fredag 30 november 2012

Hej vinter!




Ja, jag tycker det är härligt när vintern kommer, och nu menar jag den riktiga vintern! Kalla, torra dagar som gör kinderna röda och klär naturen i den vackraste rimfrost.  Nu kommer pulkorna fram och man kan höra skrik och skratt från åkbacken! På söndag är det första advent och i dag ska jag leta fram adventsstaken och julstjärnorna. Men först ska vi ut med vår egen snögubbe! Han ställer vi nedanför trappan och där står han och hälsar glatt på alla som kommer! Hej vinter!

onsdag 28 november 2012

"My favourite things..."




Nu är julrosornas tid. Ni vet dessa underbara blommor som man kan plantera ut i rabatten och som kommer tillbaka år från år!  Än har de inte blommat i min rabatt,  men jag minns förra året hur de tittade fram genom snön med sina stora, vackra, vita blommor. Jag köpte en ny häromdagen som jag tänkte skulle få stå inne på bordet. Men redan dagen efter slokade den så det blev trädgårdsbordet i stället och där i kylan och regnet levde den upp igen. Så nu får vi titta ut genom balkongdörren för att njuta av prakten.  Vi behöver något vackert att titta på just nu känner jag. Tänker på sången ur filmen "Sound of music", "My favourite things", där Julie Andrews sjunger om sina favoritsaker, som hon tänker på när livet känns trist, och det är nog ingen dum idé ibland! Jag tittar på saker som jag fått av mina barnbarn och då blir jag varm i hjärtat och ofta också på den lilla "gladgubben" i trä, som jag ärvde av min mamma. Den stod alltid placerad på ett ställe där hon lätt kunde se honom och under hans fötter står det "Ingrids (Dollans) glädje"!  Nu står den på min bokhylla vid min säng och gör mig glad med sin uppnäsa och sitt godmodiga leende!

tisdag 27 november 2012

Solen skiner visst i november!

Det bästa jag hade med mig från Oslo var givetvis Agnes och Elsa Dolly! Nu ska de bo här över Jul och Nyår och inga är gladare än vi, mormor och morfar! Pappa Benny kommer om en vecka och då är familjen fulltalig. Det blir således inte många sovmorgnar för mig framöver! Redan nu står Elsa Dolly bredvid min säng på morgonen (visserligen vaknar hon inte längre i ottan som tur är!) och då är det bara att stiga upp! Vi har vårt morgonmys med läsa bok och diska och titta på Barbapapa som blivit en favorit!



Elsa Dolly vill gärna läsa själv för sina vänner (icke du momo....norskan slår igenom!) och
det går jättebra också med franska lexikonet!!

måndag 26 november 2012

Dagen efter...

Har varit i Norge några dagar. Närmare bestämt i Oslo för att se min första fotbollscup. Agnes sambo Benny stod i mål när finalen gick av stapeln på Ullevåls arena. 25.000 i publiken och kungen på läktaren. En otroligt spännande match där Bennys lag var klart bäst men det ville sig inte riktigt på målfronten och tyvärr fick matchen avgöras med straffsparkar och då förlorade Bennys lag. Så trist,  och självklart blev alla deppiga. Dessutom var det så otroligt kallt att sitta på läktaren trots tjocka kläder och yllebyxor i drygt 150 minuter (matchförlängning med 30 minuter) så det bäddade ju för förkylning och halsont.
Resan hem tog drygt 6 timmar genom de värmländska skogarna och vi var inte i säng förrän vid 2 tiden på natten. Så idag har vi tagit det lugnt, druckit honungste och vilat vid brasan. Inga mer fotbollscuper för mig! i alla fall inte på ett bra tag!  Jag blir dessutom så fruktansvärt nervös och får nästan panikångest bland alla tusentals entusiaster.
Men visst kan jag förstå den enorma glädjen när favoritlaget gör mål,  jag skriker själv och viftar med flaggor och vimplar, och känner samhörigheten med alla supportrar runt mig. Det är en märklig känsla.
Mäktig!  

fredag 23 november 2012

Alla ska få plats!

