torsdag 31 januari 2013

I kalla vatten...


När jag var i Indien för ett antal år sedan såg jag fram emot att äta mycket god fisk eftersom vi skulle bo alldeles vid havet. Men jag blev besviken. Kunde inte förstå varför egentligen, fiskarna såg stora och fina ut men när de kom på tallriken var smaken ganska fadd. En vän förklarade för mig att fiskar i varma vatten blir aldrig riktigt lika välsmakande som de i kalla och enligt min åsikt stämmer det. Här i Tromsö älskar jag att gå till fiskhandlaren, både för att titta på fiskutbudet men också för att handla. Och nu är det torsktider så i dag ska jag bjuda på kokt torsk med smält smör, pepparot och nyfångade räkor! Räkorna här är stora och jättegoda, och kanske blir det också en räkfrossarkväll med rostat bröd och aioli! Nu när jag är inne på havets läckerheter måste jag nämna laxen också. Fiskhandlaren har en rökt variant som smälter i munnen! En tunn skiva på hårt bröd, kanske med lite peppar o salt också (några droppar citron om du gillar det) och voilà,  du har den bästa förrätten! Elsa Dolly gillar inte fisk (ännu!) men de norska fiskekakorna går bra. Finns i lite olika smaker och de är goda! Man kan också köpa dem varma och äta i stället för varm korv!

onsdag 30 januari 2013

Äntligen framme!


Så låg ÄNTLIGEN Tromsö där lysande som en diamant i den svarta fjorden. Efter fyra dagars på många sätt dramatiska resa var vi framme, men innan vi kom in och fick sjunka ner i soffan och pusta ut måste det skottas och bäras katter, väskor och påsar av allehanda slag inte minst med mat som Agnes provianterat i Kiruna, och så fantastiska Elsa Dolly, som genast rusade in i  sitt rum och började leka! Jag måste säga att hon varit otroligt tålmodig som kunnat sitta i sin bilstol i timmatal utan att skrika och gnälla. Jag hade köpt små fingerdjur på Ikea som hon gillade och sedan förstås Pippifilmer på datorn. På vilket sätt var resan dramatisk då, förutom alla milen? Ja, först krockade vi vid ett rödlyse där halkan var svår och avståndet till framförvarande bil för kort....men det blev tack och lov inga större skador vare sig på oss eller bilarna framför. Ja, det var mitt fel...och jag började gråta, blev nog lite chockad. Har nog en benägenhet att köra lite för fort men jag tog till mig varningen. Och tur var väl det för vägen längre fram korsades både av renar och ett par älgar, som helt utan förvarning gick över vägen. Änglavakt och lagom hastighet...Att vi blev insnöade i Kiruna har jag redan berättat, men dagen därpå hade de öppnat vägen upp till Riksgränsen och då trodde vi ju att det var fritt fram vidare. Men redan några kilometer innan gränsen började vi ana oråd. Lastbilar i långa rader stod uppradade efter vägen och när vi kört förbi dem hamnade vi i en kö med personbilar. En lång kö...Vägen inne i Norge var fortfarande stängd. Det var inget annat att göra än att vänta. Dålig information eller egentligen ingen alls, men det ryktades om att en bilkolonn var på väg. Nu var Elsa Dolly lite hungrig och då öppnade jag vår matväska och där simmade smörgås och kex i urrunnen mjölk! Det var bara att svära ett slag, öppna bildörren mot 15° kyla och börja sanera! BRR!  Efter ca 2 timmar skymtade vi äntligen en jättesnöplog på fjällkanten och nu började kolonnåkningen. Snöplogen åkte längst fram och sedan rullade alla personbilarna långsamt efter. Det verkade som de "stackars" långtradarna fick vänta ytterligare. Varför hade man inte öppnat vägen som på Sverigesidan? Men jag förstod när vi sniglade oss fram. Det var så mycket snö att det bara fanns en körbana, dessutom ganska smal.  Livet kan vara hårt här uppe i fjällvärlden...det fordras nog att man har fjällblod i ådrorna! Men ack så vackert här är!

