tisdag 24 januari 2017

Trumpna tider...

En ilsken oxe är på plats...

Oxveckor brukar veckorna efter jul kallas enligt gammal tradition! Nu är långt till nästa ledighet och mörker och kyla präglar våra dagar. Förr i tiden räknade man även tiden efter midsommar och fram till allhelgonatiden som oxveckor, för då hade man vårbruket och efter det kom skördetiden...man fick slita som en oxe! Nu för tiden blir sportlovet för många ett avbräck, och sedan i slutet av februari lättar det; marsmånad gör sitt intåg och med den vårkänning!
Jag tänker på det nu när jag, som så många, går upp i ottan! Jag, för att hjälpa till att skjutsa barnbarn till skola och dagis, skrapar bilfönster rena från frosten och ser alla påpälsade människor köa vid busshållplatserna. Själv kan jag ju för det mesta kura ihop mig i sängen, så småningom sjunka ner i stolen med kaffe och tidning och låta morgonen ljusna så sakteliga. Jag minns mina egna morgnar med barn och jobb...och hur man längtade efter att oxveckorna skulle ta slut.
Nu är det ljusare i alla fall. Titta mormor,  säger Elsa Dolly, himlen är alldeles skär! och hon skuttar iväg till sin nya skola. Så underbart att hon verkar trivas, och sedan får Elin och jag en liten stund i bilen till hennes dagis, som fortfarande är i Enskede. Hon får sin nya dagisplats först i augusti, så det blir ett åkande. Men familjen har kommit riktigt bra i ordning efter sin flytt till sitt nya radhus och nu får de äntligen slå ner sin bopålar på riktigt!
Men det är inte bara oxveckorna som känns tunga...de sista dagarna har Orwells bok "1984" aktualiserats. Trumps "alternativa sanningar" till det som faktiskt kan bevisas skrämmer,  hans nyckfullhet,  narscissism, hans oberäknelighet, okunskap...byt ut orden i hans installationstal mot Tyskland,( var det någon som skrev), och man kan höra Hitler...Som många känner jag verklig rädsla inför framtiden. Hoppfullt är dock alla de demonstrationer som har varit, är och planeras!  Inte minst från kvinnor! och nog lär det väl finnas flera kloka republikaner som omger honom och kan avstyra de värsta fadäserna...Förhoppningsvis fortsätter pressen, efter påhoppet från Trump,  att sakligt och noggrant granska allt han gör på ett vederhäftigt sätt, det är otroligt viktigt. Mer än någonsin kanske är  journalisternas och medias roll betydelsefull.

söndag 8 januari 2017

"Be NICE to each other..."


...står det på en lapp som någon skrivit på den minnesplats som just nu finns i musikpaviljongen i den stora parken i Nice. Här finns många uttryck för den våldsamma smärta och sorg som terrordådet den 14 juli orsakade när en lastbil körde in i folkmassan under fyrverkerierna på nationaldagen. För oss blev det särskilt påtagligt också eftersom Tobbe min son med barn och fästmö också befann sig där, turligt nog en bit därifrån.  Men jag tänkte på det när jag gick omkring och såg alla mjukisdjur, änglar blommor, ljus, kort, flaggor....här kunde också bilder av min älskade Tobbe med familj  varit...hur skulle man kunna hantera en sådan sorg? Denna meningslösa ondska, som pågår hela tiden, nu senast i Turkiet...
Men livet måste levas och det gör det! På Promenade des Anglais dansar några par och en ung man sjunger "La Mer" riktigt bra!


 Vi sitter länge vid havet och ser solen sakta dala över bukten. 


Sedan går vi långsamt hem till vårt hotell och nu har skymningen fallit och alla ljusdekorationer lyser. Det enorma pariserhjulet snurrar...som livet går det upp och ner....





fredag 6 januari 2017

"I wanna be loved by you...."


Ni minns säkert Marilyn Monroe i filmen "I hetaste laget"? Hon sjunger i en damorkester där två musiker gömmer sig undan maffian, Jack Lemmon och Tony Curtis, utklädda till kvinnor. En rolig komedi med den underbara Marilyn sjungande just rubrikens text! Varför berättar jag nu det, jo för igår besökte vi en utställning om henne i Aix. Hit försöker vi alltid åka när vi är här. ! I det vackra palatset Caumont visas  bilder av Marilyn genom olika fotografers ögon samtidigt som utställningen också samtidigt parallellt berättar om vad som hände i USA politiskt och kulturellt. Utställningen börjar med ett filmklipp där Marilyn sjunger och sedan följer rum på rum med fantastiska bilder av denna ikon. Hon slutar aldrig att fascinera. Både män och kvinnor dras till hennes både oskuldsfulla och sensuella utstrålning; hon blir aldrig vulgär, har glimten i ögat och samtidigt bakom den mask som utgör den skapade bilden av henne anar man ensamheten, viljan att vara något mer än ett vackert skal och det aldrig riktigt mättade och bekräftade behovet av kärlek. Pin-up bilden av henne från tidigt 50-tal är så rörande vacker i all sin oskuld och man har svårt att förstå ramaskriet som den väckte bland dåtidens moralivrare. Jag har alltid varit en av hennes beundrare och jag har fortfarande en stor bild på henne i min trappa hemma.

