lördag 19 augusti 2017

Kräfttider;deckarmys och Parisminnen!

Äter kräftor med goda vänner! Himlen är mulen men det är varmt i luften så vi kan sitta ute. Än är björkarna gröna men bladen börjar gulna på sina ställen....sensommaren börjar sakta gå mot höst...
Lite vemodigt men också skönt! Jag har varit lat i dag.
"La liseuse" Renoir

Legat på soffan och läst en av mina deckarfavoriter Peter Robinson "Skuggan av tvivel" alldeles nyutkommen! Kommisarie Alan Banks löser mord i vackra Yorkshire och vilar sig sedan i sitt cottage i början av hedlandskapet med ett glas whiskey,  ett gott rödvin och musik! Bra och spännande intriger, bra personteckningar och som sagt den underbara engelska naturen med sina små byar, kullar och inrökta pubar! Har du inte läst honom så gör det! Börja gärna med "En ovanligt torr sommar" där jag för första gången mötte Alan Banks. Sedan följer man honom även i livet genom alla följande böcker, som man ju ofta gör numera i de flesta deckare. Än annan favorit är Michael Connelly som kommit ut med en ny Harry Bosch, som hans alter ego heter. Också bra för det mesta!
Ja, deckare är alltid mysigt, men flera romaner väntar också bl.a är jag väldigt nyfiken på Kjell Westös senaste bok "Den svavelgula himlen", som fått lysande kritik. I bokklubben kommer vi denna gång diskutera Linn Ullmans bok "De oroliga".
En bok om hennes relation till sina berömda föräldrar som hon berättar om på ett mycket vackert språk och inlevelsefullt sätt. En berättelse om minnen, längtan, saknad men också om åldrandet och den svåra kärleken.  Hon är en god berättare Linn Ullman.
I Paris hittade jag Hemingways bok "The sun also rises" den som blev hans genombrott. De lite vinddrivna existenserna i mellankrigstidens Paris. De som kallades the lost generation... jag har läst den för länge sedan, men nu såg jag den på den ärevördiga bokhandeln Shakespeare and Co och fick lust läsa den på originalspråket.
Det är en underbar bokhandel som man inte bör missa om man är i Paris. För övrigt hade vi fantastiska dagar där med vårt barnbarn Signe, som uppskattade både Versailles, Louvren och Musée d Orsay men också promenaden utmed Seine med efterföljande glass!
Dessutom fick hon sin farmor klättra upp 600 steg till tornet på Sacre Ceur, där vi belönades med den fantastiska utsikten över Paris i solnedgången!
Vacker utsikt hade vi också från pariserhjulet, men utsikten från Eiffeltornet får anstå till en annan gång...kön var oändligt lång och ...."jag kommer  åka till Paris många gånger farmor!"

Förevigad på Place de Tertre!

onsdag 9 augusti 2017

Barnbarnsdagar!

Min lilla linåker blommar! Nästa år ska den bli större. Den vackra blå färgen står så vackert mot det skira gröna. Visst är augusti också en sommarmånad tröstar jag mig med när det känns kallt även i solen...men jag har  verkligen fått min beskärda del av värme och njuter faktiskt lite i svalkan och, som jag förstått, det välbehövliga regnet!
Nu följer en vecka med barnbarn! Lilla E väntar på sin dagisplats och leker och sover hos oss. Ensam utan storasyster den här gången. Också mysigt att vara ensamma, bara vi!  Farfars fru har nyligen gått bort. "Jag vill inte dö", säger hon, och du ska inte dö"...Nej säger jag, men alla kommer att dö en gång, men förhoppningsvis kommer det att dröja mycket länge. Sedan frågar hon inte mer, men jag märker i leken att tanken upptar henne. Barn konstrar inte till saker och ting. "Nu är hon hos sin hund, och Dollan...hon är inte ensam"...Trösterikt.. att vara ensam är nog kanske värre än att vara död för ett litet barn, vad vet jag, men jag svarar bara på det hon frågar. Tror inte man ska göra mer.
Min egen Madicken!
Vår väska är packad igen!! Ja, jag vet vad ni tänker!! Men nu är det vår nya trettonåring som ska åka med oss till Paris över helgen. Som jag berättat om tidigare i en blogg får alla som fyller tretton i födelsedagspresent en resa med oss till en stad i Europa. Det har blivit några under åren mest London, men också Paris och Rom. Det är jätteroligt att få tillbringa några dagar med vår nyblivna tonåring, som är precis i rätt ålder för att vara intresserad av att titta på saker och ting men ännu inte fått upp ögonen för diverse kvällsaktiviteter!!
 Det finns mycket att ta till sig av information på nätet och varje gång försöker jag hitta något som vid sidan av de vanliga turistattraktionerna kan vara nytt för oss.
Denna gång blir det Versailles som Christer aldrig besökt och jag bara en gång för mycket länge sedan. Några andra idéer har jag också men jag vet hur fort dagarna kommer att gå.... så
A bientôt!
"Versailles" Målnng av Raoul Dufy

