpekade, att Nordström tog intryck av alla influenser i tiden från impressionismen med sitt friluftsmåleri till Matisse och Cezanne men han fastnade aldrig utan prövade sig hela tiden fram. I Grez- sur- Loing, den franska byn där så många konstnärer samlades, träffade han sin hustru Tekla, som var utbildad xylograf d.v.s trägravör,  då på 1800-talet ett betydelsefullt arbete för bok och tidningsillustrationer. Det finns inte så många arbeten kvar av Tekla och på utställningen finns bara en liten glasmonter med några gravyrexempel, men hon finns både representerad på Nationalmuseum och British Museum. När man är senior (gillar det ordet bättre än pensionär!) kan man ju besöka utställningar på lite udda tider och det gör att man oftast slipper trängas framför tavlorna utan kan försjunka i tankar och stämningar. God mat har de också i Prinsens kök! En fin utställning som pågår till den 25 maj så ta en tur dit!

Ovädersmoln
Havrefält i Grez
Blomstertäppa bland klipporna Kyrkesund
Mellan trädgårdsmurar i Provins Frankrike

Karl Nordström, målad av Oscar Berg
Min hustru
Motiv från Grez, trägravyr Tekla Nordström

fredag 28 mars 2014

Allergi eller förkylning?


Jag har aldrig varit allergisk vad jag vet. De sista åren har jag emellertid märkt att när jag dricker vissa rödviner drabbas jag plötsligt av snuva och för en stund rinner näsan våldsamt. Men den här veckan har varit tung…kliande ögon, rethosta och nysningar har präglat mina dagar och stackars Christer!! hotar med att göra som Caligula…(såg ni TV-serien "I Claudius" för länge sedan så vet ni vad han gjorde med en av sina hostande undersåtar…). Nåja han menar väl inte så allvarligt... men det är otroligt enerverande inte minst för mig själv med detta hackande. Sedan har jag förstått att jag inte är ensam! Runt omkring mig nyser och hostar mina medmänniskor och jag som aldrig lyssnat på pollenrapporter eller ägnat så mycket tankar åt detta problem börjar allvarligt fundera över om jag också har drabbats. En god vän som är läkare sa att det inte alls är ovanligt att man utvecklar allergi när man blir till åren så nu får jag ta mig till apoteket för att köpa medicin. Om det nu inte är en förkylning förstås….

onsdag 26 mars 2014

Säkra Kort!

 I dag samlar jag på vårtecken! Det är inte bara scillan som börjar ta fart eller fåglarna som kvittrar och far som tättingar i buskarna utan även andra små tecken som berättar om Våren! Här är några säkra kort!

Livet i knopp!
Alldeles nytjärad! Vilken doft!
Inga parkeringsproblem!
Det har redan varit några spekulanter på besök! Men dock stort behov av renovering!
Vårpussen!

tisdag 25 mars 2014

Solpiazza med bananer!


Regn och rusk, men misströsta inte! Innanför Centralbadsparken vid Drottninggatan ligger det gamla fina Centralbadet från 1904 och när man går in där möter två  solupplysta rum och man tror sig vara på ett litet medelhavskt café! Prunkande bananträd samsas med annan grönska bl.a några apelsinträd och ur högtalare strömmar stillsam vacker musik. Jag beställer en kopp te och servitrisen berättar att detta är ljusterapirum. Jag slår mig ner vid ett av borden, är helt ensam och det känns verkligen som jag satt ute i solen. Genom fönstret ser jag parken med den vackra Hårlemanska malmgården från 1700-talet, en av de få malmgårdar som finns kvar i Stockholm från den tiden, och den lilla dammen med skulpturen "Triton på delfin" skapad av Greta Klemming, dotter till Wilhelm Klemming arkitekten till centralbadet. Här finns också en brunnspaviljong och Harry Friberg, författaren Stieg Trenters alter ego, vandrar omkring här i deckaren "Tragiskt telegram" och jag får lust att läsa om den! En bra stund sitter jag här, njuter av miljön och ensamheten tills hungriga lunchgäster dyker upp och jag går ut i parken. Det porlar från dammen och fåglarna kvittrar. Lite längre bort skymtar porten mot Drottninggatans liv och rörelse…detta är i sanning en oas för kropp och själ!


