lördag 31 maj 2014

Kosläpp!


Äntligen hittade vi till "charkuterifabriken" med sina närproducerade delikatesser! Wienerkorven såg frestande god ut och då sa expediten (tidigare kock på den berömda restaurangen Magasinet i Fäviken) att den serverar vi i morgon på kosläppet i Såå, en liten by nära Åre. Kosläpp?, frågade vi och fick då veta att nu var det dags för kossorna att få komma ut på grönbete! Så i dag for vi i väg för att få beskåda detta. Mycket folk hade samlats och i den stora ladugården råmade korna för fullt! De kände på sig att nu skulle de äntligen få komma ut till frisk luft och grönt gräs efter en hel vinters innevaro.
Spänningen var stor där vi stod, stora och små, utmed staketet och äntligen öppnades de stora dörrarna och korna började springa ut! Uppför backen mot den stora ängen snubblade de nästan på varandra; de hoppade och skuttade, man verkligen såg och kände deras lycka! En del började stångas med varandra, andra sprang omkring som om de inte riktigt visste vad de skulle göra!, men efter en stund blev de lugnare och började äta av det saftiga gräset. Snart härskade lugnet och ängen var full av betande, rofyllda kor! Vi samlades med alla  andra på gårdstunet där vi åt den goda wienerkorven, drack kaffe och fick lyssna till ett föredrag om kornas goda och viktiga betydelse för miljön. De är alls inga kolutsläppsbovar som man vill göra gällande. Tvärtom är deras betande en förutsättning för att minska utsläppen. Det handlar om matjorden och dess utarmning, och att man föder upp djuren på spannmål som är billigare att producera än att låta korna äta naturligt gräs. Jag förstod inte allt, lite komplicerat, men vill man veta mer finns det mycket att läsa på nätet. Hursomhelst var det underbart att se alla dessa glada kor som gjorde att man insåg att vi alla behöver komma ut på grönbete då och då!

I väntan….
Mot friheten….


Glädjeskutt!

Glädjeskutt!

fredag 30 maj 2014

Jag får pippi!

Den sista fjällkon...

Min dotter Agnes berättade för ett tag sedan på sin blogg om sin" early bird"  Elin Lykke! Nåväl, här finns en till! Har nu sedan en tid vaknat runt tre,  halv fyra på morgonen och så får jag ligga vaken en bra stund innan jag somnar om igen. Vet inte varför egentligen. Även om jag lägger mig senare så vaknar jag samma tid. Inte vill jag tända lampan heller för att läsa för då vet jag en som blir "vansinnig"!!
 Ibland går jag upp, dricker vatten men för det mesta ligger jag kvar och låter tankarna fara runt. I natt tänkte jag på min gode vän Göran. Vi var hemma på middag hos honom och hans fru Eivor i går och jag gick runt i deras charmiga hus och tittade på allt han skapat. Olika djur men mest fåglar, fåglar i de mest fantastiska utföranden; flygande, ruvande, stående…och alla med sitt eget personliga uttryck. Tavlor målar han också och nu senast tavlor där motivet direkt skärs eller karvas ut ur träet. Flera utställningar har det blivit under årens lopp och allt detta började han med efter sin pensionering. Från byråkrat på länsstyrelsen till konsthantverkare av stora mått! Nu över 80 år och alltjämt full av kreativitet och livslust! Att höra honom berätta om sitt innehållsrika liv både här i Jämtland men också i Canada, där han vistades under flera år i ungdomen,  är så intressant och äntligen har han nu börjat skriva ner sina upplevelser.
Det jag tänker, som så ofta numera, är att livet ska levas hela tiden och att det aldrig är försent att börja med saker som man kanske tänkt men aldrig kommit sig för med att göra. Minns att min mamma när hon fyllde 80 hade en önskan, och det var att få vandra en bit på Kungsleden! Sagt och gjort! En stor del av familjen åkte med henne till Abisko och Björkliden, där vi bodde på hotellet, och sedan vandrade vi med henne in i detta fantastiska fjällandskap. Och hon var lycklig!