onsdag 2 augusti 2017

Menton, en liten pärla vid medelhavet


Denna ljuvliga värme...ja, det kan bli för mycket av det goda, men likafullt! Så underbart att kunna sitta ute baraxlad i sommarnatten och lyssna till vacker pianomusik utanför  den stora basilikan i Menton.
Den pampiga ingången till musikfestivalen
Den lilla staden Menton ligger nära italienska gränsen och är enligt mitt tycke en av de vackraste längs den franska rivierakusten. Inga stora lyxbåtar ligger i båthamnen och trots många turister är det vänligt och avspänt och överallt pratas italienska för Menton har tidvis tillhört Italien.
Mest känd är nog Menton för sin citronfestival som infaller i februari då man bl.a bygger fantastiska skulpturer av både citroner och apelsiner, och givetvis finns här affärer som tillhandahåller olika souvenirer allt med citron som tema! Limoncello förstås!, tvålar, väskor, kosmetika, keramik.. och en hel butik fylld av olika sardininläggningar gärna med citronsmak! Man blir verkligen frestad...
Mentons gamla del klättrar uppför en bergsklippa och uppe på den gamla kyrkogården har man en makalös utsikt över bukten och hustaken på de vackert färgade husen. Vindlande smala gränder där man kan finna små restauranger och nedanför strandpromenaden lockar havet med sina stränder.
Inga sandstränder dock utan här är ganska stenigt och många bär speciella plastskor att gå i vattnet med.
En vacker saluhall från 1800-talet ligger nära det berömda Jean Cocteau museet, som ser ut som  tänder! och här finns en fin samling av konst från olika perioder bl.a över 900 verk av Jean Cocteau.

"Orphée"
Cocteau (1889-1963) var en allkonstnär, filmare bl.a filmen "Orphée", författare, konstnär och museet som invigdes 2011 är tillägnat hans konstnärskap och uppbyggt efter en belg-amerikansk konstkännare Severin Wundermans donation till staden.
Således ett rikt kulturliv med även årlig musikfestival och det som jag fann så oerhört sympatiskt ett litet bibliotekshus alldeles vid stranden! Här satt barn och vuxna och läste i godan ro och låna får man också! och nedanför kan man bada på en rökfri strand! Menton...sannerligen en pärla!

lördag 29 juli 2017

Längta hem och längta tillbaka....


Sista kvällen här i vårt paradis. Sonen Tobbe med sin Renée fixar god aperitif, Aperol Spritz, inspirerade av sin Sardinien resa, och nu lagar de middag i vårt fina sommarkök som äntligen är klart
 med taket pålagt. I morgon bitti far vi med Tobbe ner till Nice för att hälsa hans barn välkomna men för oss blir det bara "kiss and goodby"! Vi far vidare mot den lilla franska staden Menton nära italienska gränsen. Här ska Christer och jag bo några nätter innan vi far mot Sverige på torsdag. Underbara sommardagar...sol och värme i överflöd, bad och marknader men framförallt har vi haft tid att umgås med barn och barnbarn. Det känns bra att åka hem nu. Längtar också efter svensk sommarsvalka och lite regn!!, men jag vet samtidigt att jag snart kommer längta tillbaka...men det är väl det som är bra med längtan! en krydda att vara rädd om...

onsdag 26 juli 2017

Nästan som Versaille!!


