söndag 30 november 2014

Advent, mitt första ljus jag tänt….


Det är första Advent idag…är det fler än jag som tycker att det inte var så länge sedan sist… Nu brinner åter det första ljuset och vi sjöng Otto Olssons "Advent" som postludium i kyrkan. Jag har satt upp mina stjärnor i fönstret och köpt en riktigt fin amaryllis som lär ge minst 7 blommor! Många knoppar är det i alla fall och i morgon ska jag komplettera med hyacinter och sätta tazettlökar. Jag tycker om julen! Börjar plocka fram mina julskivor och småplanerar lite om sillinläggning och peppisbak! Har köpt ett roligt spel "Kakjakten, spelet för dig med baktankar" skapat av Johanna Westman, ni vet hon som lagar mat i TV ibland. Spelade det med lilla E och eftersom jag vann blev det min kaka som skulle bakas!
Spelet består av fyra "plåtar" i olika färger och det gäller att samla ihop de ingredienser som ingår i just din kakplåt! Roligt! och som sagt vann jag och eftersom jag hade alla ingredienserna hemma bakade vi "Hallonvulkaner". Receptet har tydliga bilder så lilla E talade om exakt vad jag skulle plocka fram och sedan rörde och rullade vi! I de små kakorna gjorde lilla E små gropar som hon sedan fyllde med hallonsylt och vips in i ugnen! Hon dukade fint med koppar och fat och ljus och sedan drack vi saft och kaffe med farfar och lät oss väl smaka. Kan man ha ett bättre Adventsfika!

Bra julklappstips!

lördag 29 november 2014

En bokhandel för små och stora bokslukare!


I dag ska vi besöka en bokhandel bara för barn, säger jag till Elsa Dolly! Det tycker hon ska bli roligt ävensom  att åka tunnelbana, vilket inte finns i Tromsö, så  vi far in till Mariatorget och barnbokhandeln "Bokslukaren"! Alldeles vid parken ligger den och när vi kommer in får Elsa Dolly genast syn på dockskåpet som står uppställd i ett hörn. Sympatiskt nog står här en pall som hon kliver upp på och ser fascinerat in i de små rummen, där dockorna sover eller äter eller bara umgås! Det är ett gammalt skåp och inredningen är tidigt 1900 tal tror jag. Tänker att när ingen är där börjar dockorna röra på sig, precis som i en saga av Astrid Lindgren…Sedan tittar vi på böcker som ligger eller står på hyllor och bord. Det finns så väldigt många och vilken ska vi välja? En kapitelbok har mormor bestämt! som man kan läsa lite i varje dag och som räcker länge, nu när familjen ska vara borta i Thailand i hela tre veckor! I ett inre rum finns också två små röda sammetssoffor med bord och här kan man sitta och fika! Vad sägs om saft och Lorangas mazariner! Alla kakor är små och har roliga namn och precis lagom stora för små magar! Det finns böcker att läsa i och när Elsa Dolly börjar leka med de fina plastfigurerna på en hylla är det ingen som blir arg utan  hon får hålla på. Och så försiktig hon är! Hon börjar bli stor….
Vi får tips om en kapitelbok, lagom mycket text och fina bilder och efter drygt en timme tackar vi för oss! Hit ska vi gå igen och gör det gärna du med! Ett perfekt ställe för alla stora och små barn!

Glad och nöjd!

torsdag 27 november 2014

Rembrandt och Lerin!