Ugglan skickar en alldeles speciell hälsning till min Elsa Dolly!
Efter Ulf Lundkvist
Göran, en kär inspirationskälla!

torsdag 29 maj 2014

"Jag kastar min glädje, som fåglar mot himlen…"


Med denna sång "Afrikansk bön" avslutade vi högmässan  i Linköpings domkyrka i söndags. I just  en sådan här fantastisk katedral skall den sjungas, där tonerna stiger upp och fortplantar sig mellan de höga valven. Den har ljudit i mitt huvud hela dagen när vi vandrar upp mot Hensjön. I stället för kyrkvalv är det den klarblå himlen som välver sig över mitt huvud och hela naturen brusar och kvittrar mot våren som nu tagit ett stadigt grepp här uppe i norr! Jag känner mig så lycklig helt plötsligt. Ni vet, som man kan göra ibland och särskilt nu för mig, när doktorn sagt att min ihärdiga hosta, som jag dragits med sedan oktober, inte bottnar i astma eller något annat lungproblem utan allt ser normalt ut. Jag har genomgått diverse undersökningar och nu hoppas jag att allt ska vara över och att jag kan börja bygga upp min dåliga kondition igen! Därav denna härliga vandring och fler ska det bli innan vi far hem igen! Vägen har sina speciella naturinslag! Den fina "Kalle Anka granen", myrstacken med sin fantastiska utsikt mot forsarna i Henån och sist Hensjön med blånande fjällen i horisonten. Sången slutar "Vilken dag, vilken dag…" och "Jag gläder mig över ljuset". Förutsättningen för att allt ska växa och blomma!

Linköpings domkyrka med sitt krucifix från 1300-talet


onsdag 28 maj 2014

Resan går vidare….

Dopp i uppvärmd pool skönare än i Siljan just nu!

….från Östergötlands körresa till Jämtland och Edsåsdalen med mellanlandning i Siljansnäs hos min vän Pirjo och hennes man Christer! Många av er vet säkert vem Pirjo är! Under många år hade hon sin modebutik Pirjo Design i Gamla Enskede och där kunde vi frossa i hennes fantastiska kläder i de underbaraste tyger. Allt uppsytt efter din egen storlek och givetvis med Pirjos speciella design! Sedan flyttade hon ut till Tyresö där hon skapade en ny butik på sin gård och med följde förstås kunderna och hit åkte jag många gånger för att låta mig förföras av något vackert men också bara för att dricka kaffe och prata. Med flera av sina kunder utvecklade Pirjo under årens lopp en vänskap som går utanför kundrelationen och numera umgås vi vid olika tillfällen. Hit till  vackra Dalarna med utsikt över Siljan har nu Pirjo flyttat med sina hönor och två bamsekatter för att leva och bo i sitt och makens nyrenoverade gamla hus och för att fortsätta sin yrkesverksamhet i den nybyggda husdelen som inhyser både affär och arbetslokal. Det är ett så vackert rum!  Ni som besökt Pirjos butiker vet hur hon kan skapa mysiga miljöer, och här kommer hon helt till sin rätt. Här sitter hon vid sin symaskin med utsikt mot Siljan och med vacker musik som stiger upp mot det höga taket. Här kan du som kund slå dig ner i sköna stolar där du omges av både antika och nya saker som ljusstakar eller sidenblommor i vackra krukor. Eller varför inte öppna någon av de exklusiva burkar vars dofter får dig att tänka på nytvättade lakan…men det är förstås till kläderna, som hänger lite överallt,  som dina ögon dras. Ljuvliga tyger och modeller som bara vill att du ska prova och drömma…Det är inte billigt ska sägas, men tygerna är unika med fantastisk kvalité och du får något helt skapat för dig.
För att kunna hålla fortsatt och lättare kontakt med sina kunder har  Pirjo också nu öppnat en butik på Skånegatan alldeles vid Nytorget så hit kan du gå för att titta och kanske låta dig förföras!!