måndag 28 januari 2013

Vargavinter

Just nu sitter vi i en liten stuga på en campingplats i Kiruna! Egentligen skulle vi fortsatt i dag på vår resa till Tromsö, men vädrets makter ville annorlunda. Vägen från Kiruna till Riksgränsen och vidare upp mot Narvik är stängd p g a snöstorm och den lär så förbli under större delen av dagen och kvällen. I morgon ska det bli bättre väder enligt väderprognosen så förhoppningsvis kommer vi iväg då. Det går ju ingen nöd på oss, men det blir ju ett väldigt roddande med framförallt katterna in och ut eftersom vi var tvungna byta hotell.  Det är tydligen högsäsong här uppe och de flesta hotellen är fullbelagda.  Vilken vinter här är och ändå är vi vintervana hemifrån. Men det är som mera här! Det är så vitt att det nästan svider i ögonen. Vitt och vackert och kallt, närmare -20°. Hela Kiruna verkar infruset och de olikfärgade ljusen som lyser upp de frostvita träden på torget ger ett vackert skimmer. Få människor ute, rejält påpälsade och själva kurar vi i vår lilla stuga med ljus på bordet och lite god mat att trösta oss med frampå kvällskvisten. Det lär finnas jacuzzi här också och bastu, men att gå ut känns defenitivt inte lockande så det får bli en värmande dusch i stället!

fredag 25 januari 2013

Nu fär ma...


I morgon bitti startar vi färden mot Tromsö. Agnes och jag, Elsa Dolly och två katter! 170 mil ungefär ska vi tillryggalägga och vi räknar med att vara framme på måndag. Två övernattningar blir det och vi turas om att köra. Vi gjorde samma resa förra året och det gick bra. Det jag minns speciellt var vintervägen mellan Kiruna och Narvik. 30 grader kallt, hänförande vacker natur, vit och  gnistrande genomfrusen. Så nästa gång jag skriver befinner jag mig i Nordens Paris! Vill visa er en sak jag fick i går av min lilla E! Hon stod i dörren med ett paket! Det här är till dig farmor sa hon och tittade förväntasfullt när jag öppnade det. En liten fin matta som hon vävt och som nu skall ligga i lilla "bokhandeln"! Gissa om jag blev glad!

Sömnpiller och sega gubbar!


Under många år kunde jag inte lägga ifrån mig en bok som jag påbörjat. Även om den var tråkig så tog jag mig igenom den. Vet egentligen inte varför. Var det av respekt för författaren? Tror inte det. Det var nog snarare känslan av att har man påbörjat något så ska man avsluta det! Numera har detta krav lämnat mig, jag är fri! Men, jag vet också av erfarenhet att man alltid ska ge boken en chans, så därför läser jag ca 1/3 och har den inte sagt mig något eller endast fungerat som sömnpiller släpper jag den! En bok har jag i tydligt minne. Det var Göran Tunströms bok "Juloratoriet". Alla talade om att den skulle vara så bra och jag började läsa. Men det ville sig inte riktigt. Jag kom inte in i den, så jag la den åt sidan. Dock efter en tid, när jag inte hade något särskilt att läsa, tog jag fram den igen och nu väntade mig en av de bästa läsupplevelser jag haft. En sagolik bok, magisk...Så jag är försiktig innan jag ratar. Nu läser jag emellertid en bok som  jag egentligen skulle lägga i från mig! Den är tråkig, det händer ingenting fast jag nu läst 50% av den. men av någon underlig anledning fortsätter jag. Det är Grishams bok "Processen". Jag köpte den till min son Tobbe, som gillar honom,  men jag tänkte tjuvläsa den först innan jag gav honom den. Dessutom har Grisham skrivit några riktigt bra thrillers tidigare, "Firman" och "Pelikanfallet" bla. så jag hade ganska höga förväntningar. Men ack nej, en trött, seg och saggande författare möter mig och enda anledningen tror jag till att jag hållit ut är hans gamla meriter hos mig... Nu tror jag nog att jag kollar slutet i alla fall för att se hur de här struliga advokaterna klarar skivan och sedan slår jag in den till Tobbe! Kanske utan att säga något! Ska bli spännande att höra vad han tycker!

torsdag 24 januari 2013

Inre ro och harmoni...