Rembrandt, självporträtt
The Jewish Bride

Sonen Titus

Två stora konstnärer från olika århundraden. Båda med fantastiska färger, ett ljus som vibrerar och en skicklighet som imponerar! Den ene en mästare i olja, den andre en mästare i akvarell.  Flera århundraden skiljer dessa konstnärer åt; så olika liv och förutsättningar, men bådas konstverk berör mig starkt.
I London fick jag tillfälle besöka National Gallerys utställning "Rembrandt, the late works" en stark, levande utställning som visade att konstnären in i det sista behöll sin skicklighet och sitt uttryck. Rembrandt föddes 1606, dog 1668 och var en av de högst betalda konstnärerna i Holland. Gift med Saskia fick han fyra barn varav endast en överlevde till vuxen ålder, Titus, men som tragiskt nog dog året innan Rembrandt själv avled. Efter Saskias död inledde han ett förhållande med barnsköterskan till sonen,  dömdes till böter för brutet äktenskapslöfte, och fick sedan en dotter Cornelia med en mycket yngre anställd hushållerska, och detta gav upphov till många problem, även ekonomiska, vilket medförde att det fina hemmet så småningom fick säljas. Rent ekonomiskt kom aldrig Rembrandt tillbaka utan dog fattig och begravdes i en anonym grav. Utställningen är föredömligt uppdelad i 7  rum där dunkelheten får ljuset i tavlorna att framträda och med olika teman som "ljuset", " observationer av dagligt liv", "ögonblick av intimitet" (här finns tavlan "the Jewish Bride" där mannen kärleksfullt håller sin hand vid kvinnans bröst och hennes hand ömt vilar på den). Många porträtt även av Rembrandt själv och när jag nu sitter här och skriver önskar jag att jag kunde gå dit igen. Hade gärna stannat i timmar, suttit ner och betraktat ljusspelet, färgerna och de avbildade människorna från så länge sedan. Den sista tavlan i rum 7,  också Rembrandts sista målning, är "Simon med Jesusbarnet i templet", en av mina favoriter. Den blinde Simon håller Jesusbarnet i sina armar. Nu kan han dö för han har fått skåda det heliga barnet. Denna tavla tillhör, som för övrigt också  "Batavernas trohetsed till Caludius Civilis",  Nationalmuseum i Stockholm. Utställningen pågår till den 15 januari 2015 och går sedan vidare till Amsterdam.
Och nu några ord om Lars Lerin! Denna person som med sin ödmjukhet och enkelhet har blivit en person som det svenska folket tagit till sitt hjärta! Jag har ännu inte träffat någon som inte älskar honom, som inte berörts av hans kärlek till Junior och som inte har tagit till sig hans fantastiska akvareller.
Han har nu tilldelats Augustpriset i  kategorin fackbok för sin bok "Naturlära" där han visar att han inte bara är en god målare med stor skicklighet i detaljer utan också en inlevelsefull  författare. Har du inte besökt hans museum "Sandgrund" i Karlstad så ta en tur dit! Du ångrar dig inte!
Kanske tycker du att det är lite som att svära i kyrkan att tala om  Rembrandt och Lerin på samma gång! Den ene är en ikon, en verklig mästare och den andre en benådad akvarellist från Värmländska skogarna. Må vara! Men på olika sätt berör de mig och ger mig starka upplevelser vilket ändock måste vara meningen!

Lars Lerin


Det sista ljuset

måndag 24 november 2014

Weekend i (l)ju(v)liga London!


Nu har vi snart besökt London alla årstider! Olika barnbarn, olika väder bäddar för olika upplevelser även om standardinslag ingår som madame Tussaud och London Eye. Det sistnämnda åkte vi i kvällsmörkret denna gång vilket gav en helt annan upplevelse av London än i dagsljus! Mulet och regndis inbjöd inte direkt till sightseeingturer varken med buss eller till fots men som tur var var detta barnbarn mer intresserad av shopping! så det blev Oxford Street för hela slanten! Primark (en enorm butik med billiga kläder), varuhuset Selfridge och inte minst Victoria Secret med sina läckra underkläder höll oss sysselsatta i timmar! Christer väntade tålmodigt vid entreerna med sitt korsord men när vi var på Harrods jul och leksaksavdelning fick han nästan panik och fann en undanskymd trappa där han kunde gömma sig!! Så otroligt mycket människor…jag tycker det är roligt, åtminstone en stund och gulliga A visste precis vad hon ville ha och titta på, så det var bara att hänga med!
Som här blir det mörkt tidigt och hela London lyser nu av juldekorationer och mer lär det bli! Trots det trista vädret var det inte så kallt och när vi kom ut från föreställningen av "Mamma Mia" som vi gick på en kväll, satt och stod folk överallt utanför pubar och restauranger…drack öl och pratade, härlig stämning! Själva åkte vi hem och myste i hotellets fina morgonrockar med inköpta sandwichar, vin och läsk med huvudet fullt av Abbas musik i öronen! "Mamma mia, here I go again…."