Har följt debatten om Stina Wirséns "lilla Hjärtat figur". Köpte boken för att själv läsa och titta. Jag tycker figuren är gullig och ser den som en figur bland alla andra små brokiga. Får man tycka så eller är man helt fel ute? Ibland kan jag känna att vi i Sverige ska vara så otroligt bra och riktiga (enligt vårt sätt att se förstås) tänka rätt, göra rätt att vi till slut tappar perspektivet på oss själva och vår egen s.k  förträfflighet. Som f d invandrarlärare träffade jag inte så sällan små svarta flickor med färggranna tofsar i håret och jag minns en Filmgala där Lena Endre, skådespelerskan, hade exakt sådana tofsar runt hela skallen, blonda förstås. Är det inte så att problemet och fördomarna sitter i våra egna huvuden? och så för vi över dem på våra barn, som jag tror är mycket mindre fördomsfulla och mer toleranta än vi.  Hela Afrika är fullt av svarta flickor som säkert ibland har tofsar, och så även i Sverige. Hur ska man då skildra en färgad flicka i en barnbok, eller en färgad figur? Vad är det politiskt korrekta? och vem bestämmer det? Enligt en amerikansk professor Jennings så kunde Wirséns figur mycket väl passat i ett konstsammanhang som Makode Lindes "Tårta"(ni vet den afrikanska kvinnokroppen som man åt av...), vuxna kan ju hantera detta (sic!) men inte barn, fast som sagt jag tror ju tvärtom. Det finns en tendens nu att allt ska granskas. Alfons pappa röker pipa, inte bra, i en annan bok dricker någon öl, inte bra, får mamma stå vid spisen och laga mat eller...? Skulle vi börja censurera alla böcker med utgångspunkt från olika värderingar skulle nog bokhyllorna bli ganska tomma. Med detta menar jag inte att det inte är värt och viktigt att diskutera moraliska aspekter och jag hoppas ni köper boken eller lånar den och själv funderar. Stadsbiblioteket har nu sagt sitt. Wirséns bok får vara kvar och så även filmen "Liten skär och alla små brokiga". Att Stina Wirsén väljer att dra in sin bok tycker jag är trist. Jag tycker hon skulle stått upp för sin lilla figur! Alla ska få plats, även en svart figur med tofsar.

torsdag 22 november 2012

Ordningen återställd!

I kväll ska vi åter få sjunga i vår egen kyrka! I ett år har Enskede kyrka varit stängd för renovering men nu öppnar den igen och på söndag är det stor invigning med Festgudstjänst och konsert. Alla körer deltar så även Enskede Kammarkör som jag är med i. Tyvärr kommer jag dock inte att deltaga denna gång, men det kommer säkert bli både pampigt och vackert. Konserten är kl 18 och det är Otto Olssons verk Te Deum som framförs, även Årsta kammarkör deltar så det blir en jättekör! Gospelkören Overjoyed sjunger på festgudstjänsten och dem vill jag verkligen slå ett slag för. En härlig kör som verkligen får taket att lyfta så spana in deras konserter! Kyrkan invigdes på Domsöndagen 1915 och är en s.k. offerkyrka, d.v.s församlingens medlemmar skänkte pengar till kyrkbygget. Den ligger vackert på en kulle mitt i Enskede och ser ut som en liten landsortskyrka. Man har nu satsat på att återställa ursprungsinredningen så mycket som möjligt och jag hoppas att kunna visa er några bilder senare! Känner mig således inte kyrklös längre! Ordningen återställd!

onsdag 21 november 2012

En gåta...

Mycket av mitt liv går ut på att leta efter saker...är det inte mina glasögon, så är det lånade böcker eller kläder som jag lagt någonstans! Ofta handlar det om örhängen, som är min svaghet då det gäller smycken.  Det tog lång tid innan jag gjorde hål i öronen, jag var lite över 60, och det berodde på att det blev svårare och svårare att hitta örhängen med clips, men nu växte mina  urvalsmöjligheter enormt. I Paris köpte jag så för några år sedan ett par riktigt fina örhängen på en marknad. De var avlånga och hade en röd sten infattad i silver. De blev genast mina favoriter och så hände det som inte får hända. Jag kunde inte hitta dem. Det tog ett halvår innan jag av en händelse fann dem inlindade i en tröja i en låda, som jag fått för mig att städa.  Oh, vad jag blev glad! Men så försvann de igen för några veckor sedan. Jag hade en bild av att jag lagt dem någonstans men var!? Jag letade och letade på alla ställen som var troliga. Även på byrån i vårt TV-rum där jag ofta lägger mina örhängen. Men ingenstans.... Så häromkvällen när Christer och jag står och pratar ser jag i ögonvrån något rött skymta.
På byrån ligger mina örhängen! Helt öppet... Där jag letat, fram och tillbaka...Christer har inte lagt dem där, ingen har varit här...En veritabel gåta! Men så glad jag blev....tills nästa gång!!

tisdag 20 november 2012

Gammal vänskap är rostfri!


