torsdag 28 februari 2013

Äntligen!



Så fick Joel äntligen pröva slalombacken! Visserligen låg hela Tromsö i dimma men just vid åkfjället var det ganska klart och liftarna var öppna. Jag lämnade honom där och efter 5 timmar hämtade jag en helnöjd kille som hade åkt offpist i nysnö,  och det var förstås helt suveränt! Vi får se hur det blir i morgon! Han verkar ha träningsvärk...god mat hjälper säkert och i kväll blir det naturligtvis fisk igen, denna gång "lax i påse"! Jättegott!


onsdag 27 februari 2013

Vi ger inte upp!

Mina solstrålar!!




Vad gör man när regnet vägrar att ge sig och man redan besökt Tromsös viktigaste sevärdheter? Jo, man åker ut till slalombacken, för att titta om den ligger kvar!! och om det fortfarande finns snö i backarna. Joel, den underbara!, är så tapper och håller humöret uppe och någon halvdag ska det bli med brädan har vi bestämt! I väntan på detta besökte vi det enorma nya köpcentret som ligger på andra sidan ön. Det blev klart för några månader sedan och är jättestort. Massor av butiker både med för oss i Sverige kända kedjor men också andra som är helt nya för oss. Här finns förstås också  caféer och en elegant sushibar där rätterna åker runt i en cirkel att beskåda! Och så hittade jag en affär, som jag inte sett på länge i Sverige. En riktig sybehörsaffär med knappar och trådrullar och band och spetsar, måste vara ett paradis för alla syintresserade! Ikväll blir det kycklingwok och Bennys hemlagade semlor! och i morgon skiner solen....

tisdag 26 februari 2013

En musikupplevelse


Lamporna är formade som istappar


Eftermiddagsutflykt med Joel och Elsa Dolly medan mamma Agnes fick vila en stund! Vi besökte Ishavskatedralen, som jag berättat om tidigare i en blogg.  Joel tyckte först att den var kal med sina snedställda vita väggar, men efter en stund förstår man varför det ska vara just så.  Ljuset som kommer in genom det enorma färgade glaset bakom altaret, och de väldiga fönstren ut mot fjorden och Tromsö bakom orgeln, är det som ska ge färg och värme åt allt det vita. Strax innan vi skulle gå ut började någon spela på orgeln och vi stannade och lyssnade på något av det häftigaste jag hört spelas på länge. Det var både moderna och klassiska toner, jazz och psalm om vartannat och hela orgelns register kom till uttryck. Coolt, sa Joel! Minst sagt! Vet ej vem kompositören var men otroligt häftigt var det!

måndag 25 februari 2013

"Regn hos mig..."

Regn, regn... och Joel som har tagit med sig sin bräda för att susa ner för fjällsidorna! Men vi deppar i alla fall inte. Efter en god frukost och långlek med Elsa Dolly for vi ner till Polarmuseet som ligger i Framtidscentret där man forskar om Arktis. Ett trevligt, också barnvänligt museum med sälar och många olika sorters nordgående fiskar, den ena fulare än den andre! Fantastiska filmer visas också på storskärmar, en om Svalbard, (en helt otrolig natur, vill, vill åka dit...) och en om norrskenet, "the Artic light", som kan ses här i Tromsö, även om det inte är gynnsamt just nu i detta gråväder. Jag har sett det en gång för länge sedan i Edsåsdalen, några mil från Åre, och det var helt fantastiskt! Jag visste inte då vad det var utan blev helt överumplad av de fantastiska ljusformationerna som svepte över himlen.


I dag blir det fiskmiddag, Torstens fisk efter recept från "Matlagare i Enskede" och så skålar vi för att dokumentärfilmen "Searching for sugarman" fick en Oscar!  En fantastisk film, SE DEN om du inte gjort det ännu!

söndag 24 februari 2013

Åter i Tromsö


Äntligen får jag krama om mina älskade i verkligheten! Och med mig denna gång har jag mitt äldsta barnbarn Joel! Jätteroligt! Han kom i går kväll och vi åt middag och tittade på film, "Grabben i graven bredvid", min äsklingsreplik är när Benny i filmen säger åt sin flickvän att hon ska gå upp och läsa en bok, och hon svarar "har man läst en så har man läst alla"!! Sedan gick vi upp tidigt för att hinna packa ner alla livsmedel Agnes beställt och nu är vi äntligen här, och i soffan sitter mitt äldsta och yngsta barnbarn och myser! Brasan brinner och i ugnen stekes en köttfärslimpa som jag har lagat! På eftermiddagen besökte vi ett lekland och för första gången fick jag rulla runt bland bollarna! Verkligen kul! och skönt för ryggen också! Snöblandat regn hela dagen och av fjällen syns knappt någonting, men vi har nästan en hel vecka på oss!