På terassen i Dalen i Pirjotunika!

fredag 23 maj 2014

Liten körturné

Kören i ur och skur och dur!

Packar åter min resväska! men denna gång den lilla och bara för några dagar! Vi ska göra vår årliga körresa. Detta år blir det dock inom Sverige, närmare betstämt till Norrköping där vi har en  konsert och sedan Linköping där vi har ytterligare en konsert samt sjunger i högmässan. Det är alltid så roligt med körresor! Vi får tillfälle att umgås, samtidigt som vi får sjunga i kyrkor,  ofta stora och mäktiga och med en helt annan akustik än i vår egen lilla kyrka! Många minnesvärda resor har det blivit under åren. Just nu tänker jag på när vi stod i Roms katakomber och sjöng "Sommarpsalm" och runt oss alla gångar med sina gravplatser för för länge sedan döda…en märklig och stark upplevelse! Eller när vi i London var på diskotek och min körvän Jochum plötsligt tog av sig sin kavaj, vände den ut och in och voilà!  En häftig färgglad kavaj som passade superbt till discoljuset! Numera går det betydligt stillsammare till…vi är en kör med hög medelålder och de flesta är kvällströtta, även de yngre som passar på att sova när man slipper barnlivet för några nätter! Så något nattsudd lär det inte bli!  Fast man vet ju aldrig förstås...finns det piano i övningsrummet och några vinboxar så brukar det tända till!!

I flera år var min son Fredric med i kören.   Vilken lycka och så roligt vi  hade!
Här i Rom 1993
Jochum leder dansen!

onsdag 21 maj 2014

Trädgårdsliv!

Kirskål tar sig igenom överallt!!

Äntligen kom jag igång med plantering av blommor i krukor, och upptäckte ånyo vilken helande verkan "händerna i jorden" utgör. T.o.m rensningen av kirskål slapp alla förtäckta svordomar utan jag drog upp dem metodiskt sittande på Elsa Dollys lilla blå stol. Kom på att den gör sig också så vackert mot förgätmigejen så den får stå där som en liten installation! Vilken lycka att ha en liten trädgård där man efter väl förrättat värv kan njuta vårens första sillmacka och njuta av värmande sol och fågelkvitter. Koltrastarna flaxar i fågelbadet och lilla talgoxen väntar avvaktande på sin tur! I kväll tänder vi grillen och mumsar korv med sonen och barnbarn! Gissar att det blir grilldoft lite överallt häromkring! Nu kommer alla ut ur sina bon!!


tisdag 20 maj 2014

Konfirmation i förändring

Katolska konfirmander i en kyrka i Wien (där vi senare skulle sjunga på vår körresa)
(I katolska kyrkan konfirmeras man mellan 9 och 12 års ålder)