I går fick jag ett långt mejl från en gammal vän som jag egentligen bara träffat två gånger! Första gången var för 34 år sedan då jag och min Christer gjorde en resa i Skottland. Vi hade kommit till New Castle och uthungrade for vi omkring med bilen för att söka ett matställe. Men allt var stängt eller så var det fel tid. Då plötsligt ser vi en man stå utanför en bar och desperata far vi dit och förklarar vår belägenhet. Han blir vår räddande ängel, lagar snabbt till en omelett och bjuder sedan hem oss till sig och sin fru utanför New Castle. Där tillbringade vi sedan ett roligt och minnesvärt dygn i deras lilla hus och undfägnades med både mat och inhemsk whiskey. Det var början på våra årliga julkort! Ingen Jul utan kortet från England. 10 år senare var vi åter nära New Castle och for då till den lilla byn, ringde på dörren och ni kan gissa vilken överraskning! Sedan har det blåst många vindar, både skilsmässa och nya giftermål (inte för oss...) men julkorten fortsätter att komma och nu har vi också mejlkontakt. Och alltid skriver vi..."en dag ses vi igen!"

måndag 19 november 2012

Julvittring...



Nu börjar julljusen dyka upp på gatorna, Stenbecksgranen görs i ordning och vissa butiker har redan börjat julskylta. Alldeles för tidigt tycker många, även jag, men om två veckor är det första advent och sedan går tiden fram till jul med rasande fart. En av mina vänner har redan satt upp ljusgirlanger runt sin balkong och det lyser verkligen vackert i mörkret så jag blir frestad, men jag håller mig nog någon vecka till...däremot ska jag nu plantera de fina amaryllislökarna jag köpt av barnbarnet samt tazetter som lagom till jul brukar blomma med vackra vita blommor. Det var en kollega i skolan som lärde mig det! Hur lätt som helst, lite marmorkross i en glasskål, lite vatten och sedan sätter man ner tazettlökarna på lämpligt avstånd. Det är också en uppskattad gåbortpresent!

söndag 18 november 2012

På Lyran!





En dag som denna är det mysigt att gå på café med några vänner! Inte på ett av alla innecaféer utan ett med gamla anor. I Bredäng ligger caféet Lyran som från början byggdes som sommarhus på 1860-talet. Här har man härlig utsikt över Mälaren och också fina promenadvägar utmed vattnet. På "Kollifej på Lyran" samlades dåtidens kulturella kändisar som Jenny Lind, Ibsen, Selma Lagerlöf mfl och också Oscar den andre fanns sig föranlåten att besöka denna omtalade sommarvilla. En lyra av trä som hyllning till Carl Mikael Bellman sattes också upp. Mycket har förekommit sedan dess i denna byggnad, vill du veta mer så kan du läsa här!villa Lyran nu är det i alla fall ett anrikt café med diverse godsaker bl.a goda våfflor!

lördag 17 november 2012

Det blir en dag på stranden...


Vi såg bejublad "show Tomas Ledin" i går kväll på Cirkus. Fullsatt och vi hamnade allra längst fram nedanför scenen. Har aldrig suttit så nära någon gång men jag föredrar nog egentligen att sitta lite längre ifrån för att få lite mer perspektiv. Men visst var det häftigt, fantastisk scenografi, musiker i toppklass, vackra dansflickor och så Tomas som ung,  skickligt spelad av David Lindgren. Tomas Ledin själv blir bara snyggare med åren och har i mitt tycke verkligen utvecklat sig som artist. Hans sångtexter har ju kritiserats av vissa som banala, ytliga, men jag gillar dem för i all sin enkelhet tar de tag i något som folk i gemen känner igen och kan identifiera sig med. Vem har inte njutit av en glass i munnen och sand mellan tårna? Varje gång vi är i Frankrike och åker ner till havet, sätter vi på ett band med inspelade Ledinklassiker allt från "Genom ett regnigt Europa" till "Släpp hästarna fria" (min favorit!) och givetvis "Det blir en dag på stranden"! Alla sjunger med för full hals gammal  som ung! Ska jag vara något kritisk så kan man märka att han nu gjort showen massor av gånger. Inte så att han inte ger järnet, men det blir så proffsigt att det samtidigt blir lite opersonligt. Christer uttryckte det så här "Det blir en dag på jobbet..." och något ligger det i det tycker jag. Men som sagt gillar man Ledin så är det verkligen en sevärd show!

fredag 16 november 2012

"...times are achanging..."


