lördag 21 maj 2016

Flyttfågel igen...


Ånyo är väskan packad….en vecka ska vi tillbringa med några vänner i vårt franska hus och denna gång hoppas jag att mistralen inte blåser! På flera sätt hade jag nog velat vara hemma…äppelträden står i fullaste blom och nu börjar syrenerna också blomma. Det är en sådan ljuvlig tid här i Sverige och ack så kort…men det är svårt att få ihop det ibland när man ska göra något med vänner. Alla har så mycket för sig, inte minst vi! Att bara få till den enklaste middag kan vara nog så svårt; hur är det då inte med en hel vecka!!
Men vi har alltid trevligt tillsammans och jag tänker mig också en viss vila från nätet! Känner att jag behöver det, men man vet aldrig... och jag kommer tillbaka,  så misströsta inte!!
Ha det  skönt så länge denna underbara tid och A bientôt<3

lördag 14 maj 2016

Dolly Ingrid Maria….


I dag skulle min älskade mamma ha fyllt 100 år om hon fått leva. Nuförtiden är det ju inte så ovanligt men i mammas generation var det en nästan ouppnåelig ålder. Jag skulle ha tagit hit henne redan i går kväll så att hon hade kunnat vakna här hos oss till kaffebricka och Christers fanfar och sedan skulle jag hjälpt henne klä på sig och kammat till det nylagda håret och satt rouge på kinderna och rött på läpparna! Mamma var alltid noga med sitt hår och läpparna skulle alltid målas och helst bar hon också blus och kjol. Så och denna dag; en vacker brodyrblus och en veckad kjol med ett smalt skärp!
Sålunda uppsnoffsad skulle hon sitta i fåtöljen och mottaga familjens hyllningar. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle sjunga hennes egen födelsedagssång "Ska man inte va gla, på sin födelseda, när ska man då vara gla?!"
Ja nu lever hon ju inte annat än i våra minnen (hon dog för sex år sedan) och de blommor hon skulle fått sätter jag nu på hennes grav. Men jag har bjudit in familjen och tillsammans ska vi minnas henne och sjunga de sånger hon tyckte om och framför hennes bild tänder jag ett ljus.
Jag tänker på henne varje dag, saknar henne, hennes omtanke och kärlek och för henne var jag alltid den bästa! Inte så dumt!!

fredag 13 maj 2016

En opera i ord...


Att läsa Ebba Witt-Brattströms bok "Århundradets kärlekskrig" är som att lyssna på en opera. Långa dramatiska solopartier och däremellan duetter, (några vackra och ömsinta); hat, vrede, men också passion och kärlek…allt som en opera brukar innehålla. Orden flödar men aktörerna når inte fram till varandra... Jag sträckläste boken för som i en opera kan du inte bara gå ut och ta en paus då och då…då försvinner själva upplevelsen, närvarokänslan.
Boken grep tag i mig, rörde mig,  och även om jag inte kan avhålla mig från känslan av att mycket bygger på författarens eget äktenskap så finns där en allmängiltighet i samtalen om hur svårt det är att riktigt komma nära en annan människa, hur låsta vi är i våra egna positioner och uppfattningar och hur kärleken tar stryk i vår eviga längtan efter att bli sedda och förstådda.
Det är en sorglig bok om två människor som trots ett långt äktenskap inte kunnat närma sig varandra på ett djupare plan fastän de, som få andra, äger ordets makt,  utan som bestämmer sig för efter en långdragen maktkamp att att gå skilda vägar som inte slutar i vänskap och förståelse utan i bitterhet.

torsdag 12 maj 2016

Funderingar mellan hägg och syren...

Min fantastiska, väldoftande hägg

Min fantastiska hägg stor i full blom! På natten smyger sig väldoften in genom balkongdörren och jag vaknar tidigt både av doften och fåglarna som sitter och kvittrar i dess väldiga krona. Det är sant att den skuggar vår baksida och röster höjs för att vi ska ta bort den, men jag framhärdar…med den följer jag årstiderna och och under varma dagar är det skönt med dess skuggiga svalka. I natt har jag sovit mellan två lintottar! Jag får det privilegiet ibland. I mitten ska jag ligga, för det ska vara rättvist, och innan vi ska sova ska minst tre böcker läsas. Sedan sjunger jag mitt band av bestämda sånger och oftast innan jag slutat hör jag snusningarna!
Jag har många barnböcker och några av favoriterna återkommer vi ofta till. Det är Lilla Kotten,  Sov så gott!, Vem ska trösta knyttet och Ulf Löfgrens härliga böcker om Albin. Men också Sagan om det röda äpplet av Ulf Löfgren, en klassiker, vars författare blivit föremål för diskussion avseende omritning av vissa bilder i några av hans mest populära böcker Ta fast Fabian och Morfar är sjörövare. Diskussionen kring om en barnbok är ren skönlitteratur eller ett pedagogiskt redskap är intressant men jag ställer mig mycket frågande till om man ska gå in och börja censurera böcker. En del böcker faller ju bort helt naturligt på grund av tidens tand medan andra blir klassiker som Astrid Lindgren t.ex
Ska vi lägga nutidens raster på hur en bok ska se ut? Ska konstnären inte längre fritt få uttrycka sig i ord eller bild utan tvingas snegla på om det han/hon gör är politiskt korrekt? Om 15-20  år kommer ju dagens böcker kanske vara inaktuella eller innehålla tankar som vi då tar helt avstånd från… Det är farliga vägar man ger sig in på när man börjar försöka förändra historien…det är många som vill censurera betydligt allvarligare saker som hänt, och de här tendenserna som poppar upp då och då och som kan verka nog så oskyldiga, ska man enligt mitt tycke vara mycket vaksam inför. Barnböcker ska ju helst läsas tillsammans med en vuxen och då finns möjlighet att tala om det som berättas, och anser man att något behöver förtydligas eller påpekas kan man ju skriva ett förord, som någon i debatten så klokt uttryckte det!
Så stå på dig Ulf Löfgren!


