onsdag 26 augusti 2015

Själens spegel...

Ögontröst
Sedan ett antal veckor har jag haft besvär med mitt vänstra öga. Det började när vi var i Frankrike och då skaffade jag droppar på ett apotek för att försöka lindra det som skavde och var igenklistrat på morgnarna. Det blev bättre men ändå inte riktigt bra. Nu har jag dåliga ögon i släkten…min mamma fick grönstarr vilket medförde att hon så småningom blev blind och även min mormor var blind de sista åren. Nåväl i går ringde jag St Eriks ögonsjukhus, som hänvisade till vårdcentralen som sedan i sin tur hänvisade mig till akutmottagningen för ögon på Södersjukhuset. Dit åkte jag således och fick komma in nästan genast. Så väl emottagen har jag sällan blivit! Sköterskan som först gjorde en undersökning var vänlig och lugnet personifierad och när jag sedan kom till doktorn var det på samma sätt. Han tog sig god tid,  och när han hörde om min oro, sade han att vi kollar "gula fläcken" också, nu när du ändå är här, så man tog bilder på båda ögonen. "Gula fläcken" har med synskärpan att göra och kan delvis behandlas. Det visade sig att allt var ok, ingen gula fläck och ingen grönstarr! Däremot normala åldersförändringar som att jag nu ser mycket sämre på vänster öga och vätskan i tårkanalen som är till för att smörja ögat, nu måste få hjälp av ögondroppar…och starkare läsglas! Det jag egentligen vill berätta är inte i sig detta vanliga ögonproblem utan vilken fantastisk sjukvård vi har och vilka proffs som finns att hjälpa oss, något att också komma ihåg när många klagar.

söndag 23 augusti 2015

Öarnas ö….



Sådana här underbara sommardagar lockar havet…en båttur tänker vi och väntar på Nacka strand på båten till Sandhamn! Men det gör förstås en massa andra också! och när båten äntligen kommer är den redan fullsatt och nästa extrainsatta båt tar bara med förbokade…Nå, vi ger oss inte, för en båttur vill vi göra så vi far till Ankarudden på Torö och tar båten över till Öja, till Landsort! Redan på min bokhandelstid hörde jag talas om denna ö då en kund berättade att hennes pappa anordnade skulpturutställningar där ute i det fria sedan början av 90-talet. Det blev inte av att vi kom i väg men nu äntligen steg vi iland i den lilla hamnviken Österhamn och blev genast förälskade!! Gamla små stugor från 1600-talet blandas med vackra trähus med snickarglädje och små välskötta trädgårdar fyllda av blomsterprakt. Fyren Landsort är den äldsta i Sverige och lotstraditionen sträcker sig ända bakåt till 1500-talet. Numera finns här inga bofasta lotsar…och fyren är förstås automatiserad.
 Små promenadvägar tar oss till Sveriges minsta galleri "Arthurs bod" en av öns äldsta bodar. Just nu ställer konstnärsparet Lena Lervik och Thomas Qvarsebo ut där och i den lilla trädgården utanför finns också skulpturer av dem. Plötsligt är det någon som ropar och där står Arthur,  öns kulturlots!,  själv på balkongen till sin villa. Vi får en pratstund med denne nu snart 90-årige entusiast och han berättar med berättigad stolthet om sin kulturgärning! och att han dessutom varit i min bokhandel!!
Vi köper glass i Saltboden och tänder ljus i det lilla kapellet.  I tre timmar vandrar vi runt, njuter av den fantastiska utsikten över havet, av de intressanta skulpturerna som dyker upp här och var och vilar benen på ljugarbänken! Hit kan man åka under hela året. Vandrarhem och gäststugor finns att tillgå så och rum i grå tornet, den gamla Lotsutkiken, där det också finns en restaurant "Svedtiljas".
Tur att Sandhamnsbåtarna var fullastade!

Österhamn
skulptur Lena Lervik
Fanny Wikstad "Toni och Connie"
Annelie Wallin "Växtkraft"
Lena Lervik "Nerthus", "Morsan" kallad av barnen!
Joze Strazar "Luft under vingarna"

onsdag 19 augusti 2015

Älskade blommor...


...är namn på en utställning på Millesgården. Drygt 60 tal verk ställs ut med konstnärer från olika tidsepoker och alla avbildar blommor.  Här finns de giftigaste giftiga dolda i prunkande buketter, enstaka skönheter i en vas och en serie foton och videofilmer som visar blommans knoppning, blomning och vissnande. Inte visste jag att  Isac Grunewald hade en syster som också var konstnär. Elsa hette hon och hade konstnärliga ambitioner men hamnade i skuggan av sin berömde broder. Psykiskt instabil hamnade hon på Långbro sinnessjukhus och där bodde hon i drygt 40 år innan sin död 1988.  Under 50-talet började hon teckna igen och efter sin död lämnade hon efter sig över 1000 teckningar, ofta blommotiv. Agda Holst är också en konstnär som jag aldrig hört talas om. (1886-1976),
en konstnärinna som var mycket respekterad av sina manliga kollegor och kritiker till skillnad från många andra kvinnliga konstnärer under denna tid.
En annan spännande kvinna är Maria Sibylla Merian, (1647-1717) som inte bara var en fantastisk konstnär och illustratör utan också en berömd forskare inom naturvetenskapen. Vår Linné använde henne ofta som källa i sina verk. Under två år bodde hon i Sydamerika där hon bl.a studerade fjärilar och resultatet av sitt samlande gav hon sedan ut i en bok som anses vara en av världens vackraste naturvetenskapliga böcker, och allt detta i en tid då kvinnor var starkt begränsade i sitt livsutrymme!!
Utställningen slutar den 30/8 och är väl värd ett besök inte minst för Millesgården som är en underbar plats att vandra runt på. Äter gott gör man också i restaurangen bredvid!
Vallmon…älskad blomma att avbilda här av
Ewa-Marie Rundquist

Elsa Grunewald
Agda Holst "Tigerlilja"
Maria Sibylla Merian
Linrabatten hemma hos min kära svärdotter!


lördag 15 augusti 2015

I minnets labyrinter….