fredag 22 februari 2013

Heliga danser

Att dansa har i alla tider och bland alla människor varit ett sätt att uttrycka känslor av både glädje och sorg. Så även inom kyrkan var dansen i forna tider ett viktigt uttryck för att komplettera olika  berättelser ur bibeln med rörelser,  men som med så mycket annat inom kyrkan ansågs det vara förknippat med synd och förbjöds. Numera har den heliga dansen fått en förnyad betydelse inte bara inom kyrkan  utan också inom andra inriktningar där man vill uppnå en balans mellan själ och kropp. Inom psykoterapin  t.ex. Det är tillsammans med andra man dansar. Oftast i en cirkel där man genom gemensamma steg och rörelser försöker uttrycka en upplevelse eller känsla. Musiken har alla kulörer, grekisk, romsk, gregoriansk...både ny och gammal, meditativ eller full av energi. En speciell känsla av närhet och helhet växer fram både till sig själv men även till de andra.  För två år sedan gjorde jag en pilgrimsresa till Assisi, den helige Franciskus stad. Det var veckan efter min mammas död och jag var full av sorg. Det blev en fantastisk upplevelse men inte bara för att jag fick vandra i denna vackra italienska stad så full av andlighet utan också för att varje kväll innan middagen dansade vi olika heliga danser. Vi hade turen att en av deltagarna var lärare i detta. En dans minns jag speciellt. Den handlade om fiskarhustrun som väntar på sin man, "skall han komma tillbaka från havet eller inte... " och den dedikerade vi till min mammas minne. Dansen böljade fram och tillbaka i olika rytm och sin suggestiva musik och jag kände hur alla deltog i min sorg.  En stark upplevelse som tröstade och gav mig kraft. Här kan du läsa mer!

heliga danser

onsdag 20 februari 2013

Att skriva är ett sätt att leva


Många av oss har säkert fört och för dagbok. När jag var i 11 årsåldern fick jag en fin sådan med ett lås och en liten nyckel så att jag kunde låsa om mina tankar. Tyvärr försvann boken vid ett inbrott i vår källare men jag minns att jag där berättade om min första kyss. Percy hette han som fick den äran! Sedan har jag skrivit mest hela tiden utan att vara konsekvent. Små betraktelser, dikter men också under hela vår första Frankrikeresa skrev jag flitigt och där försökte jag mig också på att illustrera. Jag hade köpt en liten akvarellåda som så behändigt  kunde tas fram och det var så roligt att försöka välja ut det som lättast kunde fångas i bild i min text! Jag skriver fortfarande men eftersom jag också bloggar blir det inte lika ofta.  Numera skriver jag ju mest på datorn men fortfarande kan jag inte låta bli att ibland köpa vackra böcker att skriva i för hand!  Att skriva är ett bra sätt att reda ut sina tankar, att få perspektiv på det som sker. Det har hjälpt mig så många gånger, varit både till tröst och glädje. Den som inspirerade mig nu att skriva detta är Paul Auster, en av mina absoluta favoritförfattare. Amerikan, och känd bl.a för sin bok "New York- trilogin". Jag läste hans nya bok "Vinterdagbok" där han ser tillbaka på sitt liv och det som format honom. Boken är inte upplagd i kronologisk ordning utan löper i olika tidsperspektiv vilket gör att han tydligt kan se hur saker och ting påverkat honom både psykiskt och fysiskt men också hur det format hans författarskap. Jag älskar hans språk, hans tankevindlingar, och dessutom utspelar sig sig allt  oftast i just New York! Har du inte läst några böcker av honom ännu, föreslår jag att du börjar med "Dårskaper i Brooklyn" sedan är du förhoppningsvis fast!

tisdag 19 februari 2013

Allt har sin tid

I går när jag gick förbi skolan hängde några flickor över staketet. Vad heter du, frågade de och jag svarade förstås, Margareta. Hur gammal är du, fortsatte de, ja, vad tror ni? 47, sa de. 47!! De skrattade och vinkade hej då och jag gick vidare med ett leende på läpparna. För dessa små söta "ettagluttare" är förstås 47 väldigt gammalt, nästan som 100 kanske!,  men för mig som snart blir 70 var det dagens komplimang!

speglingar.....