Yasuragi på japanska  och det är också namnet på ett SPA paradis och hotell på Hasseludden utanför Stockholm. Agnes och jag for dit för att koppla av efter förkylningar och julfirande och morfar tog hand om Elsa Dolly. Vi sade inte många ord till varandra under dagen! Vi tvagade oss efter konstens alla regler. Allt ska ske lugnt och långsamt  och tvagningsrörelserna ska hela tiden gå mot hjärtat. Sedan skjöljer du bort alla kroppsliga spänningar med vatten som du häller över huvudet. Nu har kroppen fått sitt! Dags för själen och då lägger du dig i de varma bassängerna och bara låter dig omslutas av den sköna värmen. Sedan en svalkande simtur i den stora poolen med fin musik i högtalarna. Utanför de stora fönstren är vintern vacker men kall, men här inne är det bara att njuta och det kan du även  göra ute när du sitter i de varma utebassängerna. Det är något helande med vatten, helande och heligt. Tänker på hur bortskämda vi är med det i Sverige. Rent, friskt vatten i våra kranar, vatten vi kan bada i, fiska i....(även om det tyvärr är mycket föroreningar också...) Vi behöver inte heller gå långa vägar för att hämta vatten för vårt dagliga behov. Ett överflöd som vi tar för självklart...men som i världen inte är allom givet.

tisdag 22 januari 2013

Tiddeli-tiddeli-tiddeli pom!




sjunger Nalle Puh! Ni vet den där "dumma" lilla björnen i A. A. (Alan Alexander) Milnes bok om Nalle Puh. Boken kom ut 1926 och förebilden till pojken i boken och djuren är Milnes son Christoffer Robin och hans gosedjur. Boken gjorde stor succé och den och senare även andra barnsagor kom att överskugga allt annat Milne skrivit och kom att skriva av dramatik och lyrik, vilket han inte var så glad för. Anledningen till att jag skriver om honom nu är att vi  i kören sjunger en väldigt söt visa  med text av A.A. Milne "Spring morning"ur diktsamlingen When We Were Very Young. Nalle Puh har ju verkligen blivit en del av de flesta barns värld, inte minst genom Disneys tolkningar både i filmer som i tygfigurer, men själv tycker jag att den som först illustrerade honom Edward H. Sheperd är bäst! Hans bilder är underbara! Så varma och mjuka. Mamma köpte för 55 år sedan urtypen för Nalle Puh och han har nu sitt äldreboende hos mig. Han är inte kramgo som nutidens nallar utan hård och lite sträv och han behöver plåster på alla tassarna för halmen börjar sticka ut, men han brummar fortfarande när man vänder på honom och han ser ganska klok ut...

söndag 20 januari 2013

Och barren varar intill påska!




Så hade vi då vår julgransplundring och detta år var det inte många barr kvar på granen! Men den gick att dansa runt och det är roligt med många barnbarn som skrattar och leker. Björnen sover och Rävens Skratt-Olle är populärast och så långdansen genom huset! Sedan blev det hamburgare och pommes frites som vi friterar i en speciell frityrgryta, mycket uppskattat. Gissa om man är nöjd sedan när alla gått och Elsa Dolly somnat! Några godispåsar glömdes kvar så nu får Christer frossa. Han en riktig godisgris och dessutom firade vi hans födelsedag också!

fredag 18 januari 2013

Min första bloggbok!



Nu har jag gjort min första egna bloggbok!! Häromdagen kom mina skriverier för 2012 från USA i bokform och det var en fantastisk känsla att öppna och läsa dem. Har jag verkligen skrivit allt det här? och tagit alla dessa bilder, många av dem riktigt fina! Jag började i august 2012 och på fem månader hann det bli 112 olika små betraktelser av livet! Trodde först att jag bara skulle skriva den månaden när vi var i Frankrike, men sedan fick jag "blodad tand" och nu kan jag inte sluta....det är så roligt och jag får sådan uppmuntran, så jag fortsätter förstås!

onsdag 16 januari 2013

Pulka och snöänglar!

Mössan som Elsa Dolly har hade Agnes när hon var liten!




En underbar vinterdag! Visserligen ingen sol, men det är skönt ändå att komma ut. Vi har varit så sega några dagar men nu pälsade vi på oss och gav oss ut i pulkabacken. Elsa Dolly skrattade åt sin momo som är som en elefant, åtminstone när hon ramlar och ska ta sig upp igen! Så mycket åkande blev det nu inte, för dåligt glid i den myckna snön, men vi lekte kurragömma, "trollade" fram snöfall genom att skaka på grangrenarna och gjorde varsin snöängel! Visst blev de fina!

tisdag 15 januari 2013

När skickade du ett brev sist?

