måndag 16 oktober 2017

Volare...

Höst...trädgården är full av löv och nedfallna grenar...jag har tagit in pelargonerna och dynorna till trädgårdsmöblerna. Däremot får dessa stå kvar ytterligare en tid tills vi får lite lyfthjälp av barnen!
På golvet står våra resväskor...ska ni iväg nu igen, sa ett barnbarn...och ja, nu går resan till Marocko, ett land som jag egentligen aldrig funderat på att åka till men när det ramlade in i brevlådan ett erbjudande som var så prisvärt så slog vi till! Rundtur med buss för att bese olika världskulturarv och spännande Marrakech står på listan. Jag har som vanligt packat alldeles för mycket, medan Christers väska är betydligt lättare! Några böcker finns med också och baddräkt! Solen lär skina så förhoppningsvis blir det bad och god övning för vår franska. Marocko var ju som bekant tidigare en fransk koloni, så franskan lever kvar! Bon voyage till oss!

måndag 9 oktober 2017

From Russia with love...

St Petersburg, tidigare Leningrad,  nu Rysslands andra stora stad med över 5 miljoner invånare och ytterligare ca 1 miljon gästarebetare företrädesvis från många tidigare sovjetrepubliker. Den var också under en period Rysslands huvudstad men denna titel övertogs sedemera av Moskva. En vacker stad med fantastiska palatsliknande byggnader, breda avenyer och guldkupolerade katedraler.
Vi är här på en 5 dagsresa med några vänner och bor på ett jättestort hotell i centrum. Intensiva dagar med få andrum men så blir det ju lätt. Så mycket att titta på och uppleva.
Vid floden Neva ligger Vinterpalatset, tidigare tsarernas bostad,  och här inryms nu Erimetaget, det väldiga konstmuseet, syskonsjäl till Louvren.
Det var tsarinnan Katarina den stora som påbörjade detta museum och fyllde det med konstskatter av alla de slag och det sägs att ska du bese alla föremål och tittar på dem  i en minut skulle det ta dig 11 år!! Här vandrar vi från rum till rum ledda av vår guide Ludmilla som är ett under av kunskap som hon förmedlar på en visserligen bruten men likväl fantastisk svenska. Här finns två av Leonardo Da Vincis tolv målningar och några underbara Rembrandt tavlor med sitt fantastiska ljus, intarsiagolv,  spegelsalar och givetvis porträtt av de många tsarerna och tsarinnorna.
Peter Paulfästningen som ligger i St Petersburgs äldsta del och som bl.a byggdes för att försvara sig mot svenskarna! har en stor katedral där de flesta tsarerna ligger begravda och i ett särskilt rum finns
en sarkofag som innehåller benen från den sista tsarfamiljen som brutalt avrättades av bolsjevikerna 1918. Kropparna grävdes ner i en grop som återfanns 1989 och efter kommunismens fall fick familjen sin begravning och återupprättelse och blev även kanoniserade av kyrkan.
Den sista tsaritsan Alexandra
Vi far också några mil utanför St Petersburg för att besöka Sommarpalatset med dess magnifika trädgårdar och den berömda bärnstenssalen. Allt är storslaget inte minst när man beaktar att det mesta är återuppbyggt efter andra världskriget, då stora delar av palatset förstördes. Man har använt sig av gamla foton och ritningar för att återställa allt så exakt som möjligt. Detta gäller även för övrigt många av palatsen inne i centrum.
Till slut ser man inte skogen för bara trän...så mycken rikedom...kan bara tänka hur folk i gemen hade det...
Skönt då att gå uppför trapporna till Dostojevkis lilla lägenhet i en lite mer sliten del av staden.
Här bodde han med sin hängivna hustru Anna Grigorievna, som skötte hushållet och de två barnen samtidigt som hon renskrev hans manuskript och tog hand om alla ekonomiska spörsmål.
I det lilla arbetsrummet (som vi bara fick titta på genom dörren) står han skrivbord där han bl.a författade "Bröderna Karamasov" och ovanför soffan där han tog sig en lur ibland hänger en kopia av Rafaels tavla "The sistine Virgin" som Dostojevski tyckte mycket om och framför den stod han ofta i djupa tankar.
Sista dagen tar vi en lång promenad till Alexander Newskiklostret där bl.a Dostojevski och Tjajkovski ligger begravda och där försjunker jag också i tankar framför några av de underbart vackra ikoner som fyller den mäktiga katedralen. Det är skumt i valven och ljuset kommer förutom från de höga fönstren från alla de fladdrande smala ljusen som brinner i runda ljushållare runt om. Kvinnor med täckta huvuden faller på knä och kysser de ikoner som hänger i ögonhöjd och själv står jag länge vid två ikoner föreställande Maria. På den ena är Marias ögon slutna, huvudet lutar åt sidan och hennes ansikte uttrycker den djupaste sorg. På den andra bär hon Jesusbarnet som lutar sig mot henne och Maria håller hans lilla hand mot sina läppar. Sorg, vemod, ömhet, kärlek...konstnären har lyckats förmedla en sådan berörande närvaro av både människans utsatthet och tillhörighet.
I den lilla shopen nere vid utgången  letar jag förgäves efter några bilder att köpa just av dessa ikoner men hittar inga. De får leva i mitt minne och sinne.
Också en del av verkligheten....