På Primark
Godbitar på Victoria Secret!

Vi som gillar shopping!
Ska vi ta taxi ?!
Givet med besök hos kungafamiljen!

tisdag 18 november 2014

En stad reser sig ur askan...

Caecilius Iucundus i egen hög person!

Idag har jag besökt den välbärgade Caecilius Iucundus hem i Pompeji! Utställningen som just nu pågår på Millesgården är föredömligt "liten" (jag gillar små och intima utställningar!) men ändå spännande och informativ om vad som hände år 79 e. Kr i denna välbeställda stad. Vulkanen Vesuvius fick då ett fruktansvärt utbrott som dränkte hela staden i sten och aska. Människor, som inte hann undan, försökte gömma sig i källare och på övervåningar men dog av hettan och giftiga gaser och man har funnit runt 1100 kroppar, men förmodligen var det mycket fler eftersom bara en liten del av området utanför staden är utgrävd. Ända fram till 1700 talet var staden bortglömd men har sedan 1748 under olika perioder varit föremål för utgrävningar.  Numera arbetar man mer för att bevara och katalogisera och staden är indelad i sektioner där Svenska Pompejiprojektet har sitt område.  Det är också genom dem som man nu kan visa fantastiskt välbevarade föremål just från deras kvarter. En tredimensionell film visar hur det kan ha sett ut i just köpmannen Iucundus hus och man slås av hur vackert det var inrett med sina väggmålningar i underbara färger, med små fina rum runt en atriumgård, trädgård med fontäner och ett fungerande avloppssystem i kök och avträde.
Pompeji var en stad med ett rikt folkliv, en amfiteater som även lockade folk utifrån, många små butiker och verkstäder,  men också badinrättningar, barer och bordeller där man förlustade sig.  Överhuvudtaget verkar pompejianerna levt ett livsbejakande liv.  Om detta vittnar även de erotiska väggmålningarna,  som förutom i bordellerna även förekom i privathemmen. (Mycket av den erotiska konsten har varit inlåst i ett rum på Neapels museum och detta öppnades först för allmänheten år 2000!) Phallosen var en viktig symbol för makt och styrka och Venus var stadens skyddsgudinna. Jag står länge framför väggmålningarna, som visas i original (i början skar man ut målningarna från väggarna…) En gång för länge sedan besökte jag Pompeji och nu känner jag att jag skulle vilja åka dit igen. Vandra runt på gatorna och fantisera om det liv som där levdes för 2000 år sedan….

Kungadottern Danae; Bild ur en grekisk hjältesaga
Kanske Mars och Venus...
Satyr och Menad (vinjettbild till utställningen)

fredag 14 november 2014

Damlunch!