L´hotel de Caumont började byggas 1715 och under årtionden har denna vackra byggnad med sin trädgård tillhört olika familjer bl.a markisen Caumont som gett palatset dess namn. Hans fru Pauline lär ha varit den vackraste kvinnan i Provence! 2010 köptes palatset av Aix kommun och har sedan dess blivit ett viktigt konstcenter, inte bara med olika utställningar utan också med konferenser och konserter. Här visas också permanent en film om stadens egen son Cezanne och är man köpsugen finns en innehållsrik presentshop! samt ett läckert café att besöka!
Jag tror jag berättat om Aix i en tidigare blogg! Men det är en mycket gammal, vacker universitetstad med en stadskärna full av smala gränder och gator med spännande små butiker, små öppna torg med caféer där man gärna slår sig ner för att titta på folk! Alltid hittar vi någon ny liten restaurant som vi inte sett förut och igår åt vi på ett ställe där man bjöd på korsikanska specialiteter.

Korsikanska charkuterier något alldeles speciellt!
Solen sken hela tiden som den nästan gjort nu i alla dagar vi varit här och vi njöt av vårt kaffe bredvid den stora fontänen vid huvudgatan Cours Mirabeau.

Inte bara korsord....

I en liten museeshop fick jag äntligen tag på en liten staty av en annan av mina kvinnliga idoler...
skulptrisen Camille Claudel, också med på många sätt en tragisk historia. Nu står den här på mitt nattduksbord, "La Valse".

söndag 1 januari 2017

Årets första dag och blogg!


Efter närapå en hel veckas krångel med internet (kan nu ta emot mejl men ej skicka...) ska det hela fungera! Och det gör det om än långsamt. Vad beroende man har blivit av all denna teknik...kan snart inte skriva för hand!! Skämt åsido, jag skickar fortfarande vykort då och då och är inte helt främmande för att skriva brev, men visst är det enkelt med datorn, iphonen och paddan, det är bara att acceptera att man är ohjälpligt tillvand!
Fullkomlig stiltje i byn! Alla verkar sova efter nyårsnatten. Vad folk nu gjorde... för något byfirande var det inte frågan om. Inga fyrverkerier, ingen musik på torget, stängt och tillbommat nästan överallt utom på den restaurangen där vi åt vår nyårsmiddag tillsammans med några andra vilsekomna själar!
Helt ok måltid och sedan kurade vi framför brasan och försökte hålla oss vakna för att skåla in tolvslaget. Sätt på radion, sa jag till Christer, kanske har de något trevligt att lyssna på så här i elfte timmen. Hade i tankarna P1s nyårssändningar med "Das Alte Jahr vergangen ist" av Bach, Tegnerdikten "Det eviga" och 12-slaget, inringt av alla Sveriges domkyrkoklockor....Men ack nej. Pompös musik och när tolvslaget äntligen kom hörde vi knappt vad hallåmannen sade, kanske var det Bon Année? Således en mycket enkel och fridfull nyårsafton men med både gåslever och champagne!
På årets första dag skrapar vi bilrutorna rena från frosten och dagens utflykt blir till den lilla byn Pontèves som ligger uppe på en bergstopp med sin slottsruin från 1000-talet.


 Här bodde folk, men i början av 1400-talet övergavs byn bl.a p g a pesten för att återuppstå 1477 då människor från Ligurien flyttade in. Numera bor här ca 700 själar.  Smala gränder, en gammal kyrka vid byns hjärta där det också ligger ett bibliotek! och en liten affär, som också fungerar som ett café. Här sitter ett gäng gubbar och dricker rödvin och de  hälsar oss med Bonne Annèe när vi stiger in efter en promenad. En TV står på ett rangligt metallbord med sitt evinnerliga frågesportsprogram och vi beställer varm choklad att dricka till våra medhavda croissanter. Utanför kuttrar ett gäng duvor i fontänen och i några krukor blommar penséer. Enkelt och fridfullt