måndag 24 mars 2014

En människas storhet


Läser ibland en del nekrologer på familjesidan i DN. Säkert ett ålderstecken…kollar hur gammal personen blev…idag 56, 68, 81… och så tänker jag förstås på mig själv…70... och hur länge jag ska få sitta så här i solskenet och dricka mitt kaffe. Lättare känns det om personerna är över 90!  Då tänker jag att jag kan ha över 20 år kvar att kanske få njuta mitt otium! Idag läser jag om en man som blev 92 år. Hans öde griper mig,  också därför att han delade block 14 A  i Auschwitz med en polsk franciskanermunk Maximiliam Kolbe. Jag har bloggat om honom tidigare men jag berättar om denne fantastiske man igen. En fånge rymde i från blocket och som straff plockades tio fångar ut för att svälta ihjäl i en cell. En av dem grät förtvivlat eftersom han hade tre barn och då erbjöd sig munken att ta hans plats i stället. Man gick med på det och i cellen sjöng munken psalmer och försökte på alla sätt stödja sina medbröder. Efter två veckor avrättades han tillsammans med två andra överlevande med en giftspruta.  Själv överlevde min 92- åring och efter diverse dramatiska händelser kom han till Sverige via Röda Korsets vita bussar. Han som varit vittne till munkens oerhörda självuppoffring medverkade senare till att denne kanoniserades till helgon av katolska kyrkan 1982. Nekrologskrivaren avslutar med att skriva om  92 åringens, trots alla svåra upplevelser,  positiva människosyn,  och att varje människa har sin fria vilja att agera medmänskligt eller ej. Jag slår ihop tidningen och tänker på att vi människor samtidigt kan rymma så mycket ont men också så mycket gott och storslaget och att vi har mycket att lära oss av människor som gått före.

söndag 23 mars 2014

English breakfast



Vem gillar inte English breakfast!? Av och till längtar jag efter det och i morse kom äldste sonen med familj hem till oss för att äta den med oss. I de flesta engelsktalande länder serveras den varje morgon bestående av bacon, ägg, små korvar, bönor och en stekt tomat. Ofta serveras också lite champinjoner till och sedan förstås rostat bröd med olika marmelader. Till detta dricker man te eller kaffe. "Full English" kan man säga eller "Fry up" om man vill vara extra engelsk! Trevlig stund hade vi tillsammans med småprat och jag tänkte att sådana här frukoststunder ska vi ha fler av! Kanske varvat med breakfast "continental style", d.v.s te eller kaffe, croissant, lite bröd och marmelad och juice. Kanske passar bättre en solig varm vårmorgon i trädgården! Första vårbuketten fick jag av min lilla E och nu står den här på bordet och gör mig varm om hjärtat!

Frukost med fina Joel i London

lördag 22 mars 2014

Att leva sin mammas drömmar...


I första Babelprogrammet för säsongen talade författarinnan Susanne Brögger om sin nya bok romanen "Till T" Här berättar hon om en familj,  en dysfunktionell familj som vill vara en lycklig familj och där modern  bl.a döper barnen till olika namn från djuren i Nalle Puh. Susanne hade själv en kaotisk barndom med en  mamma som  ibland hotade med att ta livet av sig och i alla hennes böcker förekommer mamman på något sätt. Jag har inte läst så mycket av Susanne Brögger men minns hennes  genombrottsbok från 70-talet "Fräls oss ifrån kärleken" som blev en slags feministbibel där hon gör upp med kärnfamiljen.   Denna sista bok lockar mig.  Fick en känsla av att här vilar ett försoningens och kärlekens skimmer över denna  familj och att nu är berättelsen om mamman klar. "Jag har levt min mammas drömmar", säger Susanne och på frågan vad som är hon svarar hon, "mitt skratt, min ton, mitt skrivande, sättet jag lever på i mitt hus på landet (föräldrarnas gamla sommarhus) och framförallt min musik (Susanne är även jazzsångerska). Det är jag! Tankarna går till mig och min mamma. Visst är det lite så också för mig. Jag uppfyllde en del av min mammas drömmar… Jag fick studera, ta studenten ( jag var den första i min släkt som gjorde det), läsa språk, spela piano… och jag träffade en man så småningom som jag fått leva med och fortfarande lever med. Det var en dröm min mamma aldrig fick uppleva men hon fick leva ett rikt och innehållsrikt liv,  fullt av musik, hon lärde sig både gitarr och cittra, många resor också och t.o.m engelskkurs gick hon på!  Och flera kärlekar,  inte minst den på ålderns höst! Susanne blev den kvinnan mamman ville! En stark, okonventionell, modig kvinna som tagit ut en egen riktning i sitt liv men som också vågat omvärdera och se att de flesta av oss gör så gott vi kan med våra liv. Själv tror jag mamma var ganska nöjd med mig!! Hon var min största supporter. Allt jag gjorde eller tog mig för var i stort sätt bra! Även bränd stuvad potatis blev godkänd!!


torsdag 20 mars 2014

"Lugn…det är bara bevattning i fast form!"