måndag 25 september 2017

Bröllpsdag med Leif Kronlunds orkester, Mikael Samuelson och Evert Taube!!

Till solglitter på Ålandshav dansar vi till dragspelsmusik och bas Taubes Calle Schevens vals! Vi har varit på en dygnskryssning med Taubesällskapet som vi hamnade i för något år sedan. Så många underbara visor han diktat och vi fick lyssna till både välkända och mindre kända tolkade av olika artister.
Men höjdpunkten var i alla fall att få dansa till Leif Kronlunds orkester med ingen mindre än Mikael Samuelson som sångare! Han är enligt mitt tycke (och jag vet många med mig tycker detsamma) bästa Fantomen tolkaren och när han nu sjöng den berömda "Nattens musik" var det andlöst tyst i hela lokalen. Applåderna ville aldrig ta slut och sedan fortsatte han sjunga gamla godingar bl.a flera Lars Lönndahlsklassiker! Lite nostalgi förstås men så var ju de flesta i vår ålder d.v.s gråtonade....
Det är också något alldeles speciellt med ett storband! Leif Kronlund är still going strong även om han inte gjorde så mycket på scenen! Rörde lite på armen några gånger men han hade säkert stenkoll på sina musikanter! Kunde inte fira vår 37 åriga bröllopsdag på ett bättre sätt! Och vi bestämde att vi är gifta 37 år till!

söndag 17 september 2017

Flyr fältet...

Efter dagar med kartonger och soppåsar och diverse beslut tar jag time out några dagar och reser till Göteborg! Och inte hur som helst! Jag åker med Blå tåget i första klass och äter middag i den fina restaurangvagnen! Inte fy skam! Lite som orientexpressen föreställer jag mig fast utan mord förhoppningsvis!!
Jag checkar in på Göteborgs äldsta hotell, familjeägt, och med fina detaljer i Jugendstil!
 Jag reser ensam! Christer åker med sin dotter till Finland för att besöka sin pappas grav så då passar jag på! Lite som en retreat på ett sätt förutom att jag också ska hälsa på en god vän som bor här! Jag tycker mycket om Göteborg. En fin stad som jag besökt flera gånger inte minst den härliga Trädgårdsföreningens park med sitt orangeri och sina rosenrabatter. Den får ett besök även denna gång!
Jag längtar efter lite havsdoft så jag tar en tur med Paddan, turistbåten som går genom Göteborgs kanal ut till havsviken under alla de små broarna! Just nu skiner solen också varmt och härligt och jag njuter av den friska vinden!
Solen...
..men här tornar regnmolnen upp sig!
På eftermiddagen träffar jag min väninna. och vi promenerar i botaniska trädgårdens höstprakt. Det doftar friskt och lite jordigt efter dagens störtregn och vi har ett fint samtal om livets väsentligheter.
På kvällen bjuds jag på fisk! Givetsvis! Jag är ju i Göteborg! En jättegod torskrygg och till denna
svalt vitt vin! En fin och givande dag...

fredag 25 augusti 2017

Rensa i röran....