I går hade jag damlunch! Vad är nu detta att berätta om tänker ni! Lunch är väl inget märkvärdigt och att det bara är kvinnor likaså. Helt rätt! men det kändes ändå lite speciellt. Jag hade bjudit in 3 st vänner som egentligen inte kände varandra mer än att de träffats vid några tillfällen här hos mig på bemärkelsedagar men som jag ändå kände kunde ha något gemensamt att tala om. Jag är ju som bekant ingen matmamma så det blev gravad lax (direktimporterad av mig från Norge!), med kokt potatis och Mannerströms gravlaxsås på burk! Jag dukade fint med fisktallrikar, vita servetter och Christer hade köpt vitt Rieslingsvin som stod i kylen. För att lätta upp den gråa novemberdagen tände jag ljus på bordet och så var allt klart! De kom med blommor och en flaska vin och efter lite trevande inledning satte vi oss till bords. Under timmarna som följde avhandlades inget märkvärdigt egentligen. Sjukdomar, barnbarn, aktuella dagshändelser,  men det blev en alldeles speciell stämning. "Det känns som en riktig damlunch", sa den ena vännen, med betoning på dam! Inte tjejfika eller flickträff utan dam! Ja, så var det! Tant, tjej, flickor…vi benämner oss själva med många namn, men sällan dam! Och det är väl därför jag skriver om det. Minns min mamma när hon pensionerats. Då var nästan slut på sena middagar utan det var lunchen som gällde med vännerna. Mammas damluncher! och nu är jag också en dam! (eller….!!)

tisdag 11 november 2014

Viva la vida!


Kim Anderzon är död. Jag kände henne inte, har inte heller sett henne på teatern förutom en gång, och då fick hon mig att skratta och sätta i halsen på samma gång på sätt jag sällan gjort förut! Det var på det ärevördiga Mosebacke i Stockholm och där satt vi tillsammans med andra kvinnor och en "stackars" inklämd karl i ett rum och väntade på att föreställningen "Vivagina" skulle börja. Det gick en stund…vi stirrade på scenen..då plötsligt öppnas dörren längst bak och ett huvud tittar fram som säger något i stil med (minns inte exakt) "är det här jag ska tala om f…? och så går den här rödtoppen med energiska steg fram och intar scenen med en självklarhet som jag sällan skådat! Det blev några timmar av skratt, igenkännande och även förundran över hur lite man egentligen tänkt om denna vårt kvinnliga kön, och eftersom jag satt i Kims blickfång tog hon korn på mig då och då..."vad säger du där damen med fåret!" (jag hade en teddyväst på mig!) och även den inklämda mannen fick några "gliringar" stundtals! Hennes energi och vitalitet var förkrossande och vi var alldeles slut efteråt! (och vad skulle hon själv då inte ha varit?!)
Nu är hon borta. Jag såg en kort intervju med henne i TVs program "Fråga doktorn". Trots att hon var så märkt av sin cancer strålade hennes livskraft genom rutan och på frågan vad hon skulle vilja förmedla till oss svarade hon "Lev, ta till vara på varandra, älska…"
Vi är årsbarn. Kanske berör mig hennes död starkare då. Jag trodde aldrig detta skulle drabba mig, sa hon…så är det. Vi vet inte vad som ska hända oss och skönt är väl det men under tiden ska vi Leva.
Viva la vida!

söndag 9 november 2014

"Att föda ett barn…"