Detta sa en god vän till mig när jag beklagade det snövita utanför fönstret, för i dag är det vårdagjämning och jag har lärt mig att det inte är en dag, utan ett ögonblick som sker vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag beroende på i vilken tidzon man befinner sig. För oss här i Sverige således den 20 mars kl. 16.57!  För länge sedan kallades dagen för Gregoriusdagen, efter en påve Gregorius, som också fick ge namn till den nya kalendern som kom 1753. För att fira denna dag då ljuset så sakteliga börjar ta överhanden över mörkret, kunde man springa barfota,  då först över gödselstackar (bra sätt att värma sina fötter innan…) eller klä ut sig till trana (ett tydligt tecken på vårens ankomst) eller gregoriansk brud (då gick man omkring med en skål att samla godis i eller brännvin!) allt för att fira ljusets ankomst! Ända fram till sommarsolståndet i juni kan vi njuta av ljuset. Sedan börjar det vända… men nu är tid att glädjas och det gör även iranska folket som just idag firar sitt  nyår det sk Nourouz en flera tusen år gammal högtid med speciell mat, presenter och en eldfest som i Stockholm firas i Kungsträdgården.  I Norge firar man solens ankomst (i Tromsö den dag då solen tar sig över fjälltoppen) med olika festligheter. Allra högst upp i nordnorge tror jag att man t.o.m. har ledigt den dagen solen gör entré!

måndag 17 mars 2014

Ljuset återvänder...


I går gick Elsa Dolly och mamma Agnes  på kalas och jag fick några timmar ensam med Elin Lykke! Vädret kan ändras snabbt här  och nu reste sig de mäktiga fjällen gnistrande vita mot den klarblå himlen.   Solljuset dansade i fjordvattnet, glimmade som stjärnljus. Jag försökte fånga det med min kamera men det gick  förstås inte. Jag har skam till sägandes ännu inte lärt mig kamerans alla finesser. Vi promenerade i flera timmar och Elin Lykke sov en stund och sedan tittade hon intresserat på allt som passerade.  Vi ser ofta på varandra och då ler hon mot mig med sitt underbara leende! Jag tänker på att om några dagar far jag hem och då kommer det att gå ganska många veckor innan vi ses igen. Det känns vemodigt att tänka så…det händer så mycket det första året... men jag tar för mig så mycket jag kan både av henne och Elsa Dolly. Vi går in på konstmuseet en stund för att värma oss och här visas konst ifrån Nordnorge. Många stora tavlor med hav och båtar och fiskare som kämpar med storm och tunga nät. Nu när man varit så många gånger här uppe och besökt fiskebyar utmed hav och fjord förstår man vilket tufft liv många haft.
Fortfarande är det ganska ljust fast klockan nu är nära 19 och jag minns när jag var här i januari och det var mörkt redan kl 14. I själva verket var det aldrig riktigt ljust utan halvdager. Men nu har solen återvänt och i juni kommer den skina hela natten!
Ps. Hur gick det med vår "Pulled Pork"? undrar ni kanske. Jo, köttet blev fantastiskt mört men smaken lite för mesig tyckte vi. Ändå uppfattade jag att Agnes kryddade ordentligt. Men som sagt det finns flera variationer så helt klart ska vi testa vidare. Min bloggvän Eva hade använt whiskey…det kan jag tänka mig kan bli bra!
Vem smälter inte?!


lördag 15 mars 2014

Från vår till vinter….

Benny gillar sin snöslunga!