Vi går i renoveringstankar av vårt hus...ja, inte bara renovering utan också en eventuell utbyggnad om bygglovet går igenom. Vi har bott här i drygt 35 år så det är väl dags tänker jag...utbyggnaden är jag mer kritisk emot, men maken driver på och visst kan det bli fint med ett nytt kök. Men hur det än blir måste här rensas och det är nog det som är värst för en "ekorre" som jag. Det är ju så många minnen med så mycket... Minns du?!
Ta nu tre kartonger säger dottern. En för släng, en för spara och så en för osäker! Den sistnämnda ställer du sedan undan och efter ett par månader kollar du igen o.s.v Så klokt!
 Jag sålde en gång en bok i bokhandeln som hette just "Rensa i röran" och den blev en succé! Förstod att fler än jag våndades men hur det sedan gick i verkligheten är ju en annan sak... Under alla år har jag lyckats komma undan men nu går det inte längre så nu måste jag "ta tjuren vid hornen". Saken blir inte lättare av att jag har många kartonger efter min mamma, (som dog för 7 år sedan), ävensom en hel del ifrån min bokhandel som jag la ner för 10 år sedan...plus leksaker och annat smått och gott från barnen som för länge sedan lämnat boet. Ja, ni förstår!!
Vi ska inte tala om alla böcker...men nu läste jag att Björn Ranelid har 45.000 böcker hemma, så vad är mina?! En droppe i havet, förklarar jag för Christer! Han suckar tungt...
Vi börjar i garaget för att bereda plats för sparalådorna men när vi slutat efter några timmar känns det lika fullt. Så jag går in i det lilla rummet i källaren där jag förvarat alla påsar med kläder, lakan etc
Minns ni när man använde lakan och täcken? Mamma har en hel del, även lakan med spets...kanske ska jag klippa bort spetsen och göra något fint av den...fattar ni vad jobbig jag är?
Jag biter ihop och slänger och slänger...vem vill ha gamla lakan eller urtvättade dukar? (Det visar sig att min svärdotter är intresserad). Mammas blusar (hon älskade blusar) hamnar också i en påse, men det känns helt ok. Jag kramar om dem lite och minns henne. Ytterligare ett avsked...men du finns inom mig alltid älskade mamma!
Hon var en fantastisk sömmerska också, hade tidvis egen syatelje och i en låda hittar jag massor av olika mönster. Hennes syskrin ska jag i alla fall spara bestämmer jag, och göra i ordning! och så här fortsätter det...De svarta påsarna blir fler och fler och Christer åker till tippen...
Jag måste nu ta sats varje mogen för att fortsätta...kommer mitt sinne bli lättare? Många säger så...
Blir glad för lite uppmuntran!

lördag 19 augusti 2017

Kräfttider;deckarmys och Parisminnen!

Äter kräftor med goda vänner! Himlen är mulen men det är varmt i luften så vi kan sitta ute. Än är björkarna gröna men bladen börjar gulna på sina ställen....sensommaren börjar sakta gå mot höst...
Lite vemodigt men också skönt! Jag har varit lat i dag.
"La liseuse" Renoir

Legat på soffan och läst en av mina deckarfavoriter Peter Robinson "Skuggan av tvivel" alldeles nyutkommen! Kommisarie Alan Banks löser mord i vackra Yorkshire och vilar sig sedan i sitt cottage i början av hedlandskapet med ett glas whiskey,  ett gott rödvin och musik! Bra och spännande intriger, bra personteckningar och som sagt den underbara engelska naturen med sina små byar, kullar och inrökta pubar! Har du inte läst honom så gör det! Börja gärna med "En ovanligt torr sommar" där jag för första gången mötte Alan Banks. Sedan följer man honom även i livet genom alla följande böcker, som man ju ofta gör numera i de flesta deckare. Än annan favorit är Michael Connelly som kommit ut med en ny Harry Bosch, som hans alter ego heter. Också bra för det mesta! Denna favorit delar jag med min son Tobbe så det är där böckerna till slut hamnar!
Ja, deckare är alltid mysigt, men flera romaner väntar också bl.a är jag väldigt nyfiken på Kjell Westös senaste bok "Den svavelgula himlen", som fått lysande kritik. I bokklubben kommer vi denna gång diskutera Linn Ullmans bok "De oroliga".
En bok om hennes relation till sina berömda föräldrar som hon berättar om på ett mycket vackert språk och inlevelsefullt sätt. En berättelse om minnen, längtan, saknad men också om åldrandet och den svåra kärleken.  Hon är en god berättare Linn Ullman.
I Paris hittade jag Hemingways bok "The sun also rises" den som blev hans genombrott. De lite vinddrivna existenserna i mellankrigstidens Paris. De som kallades the lost generation... jag har läst den för länge sedan, men nu såg jag den på den ärevördiga bokhandeln Shakespeare and Co och fick lust läsa den på originalspråket.
Det är en underbar bokhandel som man inte bör missa om man är i Paris. För övrigt hade vi fantastiska dagar där med vårt barnbarn Signe, som uppskattade både Versailles, Louvren och Musée d Orsay men också promenaden utmed Seine med efterföljande glass!
Dessutom fick hon sin farmor klättra upp 600 steg till tornet på Sacre Ceur, där vi belönades med den fantastiska utsikten över Paris i solnedgången!
Vacker utsikt hade vi också från pariserhjulet, men utsikten från Eiffeltornet får anstå till en annan gång...kön var oändligt lång och ...."jag kommer  åka till Paris många gånger farmor!"