Några andra författare som blivit ifrågasatta...

tisdag 3 maj 2016

Äntligen har mitt rufs fått ett namn!!


"Vad heter hon nu, du vet hon som bodde i det där huset som låg så nära han som brukade fiska i, vad hette sjön nu?!" etc etc. Visst känner ni igen er? Jag brukar gå igenom alfabetet och för det mesta så  dyker namnet upp på platsen eller personen, men ibland tar det ett tag…Jag läser just nu en trevlig bok av Nora Ephron, amerikanskan som bl.a gjort filmerna "När Harry mötte Sally" och "You´ve got mail", kärlekskomedier med verklig feelgoodkänsla! Boken heter "Jag minns ingenting och andra betraktelser" och för att inte minnas något tycker jag att hon minns en hel del om sitt liv och sina upplevelser! Men kanske blir det så när man sitter ner och tänker till. Jag minns en gång när jag gick på en skrivarkurs och jag skulle skriva något om det hus jag bodde i som barn. Jag kunde inte komma på så mycket så det blev bara några meningar. Men sedan när mina skrivkamrater började ställa frågor om texten började jag minnas mer och mer och när min betraktelse avslutades hade jag skrivit en hel A 4! Nora Ephron skriver med humor och självdistans om sin familj, sitt arbete, sina tillkortakommanden men också sina succéer! Jag blir glad när jag läser, lättläst men ändå med substans. Dessutom delar vi ett Aruba tillsammans! Aruba är en liten karibisk ö där vindarna är så starka att träden har blåst sidledes i en riktning. Precis som virvlarna baktill i Noras hår och så även i mitt!! Hur jag än kammar och fixar  så är virveln tillbaka igen och rufset är ett faktum!! Sanningen är att en del känner igen mig bakifrån just på grund av rufset och då har jag ändå kammat mig!!
Nora Ephron dog 2012 endast 71 år gammal och en av hennes sista filmer är "Julie och Julia", som handlar om en ung kvinna Julie som bloggar om hur hon under 1 år lagar mat efter en kokbok skriven av Julia Child, en mycket speciell kokboksförfattare. En härlig, livsbejakande film,  som alla de filmer jag sett av Nora Ephron!
Mitt Aruba!

söndag 1 maj 2016

Je porte du bonheur...


De underbara vallmoblommorna får symbolisera eldens färg men också kärlekens!

Ingen brasa, ingen "Vintern rasat…",  jag saknade det i går. Det är något visst med denna kväll när man står framför brasan, som värmer framsidan av kroppen, medan baksidan fryser av den oftast kyliga kvällsluften! Några gånger har jag stått i en kör och sjungit in Våren och ett år, stod jag uppe på en fjällsluttning och sjöng "välkommen härliga vår" i full snöstorm! Förr i tiden hade man sin studentmössa på... sedan var det inte längre "comme il faut", men jag och Christer framhärdade några år och lyste då ganska ensamma i folkmängden med våra rödvinsfläckade mössor! Nu hittar jag dem inte längre och Christers mössa är dessutom alldeles för liten! Hans huvud måste ha  blivit mycket större….
Här i Frankrike firar man våren med "la fête du Muguet"! Man köper eller ger bort en bukett med liljekonvaljer som ska bringa lycka till mottagaren.  Det var kungen Charles 1X som införde denna tradition 1561 då han gav liljekonvaljer till sina hovdamer. Dessutom utfärdade han ett dekret att just 1 maj var det tillåtet att utan tillstånd sälja liljekonvaljer i varje gathörn! Även modeskaparen Dior älskade denna blomma och skapade 1947 parfymen Diorissimo med dess koncentrerade väldoft!

 
  
I kören sjunger vi en vemodig visa om "Kung Liljekonvalje av dungen" som sörjer sin Liljekonvaljemö, och i en av författaren Maria Langs bästa deckare spelar blomman en avgörande roll.
Snart blommar dessa vita klockor även i Sverige och där jag nu sitter och skriver kommer en ljuvlig doft från min egen lilla blomma emot mig och på blompåsen står "plus de bonheur" och det vill jag önska dig också kära läsare!