Åter i Tromsö! Det är svårt att hålla sig härifrån när det finns en liten baby som växer och växer och en 3 1/2 åring som jag försöker krama på skypen!,  vilket dock är allra bäst i verkligheten förstås! Så från en solig morgon i Enskede till blåst och snöblandat regn som senare övergick till ymnigt snöfall.  Nu är inga dagar för boots och vårjacka utan varma stövlar och vinterrock! Jag förstår att ni avundas mig!!  men jag vet  att vintern gör ett kortfattat besök i veckan även på våra breddgrader! En natt med en magsjuk Elsa Dolly lakade ur både henne och föräldrarna men nu har vi det dock gott med snöflingorna dalande utanför fönstret. Brasa och goda kakor som Elsa Dolly och jag bakar med trolldegen. Nya sånger får jag höra också, på norska! om igelkottar och getter och ur kapitelboken som jag hade med "Lillebror och Billan" har vi läst 2 kapitel. Elsa Dolly verkar inte så intresserad, det ska nog vara mer bilder att titta på. Idag ska vi göra den omtalade "pulled pork", maträtten som lär ta en 1/2 dag att tillreda. Jag har förstått att det finna olika varianter men vi gör den med Barbecuesauce, som Agnes gör efter eget huvud! Jag återkommer med smakrescension!
Kompisen Brian kommer på besök!
Elin Lykke kan man finna lite varstans på golvet! Rullar runt och allt ska stoppas i munnen!
Om ca fem timmar får vi smaka!

torsdag 13 mars 2014

Dagens fynd!


Varje onsdag när jag går till min franskakurs går jag förbi en skoaffär av den exklusivare sorten. Väldigt snygga skor och stövlar, lite annorlunda design, men ack så dyra, runt 1500 till 2000:-. Nåväl nu var det Rea och eftersom blixtlåset på mina svarta boots gått sönder och också kostar en del att laga, gick jag in för att titta. På en vägg var priserna nedsatta med 30% och på ett bord i mitten av butiken 70%. Jag tittade på bordet och såg ett par skor men i fel storlek förstås. På 30% hyllan stod flera boots och jag provade, snygga, men med nedsatt pris skulle de ändå kosta över 1000:-. Då tittade jag på bordet igen och då såg jag dem! Lite undanskymda stod ett par oxblodsfärgade boots i äkta skinn med lite högt skaft och lagom hög klack! Var det min storlek tro? Ja och sista paret! De har väntat på dig, sa expediten då jag gick runt med dem och speglade mig och riktigt såg framför mig hur snygga de skulle bli både till kjol och byxor! Lycklig gick jag ur butiken med dem på sedan jag betalat…450:-!! vilket fynd!!

tisdag 11 mars 2014

Musikaliskt andrum

Det har funnits flera orglar i kyrkan denna är dock från 1966

Varje tisdag 12.15 kan man lyssna på orgelkonsert i Adolf Fredriks kyrka vid Sveavägen. Ofta är det organisten Per-Ove Larsson som spelar men även andra inbjudna musiker.  I drygt en halvtimme får man fyllas av mäktig musik från olika kompositörer, både gamla och nya, och i dag, med organisten Martin Arpåker vid orgeln,  spelades flera verk av Dietrich Buxtehude samt två stycken ur "Orgelbüchlein" av Johann Sebastian Bach. Båda kompositörerna levde under 1600 och 1700 talet, och var själva stora organister.  Det berättas att Bach vandrade 46 mil från Arnstadt där han arbetade som organist, till Lübeck där Buxtehude var organist  för att lyssna på hans musik och lära sig komposition. Dessa lunchkonserter kostar inget och att jag har börjat gå på dem beror på att mina föreläsningar på Senioruniversitetet sker i ABF-huset, som ligger helt nära. De börjar kl 13 så jag har god tid på mig att  njuta av musiken och den vackra kyrkan. Först tänkte jag att det är väl inte så många som slinker in på lunchrasten men jag bedrog mig! Det är ganska mycket folk som fyller upp bänkraderna och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt  att få lite andrum i vårt vardagsflöde av måsten och förpliktelser. Jag vet att St Klara kyrka också har lunchkonserter kl 12 på fredagarna, så passa på någon gång och ta dig en musikalisk vilopaus!