Våra grannar har sålt sitt hus. Ett av de finaste husen i Gamla Enskede med fullt bevarad originalinteriör från 1909, som de vårdat med omsorg. Ja hela huset är välbevarat och exteriören kuturminnessmärkt, som tur är skulle jag vilja säga, för som jag förstått, kommer hela innanmätet att rivas ut och göras om. Sorgligt tycker jag, för jag och Christer har försökt göra så mycket som möjligt i vårt hus för att återställa det som fanns från början! Förhoppningsvis sparar de dock några detaljer...en länk till det som en gång varit. Förändringar sker hela tiden, ibland så långsamt att du knappt märker det. För några år sedan kunde jag inte gå ut utan att hälsa på eller möta människor som jag kände igen. Själv var jag ju också, under några år, en liten "kändis", många visste vem jag var... Margareta i Bokhandeln, och det var mitt barnbarn S mycket stolt över! Känner du alla farmor, brukade hon fråga! Numera möter jag sällan på någon jag känner igen och i många trädgårdar leker inte längre barnbarn för farmor eller mormor har flyttat till stan och utanför nya Enskede Bageri står barnvagnarna i långa rader. Så snart tillhör vi de äldsta här...och de nya grannbarnen kommer att se på oss som våra barn gjorde på tant Britta och farbror Olle (tidigare grannar) så gamla....!:))

torsdag 15 november 2012

Var är VI?



Jag, jag, jag...min utveckling, min tillfredsställelse, mitt utrymme...Ni vet alla sagor om enkla människor som genom egen kraft och arbete tar sig uppåt och får prinsessan/prinsen och kungariket. Vår sanna nutidssaga är ju den om Daniel och Viktoria. Den enkla pojken från Ockelbo som via eget gymföretag stöter på en riktig prinsessa och som efter diverse kungliga tester klarar proven och blir prins! Varför talar jag nu om detta? Jo, jag har just streckläst Nina Björks bok "Lyckliga i alla sina dagar" där hon skickligt  ifrågasätter och diskuterar det som händer i Sverige och hur vi som människor påverkas, inte bara fysiskt utan kanske viktigare, mentalt. Hon börjar sin bok genom att analysera Walt Disneyfilmer, som visar hur våra drömmar kan bli sanna, bara vi tror på dem och arbetar för dem. Men även om de blir sanna i filmerna för hjälten/hjältinnan, så förändras ju inte i sak någonting utom för den det handlar om och det är hela poängen med analysen. Det är, som hon skriver,  drömmar om en social rörlighet, inte drömmar om en jämlikhet som handlar om alla. Och ändå handlar filmerna om kärlek, närhet och gemenskap. För att återgå till vårt eget kungapar som exempel, så gör ju Daniel en enorm klassresa, vilket är möjligt i Sverige, men samtidigt så förändras ju ingenting egentligen, monarkin står fortfarande lika oförändrad med sin arvsrätt och sina privilegier. Och vi förstärks i tron att jag kan också, bara jag vill och arbetar tillräckligt hårt. men själv...Hon är duktig Nina Björk på att sätta strålkastarna på sådant som annars är svårt att upptäcka. Hon skriver om reklam, om familj och arbete, om politik och inte minst om kärlek, och hon är  trots allt hoppfull om allas vår gemensamma förmåga att kunna förändra! Läs och begrunda!

onsdag 14 november 2012

Köpa skor...

Mina och...

Van Goghs!
Måste visa er denna fantastiska känga!? från fina gatan i Paris!
Ni ser priset! I euros!
Nya höstskor skulle inhandlas! Min kära Christer har ett par kängor som han lagar och putsar om och om igen medan jag vill köpa nytt! Är nog lite skofreak, men inte som en väninna som säkert kan öppna en mindre skoaffär snart! Ville ha ett par kängliknande skor och det finns många att välja på. Jag hittade i alla fall ett par som var snygga och samtidigt praktiska (med häll bak så att det är lätt att sätta på) men när jag skulle prova la expediten i en halv skosula. Vad är det, sa jag. Jo det är, för att foten skall komma upp lite, ge den extra stöd...jag försökte pressa ner foten men det var alldeles för trångt, (Ja, jag vet vad ni assosierar till!) så bort med den...och då påpekade min medföljande vän att jag måste absolut göra om snörningen och hon började dra ur skosnörena. Det tog sin lilla tid och jag började svettas i min vinterrock! Till slut kom vi fram till disken för att betala och då håller den trevliga expediten fram en elegant liten ask. "Du vet, det här skinnet är väldigt känsligt så för att undvika sprickor bör man använda denna kräm." Och så tog  hon av locket och där skimrade den vita krämen emot mig. Fick nästan lust att smörja in ansiktet med den,  men kände då ett nyp från min vän som väste, "helt onödigt..." "Jag har en liknade hemma," försökte jag, varpå expediten svarade allvarligt," bara den inte är fet, du vet, då täpps porerna igen och det är inte bra!" Var var jag!!? Men expediten blev glad i ansiktet igen när det visade sig att min vän ville köpa ett par likadana kängor som jag, så nu går vi omkring i våra sköna kängor utan kräm!

tisdag 13 november 2012

Hälsans Stig....