Jag tror att det var vid den åldern som jag först började ana livets horisont. Att livet är ändligt. Jag talade med min son om detta för en tid sedan. Just när man börjar närma sig de 50, inser man att det finns saker som inte är möjligt att göra längre, att man mer eller mindre är indragen i livets "grottekvarn", som på många sätt bestämmer ens livsutrymme. Det jag inte gjorde i ungdomsåren kan jag inte längre göra och även om jag försöker göra det så kan aldrig min upplevelse bli densamma. Detta betyder inte att jag inte kan göra en massa saker, ja hela livet kan jag leva och uppleva men hela tiden med utgångspunkt från där jag är. Krånglar jag till det? Det jag vill säga är att Allt har sin tid som Ordspråksboken så vist säger. Men det var roligt att vara 47 en stund!

måndag 18 februari 2013

"Back to basic"



Känner mig hängig...är det solbristen kanske? Varje dag är lika mulen som föregående...Dessutom har jag fortfarande sviter efter den sega förkylningen i december. Hostan vill inte riktigt ta slut, och kroppen känns öm och lite stel, som om någon bultat på den. Ska i alla fall gå och simma  idag (om de inte stulit ytterligare kopparrör som de gjort förra måndagen så att duschvattnet inte fungerade...) och sedan hittade jag en Dvd med Taiton  Blossom "Back to Basic", tre gympapass med olika svårighetsgrad. I går tittade jag på den första  och den såg inte alltför jobbig ut!!  så den får jag väl försöka pröva här på mattan, i morgon kanske...Att jag ska vara så seg... Har du några uppmuntrande förslag? skulle behöva lite coaching!

lördag 16 februari 2013

En stor körledare har gått ur tiden


Eric Ericson är död. Läste det på facebook. Han satte verkligen Sverige och körsång på världskartan och hans körer var världsberömda. Jag har sjungit för honom en gång!! Tillsammans med massor av andra korister. Det var i Storkyrkan och vi skulle öva "Sverige" för att sjunga på Slottsbacken för kungen som fyllde 50. Som sagt hela kyrkan var knökfull med korister och uppe i predikstolen stod Eric Ericson. Där ska basarna stå, sa han, där tenorerna etc och till slut började vi öva. Efter en stund äskade Ericson tystnad och sa, det är några tenorer där borta som inte tar den rätta tonen! Bland hundratalet körsångare kunde han uppfatta det! Vilket musiköra! Frid över hans minne.

fredag 15 februari 2013

Boken som en varm filt!

Det finns böcker som man bara kryper in i. Jag kallar dem feel-goodböcker, precis som jag har feel-goodfilmer som jag kan se om och om igen! Kanske jag inte läser om böckerna men de lämnar alltid efter sig en...ja, precis! må bra känsla!  Det finns en författare som defenitivt  får mig att bli varm i hjärtat, förhoppningsfull om människosläktet och dess förmåga till godhet och som samtidigt får mig att längta till Irlands små byar och städer! Maeve Binchy heter hon, född 1940 på Irland och tyärr, upptäckte jag nu,  död 2012. I hennes böcker möts det gamla och nya Irland, fattigdom och välfärd, landsbygd och städer där människor möts och lever tillsammans och grundtonen är att tillsammans kan vi hjälpas åt och utveckla både oss själva och varandra. Alla romaner är fristående men rätt som det är träffar man på någon gammal bekant som varit huvudperson i en tidigare bok, så allt blir som en jätteväv  av olika människoöden. Den som kom att bli hennes sista bok läste jag ut i natt!! "Allt för Frankie" heter den och den bär som alla tidigare böcker på denna klokskap och medmänsklighet som jag tycker är Binchys signum. Flera av hennes böcker har filmats bl.a "Tara Road" men en av hennes bästa är i mitt tycke "Nora O´Donoghues dröm" en fånig titel på en mycket bra bok, "Evening class" heter den på engelska, och det beskriver mycket bättre vad boken handlar om. En kvällskurs i italienska och hur den kommer att påverka alla deltagare! Minns ni den danska filmen (också i min måbrahylla!)