söndag 9 mars 2014

Nader och Simin, en separation


Jag vaknar tidigt. Alltför tidigt…men nu är det inte längre så mörkt och efter en stund förstår jag att det kommer att bli en solig dag. Snödroppar och krokusar lyser och fåglarna kvittrar; kan man uttrycka detta på annat sätt än…  Det är vår!!  Jag kokar te och bestämmer mig för att titta på den iranska filmen "Nader och Simin, En separation" som jag somnade ifrån i fredagskväll. Det gör jag inte nu. Tvärtom håller den mig klarvaken och jag som sällan ser filmer från mellanöstern tänker som jag ofta gör, varför får vi inte se fler filmer från dessa kulturer? De speglar en värld i mångt och mycket olik vår men är samtidigt  också så allmängiltiga. Som människor har vi samma behov av bekräftelse, samma längtan efter kärlek och mening. Nader och Simin bryter upp från varandra efter många års äktenskap. Deras tonåriga dotter bor kvar hos pappa Simin, som vårdar sin alzheimersjuka far och inte vill lämna Iran, vilket Nader vill. Simin skaffar en hemhjälp att vårda pappan, men det visar sig att hon är djupt religiös och det uppstår moraliska och könsbestämda komplikationer som leder till en härva av allvarliga problem för hela familjen ävensom hemhjälpen och henne familj och det är intressant att få en inblick i hur iranskt rättsväsen fungerar, tolkningen av våra moralbegrepp och den markanta skillnaden mellan kvinnor och män. Filmen har fått fina rescensioner och flera priser bl.a Guldbjörnen i Berlin förra året och regissören Asghar Farhadi berättar i en intervju att den iranska censuren är som engelskt väder, ena dagen regn andra solsken…det är bara att hoppas att man hamnar på solskensdagen….
Se filmen om du har möjlighet. Den visas på SVT play, (detta fantastiska fenomen) fram till 14 mars!

lördag 8 mars 2014

Till bords med färgstarka kvinnor!


Varje fredag i TV-programmet "Go´kväll" inbjudes en person som i sin tur bjuder in till en fiktiv middag med 4 olika gäster! Jag tycker det är en intressant tanke och nu i dag på Kvinnodagen har jag dukat upp mitt bord! Bordet står på vår terass bakom vårt lilla franska hus och jag har lagt på min fina olivduk och dukat med frostskimrande glas från Biot och gröna tallrikar från byn Varages, det bästa är gott nog!  Förutom mina gäster har jag för säkerhets skull bett min kära dotter Agnes vara med och laga maten, och hon bjuder på chèvre chaud och sin goda ratatouille med grillade fläskkotletter. Vi har gott om det rosafärgade provencalska vinet och på bordet står också små skålar med kvistar av blommande rosmarin och timjan. Våren har kommit längre här så vi kan sitta ute utan ytterkläder. Bredvid mig på vänster sida sitter Marilyn Monroe. Hon bär den vita klänningen hon hade i  filmen"Flickan ovanpå" och hon ser glad och avspänd ut. Hon är så vacker med sina guldgula lockar och med sin röda mun.Så många bilder jag haft och har av henne, beundrad och framgångsrik men med ett trasigt liv och ett sorgligt slut... Hon var en idol för mig, sexig och oskuldsfull på samma gång, lätt att tycka om både för män och kvinnor. Bredvid henne sitter jungfru Maria. Hon bär en sjal på huvudet och en enkel skjortliknande klänning med långa ärmar. Hennes ansikte är öppet, tankfullt och med mörka lite sorgsna ögon betraktar hon oss alla. Hon har så vackra händer. De vilar i hennes knä och jag känner att där skulle jag kunna lägga mitt huvud och all oro skulle stillna. På min högra sida gnistrar det och lyser av alla de färger! Frida Kahlo, konstnären, revolutionären, bär en av sina fantastiska mexikanska klänningar i grönt, guld och rött. I det svarta uppsatta håret sitter blommor och runt halsen ett stort guldsmycke. De iögonfallande ögonbrynen är lite hopdragna. Kanske har hon ont från den stålkorsett hon tvingas bära för att hålla ryggen rak. Och till sist den färgstarka Aurora Dudevant, alias Gerorge Sand, författarinna, feminist, en klart lysande stjärna på den franska 1800-tals himlen som gärna bar manskläder och stormhatt. Sitter här med utslaget hår och ett litet spotskt leende.
Vinet lossar tungornas band och samtalen rör sig mellan sorg, smärta, passion och kärlek både kroppslig och andlig. Om kampen som bedrevs och fortfarande bedrivs för kvinnors lika rätt till liv och möjligheter. Vi konstaterar att vi kommit en bra bit på väg här i Sverige, men mycket finns kvar att göra inte minst ute i världen. Det har börjat skymma på och Agnes hämtar lite filtar. Jag känner mig lycklig över att jag är kvinna och stolt att få sitta här med dessa fantastiska kvinnor och höra deras berättelser. Plötsligt hör vi vacker pianomusik. Bakom mullbärsträdet skymtar en flygel och där sitter en frackklädd man. Det är Fredric Chopin, säger Aurora, jag bad honom spela lite för oss. Utan männen kan vi inte föra kampen!
PS. I dag fyller min lilla E 6 år, en kvinna i vardande….undrar vilka kvinnor hon bjuder in i framtiden…
"Marias återkomst"  skulptur av Anders Widoff
finns i Uppsala domkyrka


torsdag 6 mars 2014

En kärlekshistoria...