Det finns så många spännande små affärer i Paris med de mest udda saker. Ofta finner man dem på små gator eller i de täckta arkaderna, ett slag gallerier, som konstruerades under 1800-talets början för att skydda välbärgade kunder från dåligt väder. Ofta är de dekorerade med mosaikgolv, fresker och andra ornament och man tycker sig strosa omkring i en svunnen tid. Här finns förutom små fina butiker också restauranger och caféer, perfekt för regniga dagar.  En vacker sådan arkad är La galerie Vivienne men det finns många andra också. I en av dem hittade jag denna verkligt udda butik! I fönstret låg en massa brev sorterade i korgar, en för Europa, en för kolonierna och en för kriget. Innanför fönstret såg jag en man som satt och läste ett brev, som han sedan försiktigt lagade. Detta var mycket gamla brev, handskrivna i den där gammaldags sirliga stilen.... jag kunde inte låta bli att gå in och tala med mannen.



Vem köper gamla brev? och läser han alla?. Han var mycket vänlig och berättade att det finns många samlare och det är en otroligt spännande värld som öppnar sig i dessa brev. Alla de känslor som vi människor bär finns i dessa brev... längtan och kärlek, sorg och oro, rädsla och vanmakt, glädje och förväntan...inget är främmande, och han läste alla brev. För 1 euro kunde man köpa ett och jag ångrar att jag inte gjorde det. Gamla vykort har jag köpt, det finns gott om dem lite överallt, men gamla brev att köpa har jag aldrig sett förut. Så fascinerande... alla dessa liv,  hela världar nu borta.

måndag 14 januari 2013

Il pleut sur la ville....


Eiffeltornet!

I väntan på vårsolen

övervintrande skönhet

Den mogna åldern (Camille Claudel)

Victor Hugo (Rodin)

Camille (Rodin)

Rodinmuseet ligger nära Invaliddomen (där bl.a Napoleon är begravd) och är omgiven av en vacker typisk fransk trädgård. Hit åkte vi för att jag bl.a ville visa Christer inte bara Rodins skulpturer utan också Camille Claudels speciella rum. (se bloggen "En passion" 10 dec 2012). Nu visade det sig att hennes rum fanns inte kvar längre utan man hade skapat ett nytt rum som man kallar "Rodins vänner" och där fanns 7 verk av Camille. Så kan det gå....även i museebutiken fanns nästan inget som hänvisade till henne längre bortsett från några böcker. Jag blev mäkta besviken och även om de verk vi fortfarande kunde se berörde mig lika starkt, och så även Christer, så kändes det som att hon blivit undanträngd. Vakten bekräftade också att många besökare, främst kvinnor kanske, tyckte som vi att det var en förlust för muséet. Kanske kommer rummet tillbaka...reparationer pågår i nedervåningen så man får ju hoppas. Rodin är en fantastisk skulptör och den separata utställningen med hans marmorverk och den berömda "Kyssen" visar vilken mästare han är. Men! Camille Claudel spänner i mitt tycke över bredare register och hennes känslighet och innerlighet som så starkt genomsyrar hennes verk kan han inte konkurrera med. Vi promenerar länge i trädgården med alla sina skulpturer och grådiset skapar en nästan trolsk stämning. Bakom skulpturen "Tänkaren" skymtar vi en del av Eiffeltornet och på en stor sockel tronar författaren Victor Hugo, en av Frankrikes stora. De stora männen.... "Il pleure dans mon coeur, comme il pleut sur la ville.... (dikt av Paul Verlaine) ung. "det regnar i mitt hjärta, som det regnar över staden..."

söndag 13 januari 2013

Paris, alltid Paris!