När vi är ensamma har vi tid att planera och fundera! Och nu har vi satt upp en lampa och en fin gammaldags väggbonad, som vi hittade i min svärmors gömmor.
Tre vallmo har också vuxit upp under mullbärsträdet !! och Christer har kopplat upp en lykta över sommarköket. Det blir som i Versailles skojar våra grannar när Christer berättar om fasadbelysning och lyktor i trädgården!
Men jag håller igen inför hans lite storvulna planer!  Gränsen går vid tomtar och väderkvarnar och vi kommer vara försiktiga med lampor. Man får pröva sig fram och jag vill helst ha lyktor som brinner och förövrigt endast natthimlens ljus. Men det är roligt att fundera och varje sak finner så småningom sin plats som den lilla fint målade väggvasen som vi hittade på en loppmarknad för många år sedan och som dess varit undanlagd för att vi inte hittade någon bra plats. Nu sitter den på väggen i vårt sommarkök fylld med lavendel! Helt perfekt! Allt finner nog sin rätta plats om man har tålamod att vänta....
I går kväll överraskade min kära Christer med ett fint dukat bord på läsidan av huset eftersom mistralen fortfarande blåste. Ljuslyktor och stjärnor och gott rosévin till laxskivor med citron, romantik på hög nivå! Som i Versaille!!!


tisdag 25 juli 2017

Vår tiger, tiger!


Vet inte om jag berättat om vår fantastiska tiger som hänger i vårt gästrum! En stor tiger målad på sidenväv som Christer ärvt av en morbror "Kristian" (dock ej bror till Christers mamma) som åkte runt på haven någon gång på 30 och 40 talet. Christer minns honom, som en man med stora vita mustascher och vitt hår i vars knä han lär ha suttit som 3 åring!
Någonstans i Asien lär tavlan ha inhandlats och hamnade sedermera i källaren hos några släktingar. Där förvarades den tills Christer någon gång i början av 90 talet fick ta hand om dödsboet och bland all bråte fick syn på tavlan. Intressant tyckte Christer och bar hem den.
Sedan stod den länge på vinden på Christers kontor och glömdes mer eller mindre bort! Jag fick också ett gott öga till den. Den var fascinerande tyckte jag och vi funderade på en lämplig plats att hänga den på men kunde inte komma på någon. Tills vi gjorde vårt gästrum i vårt franska hus!
Plötsligt visste vi att platsen var funnen och ordentligt förpackad flög den med oss till Frankrike!
Den såg nöjd ut när den sattes på plats på stenväggen! Väldigt pampig!
Nåväl! Efter några dagar började det lukta så konstigt i huset. Illa rent ut sagt, som om någon kissat på sig. Vi kunde inte komma på vad det var. Vi sniffande och sniffande och kom på att lukten kom från gästrummet. Kunde det vara någon som legat i gästsängen och kissat på sig?! Men madrassen luktade okey och till slut förstod vi att det var tigern som luktade!
Den luktade hemskt. Värmen och fukten hade på något sätt utlöst denna vedervärdiga stank och när man tänkte efter hur den förvarats i alla år så var det nog inte så konstigt. Vad göra? Jag var rädd att tigern skulle försvinna, men vi stoppade den resolut i duschen. Det fick bära eller brista! Tre gånger sprutade vi vatten och diskmedel på den och gulbrunt vatten blev till slut klart! Sedan ut i solen för att torka och nu framträder tigern i all sin glans, stolt och mäktig! 
Farlig eller inte? Det är frågan! Fantasin har inga gränser....

fredag 21 juli 2017

"Världen får vänta..."


Solparasollet skyddar inte bara mot solen utan också mot regndroppar som ibland faller ner! Himlen är lite mulen men jag vet också att om en stund klarnar det upp och himlen blir åter så där blå som den bara blir här! Vi är ensamma några dagar. Barn och barnbarn har åkt hem och innan nästa familj kommer får vi tid för oss själva; tid för reflektion och tankar.
Våra fotobilder berättar om vad som varit och ger inramning till allt runt omkring och jag känner vemod över att allt nu blivit till minnen, men också glädje och stolthet över den brokiga familj som är vår. Att leva så här nära varandra under flera dagar ger tid till en annan sorts samvaro än hemma. Olikheter i våra liv framträder tydligt och vi analyserar gärna, diskuterar, ibland högljutt och inte alltid lyssnande, men under de ibland upprörda känslorna finns mycket kärlek och längtan till verklig förståelse för våra olika personligheter och liv.
Att få sitta en stund med de äldre barnbarnen och höra lite om vad som pågår i deras liv, att gå med mina fina E:n (Elsa Dolly och Esther) och plocka stenar vid strandkanten eller glädjas med lilla Elin som lärt sig simma under vatten!( visserligen med simpuffar; vilken lycka! hon ville aldrig sluta!) är en rikedom.