I flera dagar har jag levt med doften av kokt pepparrotskött, stuvade makroner med stekt fläsk, inkokt lax för att inte tala om det dignande julbordet med sin perfekt saltade skinka! Karlsbadergifflar med mandelmassa och äppelsylt bjuds till kaffet tillsammans med finska pinnar…I Majs kök är det rent i varje vrå, här är allt prydligt…inte ett veck på det rosa överkastet på sängen…Jag talar om Kristina Sandbergs bok "Att föda ett barn", den första i en serie på tre om flickan Maj som blir med barn knappt 20 år med Thomas, en 15 år äldre man och hur  hennes liv tar en helt annan vändning än hon tänkt sig.  Det är inte fråga om kärlek, Maj är egentligen kär i en annan man, men nu är ju tiderna som de är och ett barn i magen är en skam om man inte är gift. Men Maj kommer sig upp. Thomas är fabrikör med en stor familj,  en kravfull mamma och flera syskon,  är välbeställd med villa och sommarhus vid havet. Men vad hjälper det när man känner sig fast, på något sätt lurad…
Kristina Sandberg har verkligen fått fram den tidens markörer både vad gäller mat, förhållande kvinnor  män och vad som gällde vid barnafödande. Mycket känner jag igen från min mammas liv... Året är 1938 och då var även min mamma i 20 års åldern så hon och Maj är nästan jämnåriga. Men min mamma var tvungen att jobba hela tiden vilket inte Maj behöver. Hon gör en klassresa, blir hemmafru och förväntas sköta om både hem och barn och inte minst sin man på bästa sätt. Och det gör Maj. Ytan är viktig, ett rent golv viktigare än att ta upp sin gråtande baby, och förresten har man sagt att 4 timmar mellan målen ska det vara och man ska akta sig för att skämma bort barnet…Thomas är  snäll, vill väl men förmår inte bryta den stumhet som rår mellan dem.  Han flyr till "Bakfickan" på hotellet…tröstar sig med alkohol…och utanför de nytvättade gardinerna mörknar horisonten alltmer hotfullt...
Det är starkt att kunna skildra en hemmafrutillvaro på ett sätt som får varje liten detalj att kännas viktig i sammanhanget, vare sig det gäller kakbak eller plommonstoppad karré med gräddsås… och jag fylls av vemod när jag tänker på alla dessa kvinnoliv som aldrig fick blomma i sig själva. Och allt detta i en tid som inte är alltför avlägsen vår...
Det ska bli spännande och intressant att följa Maj och Thomas…ser fram emot bok nummer två "Att sörja för de sina" och sedan även den sista,  "Liv till varje pris" som nu också är Augustnominerad.

lördag 8 november 2014

Ett moraliskt dilemma...


"Två dagar, en natt" heter en fransk film som man inte bör missa. Sandra och hennes man lever med sina två barn men näsan precis ovanför vattenytan, och när Sandra efter en sjukdomsperiod ska återvända till sitt arbete riskerar hon att bli uppsagd. Företaget går knackigt och hennes timmar ska fördelas på de andra.  För att undvika protester från övriga 16 medarbetare lovar chefen 1000 euro i bonus till var och en om de går med på uppsägningen. En väninna till Sandra lyckas få igenom ytterligare en omröstning och under helgen övertalas Sandra av sin man att försöka påverka sina arbetskamrater att rösta för att hon ska få stanna kvar.
Nu börjar några dygn när Sandra under svåra kval söker upp kamraterna och försöker få dem att förstå hur mycket hennes arbete betyder både för henne som person och ekonomiskt samtidigt som hon förstår sina kamraters stora behov av den utlovade bonusen. De flesta sitter i besvärliga ekonomiska situationer och ett rejält tillskott till kassan väger tungt. Jag ska inte avslöja hur det går men här visas hur svårt det är att vara lojal, solidarisk och Sandra möts både av medlidande och ilska. Men filmen är inte svart eller vit. Människorna skildras i all sin litenhet men också i sin storhet och Sandra (Marion Cotillard) själv växer rejält under resans gång. Vi var tagna både jag och Christer efteråt av filmen, så stark och övertygande i sin vardagsrealism.

torsdag 6 november 2014

"..fjärran lockar du min syn…"


En väninna som var med på föreläsningen om universum  (se föregående inlägg) mejlade mig två dikter som Professorn deklamerade.  Jag vill gärna dela dem med dig.

Tranströmer:

Plötsligt möter vandraren här den gamla jätteeken,
likt en förstelnad älg med milsvid krona framför septemberhavets svartgröna fästning

Nordlig storm. Det är den tid när rönnbärsklasar mognar.
Vaken i mörkret hör man stjärnbilderna stampa i sina spiltor högt över träden.

Sapfo:

Plejaderna har sjunkit och månen gått ner,
midnatt är inne
Vår mötestimme har kommit,
men ännu ligger jag ensam.