Så är man hemma igen! Tittar ut på trädgården med sin snö och hungriga småfåglar runt fågelbordet. Solen skiner och det är kallt. - 5 grader. I går vaknade jag i Paris på vårt lilla hotell brevid ett mysigt torg. Dags att åka hem igen.....le temps passe vite. (tiden går så fort) Riktiga kulturdagar har det varit, det känns i kroppen och i knoppen! Så mycket intressant och vackert vi sett, så mycket vi hunnit tala med varandra om, sådant som är svårt att hinna med hemmavid. Första dagen hamnade vi på en trevlig restaurang nära museé D´Orsay, impressionistmuseet. Vi avnjöt en härlig bourgougnegryta med ett glas rött vin när vi kom i samspråk med ett par damer bredvid. Ska ni se Hopper sa de. Ni har väl bokat biljetter! Skam till sägandes hade jag tänkt på det men som så ofta inte gått vidare... Ja, då lär det bli svårt för er, sa de. Det är ett fomidabelt tryck på denna utställning, flera miljoner människor vill se den. Jag greps av lätt ångest. Skulle vi nu inte komma in? Kan inte vara möjligt sa Christer, vi far dit genast och skippar D´Orsay för dagen.  Det duggade lätt när vi tog en taxi för att fort komma fram och mycket riktigt när vi kom fram var det inte bara en kö, utan tre! En för gruppbeställningar, en för bokade biljetter också en för optimister! Där fick vi ställa oss. Nu blev det inte så farligt i alla fall. En duktig klarinettist spelade vacker musik och det var ganska trivsam stämning i vår långa kö. Väntans gemenskap!  Då och då släppte vakterna in några få av oss, men när det gått någon timme och ingen blivit insläppt surnade vi till och buade! Dessutom övergick småduggandet till regn och vi som inte hade paraplyer försökte smita in under andras.


Sist i kön

Gjorde väntan lättare!

Efter 2 1/2 timme kom vi dock in och det var värt mödan! Ett helt konstnärsliv presenterades och det på ett mycket pedagogiskt sätt. Jag nämnde förut att Edward Hopper (1882-1967) var amerikan men han vistades ett flertal gånger i Paris där han tog starkt intryck av impressionisterna, bl. a Degas. Han försörjde sig i början också som illustratör innan han kunde leva på sin konst. Förutom oljemålningar målade han också akvareller och gjorde en del grafiska blad där han trots den gråvita färgskalan fick fram olika nyanser av ljus; ljuset och dess skiftningar som betyder så mycket i alla hans tavlor. De senare årens bilder,  som också är de mest kända, föreställer ofta människor i urban miljö, som inte har någon egentlig kontakt med varandra. De har som stannat i ett ögonblick, som de väntar på något... Tavlor som väcker många tankar och jag hade gärna stannat upp lite längre framför flera, men trycket från folk runt omkring var stort. Jag får i stället försjunka i den digra katalogen som vi köpte!

Nighthawks

Chop Suey
Couple drinking

tisdag 8 januari 2013

Paris nästa....

Detta hus inspirerade till filmen "Psycho!

I morgon far jag till Paris på några dagar. Vi ska bl.a se en stor Edward Hopper utställning på Grand Palais. Amerikanen Edward Hopper är en av mina favoriter då det gäller konst och det ska bli otroligt spännande att få se så många av hans verk. Detta innebär att jag inte kommer att blogga på några dagar, men jag återkommer med lite Parisluft! A bientôt!

Hej då Tomten!


Inte lätt att hänga upp men Elsa Dolly ger sig inte!


Nu har vi börjat plocka undan julen. Vi börjar med tomtebordet där Elsa Dolly mycket försiktigt lägger ner tomtarna i en låda. Sedan fortsätter vi med änglarna där den sista i lampan får blåsa ut Julen! Granen töms också på sitt pynt utom på smällkaramellerna, som får hänga kvar i granen, som vi slänger ut på den traditionella julgransplundringen den 18e. (Om det finns några barr kvar då...) Elsa Dolly vill dock hänga tillbaka sakerna igen. Tycker granen är finare så! Det underliga är att när detta plockande och bärande ska göras försvinner så sakteliga både Agnes och Christer....Agnes går i väg med Elsa Dolly, som behöver få lite frisk luft! och Christer måste i väg på ett viktigt möte. Så där står jag med så gott som hela julen nedpackad och som ska bäras ner i vårt redan överfulla förråd!! Ack ja....hej då tomten!

måndag 7 januari 2013

Bad med spaggetilunch!