Uppvaktning!

Höstskörd

Lyxig viloplats

Frestande!!

Grekiskt Tempel? Nej, Ishuset till Rosendahls slott!


Här får man god lön för mödan!
London har sitt Hyde Park, Paris Luxembourgträdgården och New York Central Park! Och vi i Stockholm Djurgården,  igår  i höstsol! Vad kan vara skönare än en långpromenad, gärna på Hälsans Stig! Ca 7 km lång är den om man inte gör små avstickare förstås vilket kan vara frestande! Vi höll oss dock i stort sätt till den utstakade vägen och kände oss efteråt så hälsosamma! Det ska finnas en liknade stig ute i Hagaparken, så nästa gång prövar vi den. Allt för Hälsan!

måndag 12 november 2012

The met på Rio!

Nu behöver man inte längre åka till New York för att gå på Metropolitanoperan! Man kan bänka sig på den lilla trivsamma (vad härligt att den finns kvar...) biografen Rio nere vid Hornstull och när den glittrande guldridån går upp blanda sig med publiken i Met-salongen i realtid! Musikerna stämmer och förväntan sprider sig även till oss tusentals mil bort! Bara att veta att samtidigt med oss sker det överföring till många andra platser också....en miljonpublik...hisnande tanke. (Visst jag vet, Eurovisioncontest, sportevenemang etc...men då sitter vi ju hemma själva!)
I går var jag med för första gången och såg "Stormen", baserad på en av Shakespears sista pjäser, nu tonsatt av Thomas Adès som också dirigerade. Jag blir ju ofta så lätt översvallande och positiv! men det var en fantastisk föreställning. Handlingen är för invecklad att beskriva här, men det är svek och hämnd, kärlek och försoning, men också förlust och vemodet inför åldrandet. Musiken är enormt svårsjungen och heller inte så smeksam för örat alla gånger, men ändå...spännande och nyskapande. Luftanden Ariel, som har en betydande roll, hade en stämma som var nästan overklig, hur högt kan man sjunga egentligen? Här kan du gå in och titta på både bioprogram och liveutsändningar, Rio.    

Metropolitan i New York. I entrén hänger stora målningar av Marc Chagall.

söndag 11 november 2012

Blinka lilla stjärna...

I vilket stjärntecken är du född? Ibland frågar vi varandra det och många av oss kastar säkert ett getöga då och då på tidningarnas horoskop! Att vi skulle vara sammanlänkade med stjärnorna och därmed lite speciellt med de människor som är födda i samma tecken är en spännande tanke.  Nu när jag går igenom min mammas kvarlämnade böcker hittar jag flera stycken som handlar om just detta. Min mamma kunde spå i kort och hade en fenomenal känsla för det icke uppenbara, ibland riktigt kusligt, och jag kallade henne min häxa! Hon var själv en Oxe, jordnära, praktisk och  handlingskraftig, men också känslig och konstnärlig, och det sistnämnda stämmer inte alls in på Oxens typiska egenskaper. Men då har vi det där med dekaderna! Stjärntecknet är indelat i tre dekader varav den första och sista dekaden påverkas av tecknet innan eller efter! Så jag som också är Oxe och född i den första dekaden påverkas av Vädurens sista dekad! Hänger ni med! Om du är intresserad kan du läsa här stjärntecken


Vill också berätta om en rolig och lyckad fest vi hade för många år sedan! Vid dörren fick alla uppge sitt stjärntecken och så placerades man vid det bord som hörde till. Där låg ett papper som beskrev alla de egenskaper som tillhör tecknet och också de olika dekaderna och jag lovar att alla ansåg sig sitta just vid det absolut bästa bordet och med de trevligaste människorna!!

lördag 10 november 2012

Bot för allt!

Vaknade med huvudvärk...självförvållad eftersom vi hade middagsgäster igår och till den goda Bourguignongrytan som min mästerkock Christer lagat drack vi en hel del gott vin...vågar inte titta i flaskkorgen!!
Ni vet hur det är kanske, man har så trevligt och somnar som en stock, men sedan vaknar man till på småtimmarna med lätt ångest och det är svårt att somna om. Efter en stund gjorde jag dock det och drömde att jag åkte tåg till Tromsö (i verkligheten går inga tåg dit) och när jag steg ner på perrongen stod min fina dotter Agnes på en fjällsida och vinkade. Längtar efter henne.