"Blinka lilla stjärna där…"



Trippelstjärnor

Går på en spännande föreläsningsserie om "Universum efter Big Bang "på senioruniversitetet. Denna förnämliga inrättning så full av intressanta möjligheter till lärdom och inspiration.
Denna föreläsning handlade om galaxer och mörk materia och jag var så koncentrerad hela tiden att jag var alldeles slut efteråt! En professor emeritus i Astronomi från Uppsala, Nils Bergvall,  visade först några vackra bilder från himlen och ledsagade dem med att läsa några dikter av Bruno K Öljer och Tranströmer men även av Sapfo, vår första poetissa från 600-talet före Kristus. Dikterna beskriver vår känsla av samhörighet med det ofattbara och försöker sätta ord på detta.  Han talade också om hur början av 1900-talet var en tid då mycket inom konst, musik och vetenskap utvecklades och befruktade varandra. Einstein skapade sin teori, Shönberg kom med sin 12 tons musik, inom konsten fauvismen, kubismen etc. Dessutom visade han en bild av kvinnliga astronomer, bl.a Henrietta Swan Leavitt som upptäckte hur man mäter universum.
Spegelteleskopen fick sitt verkliga genombrott och numera finns radioteleskop (en av de största i norra Chile på 5000 meters höjd)  och rymdteleskop (svävar i en bana runt jorden). För mig som humanist var det många nya begrepp att ta till sig. Fotoner, mörk energi, antimateria…men ack så spännande och visste du att ordet galax kommer från grekiskans galaxis kyklos som betyder mjölkning därav namnet Milky way d.v.s Vintergatan som är vår galax. På kollisionskurs med den ligger Andromedagalaxen men den krocken kommer inte att inträffa förrän om ca 3 miljarder år! Det känns tryggt!! Vi har ca 200-400 miljarder stjärnor bara i vår galax… Man har börjat ana att 95% av universum är dolt för oss…mörker och mörk materia…vad detta kan bestå av vet man ännu inte, det finns olika terorier om vad det kan vara förstås.  Den synliga delen är dock ett glittrande sken av ljus och färger, som ett fyrverkeri. Givetvis fattade jag kanske bara en bråkdel av den lärde och mycket pedagogiske professorns föredrag, men lite klokare kände jag mig i alla fall.
"Still confused, but on a higher level"!

Henrietta Swan Levitt
Som en tavla….
The milky way…Vintergatan

söndag 2 november 2014

Alla själars dag


I går var Alla helgons dag…dvs den dag då kyrkan förr ville uppmärksamma alla de helgon, som på olika sätt levt och verkat, ofta med döden som följd, i kyrkans tjänst. I vår tid och kyrka lever de numera en undanskymd tillvaro och nu samlas vi för att tända ljus och minnas de människor som stått oss nära och som lämnat oss. Jag går gärna i kyrkan denna dag på minnesgudstjänst och gjorde så även i går och sedan vandrade vi upp till Skogskyrkogården. I mörkret letade vi oss fram till mammas och pappas grav, tände ljus och kände starkt gemenskapen med de hundratals människor som skymtade som skuggor bland de brinnande ljusen. Så vackert…
I dag, på Alla själars dag, tänder jag ljus igen och lyssnar på de Requiem som vi i Kören spelat in!
Det finns tusentals Requiem. Den första kom till på 1400-talet och från början var det enstämmiga sånger som sjöngs för en avliden för att förminska tiden i skärselden. Sedan utvecklades både musiken och sången för att sedemera även spelas i konsertversioner. De vi sjungit i kören och spelat in är Requiem av Brahms, Gabriel Fauré, John Rutter och Mozart. Mozarts Requiem skall vi sjunga tillsammans med Årsta Kammarkör i Enskede kyrka den 15 november kl 18! Välkommen då om du har tillfälle!
Alla Requiem har förstås olika musik , men alla är uppbyggda kring den katolska dödsmässan och handlar  om att till slut ge de döda ro och vila i det eviga ljuset.

"Requiem aeternam dona eis, 
Domine;
et lux perpetua luceat eis.