Först åkte vi till Högdalsbadet, där jag inte varit på massor av år. Nu har det bytt ägare och man har gjort en fantastiskt stor och fin lekpool för små barn med vattensprutande djur och rutchkanor. Rena paradiset för Elsa Dolly men också för lite större barn eftersom det också finns en mellanpool! Kusinerna Signe och Joel var också med och Tobbe och Agnes. Vi badade i flera timmar och fick nästan dra småkusinerna därifrån. Men vi kommer igen! Väl hemma tillagade Agnes och Tobbe, några av familjens duktiga kockar!, jättegod spagetti carbonara  som vi slukade! Bad suger verkligen och trött blir man också!

söndag 6 januari 2013

Galette des Rois!


Trettondagen, den dag då de tre vise männen anlände till Betlehem med sina gåvor till Jesusbarnet! I Sverige äter vi ju inget särskilt denna dag men i Frankrike bakas Kungakakan, Galette des Rois, en söt mandelkaka,  som skärs i lika många bitar som antalet gäster, förutom en extrabit till en eventuell okänd gäst. Förr i tiden bakade man in en liten böna i kakan, la fêve, men numera lägger man in en liten porslinsfigur, ofta Jesusbarnet. Den som får den lilla figuren får också en kungakrona i guldpapp att bära på huvudet och blir dagens kung eller drottning. Man får också önska sig någonting som ska uppfyllas under året. Till kakan dricker man givetvis champagne som vid alla högtider!
Du kan läsa om det här! Galette des Rois

lördag 5 januari 2013

"Amour"...kärlek...


Vi såg en tung, fransk film i går, "Amour". Ja, den var tung, svår och för mig rörde den upp många känslor och tankar, tankar  om mitt eget åldrande men också minnen från de sista åren av min mors liv. Filmen handlar om ett gammalt par, där hustrun går igenom en operation som misslyckas och gör hennes högra sida av kroppen förlamad. Så får man följa hennes gradvisa förfall och mannens kärleksfulla omvårdnad av henne. Han är själv gammal och trött men försöker på alla sätt hålla modet uppe. Det brister till slut och vad som händer berättar jag inte om ni tänker se den. Det är en film som låter handlingen vila i bilderna, skådespelarna är fantastiska, ja, det blir nästan som en dokumentärskildring av livets sista tid och hur det långsamt krymper till att till slut mynna ut i en enda lång väntan. Hur vi blir helt beroende av våra medmänniskors välvilja och omtanke. Kanske blir det inte så för mig, tänker jag,  nu när man fortfarande är med, frisk och relativt rask...många klarar sig långt upp i åldrarna utan större krämpor och visst lever man längre nu,  ja, 100-åringarnas antal ökar ju. Tänker på utställningen på Waldermarsudde där man nu visar tavlor av den finska konstnärinnan Helene Schjerfbeck; raden av självporträtt som hon gjorde de två sista åren när hon bodde i Saltsjöbaden, där hon också dog 1946. Ansiktet som försvinner mer och mer in i bilden tills den sista ser ut  som en dödskalle, en dödsmask... Sluta mamma, säger dotterna Agnes, jag blir så deppig. Klart man inte vill hålla på och tänka på sin ålderdom. Men visst är det så att tankarna kommer till en ibland, vikten av att leva här och nu, att ta tillvara på det som livet bjuder.  Att njuta och glädja sig åt att man fortfarande kan andas, skratta, älska... Amour, kärleken... det viktigaste.

fredag 4 januari 2013

En egen tid....

Varma vantar med spets!