Det är konfirmationstider. Det var länge sedan jag var på en konfirmation men i söndags var det ett av våra barnbarn som konfirmerades i Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Det var en helt annan ceremoni än den jag själv minns både från min egen och barnens konfirmation. Nu kan man välja om man vill konfirmeras på speciella läger och ofta gör man någon avslutande resa också. I det här fallet reste man till Assisi i Italien för att under en vecka besöka de platser där den helige Fransiscus verkat.
När jag konfirmerades var det två dagar som gällde. Den första dagen var det förhör om vad vi lärt oss…jag minns speciellt "Tio Guds bud" och frågan efter "Vad är det?",  där man tragglat på svaren för att lära sig dem utantill. Sedan kom själva konfirmationsdagen med nattvarden och efterföljande familjefest med presenter, ofta någon speciell minnessak som ett silverhalsband med ett kors, en ljusstake eller en  psalmbok! Numera verkar alla bära kåpor men då hade vi flickor vita klänningar och pojkarna fick sin första kostym! Min klänning sydde mamma och så fick jag mina första högklackade skor! Inte med taxklack, som då var så populärt!, utan jag lyckades tjata till mig ett par gråa mockaskor med smala lite högre klackar! Vilken lycka! Konfirmationen sågs som ett första steg mot vuxenlivet och också en viktig introduktion till vårt kristna arv. Detsamma gällde under mina barns tid även om redan då mycket började förändras. Dels var det färre som "gick och läste" dels var engagemanget olika för olika församlingar. Så mycket samtal om det existenstiella eller vad som kan möta i livet av olika utmaningar minns jag inte från min tid,  utan det var mest den kristna tron och dess uttryck som lärdes ut.
 Nu för tiden tror jag man är mycket mer inriktad på att fånga upp ungdomarnas egna frågor och funderingar och det är naturligtvis viktigt för kyrkan att göra konfirmationstiden så positiv och givande som möjligt så att ungdomarna stannar kvar inom kyrkan. Nattvarden var på min tid också speciell. Ingen fick ta den innan själva konfirmationsdagen och därför blev det något särskilt första gången. Numera får alla gå fram och ta den, stora som små, vilket jag tycker är positivt! Jag vet att många tycker att konfirmationen är onödig,  skolan har ju "religionskunskap", men där har inte kristendomen någon specifik plats. Så mycket av vår svenska historia är förknippad med kristendomen och att ha kunskap om den gör livet mer begripligt. Om du inte har kunskap om den tro som genomsyrar och har genomsyrat vårt samhälle i hundratals år tror jag det blir svårare att förstå andra människors religion och religiösa uttryck. Man behöver inte tro eller konfirmeras,  men att ha kunskap är aldrig fel!

Min lilla mamma som konfirmand 1933

måndag 19 maj 2014

Musik i jazzton


"Jag är uppväxt här i Enskede", sade den unge pianisten när vi repeterade i torsdags inför gårdagens konsert! "Extra roligt att få spela här i kyrkan!" och så började han tillsammans med sin basist och trummis spela så att taket "lyfte" sig och ingen kunde sitta still!  Psalmjazztrion bildades 2005, som ett experiment att blanda psalmer med jazz, och nu efter flera års turnerande har de gett ut tre CDn med härlig jazz till mer eller mindre välkända psalmer. Psalmerna får en helt ny dimension och lyster, öppnar upp mot andra musikaliska rymder. Det var fantastiskt att få sjunga med dem och "Lacrimosa" ur Mozartz Requiem i uppjazzad version grep både oss i kören och publiken på ett alldeles särskilt sätt. Längst bak satt vår egen Enskedekompositör Steve Dobrogosz med hustru Katarina (känd flöjtist) och när jag efteråt hälsade på dem och uttryckte att det var roligt att de kommit för att lyssna berättade de att pianisten var deras son Jonathan!! Det borde jag kunnat förstå!! "Äpplet faller inte långt från trädet…"och det visade sig också att han kände både vår dotter Agnes och hennes sambo Benny eftersom de gått i samma skola!
Jazztrion har en hemsida där man kan gå in och läsa om dem  och se var de har sina konserter. Gör det! svenskapsalmjazztrion.synthasite.com

lördag 17 maj 2014

Ljuvligt, ljuvligt...


Visst är ljuvligt ett ljuvligt ord! Och just idag känns det så när jag går ut i trädgården. Gräsmattan är alldeles för långhårig men dock full av bellis och förgätmigej som lyser med sin blå färg, så vi struntar i gräsklippning och fågelbadet är nyfyllt med vatten. I dag ska jag inhandla blommor till blomkrukorna och rensa i rabatten!
Kirskålen har fått bre ut sig lite för mycket, samtidigt är det lättare att ta bort den när den växt upp lite.
Häggen doftar och äppelblommen slår ut! Igår gjorde vi en fin promenad runt "Kyrksjön" i Bromma/Ängby. Några vänner tipsade om den så vi åkte dit. Kyrksjön och området omkring är naturreservat med ett rikt fågelliv och stigen kantades av blommande träd och fantastisk fågelsång. Hör ni näktergalen? sa en dam till  oss, och efter en liten stund hörde vi den (tror jag!) inte så lätt att urskilja bland alla kvittrande fåglar! Vattengölar och nerfallna träd bäddar för rikligt med småkryp till hungriga sångare och två bryggor med bänkar, vila för solhungriga flanörer! Här satt vi en stund och tittade på de två nykläckte sothöneungarna, små dunbollar som simmade runt sina föräldrar! Här är säkert också skönt att ta sig ett dopp på sommaren,  så hit tar vi oss en tur igen!