Jag fyller mina fina påsar som jag köpt på marknaden med doftande lavendel;
ser att rosenbuskarna ånyo börjat blomma. Här är så vackert och fridfullt med vingården runt omkring. Då och då hör man ljudet av en. helikopter som spanar runt. Risken är stor för skogsbrand när det är så här torrt och varmt. Tänker på Ledins låt "En dag på stranden"
"Låt alla världens telefoner ringa,
jag är inte anträffbar,
Vi låter hela världen vänta,
vi har stäng för i dag"

lördag 15 juli 2017

"Allons enfants...."


14 juli. Frankrikes nationaldag. Här i vår by inleds firandet med fyrverkerier kvällen innan. Vi åker inte in till byn men hör knallarna på avstånd, så även ljusskenet över byn. Själva nationaldagsfirandet inledes med ett lopp runt byn, där alla får vara med. Visserligen på eftermiddagen men det är väldigt varmt och vi ser en ambulans som tar hand om några alltför uttröttade. Vi har beställt bord på gamla hotellets restaurang och överallt sitter och står människor. Många som vi lite extra uppklädda.
Man har byggt upp en stor scen vid ena ändan av torget och framför den långbord där man har kunnat beställa "pasta" och vin i förväg. Ett vanligt sätt att fira en byfest! Jag känner igen många ortsbor. En del är klädda i franska färger men det är ovanligt lite flaggor, dock kring krigsmonumentet uppe på Mairetorget fladdrar trikoloren. Barnen springer omkring, plaskar i den stora fontänen, och äter glass.
Vi äter god mat och njuter av att kunna sitta barärmad i den ljumma kvällen. Våra småflickor springer efter en katt men det slutar med gråt! Lilla Elin har blivit riven och gråter hjärtskärande. Jag skulle ju bara klappa...Två scener har byggts upp och nu spelas pop! Även Abba förstås! Många dansar och svänger bak och fram i takt med musiken. Jag har ont i magen och känner mig varm och
 dubbelt så tjock som vanligt!! men tar ändå en svängom med maken. Det är tango som spelas på dragspel och jag minns de första åren i vår by då det var en trio som stod för underhållningen. Dragspel och gitarr och en äldre kvinna som sjöng franska chansoner....hon lät som Edith Piaf...numera är det som sagt popmusik som gäller. Stjärnhimlen tävlar med alla ljus och vi drar oss hemåt. Barnen är trötta och så även vi...minns förra årets dramatiska nationaldag med terrorattacken i Nice och hur sonen Tobbe med familj hamnade i händelsernas centrum. Det gick bra för dem men tänker på alla som drabbades...
Så lyckligt lottade vi är som kan sova tryggt och veta att nästa dag ses vi igen! Vive la vie...

fredag 7 juli 2017

God morgon solen!

Elin och mamma gör solhälsningen

Jag är mamma till min mage, säger lilla Elin! Och nu ska jag ge den mat, och så tar hon några tuggor av sina "fattiga riddare" som är något av en standardfrukost här i vårt paradis! Vi vuxna dricker kaffe och har vi tur har någon morgonpigg varit inne i byn och köpt färskt bröd och croissanter!
Lilla Elins mage gillar även glass!
Det är inte lätt att få en lugn stund när man har badglada barn omkring sig, men tidig morgon är min stund...då står jag och diskar i vårt nya sommarkök och njuter av svalkan som fortfarande finns kvar efter natten och låter tankarna segla iväg. Cikadorna har ännu inte riktigt kommit igång med sin konsert och solen påbörjar så sakteliga sin bana... ännu behagligt varm...
Christer i nya sommarköket!

För några dagar sedan kom ett fruktansvärt oväder. Det åskade och blixtrade och regnet förvandlades plötsligt till hagel! Små ettriga iskorn smattrade mot taket och en av dem gjorde t.o.m ett hål i ett soffbord på terassen. Det jobbigaste var dock att ledningen till vår internetuppkoppling förstördes så det blev att byta ut boxen och invänta telenätsarbetarna som fick byta ut ledningen i hela vårt område. 
Det tog några dagar och då upptäcker man hur beroende man blivit av all denna teknik som vi omger oss med. Hur klarade vi oss innan? frågar man sig...Till råga på allt råkade Christer tappa sin mobil i vatten så nu var alla beroende av min mobil...vilka lyxproblem...
Värmen gör att man inte orkar göra så mycket. Segt att läsa, segt att skriva...helst vill man ligga i skuggan nära vatten.
Badnymfer
De ljumma kvällarna är lyx...att sitta ute med ljuslyktor under en stjärnbeströdd himmel och dricka rosévin (alltför lättdrucket...) är sommarlycka.
Uppdukat till aperetif!