Bästa medicinen i det här läget är en huvudvärkstablett och en kopp te i favoritkoppen. Sedan letar jag lite bland mina älsklingsfilmer och bestämmer mig för Lasse Hallströms film Chocolat med den underbara skådespelerskan Juliette Binoche. Just nu kan jag inte tänka mig något bättre än att stiga in i hennes ljuvliga chokladaffär där så mycket magiskt händer!  Har du inte sett denna film, så hyr den och njut! Jag lovar att du inte blir besviken, i hennes lilla butik finns bot för allt!

fredag 9 november 2012

Den snälla flickan...


När jag var liten och hade varit olydig brukade jag efter en stund när mamma skällt på mig, gå ut genom dörren, stänga den och knacka. Då frågade mamma, vem kommer nu? och jag svarade, nu kommer den snälla flickan! Nu när jag läser detta låter det kanske som om jag var ett kuvat barn, men det var jag verkligen inte! Jag ansågs bråkig och oppstinat (vilket ord!) och lugnade, enligt utsago, inte ner mig förrän jag började läsa och sedan var det inga problem! Det var bara att sätta mig vid en packe tidningar eller en bok och sedan var jag "borta för världen!" Snäll förresten...vilket missbrukat ord. Jag har både läst Stefan Einhorns bok om snällhet, som kom ut för flera år sedan, och även Patricia Tudor Sandahl, som tar upp aspekter på detta i några av sina böcker. Jag tycker om snälla människor! Sådana som lyssnar och ser mig när jag behöver det och uppmuntrar och får mig att växa. Jag vill själv vara en sådan människa för andra. Snällhet innebär inte att du inte kan sätta gränser eller säga ifrån om du tycker något är fel och det innebär inte att du inte kan bli ordentligt arg, ja, heligt förbannad! Det är bara det att i din vrede finns inget hat utan en vilja till förståelse och medkänsla. Läser just nu en bok om medkänsla av Karen Armstrong "12 steg till ett liv i medkänsla", där hon skriver om hur vi i vår vardag kan tänka och handla mot andra på sätt som vi själva vill bli behandlade. Ni vet, den gyllene regeln! Stefan Einhorn och Christina Andersson håller också på att försöka bygga upp ett tvärvetenskapligt forskningscentrum kring frågor hur man ska kunna utveckla vår förmåga till medkänsla och medmänsklighet. Du kan läsa om det här, Stefan Einhorn. Så att vara snäll kan betyda många olika saker!

torsdag 8 november 2012

Högtid för högrev!

Det har ju blivit lite modernt med långkok har jag förstått! Dillkött och kalops är ju gamla klassiker men nu har högreven fått ett uppsving! I helgen blev vi bjudna av vår mästerkock till son på en formidabel måltid på just detta. Tillagat i ugn i 7 timmar var köttet så mört att du bara behövde nudda i det med tänderna för att det skulle falla i sär, och till detta serverades en dragonsås som givetvis grundades på köttspadet och som fått koka in efter alla konstens regler. Al denterödbetor och en röra med bla.citronskal och persilja kompletterade det hela samt ett "stomp" (vispad potatismos med kronärtskocka) som bara smälte i munnen! Det roliga var att min väninna för flera månader sedan berättat om denna fantastiska högrevsgryta och även skickat mig ett recept! (hon ger inte upp hoppet om mig!!)


Så nu får ni det här av mig! Och under tiden när högreven tronar i ugnen kan ni titta på denna goda film och låta er inspireras ytterligare! Kolla bara när en av huvudpersonerna steker bruschetta!

Recept på Högrevsgryta!

1 1/2 - 2 kg högrev putsas, d v s ta bort senor och liknande
Lägg i gryta tillsammans med 2 morötter skurna i stora bitar
2 gula lökar i klyftor
2 lagerblad
10 vitpepparkorn
2 tsk salt samt två kvistar färsk dragon
Häll på 7-9 dl torrt vitt vin så att det täcker köttet
In i ugnen 125 grader i ca 7 timmar

Sås:
Tag 6 dl av högrevsskyn och reducera till 3 dl i en kastrull
tillsätt 3 dl tjock grädde och vispa runt, låt småkoka 5 min
(under tiden)
skala och FINhacka 2 schalottenlökar
tillsätt dessa + 2 msk finhackad färsk dragon och 2 msk finhackad persilja
smaksätt med 2 krm salt och lite vitvinsvinäger ca 1 msk till att börja med (detta för att lyfta dragonsmaken)
red av med majsenamjöl för att få såsen lite tjockare

Smaklig måltid!


onsdag 7 november 2012

Mästerkockar!