Plötsligt befann jag mig på Kungsgatan. Läkarkontrollen jag gjort hade avlöpt till det bästa och jag hade en dryg timme till mitt förfogande innan jag skulle träffa en väninna för en promenad på Djurgården. Det kanske låter märkligt, pensionär som jag är och med all tid i världen egentligen....men så här helt utan agenda är det länge sedan jag var. När jag är hemma ensam finns det alltid något som ska göras eller borde göras och ska jag in till stan är det oftast i något ärende. Dessutom har vi ju en liten underbar tjej som bor hos oss och som gärna vill leka eller läsa bok! Nåväl här låg Kungsgatan framför mig, märkligt nog nästan folktom och bara bussar och ytterst få bilar for förbi. På Hötorget plockade handlarna upp grönsaker och frukt ur kartonger, som de sedan staplade i eleganta högar på borden och blomsterhandlarna fyllde hinkar med vatten för sina blommor. Orfeus spelade sin eviga sång i de dödas sal och längre ner på gatan bakom skyltfönstren sopade och plockade man med varor inför öppningen. Reaskyltar överallt och på Noa Noa, en dansk klädesaffär hängde väskan som jag verkligen behövde!! och vid disken låg vantarna och väntade! Jag flanerade! Det är ett härligt ord. Mer löst i konturen än promenera. Rörde mig hela tiden runt gatorna vid Norrmalmstorg och Stureplan och på Biblioteksgatans röda matta gick jag i stort sätt helt ensam.  Var var alla människor? Nästan lite surrealistiskt. Det tätnade förstås så sakteliga men just den här timmen var det märkligt stilla. Tankarna flög hit och dit, inte särkilt djupsinniga, men bara så skönt att vara själv,  att gå och stanna helt i eget tycke utan hänsyn till andra. Detta blir om inte ett nyårslöfte, så åtminstone en önskan. Att oftare ge mig själv tid till egen tid!

onsdag 2 januari 2013

Oskuldens tid.....

Lipsos, en pytteliten grekisk ö med charmig fiskeby och hamn, i slutet av 80-talet. Därinne i handelsboden hänger ett porträtt av Olof Palme. En mycket stor man säger ägaren på knackig engelska, very big. Jag kände mig stolt,  för detta var inte första gången på min resa i Grekland som jag stötte på denna beundran för vår mördade statsminister. Och nu har jag följt dokumentärserien om honom. En fantastisk person träder fram,  en man från överklassen som kallar sig demokratisk socialist,  som inte bara blir en ledare för Sveriges största parti utan också en internationell förkämpe för frihet och rättvisa och alla människors lika värde. Jag deltog  själv på 60-talet i flera demonstrationer mot olika diktaturer och jag beundrade Palmes mod att tala klartext. Annars var jag inte särkilt insatt eller engagerad i dåtidens  inhemska politik och Palmehatet som utvecklades förstod jag aldrig. Jag träffade honom en gång i samband med ett politiskt möte på Nalen där jag skulle föreställa en sömmerska som hade vissa frågor till honom. Jag lät nog inte särskilt trovärdig men jag minns att Palme bjöd upp till dans efteråt!
De sista åren måste varit förfärliga för honom med alla dessa nid och hotbilder och när Claire Wikholm på filmen berättar om hur en man bjöd alla på champagne på Operakällaren för att Palme var död så tror man inte det är sant att det fanns ett sådant hat. Har du inte sett dokumentären så gör det. Det berättar också om det Sverige som inte finns mer...om oskuldens tid.

tisdag 1 januari 2013

1 januari 2013

Fortfarande hör man lite smällare här och där.  "Das alte Jahr vergangen ist" och nu börjar ett helt nytt år!  Idag har vi bara latat oss och Elsa Dolly har lekt med sina nya Pippigubbar och vi vuxna har mest tagit det lugnt, fikat och talat lite om gårdagens firande. Det var ganska stökigt på stan enligt Agnes och Benny, mycket fylla bland ungdomar och farligt skjutande med raketer. Trist tycker jag, men jag är väl för gammal som inte längre förstår ungdomens lust att ta ut svängarna! Jag tittade på  julspecial av "Downtown Abbey" och det slutade ju inte lyckligt, men bäddar givetvis för en fortsättning. Ganska sent upptäckte jag denna välgjorda serie och nu vill jag, som så många andra, veta vad som händer vidare! Inga som Engelsmännen kan göra serier, i alla fall inte från den här tiden! En av mina bästa julklappar var ett par hörlurar (vita, snygga!) som gör att jag utan att störa min käre man kan titta på Svt play i sängen! I kväll ska jag titta på dokumentären om Lars Lerin och hans kärlek Junior, "För dig naken", en film av hans guddotter Sara Broos, som jag missade. Lars Lerin, som slog helt knock out på mig med sin akvarellutställning på Waldemarsudde har nu verkligen slagit igenom och i vår ska vi, några väninnor, besöka hans museum i Karlstad. Han är också en av vinterpratarna på SR P1 , som jag enligt utsago inte ska missa! Kolla in honom!