"Italienska för nybörjare" så har ni lite av scenariot!

torsdag 14 februari 2013

Alla Hjärtans kram till er!


Varför känner jag tveksamhet inför denna dag, alla Hjärtans dag? Det är väl inget fel att skicka hjärtesms till nära och kära (vilket jag gjort!),  eller köpa en ros till någon som man tycker om. Men det är som med andra dagar där vi uppmanas att tänka på något särskilt, det blir lätt till något kommersiellt. Jag kan ju heller inte låta bli, gammal pedagog som jag är, att kolla upp lite om bakgrunden.  St Valentin var en präst som vägrade avsäga sig sin kristna tro och därför halshöggs den 14 februari 269 e.kr. (Hans synd att viga kristna par). Sedan kopplades han ihop under medeltiden med våren och fåglarnas sökande efter lämliga partners och så blev den 14 februari St Valentins dag, kärlekens och förälskelsens dag! Ja,  jag inser att jag tycker om det här med röda gelehjärtan och rosor,  så varför inte?!  Hoppas många pippin finner sin vän och kommer och sjunger i min trädgård i vår!

onsdag 13 februari 2013

Askonsdag med fågelsång


Fåglarna sjunger farmor, säger lilla E då jag går med henne till dagis. Ja, det gör de verkligen trots snödrivor och snötunga buskar och trän. Vi är på rätt sida av året, och även om solen lyser med sin frånvaro! kommer ljuset mer och mer! Idag börjar enligt traditionen fastan, som ska pågå 40 dagar fram till Påsk. Det är nog inte många som tänker på det längre,  men i kyrkan tecknar man fortfarande vid askonsmässan ett svart sotkors i pannan på deltagarna. Det  ska minna om vår förgänglighet. Förr i tiden hällde man aska över de som skulle göra botgöring, och sedan togs de inte upp i kyrkan igen förrän till påsken. Härav uttrycket "i säck och aska!" Vi fastar ju inte längre men jag tycker att det ändå kan vara viktigt att tänka till lite extra på hur bra vi har det här i Sverige. De flesta av oss får äta sig mätta och vi omger oss med ett enormt överflöd både av mat och prylar. Fastetiden ger ju också en anledning både till begrundan av vårt timliga men också vår möjlighet att dela med oss till andra. Muslimernas Ramadan är ju en sådan månad,  som dessutom fortfarande har en stor, levande betydelse. Kyrkan delar ut små sparbössor att ha på bordet som en liten påminnelse.  Lite småslantar då och då kan bli till en get eller ett träd...ingenting är för litet!

söndag 10 februari 2013

"Härlig är musiken..."

Att sjunga i kör innehåller så mycket! Dels att få sjunga förstås men också att tillsammans med sina medsångare i de bästa stunder skapa musikaliska upplevelser även för andra. Det är mycket övning för att resultatet ska bli bra, så under de timmar man träffas i veckan blir inte mycket tid för umgänge på ett mer personligt plan. Men då har vi körhelger och körresor! Förutom övning och konserter blir nu tid för skratt och glam och prat om allt mellan himmel och jord, och kanske också en liten sväng om då och då! Jag kommer just från ett sådant körinternat där vi tränat flitigt bl.a på Steve Dobrogosz "Mass", som vi ska framföra i Enskede kyrka den 24 mars. God mat och kaffestunder ingår givetvis och under middagen frestar vi andra gästers tålamod med ett evigt sjungande!! Men igår kväll hände något speciellt. Ett gäng med damer var de enda gästerna jämte oss och de talade teckenspråk. Bra tänkte vi! Nu kommer vi inte att störa. Mot slutet av middagen frågade de vår körledare om vi kunde sjunga tillsammans!!! Det visade sig att damerna tidigare varit körsångare men p.g.a allvarliga hörselproblem tvingats sluta. Nu ville de sjunga tillsammans med oss "Härlig är jorden" men på sitt vis.