I flera timmar har jag befunnit mig i de kallaste och ödsligaste trakter…veritabelt vid Nordpolen tillsammans med Bea Uusma och hennes bok om Ingenjör Andrées polarexpedition 1897. Tillsammans med Nils Strindberg och Knut Fraenkel ger han sig iväg med en vätgasballong med målet Nordpolen, men efter bara 3 dagar tvingas de nödlanda då vätgas pyser ut ur den otäta ballongen. De landar på isen och under tre månader släpar de flera hundra kilo tunga slädar för att försöka ta sig till fast mark. Efter 87 dagars fruktansvärda ansträngningar lyckas de ta sig till Vitön, kallad också otillgänglighetens ö för att den alltid är inpackad i drivis, vilket gör det otroligt svårt att ta sig dit. Här upprättar de ett läger, har gott om proviant och kläder, skjuter och äter isbjörn och säl men här upphör också de dagboksanteckningar som de fört hela tiden.
1930 passerar ett fartyg med vetenskapsmän och fångstmän, som ska jaga valross och säl, Vitön, och denna gång kan man ta sig iland och här upptäcker man då Andréexpeditionens läger eller rättare sagt resterna av det. Man finner också kropparna först efter Andrée och Stridsberg och senare även Fraenkel. Det blir en stor sensation världen över och allt samlas ihop och förs via Tromsö till Sverige. Nu börjar en spännande jakt på frågorna Hur dog de, och Varför och Vad hände? Teorierna är många och Bea Uusma grips av en enorm längtan att följa i expeditionens fotspår för att finna svaren. Den brinner av passion hela boken, hon vänder ut och in på varje tänkbar sten och man dras med i hennes sökande. Boken är spännande som en deckare och samtidigt får man en inblick i hur otroligt utsatt man som människa är i denna arktiska miljö där inget kan leva utom isbjörnar och sälar. En farlig och samtidigt märkligt lockande miljö… Hon tror sig också finna svaren på sina frågor om än inget går att bevisa. "Expeditionen, Min kärlekshistoria" heter boken och för den fick hon Augustpriset förra året. Det är en kärlekshistoria på flera plan…Läs den!

Otillgänglighetens ö...
Försättsbladet på Stridsbergs almanacka…
Avskedskort från fästmön Anna Charlier
"Jag kan ej följa dig…"

tisdag 4 mars 2014

År och Vår….


Detalj ur Ulla Anderssons bildväv "Schlagerfärger"

Tack mamma, sa sonen igår när jag bjöd på födelsedagsmiddag för honom! Tack för att du skrev 33 år på kortet! Det känns härligt! Han fyller ju 43!! Hur kunde jag tänka så fel? men å andra sidan vad gör det om man laborerar lite med åldrarna hit och dit!  Detta skulle ju innebära att min kära dotter, som är tio år yngre än sin bror, i dag fyller 23!! Tror dock att de båda är nöjda med sin ålder och själv är jag av den åsikten att varje ålder har något bra att erbjuda även om det alltefter åren börjar ingå en rynka eller några gråa hår!!
Var på Liljevachls för någon vecka sedan och såg Vårutställningen. Den äldsta som var representerad var över 90 år så det är aldrig försent! Det var för övrigt en rolig och innehållsrik utställning.  152 konstnärer, med ganska jämn fördelning av kvinnor och män visar 288 verk. Allt från måleri till skulptur, foto och grafik. Några verk stack ut lite speciellt bl.a en stor tavla där massor av tändstickor formar den lille gossen som finns på tändsticksasken Solstickan! En annat verk var en brodyrväv där konstnären broderat olika bilder på kända visor och schlager! Här stod många och skrattade och nynnade och fotade med sina iphones! Några stora vägmärken lockade också till skratt och jag känner verkligen en beundran inför människors förmåga att tänka och skapa nytt kring saker som vi ser som vardagliga och allom givet. Vi gick omkring i flera timmar och ändå kändes det som vi missade en hel del. Så om ni går dit ha gott om tid! Utställningen pågår till den 23 mars!

Emma Åvall, "Jag tror jag minns men egentligen har jag glömt"
Lars R Melander, "Lattebarnvagn"
Helena Rantamäki Bröms, "There´s got to be some order around here"
Fredrik Sundqvist "Väntan längtan"