Förevigad på Place de Tertre!

onsdag 9 augusti 2017

Barnbarnsdagar!

Min lilla linåker blommar! Nästa år ska den bli större. Den vackra blå färgen står så vackert mot det skira gröna. Visst är augusti också en sommarmånad tröstar jag mig med när det känns kallt även i solen...men jag har  verkligen fått min beskärda del av värme och njuter faktiskt lite i svalkan och, som jag förstått, det välbehövliga regnet!
Nu följer en vecka med barnbarn! Lilla E väntar på sin dagisplats och leker och sover hos oss. Ensam utan storasyster den här gången. Också mysigt att vara ensamma, bara vi!  Farfars fru har nyligen gått bort. "Jag vill inte dö", säger hon, och du ska inte dö"...Nej säger jag, men alla kommer att dö en gång, men förhoppningsvis kommer det att dröja mycket länge. Sedan frågar hon inte mer, men jag märker i leken att tanken upptar henne. Barn konstrar inte till saker och ting. "Nu är hon hos sin hund, och Dollan...hon är inte ensam"...Trösterikt.. att vara ensam är nog kanske värre än att vara död för ett litet barn, vad vet jag, men jag svarar bara på det hon frågar. Tror inte man ska göra mer.
Min egen Madicken!
Vår väska är packad igen!! Ja, jag vet vad ni tänker!! Men nu är det vår nya trettonåring som ska åka med oss till Paris över helgen. Som jag berättat om tidigare i en blogg får alla som fyller tretton i födelsedagspresent en resa med oss till en stad i Europa. Det har blivit några under åren mest London, men också Paris och Rom. Det är jätteroligt att få tillbringa några dagar med vår nyblivna tonåring, som är precis i rätt ålder för att vara intresserad av att titta på saker och ting men ännu inte fått upp ögonen för diverse kvällsaktiviteter!!
 Det finns mycket att ta till sig av information på nätet och varje gång försöker jag hitta något som vid sidan av de vanliga turistattraktionerna kan vara nytt för oss.
Denna gång blir det Versailles som Christer aldrig besökt och jag bara en gång för mycket länge sedan. Några andra idéer har jag också men jag vet hur fort dagarna kommer att gå.... så
A bientôt!
"Versailles" Målnng av Raoul Dufy

onsdag 2 augusti 2017

Menton, en liten pärla vid medelhavet


Denna ljuvliga värme...ja, det kan bli för mycket av det goda, men likafullt! Så underbart att kunna sitta ute baraxlad i sommarnatten och lyssna till vacker pianomusik utanför  den stora basilikan i Menton.
Den pampiga ingången till musikfestivalen
Den lilla staden Menton ligger nära italienska gränsen och är enligt mitt tycke en av de vackraste längs den franska rivierakusten. Inga stora lyxbåtar ligger i båthamnen och trots många turister är det vänligt och avspänt och överallt pratas italienska för Menton har tidvis tillhört Italien.
Mest känd är nog Menton för sin citronfestival som infaller i februari då man bl.a bygger fantastiska skulpturer av både citroner och apelsiner, och givetvis finns här affärer som tillhandahåller olika souvenirer allt med citron som tema! Limoncello förstås!, tvålar, väskor, kosmetika, keramik.. och en hel butik fylld av olika sardininläggningar gärna med citronsmak! Man blir verkligen frestad...
Mentons gamla del klättrar uppför en bergsklippa och uppe på den gamla kyrkogården har man en makalös utsikt över bukten och hustaken på de vackert färgade husen. Vindlande smala gränder där man kan finna små restauranger och nedanför strandpromenaden lockar havet med sina stränder.
Inga sandstränder dock utan här är ganska stenigt och många bär speciella plastskor att gå i vattnet med.
En vacker saluhall från 1800-talet ligger nära det berömda Jean Cocteau museet, som ser ut som  tänder! och här finns en fin samling av konst från olika perioder bl.a över 900 verk av Jean Cocteau.

"Orphée"
Cocteau (1889-1963) var en allkonstnär, filmare bl.a filmen "Orphée", författare, konstnär och museet som invigdes 2011 är tillägnat hans konstnärskap och uppbyggt efter en belg-amerikansk konstkännare Severin Wundermans donation till staden.
Således ett rikt kulturliv med även årlig musikfestival och det som jag fann så oerhört sympatiskt ett litet bibliotekshus alldeles vid stranden! Här satt barn och vuxna och läste i godan ro och låna får man också! och nedanför kan man bada på en rökfri strand! Menton...sannerligen en pärla!