Ofta på morgonkvisten innan jag riktigt vaknat vandrar jag runt på olika platser i mitt minne. Det bara dyker upp utan någon egentlig medveten tanke…och varför hamnar jag just där, tänker jag sedan. Som nu de sista morgnarna har jag vandrat runt i Cefalu på Sicilien, en liten fiskeby som vi besökte under en week-endresa för många år sedan. Här går Christer och jag i gränderna med tvätten hängande mellan husen som i "Lady och Lufsen", här hittar vi den lilla badstranden mellan uppdragna fiskebåtar där vi lägger oss på handdukar och solar efter ett skönt dopp i havet och här äter vi god mat på den lilla restaurangen där man sitter precis "ute i havet" på terassen, vilket man inte kan se utifrån gatan. Guiden blir irriterad på mitt envisa frågande om maffian…och fantasin tar stora språng när jag ser bergsbyn Corleone i fjärran.
På stora torget ligger en enorm kyrka, från allra första början ett hedniskt tempel och det anar man fortfarande inne i det spartanskt utsmyckade kyrkorummet. Lite skrämmande känns det… Resebyrån går i konkurs och vi blir strandsatta några dagar och hamnar i ett rum med stora mörka möbler…Allt framstår så tydligt i mitt minne, det är som att göra resan på nytt.
Ibland kan en doft, ett uttryck eller ord, ett musikstycke öppna upp minnets dörrar…ibland glada fina minnen som nu hos mig, ibland skrämmande, hemska, sorgsna.
Har just läst judinnan Hedi Frieds två böcker om hennes upplevelser i koncentrationsläger men också om hennes liv efteråt i Sverige och här beskriver hon så tydligt hur minnena lever och ständigt kommer tillbaka på olika sätt, ofta i drömmar. Det är dock inte bara hemska minnen…det finns också minnen av godhet, vänskap, kärlek, som mycket bär det svåra.
I filmen "Kvinnan i guld", baserad på en sann historia, som nu går på bio med fantastiska Helen Mirren i huvudrollen,  dyker också minnena upp, nog så verkliga, när hon konfronteras med den avbildade och älskade mostern Adele Bloch Bauer i Gustav Klimts tavla.


måndag 10 augusti 2015

Ljungen börjar blomma i livets trädgård...



Det vill sig inte riktigt…jag menar den där underbara låånga solvärmen…den som varar många dagar…
Det blänker till ibland och genast fylls gatornas utomhusserveringar och badstränderna med alla solsugna och värmelängtande människor. Vi for tlll Gålö i går, till vår lilla strand med kaffekorg och smörgåsar. Satt i flera timmar på stranden, badade och tittade ut över fjärden på alla segelbåtar och jag tänkte på hur vacker vår sommar är och hur väl vi alla behöver den.
I dess ljus har jag just avslutat en bok om döden av Owe Wikström. "Den dolda dörren, om undran inför döden" heter den. Och varför läser jag den just nu i dessa livets sommardagar? Jo, kanske för att i morgon ska jag begrava en god vän och då kan man inte undvika dessa frågor som jag tror att vi alla funderar på i bland. Tillsammans med ett sällskap personer diskuteras vad som eventuellt kan finnas bakom den dolda dörren i livets trädgård (en bild ur Hjalmar Söderbergs bok "Historietter").
Det handlar inte  om själva döendet utan om vad som eventuellt kommer sedan. I sällskapet finns en ateist, en troende och en agnostiker, dvs en tvivlare. Wikström är mer med som  observatör men skriver också om sina egna tankar och funderingar. Hur skyddar vi oss mot det oundvikliga? Är religion, konst och musik bara ett sätt att undfly våra tankar, våra rädslor inför de existensiella frågorna? eller är de uttryck för något som finns bortom, en annan verklighet?  Och hur hanterar vi tankarna på att vi själva ska försvinna, lämna allt det vi älskar, dem vi älskar?
Wikström kan givetvis inte ge några svar men som det står på baksidan av boken…"kanske ord att tänka med"…Läs den!


tisdag 4 augusti 2015

Hemma!

Lite trötta... men glada och nöjda!

Efter tre dagars bilåkande genom ett i stort sätt soligt Europa sitter jag nu i min trädgård och dricker min svenska crème! De flesta rosorna är överblommade, gräset är högt och stockrosorna har fallit ner över gången. M a o, här behövs lite omvårdnad och uppfräschning! Mina blomstervakter har dock tagit väl hand om allt så ingen skugga över dem!
Det är skönt att vara hemma. Att åka bil är att "långsamt" närma sig sitt mål och det ger tid att mentalt följa med. Inga snabba ryck som det blir med flyget utan här finns tid att tala om upplevelser och reflektera över de gångna veckorna. Härligt har det varit, underbart och nu känner jag mig full av kraft och inspiration att ta itu med en del "surdegar" hemma!!
Men nu blir det gräsklippning och till min glädje ser jag att min svenska lavendel tagit sig ordentligt! och en del annat smått och gott också!
En natt sov jag i prinsessäng!

Arbois, en av alla underbara vinbyar i Jura. Känd för sitt Vin jaune och
för att Louis Pasteur bodde här.

Morgondimma över Skåneslätten
God vän bjuder på lunch! Matjesill med gräslök! Mums!
Min svenska lavendel doftar också!