Ingen kan väl undgå alla matprogram som förekommer i TV! Det lagas överallt av den ena glada kocken efter den andra och man skulle tro att svenska folket var ett verkligt matlagande folk. Så är nu inte fallet visar det sig. Trots att det sänds mycket matprogram och trots att det ges ut massor av kokböcker lagar vi inte särskilt mycket själva. Mat har blivit underhållning, som vi intresserat tittar på när vi sitter där med halvfabrikatsmiddagen eller fredagsmysets chips! Men det finns mästerkockar förstås! Detta visade inte minst tävlingen "Sveriges mästerkock" som gick i TV för ett tag sedan. Amatörkockar som via olika matlagningstester fick kvalificera sig för att gå vidare och den som vann var en charmfull kvinna Sigrid Bárány, som jag trodde på redan från början! Det var mycket god mat som lagades så visst finns det massor av mästerkockar i våra stugor! Inte minst jag är omringad av flera stycken. Dels Christer min man, som är en hejare på såser, min äldste son som är en riktig innovatör bland grytorna och Agnes, min dotter, som har en förmåga att förtrolla de enklaste rätter! Själv är jag bara en glad matnjutare som sitter där med gaffel och kniv i högsta hugg och väntar på resultatet!
Sigrid Barany


måndag 5 november 2012

Feelgood!

Feelgood har blivit ett uttryck som kan stå för det mesta...att sköta om sin kropp, att sköta om sin själ, kort sagt att se till så att man mår så bra som möjligt. Det behöver inte bara vara rent egoistiskt, utan kan också betyda att om jag gör något gott för någon annan så mår jag nästan alltid per automatik lite bättre.
Tänk på alla de där små vänliga saker vi kan göra för varandra! Hålla upp dörrar t.ex och inte bara slänga igen efter oss. Eller resa sig när det kommer in någon äldre eller gravid kvinna på tunnelbanan.  När jag var liten fick jag lära mig att sådant var självklart att göra...Jag ska inte säga att det inte händer numera. Det gör det ibland och då blir man så glad! Eller att möta någons ögon och kanske le lite! Och så glad man blir om någon säger att man har fina skor eller var har du köpt den där jackan? Den klär dig så bra! Jag tror vi verkligen SER varandra för lite och är dåliga på att både berömma och bekräfta. Så enkelt det är att kritisera när det är något vi tycker är fel men om något är bra är vi ofta tysta. Minns ni den där tunnelbanevakten de skrev om för ett tag sedan? Plötsligt var han försvunnen från spärren och efter några dagar fick SL in en massa förfrågningar om vad som hänt honom. Det visade sig att han var alltid så trevlig!  Folk saknade honom för han hade alltid något vänligt att säga förutom God Morgon! Så förutom en God Morgon önskar jag er en feelgood-dag!

söndag 4 november 2012

Från böna till böna!



För så där en 10-15 år sedan var jag ute på Bergianska Trädgården och vandrade omkring i det dåvarande växthuset. Ett charmigt växthus med glasfönster omramat av träbågar i lite engelsk, romantisk stil! (det finns fortfarande kvar, nu som café bl.a) Jag gillar verkligen växthus, med dess varma lite fuktiga luft och alla växter som frodas runt omkring. Jag stannade framför en fantastisk kaffebuske och kom då i samspråk med en man som senare visade sig vara trädgårdsmästaren där. Vi pratade en stund och plötsligt tar han upp tre små bruna bönor och säger till mig att ta hem dem, plantera dem, så kanske jag också får en kaffebuske! Jag gjorde så, och efter ett tag tittade 3 små rangliga stjälkar upp ur jorden....för varje år växte de till sig, krukorna blev större och större och nu har jag en fantastisk kaffebuske i mitt rum! På sensommaren blommar den, inte så mycket, men små vita stjärnor pryder en del grenar och senare kommer de små bruna bönorna! Jag vårdar den kärleksfullt! Varje dag sprutar jag vatten på den och ser till att jorden alltid är fuktig. När jag är bortrest anlitar jag speciella kaffevakter! och när jag passerar den pratar jag lite med den och pussar några blad! Vad lycklig jag blev när jag häromdagen plötsligt såg något titta fram ur jorden! En liten kaffebaby! Återväxten är säkrad förhoppningsvis!