Staty av musicerande man från Kykladerna ca 2500 f.kr

Så ställde de sig framför oss och med sina händer och armar samtidigt koordinerade tecknade de verserna som vi sjöng. Det blev en märklig upplevelse, så vacker och rörande och psalmen fick en helt ny dimension. Jag har skrivit det tidigare, men det tåls sägas igen, Musiken känner inga gränser!

fredag 8 februari 2013

Drömmar om Normandie

Millesgården en vinterdag. Vacker också snötäckt med Carl Milles fantastiska skulpturer. Här är det underbart att vandra speciellt kanske på våren och höstkanten då trädgårdarna står i sin blomning men även nu i vinterskrud är det rofyllt och inbjudande. Vi är här för att titta på den nyöppnade utställningen "Målare i Normandie. Underbara impressionister" som pågår till den 26 maj. Många var de konstnärer som drog upp till Normandies kuster för att måla och här umgicks man bland fiskare och bönder men också med turister, som nu i slutet av 1800-talet började komma, ofta från England. Det är en "liten" fin utställning med ett 70-tal tavlor, så man har tid att gå runt flera gånger. De flesta tavlorna är små, precis lagom stora för att kunna säljas till dåtidens hugade spekulanter och det är främst naturen, havet i dess olika skiftningar som skildras. Det impressionistiska sättet att måla växte ju fram under denna tid med företrädare som Monet, Renoir och Corot, vilka har med några små verk, men det finns även verk både från tidigare och senare perioder av mindre kända konstnärer.  Den som jag upptäckte och blev extra förtjust i var Eugéne Boudin (1824 - 1898) som också introducerade Monet i frilutsmåleriet. Badlivet började också utvecklas och bland fina damer kunde det gå till så här! En badhytt på en vagn drogs ned till strandkanten av hästar, och i den klädde sig damen i lämpliga plagg, för att sedan öppna dörren och med hjälp av en betjänt kliva ner i vattnet och doppa sig! Sedan var det bara att kliva in igen och klä på sig!
När man sett sig mätt kan man också besöka det trevliga cafeét, som har en fin lanthandel, och äta något. Vi tog in en charkuteritallrik från Normandie med en jättegod camembertost. Hade varit gott med en calvados till men det får anstå till en annan gång!


Dieppes strand (Jaques-Emile Blanche)

torsdag 7 februari 2013

Näthatet så vidrigt och skrämmande

Ni missade väl inte Uppdrag granskning i går och programmet om hatet mot framförallt kvinnor på nätet? Jag har aldrig riktigt förstått hur utbrett det är även om jag tidigare läst om förföljelser och kränkningar mot personer på nätet. Men vidden av hatet, av hoten och de råa sexistiska anspelningarna var för mig helt nytt och så även för många med mig tror jag.  Kanske beror det på att man varit ganska tyst om detta. De drabbade har inte alltid velat tala om det och många har också vant sig vid den hårda ofta kränkande tonen på nätet. Men nu träder flera mediakvinnor fram och  läser upp det ena vidriga mejlet efter det andra men det är inte bara kända kvinnor som drabbas utan  vanliga kvinnor, som du och jag,  här i programmet en som på HMs hemsida kritiserade en tröja med en bild av en sångare som varit straffad för sexualbrott. En ung kvinna som bara ville starta en diskussion om något som hon finner väsentligt. Så modigt av henne och de andra kvinnorna att ställa upp. Därför är det så viktigt att vi börjar tala om detta högt och inte tystnar eller låter oss styras av rädsla.  Det finns mycket att säga både om HMs och polisens agerande men också vad det opersonliga nätet får frustrerade människor att säga och utrycka av hot och kränkningar, något som de flesta säkert inte skulle göra om man möttes ansikte mot ansikte (vill jag tro i alla fall). Nuvarande lagstiftning hänger inte med riktigt om jag förstod rätt, men förhoppningsvis kommer lagar som kan stoppa och förhindra. Se programmet på SVT play och läs även Ewa Swedenmarks blogg, "Tystna inte, vi är så många fler än hatarna", du finner hennes blogg i min marginal!

tisdag 5 februari 2013

Idag kunde jag inte hålla mig längre!

 Jag gick till Gamla Enskede Bageri och köpte min första semla för året fast det enligt gammal tradition inte får göras förrän nästa tisdag! Men som med surströmming och kräftor så gäller inga speciella datum längre utan nu är det fritt fram ända fram till påsk! Att äta semla har sitt ursprung från medeltiden då vi var ett katolskt land och man ville frossa innan fastan började inför påsken.  Sedan har ju "bullen" utvecklats till att bli vad den är i dag, en fin vetebulle (simila betyder vetemjöl på latin) med mandelmassa, grädde och ett florsockerpudrat lock! Semlan kallas också fettisdagsbulle och hetvägg, det sistnämnda är när man äter den i varm mjölk, något som också är ganska gott. Ni minns väl , detektiven Ture Sventon, som var en riktig temmelfanatiker och så har vi ju stackars kung Adolf Fredrik som dog en kvalfull död när han avätit en semla. Dock hade han inmundigat en större måltid innan! Han dog den 12/2 1771 och i år infaller hans dödsdag just på fettisdagen! Semlan finns t.o.m avbildad på en målning från 1250 som finns i en dansk medeltidskyrka.