Solglittrande svan!

onsdag 14 maj 2014

Vårpromenad….


Varsågod mormor!

Klart vi måste ut! "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" sa mitt barnbarn Joel en gång för massor av år sedan. En "dagis-devis" förstås! Så vi satte på oss ordentligt för att ta en tur med Elsa Dolly runt Prästvattnet. För säkerhetsskull tog Elsa Dolly på sig sina solglasögon! Man kan ju aldrig veta!! Mamma Agnes hade bröd i en påse till fåglarna och så gick vi i väg! Jag i mina gympaskor som det visade sig inte var så smart. En meter (minst!) tjock snö på sina ställen så jag åkte ner i en grop och där fastnade skon! Så det blev att hoppa på ett ben tills Agnes fick upp den! Naturen ser ut som på det där kortet av Elsa Beskow (ni vet månadskorten) för marsmånad. Barmark börjar synas mellan snödrivorna och det brusar från smältvatten! Måsarna skrek som galningar när brödsmulorna kom fram och en flög ner och tog en brödbit direkt ur Agnes hand! Elsa Dolly var inte ett dugg rädd fastän de flög så nära, jag fick dock association till Hitchcocks film "Fåglarna", om ni minns den! När vi kom hem blev det fotvård både för Elsa Dolly och mig! Elsa Dolly hade svårt att bestämma vilket nagellack hon skulle ha, så hon tog alla för säkerhets skull!

tisdag 13 maj 2014

Åter Tromsö…nu med silverkort!



Kan bara må bra när jag har små gullisar i sängen hos mig! Elin Lykke kryper nu och med stöd reser hon sig och ger mig de underbaraste leenden! Vädret är snöblandat regn (SANT!!) ...


 så vi håller oss mest inne, men jag har inget behov av fjällvyer just nu utan det är bara mina flickor som gäller dessa dagar jag är här! När jag kom i söndags lyste dock solen så tillsammans med några vänner till Agnes drog vi i väg till en fjordvik och grillade korv. Jag säger det igen…naturen är makalös!!
 Elsa Dolly och jag läser sagor, just nu vill hon gärna höra om den lilla sjöjungfrun men i HC Andersens mer sorgliga version. Sedan läser hon andra sagor för mig, fast på sitt eget sätt förstås! Hon har också prövat nya cykeln som hennes farmor skickade med! Jag tog med den i bagaget och när jag frågade hur mycket det skulle kosta extra (det ingår ju ett bagage när du flyger med SAS) svarade flygpersonalen 500:-. Men eftersom jag är nybliven silvermedlem blev det gratis!  (jag har ju flygit så många gånger och alltid med SAS). Tycker de är bra.  Trevlig och tillmötesgående personal, inte minst mot Agnes som är flygrädd, ofta är de också lite äldre (ingen nackdel!), gratis kaffe eller te får man och tidningar samt ett bagage på 23 kg. Och prismässigt är det ingen större skillnad har jag noterat mot andra flygbolag. Undantag kanske Ryan Air, men det flyger jag av princip inte. Det visar sig också att när du får slutnotan är det inte alls så billigt. Jag kan aldrig förlika mig riktigt med att mina kära bor så här långt borta men det har också sina fördelar att få leva nära varandra under vissa dagar och de ska ju inte stanna för evigt!
Så mycket spännande att upptäcka...
Prinsessan Elsa Dolly dansar!