Ljus i mörkret

Nu brinner ljus på många kyrkogårdar runt om i vårt land. Alla själars dag, som denna söndag kallas, hänger ihop med allhelgonadagen och är en dag då vi minns våra döda. Seden att tända ljus kommer från sydeuropa och det var invandrande italienare som förde med sig denna tradition till oss på 40-talet.
Nu sjungs också många Requiem (dödsmässor) i kyrkorna, och några av de vackraste är i mitt tycke, förutom Mozarts förstås, Brahms och Faures. Jag bor ju nära Skogskyrkogården och det är så vackert att vandra runt där i skymningen och se alla ljusen lysa. Fast det är fullt av människor, som skymtar i skuggorna, är det förvånandsvärt tyst. Vi förenas i något som vi alla delar, livets förgänglighet.



 Hemma tänder jag ett ljus vid korten av mina kära som lämnat oss och nu i eftermiddag sjunger jag med min kör i Årsta Kyrka i en ljusmässa. Välkommen att lyssna om du har möjlighet. Det börjar kl 18
Min mamma  och pappa

lördag 3 november 2012

Alla helgons dag

I dag är det Alla Helgons dag, en mycket gammal kristen högtid, som från början firades den 1 november. Man bestämde att även de helgon, som inte hade en egen dag i kalendern, skulle uppmärksammas och därför skapade man denna dag. Helgonen hade stor betydelse inom kyrkan, och har så även i dag, speciellt inom den katolska, och deras tro och goda gärningar skulle inspirera oss andra människor. Det är spännande att läsa om de olika helgonen som funnits, men det intressanta är att fundera över hur de kan påverka oss idag. Det finns ju helgon även i vår tid, Moder Theresa t.ex, men främst tänker jag på alla de många, många människor som utför goda gärningar, ofta i det tysta och kanske också med risk för sitt liv, runt hela vår jord. Det är lätt att glömma bort det inför allt det onda och orättfärdiga man läser om och ser på TV. Dock vill jag berätta om ett helgon i vår, inte alltför avlägsna nutid, och om du vill kan du läsa om honom här Maximilian Kolbe . Jag såg hans foto i ett Franciskanerkloster utanför Nice och hans historia berörde mig starkt. Jag avslutar min lilla betraktelse med tänkvärda ord skrivna av moder Theresa:

The fruit of silence is Prayer
The fruit of prayer is Faith
The fruit of faith is Love
The fruit of love is Service
The fruit of service is Peace

fredag 2 november 2012

Farmors plättar!


Det har ju varit höstlovsvecka för barnbarnen och förr var jag mer engagerad! Numera börjar de bli så stora och att gå "hem till farmor" är inte lika lockande om man kan vara med kompisarna! Men fortfarande lockar Farmors plättar när magen suger, så även denna vecka! Nu tror ni kanske att jag står där med förkläde och vispar ihop smeten, men ack icke! Jag öppnar plasten runt Ecoplättarna och lägger ner dem för uppvärmning i det smälta smöret! Sedan klickar jag på Bobs Hallonsylt och voilà! allt är klart!

torsdag 1 november 2012

Du källsorterar väl?!


Vårt kök är numera en liten sopstation! I ett hörn står pappkassar som vi fyller med tidningar och en korg för glasflaskor samt returflaskor. Under diskbänken har vi två plasthinkar för plast och metall samt förstås också den vanliga soppåsen, Om allt ska stämma ska den mest innehålla matrester och kuvert med fönsterspegel. Större emballage och kartonger typ mjölk brukar jag lägga i metallhinken som oftast inte blir så full. Vi blir bättre och bättre på detta! Numera har jag svårt att komma hem till folk som inte har denna förträffliga uppdelning! Frestelsen är stor att lägga ner skräpet i kappfickan och ta hem för sortering! Jag skämtar lite förstås! Med regelbundenhet forslar vi sedan allt detta med bil (!!) till sopsorteringen och där ser det alltsomoftast förskräckligt ut. Överfulla containrar som gör att folk placerar diverse kassar runtom eller annat som man är osäker på var man ska lägga. Det är skrämmande att se hur mycket vi samlar på oss fast vi bara är två personer....och så otroligt mycket som är onödigt och tär på våra naturresurser.  Tänker t.ex på alla mjölkkartonger. Minns när jag var liten hur vi gick och handlade i mjölkaffären och tanten hällde upp mjölk i vår medhavda mjölkkanna. eller när man köpte mjölk i flaska som man sedan lämnade tillbaka när man köpte en ny. Ja, men så där kan vi ju inte hålla på i dagens läge säger ni kanske. Nej så är det ju förstås. Mjölktanten har vi inte längre råd med så hon får nu stå på hyllan i sin praktiska förpackning och jag börjar bli gammal märker jag!!