Hursomhelst jättegod är den! Mums!!

måndag 4 februari 2013

"Jag är en liten kanin..."


Vaknade i min egen säng! Ingen liten "kanin" som tittade in genom dörren och inga katter som jamade runt benen för att få mat! I flera månader har jag varit så nära Agnes och Elsa Dolly att det känns ovanligt att kunna sitta och läsa tidningen och det är helt tyst! Från 180% till 0! Underbart att få vara tillsammans men också skönt att komma in i sin egen vardagslunk, det behöver både de och jag. Nu ska jag ta det lugnt, försöka låta bli att fylla dagarna med aktiviteter utan bara låta vara... något som jag tyvärr har svårt för. Mer motion står också på agendan...som alltid!! När man är med underbara Elsa Dolly är det alltid något som fastnar speciellt i minnet! Denna gång är det Barbapappa! Nästan varje dag när de bodde hos oss såg vi på videobanden med dessa "goa och snälla", och efter varje litet avsnitt sa Elsa Dolly, "det kommer mera"! Och till sin lycka hade hon Barbapappa hemma i Tromsö och sedan kompletterade jag och morfar med de andra i familjen! Vilken glädje! och hela tiden lekte hon med de mjuka figurerna som också skulle sova i hennes säng. Jag kan se henne sitta i vårt TV-rum och säga, "kom momo, Barbapappa"!


lördag 2 februari 2013

Femtio nyanser...nja...


Nu har jag läst "50 nyanser av honom " av E L James, ja, slutet skummade jag eftersom jag lånat boken av Agnes och i morgon reser jag tillbaka till Sverige. Vad ska jag säga? En av de mest lästa böckerna någonsin, miljontals, företrädsvis kvinnor, har läst den och nu är jag en av dem. Egentligen hade jag ingen lust från början men så svarade författaren Linn Ullman, som besökte TVprogrammet "Babel "på en fråga om hon skulle läsa den, att ja, man bör väl göra det eftersom den tilltalar så många kvinnor och man blir då naturligt nyfiken och vill förstå varför.
Kan jag svara på det nu? Förutom sexet som skildras mycket ofta och ingående är personerna som klicheér på prinsen och prinsessan. Han, otroligt snygg med en läcker figur, smålockigt hår, spelar piano som en Gud, är pilot med eget plan,  gillar opera men även Sinatra, rik som ett troll, framgångrik företagsledare med socialt patos....och hon den oerfarna oskulden, lite charmigt klumpig men ack så vacker med sitt  långa hår, där lockarna ostyrigt tittar fram när hon sätter upp det, klarar av universitetet med glans, intelligent och med skinn på näsan trots sin osäkerhet. Ja, ni hör själva, visst är det "Mitt livs novell" eller "Hjärtebiblioteket"som får en renässans. Men det inser nog de flesta, så det är sexet som lockar förstås.
Det finns inte mycket bra porr, såvitt jag vet, för kvinnor som också är skrivet av kvinnor. Jag minns "erotiska noveller" från 70-talet där flera var skrivna av kvinnor men annars är jag novis på området. Här är det inte vaniljsex (ett för mig nytt ord) som skildras utan sexualitetens mörkare områden, det farliga, där olika redskap används för att bl. framkalla olika fysiska upplevelser, att tänja på gränser, att spela med underkastelse respektive dominans.  Kanske är det detta som lockar. Jag tror att mannen och kvinnans sexuella preferenser är olika men obs! likvärdiga och inom det intima området gäller nog inte samma "lagar" som att diska eller hämta barnen på dagis. Blev jag pirrig då? Nej tyvärr skulle jag vilja säga även om vissa sexskildringar är häftiga. Säkert tilltalar boken mer en yngre generation än min, som är uppväxt under en prydare tid( även om mycket hände under 70-talet), och som jag förstår har det kommit ytterligare två delar så Miss Steele kommer säkert att bota Mr Grey från hans demoner och allt kommer sluta lyckligt, som i sagan!